The Project Gutenberg EBook of Frbannelse ver de otrogna!, by Frank Heller

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.net


Title: Frbannelse ver de otrogna!

Author: Frank Heller

Release Date: June 3, 2004 [EBook #12499]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK FRBANNELSE VER DE OTROGNA! ***




Produced by the Project Gutenberg Distributed Proofreaders




FRANK HELLER

FRBANNELSE VER DE OTROGNA!

1949




INNEHLL.


Frbannelse ver de otrogna!
Fr hundra r sen
Sanningen om Sten Hallongrens dd
In memoriam
Mlaren Blauvogels brott
Professor Poppenbergs pennskaft
Tolfte sndagen efter trefaldighet
ter ett mrkligt ddsfall
Dalai Pedersen
Samtal med Hompa
Vid grnsen
Veranda mot havet
Apologi fr konung Herodes
Weltpolitik
Monsieur Ellr i kurran
All verklass r instiftad frn ovan
P tal om Niklasson
Ekonomisk versikt
Drp en ful historia
Torgskrck
Betulander sg sin chans
Olaf Storfossens camouflage
Konung dipus
Mlerisk julafton




FRBANNELSE VER DE OTROGNA!


    _Frbannelse ver de otrogna,
    som sga att Gud icke r Gud
    och har givit oss vassrret att
    skriva med._

Till den vise astrologen Omar, kallad Tltmakaren, kom en dag i hans
bostad i Naishapur en dervisch av sufisekten och sade:

--Omar, Hassans son, du sysslar med ffngliga ting. Du skriver dikter,
som hela folket lser och lr utantill. Men all visdom finnes i Koranen,
och den som ger folket annat att tnka p hindrar dem i det ena
ndvndiga.

--Tag plats, min broder, sade Omar Tltmakaren, tv dina ftter, och
vila dig efter frden. Det r sant, att folket lskar mina dikter. Men
vad r naturligare? Jag skriver fr att bermma livet, krleken och
vinet, som jag och alla mnniskor lska. Jag ger mig icke ut fr att
undervisa om de hgsta tingen, om vilka Koranen ensam meddelar all
upplysning. Men tv dina ftter, min broder, och frfriska dig, medan vi
tala om Koranen (vars namn vare lovat), ur denna bgare.

--Olycklige! ropade dervischen efter att hava frt bgaren till munnen.
Du har lockat mig att dricka vin! Jag har syndat mot Koranen, och p den
yttersta dagen, nr jag skall vandra ver svrdseggen till paradiset,
kommer jag att vackla och falla ned i Tophet!

--Tm denna bgare och ngra till med mig, svarade Omar, och du kommer
att redan i afton med vacklande gng vandra in i paradiset.

--Denne hdar! ropade dervischen. Koranens ord finnas i hans hjrta, men
det r en ond ande som sammanfogar dem!

--Det r du som hdar, sade Omar, om du kallar vinets ande fr en ond
ande. Det rus, som kommer av vinet, r milt och frgr av sig sjlvt,
men det som uppstr av att dma andra, r htskt och vxer frn timme
till timme.

--Jag verlmnar dig t frbannelsen, sade dervischen. Men ven om de
otrogna icke omvnda sig, rdas de tminstone, nr en olycka hotar dem.
Har du icke hrt, att tatarernas konung Kublai Khan har intagit
Nasirabad och kokat tjugutusen mnniskor i olja? Utanfr Hindipur har
han rest en pyramid av hundratusen mnniskohuvuden.

--Jag beklagar alla som d, sade Omar. Och str det skrivet att jag
skall kokas i olja, kommer det att ske. Vad sen? Har jag inbillat mig,
att jag skulle undfly dden? Om nu dden blir s smrtsam, vad gagn har
jag d av att jag sjlv plgat mig? Str det skrivet, att mitt huvud
skall uppstaplas i en pyramid av ddskallar, kommer det att ske. Vad s?
Det enda som r av betydelse r, att det dessfrinnan har hrbrgerat
vissa tankar och ven ett antal rus.

--Frbannelse ver hdarna! ropade dervischen. Jag frstr ditt vermod.
Jag vet att du ocks mter stjrnornas gng och frutsger framtiden,
vilket Allah p det bestmdaste frbjudit oss. Du har lst i
stjrnorna, att Naishapur skall skonas.

--Ingalunda, sade Omar. Intet r sannolikare, n att Kublai Khan ven
intager vr stad.

Dervischen bleknade.

--Omar, Hassans son, sade han, ehuru Koranen frbjudit det, beder jag
dig ska utforska av stjrnorna, om ven vi skola kokas i olja. I s
fall skall jag redan i afton fly till Gungapur.

Omar brast i skratt.

--Dre! ropade han. Det str skrivet i stjrnorna, att Kublai Khan skall
intaga Gungapur och koka dig i vin. Men vinet i Gungapur r uselt, under
det detta r gott. Tm allts denna bgare med mig!

Men dervischen hade redan flytt med fingrarna i ronen.




FR HUNDRA R SEN


Aftonen den 12 maj 1813 landade kapten James Mc Neill med sitt fartyg
_Endeavour_ utanfr den strsta av Tillgivenhetsarna, som icke
beskts av ngon vit, sedan det portugisiska fartyget _Affonso da
Costas_ besttning strandade dr hundra r frut och uppts av
invnarna. Kapten Mc Neill och frste styrmannen gingo i land i en julle
och smgo sig i skydd av mrkret upp till infdingarnas huvudby. De
funno stammen frsamlad kring en lgereld. Tv personer sutto i samtal
just framfr kaptenen och hans fljeslagare. En tillfllighet ville att
det var stammens hvding och dess versteprst.

--Kai-kai! sade hvdingen. Det var en frtrfflig mltid.

--Frtrfflig! sade versteprsten. Ltom oss tacka den store guden
Wam-wam-puh, vars versteprst jag r, fr densamma. Vi f inte lta
sinnliga njutningar komma oss att glmma, vem det r som sknker oss
dem. Hade icke du, o konung, offrat till Wam-wam-puh, ssom jag
tillrdde, r det sannolikt, att din fiende Teo-teo nu hade kai-kaiat
dig.

--Tnkbart, medgav konungen slappt. Men mina krigare ro tapprare n
Teo-teos, och dessutom ha de frdelen av en sund militrisk uppfostran
nda frn barndomen.

--Det r sant, sade versteprsten och skte stryka bort ett par flckar
frn sin stola. Men utan hjlp av Wam-wam-puh hade deras militriska
insikter icke gagnat ngot.

Konungen teg och tuggade en stund p ett stycke mrg, han upptckt i en
ihlig kindtand.

--Sg mig, sade han pltsligt, hur lnge r det vi kai-kaiat Teo-teos
stam? Jag kan inte komma ihg det. Jag brjar bli glmsk.

--Ers majestt har tit fr gott, sade versteprsten, det r det som
gr det. Om jag inte misstar mig, r det nu femtio r oavbrutet. Ers
majestts far pbrjade detta krig med anledning av att Teo-teos stam
frstligt mnade verfalla oss.

--Teo-teos stam har alltid varit en samling lmska frbrytare, sade
konungen. Var det fred fre den tiden?

--Nej, ers majestts farfar, hans far och hans farfar frde nstan
oavbrutet krig i hundrafemtio r. Lngre tillbaka minns jag inte. Det
var tre regenter av en beundransvrd tapperhet.

--Leve de! sade konungen. Men jag fr ibland s underliga ider. Sg
mig, vad tror du skulle ske om jag slte fred med Teo-teos stam i
morgon?

--Ers majestt talar, sade versteprsten, med respekt sagt draktigt
och lttsinnigt. Hur skulle ers majestt kunna sluta fred? Vad skulle vi
leva av?

--Jag har ibland tnkt ngot p att frska ta kokosntter. Hr finns
ju nog ntter fr oss alla.

--Ers majestt! ropade versteprsten. Wam-wam-puh har befallt, att
mnniskor skola ta eller tas. S har det varit i evighet och s kommer
det att frbli. Ingen frndring r tnkbar, ty en frndring strider
bde mot religionen och mnniskans eget vsen.

versteprsten fixerade konungen s allvarligt, att denne bleknade. Inte
engng en konung kan tillta sig allt. Gr han det, fr han taga
konsekvenserna, och p Tillgivenhetsarna finns det egentligen bara ett
slags konsekvenser.--

Kapten Mc Neill och hans fljeslagare hade emellertid hrt nog. De smgo
sig tillbaka mot stranden. Styrmannen mumlade:

--Frbannade odjur! De ha levt av att ta varandra s lnge de minnas!
Och till p kpet vga de pst, att de gra det p grund av en gudomlig
frordning!

--Det r upprrande! sade kapten Mc Neill. Vi mste snda hit en skotsk
missionr. Svrigheten blir att f honom frbi de franska piraterna. De
bli vrre och vrre fr vart r som kriget pgr.

--Hur lnge r det nu vi ha haft krig med Frankrike? sade styrmannen.

--Det r snart i mnga hundra r. De lra sig aldrig att hlla fred.

--Det r underligt, att det alltid skall vara krig och krig. Jag tycker
hr skulle vara plats nog fr alla.

--John! sade kaptenen allvarligt till styrmannen. Jag trodde du var en
god presbyterian. Kriget kommer att finnas alltid. Kriget r en fljd av
syndafallet. I syndafallet frdrvades vr natur fr alltid. Denna natur
kan mnniskan endast vervinna genom nden, och nden faller endast p
ngra f och aldrig p fransmn. Drfr kommer kriget att finnas till
yttersta dagen. Minns det, John!

Fljande morgon avseglade _Endeavour_ frn Tillgivenhetsarna. ret
efter uppts kaptenen och hela besttningen av invnarna p den strsta
n i Fromhetsarkipelagen, nr de skte landstta en presbyteriansk
missionr vid namn Mc Pherson.




SANNINGEN OM STEN HALLONGRENS DD


Sten Hallongren var detektivfrfattare. Dessutom var han flitig dyrkare
av Backus. Detta r berttelsen om Sten Hallongrens dd.

Fr att f arbetsro hade Sten Hallongren av sin frlggare snts ut p
landet. Han skulle bo p ett torrlagt pensionat. Avstndet till nrmaste
krog var sdant, att det fanns utsikt att han fick sin femtiotredje
roman frdig. Bde han och frlggaren hyste denna frhoppning, men den
hystes varmast av frlggaren. Hallongren sjlv ansg, att en
folkupplaga av de femtiotv frsta romanerna kunde vara lika bra.
Frlggaren bestred att en folkupplaga borde ifrgakomma frrn efter
den hundrade romanen. Vidhller han fortfarande denna sikt, kommer det
aldrig ngon folkupplaga. Den femtiotredje romanen blev Hallongrens
sista.

Detta r berttelsen om hans dd.

Han hade suttit och arbetat en stund p det torrlagda pensionatet. Det
gick inte. Scenerna saknade fart. Bovarna veko undan fr hans
koncipierande sjls grepp som fr greppet av en detektiv. Detektiverna
famlade kring i mrker. _Skrcken_, som var hans specialitet, ville
inte komma till uttryck i skildringen. Frtvivlad stoppade han
manuskriptet i fickan och gav sig ut. Den friska luften skulle vcka
hans slappnade fantasi till liv.

Den gjorde det inte. Den vckte i stllet den andra sidan av hans vsen
till liv. Den vckte den mest fruktansvrda trst p tio kvadratmils
omkrets. Hallongren skte vnda om till det torrlagda pensionatet, medan
det var tid. Om han stngde in sig och lt regla drren utifrn, kunde
han kanske besegra trstdjvulen. Men hans svaga fresats kom fr sent.
Den var redan frvandlad till en sten p vgen till nrmaste lantkrog.

Denna vg var lng och gick delvis genom en skog. Men Hallongren aktade
icke p vgens lngd, och de enda tankar, skogen vckte hos honom, voro
tankarna p den sulfitsprit, han hrt skulle frtras av vissa
olyckliga. Till den grad hade Backus besegrat muserna p hans andes
slagflt, att han vid ankomsten till krogen drog upp sitt misslyckade
manuskript ur fickan. Med ett hnskratt rev han snder det och kastade
det vid sidan av vgen.

Drefter tillbragte han flera timmar p ett stt som tskilliga--mycket
f--av lsarna skulle ha lust att gra honom efter. Vid elvatiden
stngdes lantkrogen, och han antrdde terfrden till det torrlagda
pensionatet. Han gjorde det utan entusiasm, men han gjorde det. Hans
ftter buro honom i oregelbunden takt fram lngs landsvgen. Hans sinnen
och hans sjl sovo. Men det var en orolig smn, och pltsligt spratt han
upp ur den till ett frvirrat medvetande. Var var han? Och vad var det
han hrt fr ett ljud?

Var han var, konstaterade han ltt nog. Han stod p en nattmrk
landsvg. Skogen susade omkring honom. Trden voro mrka och frvridna.
Men han hade hrt ngot utom deras sus. Han hade hrt smygande steg
bakom sig. Ngon frfljde honom i mrkret.

Han stod en stund med bultande pulsar. Han skte intala sig sjlv att
han hrt miste, men just som han satte sig i gng igen, hrde han ljudet
alldeles tydligt--ltt prasslande steg bakom honom i mrkret. Skrcken,
som inte velat komma, nr han skte frambesvrja den i sin roman, kom.
Den kom som en hydra. Den grep med en fngarm om hans hjrta, dr
alkoholen dunkade, och med en om hans huvud. Det skymde fr honom. Han
brjade springa, men t-s-s, t-s-s, kom ljudet efter honom, obevekligt
som bekymret fljer ryttaren p hstryggen. Han kade takten; han sprang
fr livet; till slut stannade han ddstrtt, och t-s-s, t-s-s, hrde han
de tassande stegen komma flygande lngs den nattsvarta vgen.

Skrcken, den blinda och oresonliga, grep ett sista tag om hans hjrta
och kramade till. Det var mer n tillrckligt. De frkalkade vggarna
brusto, och Sten Hallongren sjnk dd ner p den svarta landsvgen.

Men de prasslande bladen av hans snderrivna manuskript, som frts efter
honom av vinden, flgo fram till den fader de ddat. Tv av dem lade sig
p var sitt av hans gonlock och slto dem stilla och varligt, och ett
lade sig diskret p det stlle, dr de antika bildhuggarna placerade
fikonlvet.




IN MEMORIAM


I dessa dagar av mnga ddsfall kan man knappt prkna intresse fr ett
i ett frmmande land. Men trots detta knner jag det som min plikt att
skriva ngra rader med anledning av Jens Sren Frederik Christian
Nicolaisens bortgng.

Jens Sren Frederik Christian Nicolaisen fddes i Landemrket i inre
delen av Kbenhavn ett av de sista ren p 70-talet. Redan som mycket
ung gav han gott hopp om sig. Han blev tidigt en mstare i konsten att
knalla en ruta och stta i vg innan folk hunnit ut. Hans slangbge och
i lika hg grad hans tjuvaktiga fingrar voro fruktade frn Landemrket
till Kultorvet. Med sdana frutsttningar kan det icke frvna, att han
vid 16 rs lder vergav murarbanan, p vilken han ngra veckor frut
gjort sitt intrde, fr att gna sig t lsningen av nationalekonomiska
problem.

Jens Sren Frederik Christian Nicolaisens insats i nationalekonomien
vann icke det beaktande som den haft anledning prkna. Den hade ett
fel; den kom trettio r fr tidigt. Det skulle s mnga rs fred och
fyra rs krig till fr att den privata gandertten skulle komma i den
misskredit, vari Nicolaisen skte bringa den; och fr att denna
gandertts motstndare skulle bilda ett eget samhlle och utsnda
guldgalonerade gesanter, som bodde i palats. Fregngsmannen Nicolaisen
fick samma lott som andra fregngsmn. Han hade knappt hunnit
antydningsvis demonstrera sin uppfattning av gandertten, innan
myndigheterna frskrade sig om hans person och satte den innanfr fyra
grundmurade vggar.

Placerad innanfr dessa, terknt Nicolaisen bekantskapen med
muraryrket, men p sitt eget stt. Hela hans lggning gick t det
negativa hllet. Han knde det som sin plikt, icke att bygga upp, utan
att riva ned. Med hjlp av ofullkomliga verktyg nedrev han delvis en av
de fyra vggar, som omgvo honom, och gick genom densamma nyo ut i
vrlden fr att sprida sina nationalekonomiska sikter.

P det hela taget m det sgas, att han spridde dessa med mild hand. En
och annan frsvunnen verrock, ett och annat ppnat kontorsskp vittnade
om hans teorier. Ngot frsk att med vld vinna anhngare t dem gjorde
han aldrig, och mhnda var det drfr han misslyckades. Det enda, mot
vilket han anvnde vld, var de vggar, bakom vilka man gng efter gng
skte vertyga honom om det felaktiga i hans ider. Det berknas, att
Nicolaisen frn 1896, d han frsta gngen satte sin signatur p en
fngelsevgg, till 1917 brutit sig ut ver ett dussin gnger. Det
ofrstende samhllet gav honom namnet utbrytarkungen och var icke utan
att knna en viss stolthet ver honom, s lnge han satt insprrad. Det
gjorde han i regel. Frst i r frefll det, som om samhllet skulle
gckas. Frn oktober 1917, d Nicolaisen lmnade fngelset i
Stubbekbing (genom vggen), till sista veckan av innevarande mnad
andades han oavbrutet frihetens luft. Samhllet protesterade till att
brja med milt, drefter med en skrpa, som vxte till frbittring.
Polisen ver hela landet mobiliserades mot Nicolaisen. Man utsnde hans
portrtt till alla lokala myndigheter. Man posterade vakt p de krogar,
dr han brukade komma. Man skuggade hans vninnor och tvngsfrhrde dem
dagvis. Man jagade efter Nicolaisen med hundar--nya, dresserade hundar.
Intet hjlpte. Poliserna, som skulle ha arresterat Jens Sren Frederik
Christian Nicolaisen, fingo inte arrestera honom. Hundarna, som skulle
ha bitit honom, fingo inte bita honom. Fngelserna, som skulle ha
mottagit honom innanfr sina renoverade vggar, fingo icke tillflle att
ppna sig fr honom. Alla laglydiga medborgares harm vxte till raseri.
Vad var meningen? Skulle en gammal frbrytare som han bedraga samhllet
p vad han var skyldig det? Nej, det fick inte ske! Samhllet fordrade
Jens Sren Frederik Christian Nicolaisens huvud p ett fat.

Samhllet skulle f vad det begrde.

Aftonen den 28 oktober var trafiken i hrnet av Vestervoldgade och
Stormgade mer n livlig efter krigsfrhllanden. Sprvagnar ringde och
gnisslade i kurvan; bryggarvagnar mullrade fram bakom tunga
ardennerhstar; cyklar frste frbi i gatsrjan; de teruppstndna
hstdroskorna rullade fram i begravningstakt. Bilar sg man dremot inte
till. Dem hade kriget gjort slut p. En och annan lastbil kom slamrande.
Man stirrade p den och flyttade sig ur vgen med respekt. Man var inte
van vid bilar lngre. De oroade en.

Pltsligt gick det en viskning genom hopen vid sprvagnshllplatsen:

--Sallatsfatet!

En stor bil med form som en flyttvagn kom rusande genom Stormgade. Den
var tung och grn och rusade fram under ideliga tutanden. Det var den
nya fngbilen, som avlst de gamla hstvagnarna. Folksprket hade ltit
den behlla fregngarnas namn, sallatsfatet, men liksom andra produkter
av kriget gjorde den allt fr att glmma sitt ursprung. Den hade en min
som om den varit en privatbil och en fart som om den varit en brandbil.
Mnniskoklungan vid hrnet av Stormgade och Vestervoldgade skingrades
som agnar vid dess anblick. Ngra hoppade upp i nrmaste sprvagn, andra
rddade sig upp p trottoaren. En ensam medellders man med frsiktigt
och skggigt ansikte tycktes varken veta fram eller tillbaka. Frst tog
han ett par steg mot sprvagnarna, s ndrade han sig och strtade mot
trottoaren, fr att i sista sekunden ter ndra sig och gra ett
frtvivlans sprng ut mot sprvagnarna. Det frefll, som om anblicken
av en poliskask inne p trottoaren hade framkallat detta beslut. Det kom
i varje fall fr sent. Den grna bilen var dr i samma sekund, gick ver
honom som en jaggernautsvagn och avklippte hans huvud under ett
triumferande bl.

Sllan har ett bl varit mera berttigat. Mannen, som halshggs av den
grna fngbilen, var ingen annan n den, som skulle ha kt inne i den,
men i oresonlig trilska undvikit det i ver ett r. Samhllet hade ftt
sin fiende Jens Sren Frederik Christian Nicolaisens huvud p ett fat,
s som det nskade, och t.o.m. skulle man kunna sga p ett sallatsfat.




MLAREN BLAUVOGELS BROTT


Mlaren Blauvogel var chef fr den pluskvamperfektiska mlarskolan.
Denna skola var nnu icke erknd av andra personer n chefen och
medlemmarna. Dess lsen var: ned med Newton. Trhnda kan det synas
egendomligt, att en mlarskola bekrigar en dd fysiker, men den
pluskvamperfektiska mlarskolan sade med rtta: det var Newton som
uppdelade ljuset i sju frger. Vi vilja gra motsatsen. Vi vilja smlta
hop frgerna och terfra dem till ur ljusets enhet och renhet.

Kring denna nyplatonskt klingande formel och mlaren Abram Blauvogel
hade fem nya mlare fylkats och bildat den pluskvamperfektiska skolan.

Dennas framgngar hos publiken voro som redan antytts icke srskilt
stora. Publiken hll p Newton. Den fredrog de sju frger, den var van
vid, framfr urljusets renhet. De konstverk som Abram Blauvogel och hans
vnner skapade, skapade de fr egen rkning. De hngde i en komplett
serie p vggarna i deras ateljer. Framtidens konsthistorici skulle
icke behva gra mdosamma studieresor, nr de en gng skulle skildra
denna den mest revolutionerande av alla mlarskolor.

De sex pluskvamperfektiska mlarna med Abram Blauvogel i spetsen
konstaterade publikens hllning med bitterhet men utan verraskning. Av
publiken kan man vnta sig allt utom frstelse fr geniet. Det finns
endast ett stt att vinna publiken: genom att besegra den. Tvinga den
att ge sig p nd och ond. Den och dess gycklare, kritikerna. Abram
Blauvogel sade det till sina fem anhngare, och de ropade: du har rtt!

       *       *       *       *       *

Fljaktligen frdubblade de sina anstrngningar. De mlade urljuset i en
renhet som var s outsglig, att vanliga gon icke kunde uthrda den.

Det hjlpte inte. Inga andra gon n de tolv pluskvamperfektiska ens
frskte uthrda sagda renhet. Utstllningslokalerna slto sina drrar
fr den. Ingen kom till de ateljer, dr den skildrades i en komplett
serie. Och pltsligt gjorde Abram Blauvogel en frfrlig upptckt: om
ingen kom till dessa ateljer, fanns det i stllet ngon som mnade g
drifrn. Mlaren Leontes Qvist hade newtonska tendenser--tendenser till
avfall.

Den natt, d han upptckte detta, var den svarta natten i den
pluskvamperfektiska skolans historia. Det brjade med ett ordbyte mellan
Abram Blauvogel och Leontes Qvist. Ordbytet vxte till en storm. Det
slutade med ett mord.

Hellre n att se mlaren Leontes Qvist terfalla i det newtonska
bedrgeri, ur vilket han frlst honom, drpte Abram Blauvogel honom med
sina egna hnder. Han strp mlaren Leontes Qvist och hngde upp honom
vid sidan av den kompletta serien av hans verk. Det var ett konstens
abrahamsoffer, fullt jmfrligt med offret i gamla testamentet. Men
ingen vdur infann sig fr att rdda mlaren Leontes Qvist.

I stllet infunno sig tv poliser hos mlaren Abram Blauvogel. De
belade honom med handjrn och avfrde honom till ett statsfngelse. Han
sattes i en cell, och bdeln prvade eggen p sin yxa. Det ansgs
skert, att Abram Blauvogel skulle lgga sitt huvud p stupstocken om en
mycket kort tid, och den pluskvamperfektiska skolan st utan chef.

Men det skulle icke g s. Muserna hllo sina hnder ver denna den mest
revolutionerande av alla skolor.

Frhret med Abram Blauvogel kom. Han erknde villigt, vad som lades
honom till last. Den allmnne klagaren yrkade i ett kort tal p dden,
och alla vntade att hans begran skulle bifallas av domaren. D reste
den av staten utsedda frsvarsadvokaten sig.

Han sade:

--Jag skall icke vara mngordig. Jag tror mig knappt behva sga
ngonting. Jag ber er blott betrakta detta.

Hrmed lt han tckelset falla fr den kompletta serien av Abram
Blauvogels verk. Urljuset i sin fulla renhet strlade fr frsta gngen
mot domaren. Endast ngra gonblick, s kunde han icke mer. Han satte
hnderna fr gonen och sade med kvvd rst:

--Det r nog! Hlj ver det igen! Den som har gjort detta kan jag inte
dma till dden.

       *       *       *       *       *

Den pluskvamperfektiska skolan har nnu sin chef. I cellen n:r 138 p
statshospitalet fortfar denne att skildra urljuset. Han gr det utan
penslar och frger, men det minskar inte effekten. Det gr den nstan
starkare och samtidigt mera uthrdlig fr andras gon.




PROFESSOR POPPENBERGS PENNSKAFT


Professor Felix Poppenberg hatade en sak i vrlden ver allting annat:
den privata gandertten. Han hade dokumenterat dess omjlighet, dess
antisocialitet, dess brottslighet. Detta hade han gjort i tio band,
utkomna i Bern. Professor Poppenberg, som var ryss, bodde i Bern,
eftersom hans eget land hade ansett hans nrvaro obehvlig fr rikets
trivsel. Under en lng fljd av r vittnade hans egna skrifter om hans
knslor fr gandertten. Endast den hvlighet, Schweiz visar
utlnningar, gjorde att professor Poppenberg tolererades. Drp utbrt
den rorika revolutionen i Ryssland, och professor Poppenberg, som var
en av dess andliga fder, kallades hem av det segrande proletariatet.

Hans hemkomst blev en triumf. Han hyllades p gatorna. Varje gng en
borgare befriades frn plnbok, klocka och pls, var det under ropet:
Leve professor Poppenberg! Ned med den privata gandertten, som r
omjlig, antisocial och brottslig. Av ett misstag hejdades ven
professor Poppenberg tskilliga gnger och undersktes. Han smlog
endast mot dem som gjorde sig detta besvr, som en lrare ler mot goda
elever. Han gde intet som helst, vrt att taga. Han installerades i ett
rum i den Heliga synodens lokaler och uppmanades av en delegation att
skriva vidare mot den privata gandertten.

Han svarade denna delegation med de bermda orden:

--Den privata gandertten r icke blott omjlig, antisocial och
brottslig. Den r ljlig.

Drefter satte han sig i sitt rum i den Heliga synodens lokaler och
pbrjade det elfte bandet av sin _Kritik av gandertten_. Det var
hans mening, att hans anklagelser skulle kulminera i detta band. Fr
sitt inre sg han redan slutsidan med en kursiverad sista rad:

Den privata gandertten kan karakteriseras med ett ord. Detta ord
drper den i ett hugg. Den privata gandertten r ljlig.

Hans arbete p detta band strdes varken av larmet frn kulsprutorna p
gatan eller av ndropen frn visiterade borgare. Dessa ljud voro musik
fr professor Poppenberg. De voro som ett ledmotiv fr hans arbete. De
gjorde att det gick fram med stormsteg. De, och hans pennskaft.

Professor Poppenberg kunde icke tnka sig att skriva med ngot annat
pennskaft. Han hade rddat det genom aderton rs landsflykt. De krvande
pensionaten i Bern hade hnlett t det, nr professor Poppenberg,
tillfrgad om han gde ngot, visade p pennskaftet och sade: detta. Det
var gammalt, slitet, bitet och frglst, men det var det pennskaft som
nedskrivit de tio banden av Kritik av gandertten och som nu raspade
ned sida efter sida i det elfte och kulminerande bandet--bandet som
skulle sluta med kursivsatsen:

Den privata gandertten kan karakteriseras med ett ord. Detta ord
drper den i ett hugg. Den privata gandertten r ljlig.

En dag fick professor Poppenberg besk i sitt rum i den Heliga synodens
lokaler. En deputation frn Jeniseisk (i Sibirien) hade tillryggalagt
fyratusen vrst fr att hlsa frintaren av den privata gandertten,
och som nu raspade ned sida efter sida i det, dess hyllning. Ngra
timmar efter det den lmnat honom fr att terresa till Jeniseisk gjorde
professor Poppenberg en frfrlig upptckt: hans pennskaft var borta.

Hans pennskaft var borta! Pennskaftet, som frintat gandertten i tio
(och ett halvt) band, var borta. Hur? Det fanns endast en frklaring:
det hade stulits. En medlem av delegationen frn Sibirien hade begagnat
tillfllet och gjort det oerhrda.

Professor Poppenbergs hr reste sig p hans huvud. Hans gon lgade;
hans nsvingar sklvde. Hans rst darrade, d han trdde in p
proletariatets styrelsekontor och sade:

--Delegationen frn Jeniseisk har arbetat mot proletariatets intressen.
Den har stulit mitt pennskaft. Utan detta pennskaft kommer det elfte och
kulminerande bandet av min Kritik av gandertten icke att skrivas.
Detta band r slutkapitlet i proletariatets bibel. Jag fordrar
delegationen frn Jeniseisk arresterad, mitt pennskaft tillbakalmnat
och grningsmannen skjuten.

Det skedde s. Professor Poppenberg skrev det elfte bandet frdigt samma
natt. I detta band vertrffade han sig sjlv. Han beslt att stta
slutsatsen med fetstil:

Den privata gandertten kan karakteriseras i ett ord. Detta ord drper
den i ett hugg. Den privata gandertten r ljlig.




TOLFTE SNDAGEN EFTER TREFALDIGHET


ntligen--ntligen skulle tget g!

Det hade varit sex ruskiga timmar! Sex timmar i ett sdant litet
nordtyskt hl, dr man endast vistas, om man r handelsresande eller
studerar vid den polytekniska anstalten; ver sex timmar dr, och bara
fr en idiotisk stationskarls skull. Tget frn Hamburg hade
naturligtvis haft direkt frbindelse till Rheine och
Holland--naturligtvis!--och s str karlen och bedyrar motsatsen lnge
nog fr att tget till Holland skall ge sig av frn spret bredvid! Det
var s att man kunde bli galen! Dmd att vnta sex timmar bara fr det!
Man skulle nstan kunna tro, att den dr stationskarlen vore kpt och
betald fr att--men nog med det. Som det var, hade den lilla nordtyska
staden denne stationskarl att tacka fr sex timmars besk av en celeber
resande--plus ett antal tyska mark. Mnga restauranger hade den ju inte,
men de som funnos hade lagt mrke till dagen. Bde kyparna och den
ldrickande sndagspubliken hade stirrat p mannen, som drack den ena
tredubbla whiskyn efter den andra--men med sdana mtglas _mste_
man gra dem tredubbla, och whisky var motgiftet nummer ett.

Varfr i all vrlden blste de inte av tget?

N, en frsenad resande! Gjorde de sig verkligen besvr med att vnta
p en sdan tredjeklassare? Han sg ju ut som en folkskollrare p
landet, bl verrock, svart filthatt, celluloidkrage och grn kappsck!
Vad nu? Han styrde kurs p andraklassvagnen. Ressllskap, och sdant
ressllskap till p kpet! Det hr var en lyckad sndag. Dr stod han i
kupdrren, och nu gick tget.

--Goddag, min bste herre, goddag!

Trodde han man nskade hans bekantskap? Han tnkte kanske presentera
sig, sin bl verrock, sin svarta hatt och sin grna kappsck! Bst att
avstyra det med detsamma. Det finns ingenting s avkylande som en kall
stirrning och ddstystnad. S dr, rckte det? Nej, det tycktes inte s.
Mannen med den bl verrocken lyfte sin svarta hatt med ett soligt
leende:

--Ni kommer frn Hamburg?

Vad fan angick det honom? Hur kunde han fr resten gissa det?

--Ni r utlnning?

Vad innerst i ddsriket angick det honom?

--Jag kan se, att ni inte r hrifrn. Jag knner nstan alla mnniskor
hr. Jag r teologie studerande och har verkat ngon tid som
pastorsadjunkt, drfr knner jag de flesta hr.

Haha! Det var omjligt att hlla sig allvarsam. Teologie studerande!
Verkat som pastorsadjunkt! Vad gjorde han i tget? Det var ju sndag.
Han skulle vl vara ute och hlla aftonsng vid den hr tiden.

--r det inte syndigt att resa med tg om sndagen, herr pastor?

Han ryckte till fr tonfallet.

--Syndigt? Nej, varfr det? Den moderna luterdomen r frihetens
religion. Man kan gra allt, nr man kan bedja sitt fadervr om kvllen
med gott samvete.

--Verkligen? Allt?

--Allt! Vr evangeliska frsynstro stadkommer det.

--Aha! Ni tror allts p en frsyn?

--Om jag tror p frsynen? Naturligtvis, min kre herre, naturligtvis.

--Det glder mig att gra er bekantskap. Jas, det finns en frsyn, och
man kan gra allt, om man kan lsa sina bner p kvllen! Det ppnar
mjligheter fr en kasuistik, som lmnar jesuiternas lngt bakom sig.
Jag hade en vn--fr jag bertta?

--Med nje, min bste herre, med nje.

--Min vn var vad man kallar frhoppningsfull. Hans frldrar voro
allvarliga, gudfruktiga mnniskor. Men de voro fattiga. De hade inte rd
att lta honom studera, som han ville. Det var deras stora sorg. De bdo
till Gud om hjlp fr sonen, dag efter dag. D ingrep en slkting till
familjen alldeles ovntat och gav honom pengar.

--Frsynen, min bste herre, frsynen.

--Detsamma sade hans frldrar. Min vn fick studera. Delvis sktte han
sig bra, och delvis hade han tur--frldrarna kallade det fr frsynens
ingripande. Han tog sina examina med glans, men framgngen gick honom t
huvudet, och han slog sig p rackarliv.--r det hr grnsstationen?

--Nej d, dit r det en stund nnu. Ni r visst nervs, min bste herre.
N, hur gick det er vn?

--Hur det gick med honom? Han gjorde tvetydiga skulder, och skulderna
vxte som en lavin. En vacker dag sg han sig tvungen att antingen beg
sjlvmord eller rymma. Han hade delagt en lovande framtid p tv r
och tv mnader. Hade han inte ftt pengar att studera, hade han aldrig
kommit i tillflle till det. Frsynen gjorde ett misstag, nr den
skaffade honom dem, eller vad sger ni?

--Jag vet inte. Vad tycker ni sjlv?

--Jag? Jag tror inte p ngon frsyn. Jag har bara berttat om min vn
som ett fall fr er kasuistik. Jag glmde visst att sga er, att han
fredrog att rymma framfr att beg sjlvmord. Han krossade sina
frldrars liv i vilket fall som helst. N, vad sger ni? Vad hade
frsynen fr mening med att lta honom f pengar?

--Nu ro vi visst vid grnsstationen. Vad frsynen hade fr mening? Ack,
min kre herre, hur skulle vi blinda kryp kunna utrannsaka frsynens
mening?

--Er motfrga r inte snillrik som argument. Lt mig gra er en sista
frga: lg det i frsynens intresse, att min vn skulle komma undan?

--Ackackack, vad ni kan gra frgor, min bste herre! Om det var i
frsynens intresse, att er vn skulle slippa straff? Det frefaller inte
s. Hr kommer en man som jag knner, nmligen polischefen vid
grnsstationen. Han har ett papper i handen och ser ut, som om han hade
en frga att gra er. tminstone kommer han rakt p oss. Vad ser jag? En
arresteringsorder! Nej, det frefaller inte, som om frsynen skulle
vilja lta er vn slippa undan--d.v.s. er. Farvl, min herre, farvl;
tro mig, det finns en frsyn, och frsk att foga er i dess rdslag!




TER ETT MRKLIGT DDSFALL


Frn Oklahoma meddelas ver Amsterdam, att svensk-amerikanske
understen Charles Augustus Johnson (Karl August Johansson) avlidit
drstdes i en lder av nra sextio r.

Det r en i mnga hnseenden mrklig person som hrmed gtt ur tiden.
Fr den yngre generationen torde Karl August Johansson (Rde Kal-Agust,
var hans binamn p sin tid), vara i det nrmaste obekant. Det kunde
mhnda ha sitt intresse att uppliva ett par data.

Karl August Johanssons anlag gingo i utprglad grad t det filologiska.
Redan som ung insg han den stora skillnaden i betydelse mellan Long
Island och Lngholmen. Det drjde inte heller lnge, innan han praktiskt
omsatte dessa insikter. I augusti 1889 packade han sina koffertar under
ett nattligt besk i en knd stockholmsgrosshandlares vning och vnde
fr alltid sitt fosterland ryggen.

Hans den i det nya hemland han valt sig--Nordamerikas Frenta
stater--voro mnga och brokiga. Det bleve fr lngt att ska ge ens en
verblick av dem. Hans strsta bedrift, och den som blev hans livs
olycka, var vertagandet av en strre del av Frenta staternas
statsskuld.

Hrmed tillgick p fljande vis. En mrk julinatt r 1893 var en av
statsdiligenserna p vg frn fort Seymour i Texas till Lehigh i
Oklahoma. Dessa distrikt voro p den tiden knappt halvciviliserade.
Stder funnos nstan icke, jrnvgarna lgo i sin linda, och
befolkningen bestod av guldgrvare, nybyggare och indianer. Den
terstende fjrdedelen utgjordes av ventyrare. En av dem som dragits
hitut av ryktet om dessa frhllanden var Karl August Johansson, och
sagda julinatt gjorde han sin stora kupp. Han stannade diligensen med
sin revolver, vertog vad av vrde som fanns i den och s lt han den
fortstta.

En hastig underskning vertygade honom om att han lyckats ver
frvntan. Ej mindre n trehundratusen dollars i Frenta staternas
statsskuldbevis voro, orknat ett antal guldur, belningen fr hans
fretagsamhet. D han p grund av det stora antalet kringstrykande
element fann det ordligt att g med s stora summor p sig, nedgrvde
han allt utom en obetydlighet p ett stlle, som han frut utvalt
hrtill. Drp uppskte han ett nybyggarlger i nrheten och skte en
vlbehvlig vila.

Nsta morgon arresterades han i lgret. En kusk p diligensen hade knt
igen honom. Han nekade p det bestmdaste och med en s passionerad
vltalighet, att han undgick den lynchning, man frberedde t honom. I
stllet frdes han till nrmaste stad, vid vars domstol han trots sitt
nekande dmdes till fem rs straffarbete. Han mottog straffet med ett
invrtes leende. Vad voro fem r? Nr de voro frbi, vntade honom en
frmgenhet.

Mnniskan spr. Under den tid Karl August Johansson tillbragte i arbete
och ensamhet, vxte staten Oklahoma som en svamp efter regn. Stder
grundades, jrnvgar byggdes; p den plats dr Karl August Johansson
stoppade posten lg nu staden Columbus. Han sg det med frvning, d
han efter frigivningen anlnde dit. Han lovade sig att stifta en
donation till nytta fr invnarna i detta monument t hans
fretagsamhet. Men frst mste han finna sin skatt. Den borde ligga i
utkanten av den nya staden, enligt vad han berknade. Dm om hans
knslor, d han, ankommen dit, finner att man fregende dag p det stt
som r vanligt i Amerika, flyttat dit ett femvningshus och placerat det
just ver hans deponerade penningar!

Resten av Karl August Johanssons saga r sorglig. Han skte grva sig in
under femvningshuset, han hejdades, dmdes bter och sattes p nytt i
fngelse, d han icke kunde betala dem. Han ville kpa huset, bli
fastighetsgare:--all right, pengar p bordet!--Jag skall betala er
efter kpet, allt, kontant! svarade den olycklige. Man hnskrattade t
honom. Man tog honom fr en frryckt. Mnad efter mnad irrade han kring
huset, stirrade p det, skte ter och ter grva sig in under det. Man
blev otlig; man satte honom p hospital. Han utskrevs och skyndade
genast tillbaka till sin lsklingsplats. Huset stod kvar! Ingen brydde
sig om att flytta det mera! Och under det lgo hans trehundratusen! r
1902 insattes Karl August Johansson i det nybyggda statshospitalet, frn
vars fnster han hade full utsikt till femvningshuset. Han omtalas som
en vldsam och mycket oregerlig patient. Femvningshuset stod kvar en
efter amerikanska frhllanden ovanligt lng tid. Det stod kvar nnu,
nr Karl August Johansson i r slt sina gon.--Sannerligen, man kommer
att tnka p det gamla skriftordet: om Herren inte bygger huset, s
arbeta de arbetare ffngt!




DALAI PEDERSEN


Frn Lhassa meddelas ver Bangkok, att den tibetanska buddaistiska
kyrkans lamas, samlade till val av ny Dalai lama, enhlligt givit sina
rster t danske understen Rasmus Pedersen.

Hrmed har endast det intrffat, som var att frutse, som lnge varit
frutsett av framsynta personer. Men ehuru valet icke kan sgas komma
verraskande, r det dock ur allmnmnskliga synpunkter s gldjande,
att vi anse oss bra gna det ngra rader.

Vid Rasmus Pedersens vagga torde f ha anat den bana som vntade honom.
Han fddes i Vognmagergade i Kbenhavn fr femtiofem r sedan. Fadern
var oknd, modern knd. Efter att ha frskt sig i ett antal yrken fick
Pedersen elva r gammal anstllning som piccolo p Hotell d'Angleterre.

Hrmed hade han i sjlva verket funnit sin plats i livet. D'Angleterres
hrnkaf blev bestmmande bde fr hans levnadsbana och fr hans
livsuppfattning. Hr lrde han sig att intet r viktigare n lugnet; att
den som behller det i alla situationer r situationernas herre; att den
som frlorar det--t.ex. en kund som vntat tre kvart p en kopp kaffe--i
och med detsamma frlorar allt och till p kpet gr sig ljlig.

Anade han redan d, om n dunkelt, varthn hans s tidigt frvrvade
levnadsvisdom skulle fra honom? Ingen vet det. Frn d'Angleterres
hrnkaf kom han till  Porta; frn  Porta--d tjugurig--till
Industrikafet. P bda dessa stllen vxte och mognade hans
livsuppfattning. Han lrde sig att med hnderna knppta p ryggen,
frsjunken i kontemplation, se hn ver huvudena p ett halvt dussin
gestikulerande gster, som ville draga sig hans uppmrksamhet. Han
lrde sig att nr de inre rsterna talade till honom, sluta rat fr de
rop om materiella njutningar, som stego frn hopen runtomkring. Han
tyckes med ett ord redan nu ha ntt fram till den frsta av de
ttafaldiga sanningarna, som leda till Frigrelse: att allt det yttre r
ett sken, en synvilla utan vrde.

Frn Industrikafet kom han till det nyppnade Bristol och drmed var
han inne p fullndningens stadium. Frsnkt i grubbel genomtnkte han
p detta kaf de sju terstende av Sanningarna; intet kunde stra honom
i hans betraktelser, varken ett danskt bnfallande: Hr nu, Pedersen...,
eller ett svenskt rytande: Vaktmstare, fr satan, r ni dv?--eller ett
norskt bergrasdnande: Nej nu, Fan svrte og fortre mig, myrder jeg
denne Tjeneren! Fr den, vars sinne r upptaget av den ttafaldiga
sanningen, ro dessa ljud som ett avlgset fgelkvitter. Vad r kaffe
och kakor mot mahyna, den stora vgen till frlsning? Vad r kaffe och
punsch mot hnayna, den trnga vgen? Vad r whisky och soda mot
drmmen om nirvna? Adepten gr de heliga tbrderna; han knpper
hnderna p ryggen, han petar sig i nsan fr att hlla sinnet
mottagligt, och i sitt inre mumlar han: Allt r lidande. Det r ett
lidande att icke uppn vad man nskar; det r ett lidande att uppn det
och inse nskningens ffnglighet. Betnken det, I som sorlen omkring
mig! Undertrycken lusten efter kaffe, kakor, punsch och pjolter, och I
haven tagit det frsta steget mot frigrelsen frn terfdandet!

Efter Bristols stngning flyttade Pedersen, frsnkt i grubbel ver den
ttafaldiga sanningen, till Paladshotellet. Han fortsatte att enligt
Buddas freskrift icke rcka vrlden ngon annan hand n tiggarens. Och
dr ndde honom budskapet om det beslut som fattats i Lhassa. Han gr nu
den strsta fullndningen i mte. Till och med de ringa rester av
omvrldens larm, som ndde honom i Paladshotellets Marmorhave, skola
tystna. Ensam i sin kyliga klostercell i Lhassa kommer han att vrida sin
bnkvarn, vars entoniga slammer skall erinra honom om gsternas rop p
kaferna. Sanningen kommer att blomma fram i hans sjl som en vit,
oberrd lotus; till dess han vid Krischnas sida, i gudomligt passiv
tolerans, endast gr de sista heliga tecknen i det Nirvana som han drmt
om frn sin ungdom.




SAMTAL MED HOMPA


--Tnk att trffa dig hr i Kpenhamn! sade Hompa. Det var fan s
roligt. Det r djvligt lngesen, va?

--Det r visst sju r sen. Du r dig lik.

--Ja, vaffan tycker du, va! Nr man gr och torkar i ett snt hl. Men
hr du, den hr vaktmstarn r fr djvlig. Vad r det fr en betjning
ni har hr i Danmark. Hr nu vaktmstarn, hall! Hall! Hr ni inte,
karl, fr satan? Kommer aldrig smrgsbordet och snapsen och let? ,
m, b, vaba. Jag ger fan i ert prat. Lr er tala s man kan begripa er.
Kommer det eller kommer det inte? Jas, det kommer. N, lt det komma i
dag d. Tag ver till Sverige och lr sig servera, vaktmstarn.--Hr du,
det var allt en djvla idiot till vaktmstare, va? N, dr kommer det
ntligen. Men det var fan s roligt att se dig.

--Verkligen ovntat.

--Du knde visst inte igen mig frst, va?

--Nej, det r ju inte s ltt, kra du, efter s mnga r--

--Nej visst. Jag trodde ett tag du inte ville knna igen mig.

--r du tokig!

--h, du begriper vl skoj, fr fan, va? Hahaha! Ska vi ta helan? Men
herrejesus d, vaktmstarn! Vaktmstarn! Vad r det hr fr
brnnvinsglas? Kallar ni det fr brnnvinsglas? Vad in i helvete menar
ni? Tag ver till Sverige, karl, och lr sig, hur ett snapsglas ska se
ut, och kom inte och brka med mig, fr det gr inte.--Men vi fr vl ta
helan som den r d. Skl p dig, gamla fhund! Roligt att ses--h, det
smakar, va? Det var lngesen man fick den. Det kan aldrig bli fr dyrt,
va?

--r det lngesen du fick en sup?

--En sup? r du tokig, finns inte i Sverige mer. En i mnaden r det
mesta.

--Men ni har stora snapsglas?

--Riktiga glas fr fan, som di ska va. Vi tar vl halvan med detsamma.
Det var gott med smr igen. Och franskbrd, jo, jag tackar, jag. Hur har
du det fr resten, din gamla lymmel? Det gr ingen nd p dig va? Men r
det inte trist att aldrig hra svenska?

--, man hr det inte s sllan.

--Hr du, vi tar vl tersen med detsamma, och s kan vi f det varma.
Vaktmstarn! Vaktmstarn! Det var vl en hurrande djvul--n dr kommer
han med biffen. Men koss i jesu namn d, karl, vad r det hr fr en
servering! Vad fan menar ni med att ge mig kokta potatis till biffen?
Och s ingen lk p! Nej, det r fr djvligt. Kan ni inte lra er att
laga mat hr i Danmark? Ni skulle ta ver till Sverige och se, hur vi
lagar det. , m, b--hur var det? Bestllde jag en fransk bff. Det
heter biff, karl, lr er tala rent, men n sen d?

--Kra bror, frlt att jag blandar mig i saken. Du bestllde en fransk
biff och det hr r en fransk biff, med persiljesmr och kokt potatis.

--Det r ett djvla stt i alla fall. Vad begriper jag mig p deras
franska bff? Men, det smakar ju gott. Hr du, vi tar vl kvarten med
detsamma? Tjo--n, hr du, tira dr, va! Det var ett djvla stiligt
fruntimmer. Tjo, lilla frken, hur str det till med hlsan och
krleken ... vafannud, knde du henne? Det var en annan sak. , ta och
presentera mig, va?

--Jag r rdd att det inte gr, kra bror. Hon r visst i sllskap.

--sch, vad gr det? Nu r vi i Kpenhamn, och dr ska man vl fr fan
ha lov att roa sig. Skl p dig! Djvla roligt att se dig! Men jag
tycker du har blivit s allvarsam sen sist.

--Tycker du det? Jag vet inte. Det r vl tiderna.

--Dom ger man vl fan i, inte sant, vaktmstarn? Vaktmstarn r en
trevlig pojke, fast vaktmstarn r en gammal fhund. Skl p sig,
vaktmstarn! Egentligen r ni ngra fhundar allasammans hr ver, och
sura se ni ut nr det kommer en svensk hit, men vra pengar, dom har ni
ingenting emot, va? Dom tar ni emot, va, vaktmstarn? Hur mycket blir
det hr? Det r jag som bjuder, frstr vaktmstarn, drfr att jag inte
sett det hr gamla ntet p flera r. Halvtress och halvfjss, hr du,
vad r sejsten  halvfjss?

--Tjugusex kronor och tjugufem re, sade jag. Hompa gav tjugutta och
femtio. Vaktmstarn fick slunda tolv kronor i dricks. I mitt tycke fr
litet.

Till sommaren lr det komma en invasion av Hompor.




VID GRNSEN


P morgonen upplyser erotologen oss om att han tnker stanna i Kolding.
Vi f cykla vidare ensamma.

Vi emottaga hans meddelande med frstelse och en viss grad av sinnesro.
Vi erinra oss en ung kvinna, som vi sgo dagen frut, d det var barnens
dag i Kolding. Med en fin anspelning p detta, som icke engng en
dvstum skulle kunna missfrst, lmna vi erotologen t sin saliga
plga, och stiga upp i tget.

Vi ro nmligen p cykelfrd, och s fort det finns backar frut, ta vi
med tget. Utanfr Kolding ligga backar p nda till femtio meters hjd.
Vi ta fljaktligen tget tre stationer fram, s r det gjort.

Vi stiga ur tget. Med en snabbhet och beslutsamhet, vartill vi hittills
inte sett ngra spr, rusar samfrdsmedlet av ver den flata sltten.
Nr vi komma ut framfr stationen, mrka vi orsaken: den sidvind, som
frfljt oss sedan resans brjan, har vergtt till rak motvind av en
orkanlik styrka--tre  fyra sekundmeter. Det r drfr tget har rusat
sin vg. Det har velat frebygga ytterligare fusk i protokollet. Det
anser, att en cykelfrd r en cykelfrd. Med en suck stta vi oss upp p
cyklarna och vnda dem s att vi f medvind. Det mste vl finnas
jrnvgstg p det hll dr medvinden slutar, sger min kamrat. Jag
ltsar inte ha hrt honom. Man har d karaktr.

Det gr undan sderut en stund. Pltsligt vrider vgen av mot vster.
Medvinden r slut, sidvinden brjar, och d inga jrnvgstg finnas i
synhll, finna vi oss i det oundvikliga. Vi vrida av t vster och brja
brottas med elementen.

Vgen gr rak och sandig, saffransbrun i frgen. P bgge sidor om den
ligger heden; hr och dr r den uppodlad; hr och dr str en
granplantage eller en bjrkdunge; men fr det mesta strcker den sig
stor och obruten t alla hll. Vinden fr sjlvknsla nr den gr fram
ver en sdan sltt. Den inser, att den har vissa chanser. Den beslutar
att utnyttja dem mot oss. Vi f spnna i, s att det vrker i benen och
korsryggen.

--Skulle det vara gott med en l? ropar min kamrat ver axeln.

Jag anser frgan vara retorisk och underlter att svara. Pltsligt
skymtar en bokdunge och ngra hus rakt frut. Vi gra samtidigt
idassociationerna: _hus--mnniskor i dem--alla mnniskor ro
trstiga--krog--l_. Vi spnna i med spontan energi och p ngra
minuter ro vi framme. Vi svnga om en vgkrk. I samma gonblick hejdas
vi av en rst.

--Stopp! Man fr inte cykla ned till bron!

Vi hlla tvrt inne. Den som har hejdat oss r militr. Men varfr fr
man inte cykla lngre?

--Man fr inte cykla ned till bron, upprepar soldaten. Men man fr g
dit ned.

--Varfr d?

--Det hr r grnsen.

Det r sant, det pgr ett vrldskrig.

Grnsen. Ordet slr ned i oss. Vi stta tyst frn oss cyklarna.

--Vi g naturligtvis dit ned, sger min kamrat.

Vi g lngs en landsvg, stenlagd som en stadsgata. Det vxer hgt grs
emellan stenarna. Det r lngesen man krde hr. Efter ett par minuter
st vi vid en bro, som gr ver en liten . Men bron binder inte lngre
samman tv strnder, den skiljer dem t. Vid vartdera landfstet gr det
en ribba ver den, omvirad med taggtrd. Mellan dessa ribbor r ingen
mans land. Hindret ser inte overvinnligt ut. Det pminner nrmast om
nr barn leka krig. Men i denna puerilitet ligger det ingenting ljligt.

Under bron flyter den lilla n, sommarstilla, tckt av vass och
nckrosor. ngarna, som g ned till den p vardera sidan, ha hgt,
vajande grs och lysa av blommor. Husen p bgge sidorna ligga inbddade
i trdgrdar och se gamla och burgna ut. Vi veta att det talas samma
sprk i dem. Allt r p den ena sidan n som p den andra. Och dock r
allt olika. Ty den ena sidan tillhr livet och den andra sidan dden. P
vr sida gra blommorna rtt i att lysa. ver den andra sidan ligger det
en skugga. Dden och svlten ha brett sina vingar ver den i redan mnga
r. Och som deras representant str en enda person p andra sidan
bron--en grkldd landstormsman med gevr och bajonett. P vr sida av
bron str som pendant en liten flock svartkldda kvinnor och mn och ser
p honom. Han rr sig inte; han sger ingenting; han stirrar rakt
framfr sig. De sga heller ingenting, men de behva inte gra det fr
att man skall frst, att de ha slkt p andra sidan.

Detta r allts grnsen.

Pltsligt skymmes himlen. Vinden har blst fram en hel molnarm, som
breder ut sig ver det bl. Solljuset frsvinner, frst p andra sidan,
s p vr. Reinhardt kunde inte ha arrangerat det bttre. Den grkldde
landstormsmannen str kvar, stel och orrlig, lutad mot gevret. Men de
svartkldda mnniskorna p vr sida brja tyst g upp lngs den
grsbevuxna stenlagda landsvgen.

Vi flja dem och hoppa upp p vra cyklar. Molnen lova fuktighet av ett
slag, som vi inte stta vrde p. Vi spnna i under tystnad och efter
ett par timmar ro vi framme i Ribe. Vi finna erotologen dr. Han har
ocks varit vid grnsen, men motats ver den av den unga
barnensdagskvinnan och tagit fre oss p tg. Livet har sina stormar.




VERANDA MOT HAVET


Den fetaste av de tre cyklisterna lade frn sig jordgubbsskeden och
tnde en ny cigarrett.

--Ah! sade han. En lagom lng cykeltur, ett kallt bad i solnedgngen och
en lagom stark mltid--alla ljuvligheters ljuvlighet och krona.

Den minsta av de tre cyklisterna sg de sista dropparna ur sitt
madeiraglas.

--Du har rtt, sade han, och jag satt sjlv och tnkte detsamma. Men d
jag gjorde det, knde jag ett stygn i mitt hjrta i likhet med de
personer som stenade Stefanus. Ty vad bevisar en sdan reflexion? Att
man hller p att bli gammal. Ungdomen r den tid, d man inte knner
efter hur det knns. Medvetandet att man har det bra r den frsta
signalen frn lderdomen, som r den tid, d man inte har det bra.

Den tredje av cyklisterna var en av de personer, som tala i citat. Han
skyndade sig att citera Salomo om de r, om vilka man skall sga: de
behaga mig icke. De bda andra tego. Den fete tertog, vnd till den
minste:

--Du har rtt. Jag ser, att du r frvnad ver att jag medger det. Men
det r drfr att jag p det viset fr tillflle att lancera en sats som
jag tnkte ut i eftermiddag, medan vi cyklade.

Den berr lgnaktigheten i ett gammalt ordsprk. Detta ordsprk sger,
att kunskap r makt. Det r ett omtyckt ordsprk. Det sitter ver
skoldrrarna, och p reklamhftena frn bokfrlagen. Den som frnekar
det blir stenad. Jag skall vara s modig. Jag pstr att det r lgn.

--Vad behagas! ropade den tredje cyklisten. En lgn att kunskap r makt?
r du ignorant?

--Tyvrr inte, sade den fete. Jag vet fr mycket bde om andra och mig
sjlv. Jag vet om mig sjlv, nr jag r lycklig, och det minskar min
lycka. Och vad jag eljest vet har varken gjort mig mktig eller lycklig.
Men lt oss taga saken i strre perspektiv. Lt oss tnka p samhllena.
r det samhlle mktigast, dr kunskapen r strst? P intet vis.
Alexanders okunnighet frde honom till Indien. Romarnas okunnighet var
den solida basen fr det romerska riket. S lnge den kunde bevaras,
vxte riket och var omjligt att besegra. I samma stund som den brjade
ge plats fr kunskaper, fll det samman. Vad som gjorde att tyskarna
fruktade engelsmnnens intrde i vrldskriget, var framfr allt den
solida, sekelgamla, brand- och dyrkfria anglosaxiska okunnigheten om
allt som ligger utanfr England. Det r den som gr att England hittills
aldrig frlorat ett krig. Det borde resas ett monument t den, tre
gnger hgre n Nelsonpelaren.

--Du pratar, sade den minste cyklisten. Ska vi inte ha kaffe?

Han ropade p kyparen utan att avvakta de andras svar.

Himlen ver havet hade grnat. Skyarna tornade upp sig i fantastiska
drmbyggnader, under vilkas botten en strimma vallmortt solsken
trngde fram som ett spett. Drmbyggnaderna voro underminerade och
frdiga att strta.

--Gud vet, om vi kan cykla i morgon, sade den tredje cyklisten. Jag tror
det blir regn.

--Landet behver regn, sade den fete cyklisten. Jag hoppas det fr regn.
Det r ett kunskapsrikt land, och varje bonde vet hur mnga millimeter
regn, det behvs fr skrden. Men jag undrar om ngon bonde i detta
kunskapsrika land ber samma bn som de kinesiska bnderna be sedan
urminnes tider. Den kinesiske bonden sger: m det regna frst p
statens krar och drefter p mina. Det r hans enkla och oreflekterade
bn. Men hur mnga millimeter det skall till, vet han skert inte. Han
r djupt okunnig, och har bevarat sin okunnighet genom fem rtusenden.
Drfr r han personligen lycklig i motsats till oss, och drfr kommer
Kina att verleva alla andra riken. Den vita raseri r bara en
betydelsels episod.

--Hr upp med ditt dumma prat, sade den tredje cyklisten. Jag frstr,
att en person som du frsvarar okunnigheten, men de kunskaper du har
skulle inte engng besvra en kines. Och i Kina hade du varit halshuggen
fr lttja fr lnge sedan. Vill du ha ngon punsch?

--Det du sger om mitt de i Kina, sade den fete cyklisten, bevisar bara
kinesernas beundransvrda klokhet ytterligare. N ja, lt mig f ett
glas punsch d, men m det regna frst i edra glas och drefter i mitt.
Skl!




APOLOGI FR KONUNG HERODES


Jag bor fr nrvarande p ett frtjusande sommarhotell. Utanfr mina
fnster strcker sig bukten, bl- och grngnistrande i solskenet, som
var dag vller ned i en fors mellan de vita sommarskyarna. De tre
revlarna draga sina marmorgrna band parallellt med den vita
strandremsan; utanfr dem gr vattnet mrkbltt med sm ilskna vgor och
innanfr dem sliter det upp sig i tusentals attacker mot stranden.
Nstan nere vid strandbrynet lper den vita, slta landsvgen, och p
andra sidan om den, bakom villorna, ligger skogen. Bokarna st mktiga,
svllande, djupgrna; hr och dr ge de plats t en uthuggning eller ett
bljande veteflt. Det r ett nordiskt Arkadien, dr bullret frn
vrlden saknar resonans, och dr jag, ovrdig, ftt rum.

Livet r sknt.

Varje morgon klockan tio--ty jag r lat--drar jag p mig de
ndtorftigaste klderna och gr ned i badhuset. O, ljuvligheters
ljuvlighet och krona--saltvatten, klart grnt saltvatten, som br mig
och skljer mig, en simtur och en kontemplativ vila i vattnet med
hnderna under huvudet och den sommarbl himlen ver mig!--Frukost utan
restriktioner och en cigarrett. Man kan arbeta; man har lust att arbeta.
Allt r underbart. Livet r sknt.

Livet var sknt till fr fem dagar sen.

Fr fem dagar sen fick jag nya grannar. Ett kta par frn huvudstaden
hade skrivit och bett om rum. Det fanns ett rum ledigt. Detta rum var
rummet bredvid mitt, och vrden hyrde intet ont anande ut det till det
kta paret, som nskade rum. Fr fem dagar sen kommo de, och livet
frndrades i ett slag fr mig. Solen miste sin glans; havet svartnade;
himlen svartnade; blommorna blevo doftlsa; fglarnas sng tystnade fr
ett barnskrik.

Ja, ett barnskrik. Ett litet barn har ppnat sin spda, tandlsa mun och
utan att sga ett ord frndrat hela Arkadien. Solen lyser utan vrme
ver ett trist och intetsgande landskap; blommorna sloka p sina
stnglar; fglarna ha stoppat huvudet under vingen, besegrade av ett
barnskrik. Ett infernaliskt, outtrttligt, genomtrngande barnskrik.
Inte ett hgt furiosobarnskrik, utan ett klart, oemotstndligt,
obevekligt, stackatobarnskrik. Ett skrik, som vittnar om att detta barn,
fastn blgt, i rakt nedstigande led hrstammar frn det folk, som med
sin rst vlte Jerikos murar. Ett skrik, som brjar s fort det lilla
barnet ppnar sina gon och som fortgr i en otrolig, oavbruten serie
till dess det sluter sina gon. Ett skrik, som ingen maskin p jorden
skulle kunna prestera utan att bli hes efter fyra timmar, men som detta
lilla tre mnader gamla, djvulska barn med ltthet utsnder dygnet
runt. Det r otroligt. Det r outhrdligt. Det r beundransvrt. Det r
helvetiskt.

Jag tassar uppfr trapporna sent om natten. Jag har suttit p
sommarhotellets veranda sedan eftermiddagen, ehuru jag skulle ha
arbetat. Arbetet r omjligt p mitt rum. Ingen musa i vrlden kan gra
sin skygga viskning hrd genom det lilla barnets skrik. Allts blir det
hotellverandan, och nda dit snder barnets sagolika strupe stnk av
sina tonvgor. P hotellverandan gr eftermiddagen, aftonen och en del
av natten. Vid midnattstid tassar jag uppfr trapporna till mitt rum.
ntligen r allt stilla. Evighetsrsten vilar. Jag kan f sova, vilket
jag inte ftt p flera ntter. Liksom en inbrottstjuv smyger jag mig in
p mitt rum. Jag klr av mig med en varsamhet som om det gllde en
invalid. Jag lgger mig frsiktigt i sngen. Jag sluter gonen av
vllust, bara jag tnker p smn...!

Just d utsnder sngen en svag knirkning. I en timslng sekund svvar
jag mellan fruktan och hopp, s r saken klar. Det obevekliga barnet har
hrt mig och rapporterar nu fr Gud och vrlden, att den vuxne strt
framtidsvsendet i dess av nglar beskyddade vila. Det skriker till
himlen ver mig som de oskyldigas blod ropar frn marken. Na-na-na. Det
varierar inte sin anklagelse; det fastslr den genom att upprepa den om
och om igen med katonisk konsekvens. Det upprepar den s lnge, att jag
utmattad faller i smn.

Jag drmmer om zoologiska trdgrdar, mordfrsk, krig och dambassnger.
Det lilla barnets rst r det underliggande substratet till alla dessa
drmmar. ntligen tystnar den. Jag vaknar. Jag saknar ackompanjemanget
till min smn. Barnet lter mig ligga vaken lnge nog fr att morna mig.
Det r inte att hoppas p mer smn. Jag stiger upp och stter mig till
skrivbordet. I samma nu lyfter det sin rst till en hjd, klarhet och
gllhet som vertrffar eller tycks mig vertrffa allt vad det frut
presterat. Jag frsker att vnja mig vid rsten, som man vnjer sig vid
sfrernas musik, att sluta ronen fr den, att ta det hela som ett
skmt. Ack, vad frmr jag mot det lilla barnet? Efter tv timmars
ffng kamp ger jag upp och gr ned och badar. Jag behver svalka mitt
vrkande huvud. Nr jag kommer tillbaka, r det tyst i rummet bredvid.
Jag vgar inte tro mina ron. Jag strtar fram till skrivbordet och
fattar pennan. Frn rummet bredvid kommer ett egendomligt ljud. Frst
frstr jag inte, vad det r. Det r inte barnet. Drp gr det upp fr
mig: det r barnets fader och moder som knappt troende sin lycka utstta
ett matt hurra! I samma gonblick hr jag den riktiga rsten igen--den
omutliga, outtrttliga na-na-na-rsten. Det lilla barnet har ingen tanke
p att lta gcka sig. Det vet, vilket rhundrade det lever i.

Detta r en apologi fr den mycket frtalade regenten och realpolitikern
Herodes, konung av Betlehem.




WELTPOLITIK


Mnga mnniskor syssla nufrtiden med storpolitik. Man sluter fred
(eller gr det rttare sagt inte); man ndrar grnser; man berknar
skadestnd av sjlva fan. Jag lser drom i tidningarna, fastn jag
lovat mig sjlv att lta bli. Blir det fred, blir det utan min
medverkan, och blir det krig igen, sker det ocks mig frutan. Det enda
som fljer av tidningslsning r frdrvade nerver. Jag r en r
hdonist.

Det fanns emellertid en tid, d jag levande intresserade mig fr
tminstone ett storpolitiskt problem. Men om jag berttar detaljerna,
komma de endast att bekrfta att jag r en r hdonist.

Det var sommaren 1913. Jag lg i Monte Carlo, var fattig och hade ett
umgnge, som endast mot sin vilja var fattigt. _Jag_ fann mig med
en franciskans tlighet i syster Armods energiska famntag. Det r
faktiskt. tminstone inbillar jag mig det nu, nr sex r ligga emellan.
Men lt oss tala om Louise av Koburg.

Jag hade ingen personlig berring med denna prinsessa. Visserligen knde
jag tv grevar och en italiensk markis, men de voro inte i stnd att
introducera mig i de kretsar, dr Leopold II:s dotter rrde sig. Den ene
av grevarna var greve Borgacz frn Ungern (som visserligen var av god
familj, i det att det var hans bror som senare formulerade ett visst
ultimatum till Serbien); den andre var greve Origoni, som numera odlar
peppar p en franska staten tillhrig domn i Guyana. Markisen hade
lsskgg och en stor rkning hos sin hotellvrd. Nej, ingen av dessa
dlingar var i stnd att introducera mig i Louises av Koburg krets. Den
som hll p att gra det var svensk och hette--men nej. Inga namn!

Denne svensk var systemspelare. Trots sin ungdom--han var 24 r--hade
han besegrat hasarden. Icke mindre n fem ofelbara system stodo till
hans frfogande, nr han ville spela--och fick kapital. Det var just det
det hngde p. Han behvde kapital. I samma gonblick han fick det, var
kasinot slt, dess guld hans, och han och hans vnner burgna mn fr
livet. Ingen har bett livligare fr en annans rkning n jag fr W:s.
Och pltsligt tycktes mina bner verka.

En vacker dag berttade han mig fljande vid ett stycke franskbrd med
salt och ett glas franskt brnnvin:

I kasinot hade han gjort bekantskap med en tyska av god familj. En ldre
tyska. (W. var en vacker pojke.) Denna tyska hade fattat ett livligt
intresse fr hans system nummer tre, det p dussin och transversaler.
Och nu berodde allt p prinsessan Louise av Koburg.

Hur kunde s mnga mnniskors framtid bero p Louise av Koburg?

Jo, Louise av Koburg, som var dotter till Leopold II, hade i denne en
hrd fader. Leopold II nekade sitt barn de pengar, som tillkommo henne,
och p grund hrav mste hon processa med honom. Sdant r livet. Fr
att fra processen behvde Louise av Koburg pengar, och dessa pengar
hade hon delvis lnat av den ldre tyska, som W. trffat i kasinot.
Fick Louise pengar, fick tyskan pengar; fick tyskan pengar, fick W.
pengar; och fick W. pengar, var kasinot slt med man och mus. Och W. och
hans vnner rika.

P s invecklade trdar hnga institutioners och mnniskors den.

Nu terstod en sak, sade W. Det var ndvndigt, att jag tog till
Mentone.

Varfr var detta ndvndigt?

Jo, W. ville veta om den gamla tyskan ftt pengar av Louise. Han hade
som en aning om att hon hade det, men han ville inte frga direkt.
Varfr inte? Nej, ty d kunde den felaktiga uppfattningen ltt insmyga
sig hos henne, att W. var ndstlld, behvde pengar och var tvungen att
slja sitt system till underpris.

Jag medgav, att detta var sannolikt. Men hur skulle jag f reda p om
tyskan hade ftt pengar eller ej?

Bah! En man med mitt skarpsinne och vinnande stt! En barnlek--en
fullkomlig barnlek. Tyskan bodde p Htel des Acacias. Det gick som en
dans.

Nvl, jag skulle ta till Mentone. Men d fick W. lov att ge mig till
biljetten. Jag var luspank.

Kre bror--jag beklagar. Jag ocks. Du fr g.

G! G till Mentone! Nstan en hel mil!

Varfr inte? En uppfriskande promenad. Och mlet som vinkar oss:
kasinots ruin, allmnt vlstnd ver resten av linjen!

Gott. Jag skall g.

Jag gick.

Jag gick en kilometer, jag gick tv, lngs stranden av det bl
Medelhavet. Mina skor voro ltta och tyngde mig inte. Jag gick, och
under det jag gick, utmlade jag kasinots undergng fr mig sjlv; jag
utpenslade den i detaljer, tvlande med Yttersta domens i Michel Angelos
framstllning. Jag sg guldet hopa sig i drivor kring W. och mig. Jag
sg krupirerna beg sjlvmord; jag sg monsieur Blanc p kn fr W.,
tiggande om nd. Jag hrde W. svara honom (torrt, som det str i
romanerna):

--Fem millioner, och jag slutar!

Jag sg upp. Jag befann mig vid Cap S:t Martin. Det terstod mer n en
halv mil. Och mina ftter voro mma. Men det fanns intet val. Vidare!

Jag gick och gick, kilometer efter kilometer. Till slut var jag s
trtt, att jag inte orkade mer. Jag befann mig just vid en
sprvagnshllplats. Och pltsligt erinrade jag mig en sak: i min
byxficka lg ett enfrancstycke frn Charles X:s tid. Det saknade
giltighet; varenda affr, jag knde i Monte Carlo, hade delgett mig
detta och spottat ut det. Men--

Jag hoppade upp p sprvagnen, som just kom. Vi krde, och jag stack
till konduktren det fula myntet med Charles X:s drag nedtvnda. Han
mste ha varit numismatiker, ty utan att vnda myntet sade han
omedelbart:

--Den gr inte. En annan.

--Jag har ingen annan, sade jag.

Nvl. Kanske var han vlvillig. Kanske trodde han sig kunna prngla ut
den odugliga francen sjlv. I varje fall behll han den och lt mig ka
till Mentone (dit turen fr vrigt kostade 30 centimer). Och nr jag kom
dit, trtt i ftterna, torr i halsen och varm och svettig ver hela
kroppen, fick jag en repetition i Johan Jacob Borelii logik.

Det finns i logiken, sger denna skrift, ngot som heter _petitio
principii_. Det r: nr man utgr frn en otillrckligt bevisad
frutsttning.

Fick Louise av Koburg pengar, fick tyskan i Mentone pengar. Fick tyskan
pengar, fick W. pengar. Fick W. pengar, var kasinot slt och vi alla
rika.

Denna kedja var utan en felande lnk. Men en av lnkarna var inte
hllbar.

Louise av Koburg hade ftt pengar av Leopold II, tminstone en del.
Tyskan p Htel des Acacias hade ftt pengar av Louise av
Koburg--tminstone en del. Men W. fick inga pengar, ty tyskan hade rest
frn Htel des Acacias, s fort hon ftt pengar. Kasinot kunde dra
nattmssan ver ronen och sova lugnt nnu en tid.

Allt detta utforskade jag p hotellet i Mentone.

Det var frsta och sista gngen jag blandade mig i Weltpolitik. Det var
ocks frsta och som jag hoppas sista gngen jag tjuvkte p tg--hem
till Monte Carlo fr att undervisa W. i _petitio principii_.




MONSIEUR ELLR I KURRAN


Jag r slkt med en fransman vid namn des Esseintes, om vilken en man,
som dog som trappist, skrev en bok. Herr des Esseintes gjorde imaginra
resor. Ljuset ver en gata eller doften av en cigarrett gr nufrtiden
mig samma tjnster, som Cook gjorde mig frr i vrlden. En
algiercigarrett, som ngon rkte p ett kaf, befordrade mig i gr till
rivieran.

Jag gick vid det bl Medelhavet; de gulvita husen med sina grna
fnsterluckor dsade i solljuset; palmerna rasslade ver mitt huvud; och
om inga vidare fglar sjngo, berodde det p att de upptits av
befolkningen. Ty, som jag engng fr lnge sedan ppekat, dessa
sydlnningar ro ett praktiskt folk, som fredrar en fgel i grytan
framfr tio i skogen.

Ja, man skulle kunna kalla dem fr materialister, men lskvrda
materialister. De ro hjlpsamma och hjrtegoda. De ro det av instinkt,
vid alla tider p dygnet, i alla frehavanden, t.o.m. nr de ro
anstllda i polisen. _Egomet qui loquor_, jag som talar till eder,
vet det, ty jag har sjlv blivit arresterad i Monte Carlo.

Hunnen hit skjuter den skandalhungrige lsaren upp gobrynen, lgger
frn sig cigarren och mumlar:--Aha! Men varfr--

Jag avbryter lsaren, som nskar frga, varfr den skarpsynta
monegaskiska polisen inte behll mig. Det var av hjrtegodhet. Men lt
mig lgga aktstyckena i saken p bordet.

Det var en aprilafton 1913. Jag hade ftt en anvisning frn Sverige p
ett belopp, som endast kunde kallas mindre. Intet annat adjektiv passade
p det. Jag hmtade det p posten, och p vgen frn posten till min
bostad fll djvulen ver mig. Djvulen ppnade drren till en
biljardakademi, gav mig en puff i ryggen och sade:--Ah, visst fan. Det
tjnar inget till att frneka det: jag lskar att spela biljard. Mest
lina, men nstan lika hgt engelsk _snooker_. Jag hade spelat
snooker p Den uppgende solen i Tottenham Court Road med en
tvivelaktigt hederlig polack, vars fader var i tullen, och markren p
stllet. Jag ansg mig rtt p det klara med snooker. Nr djvulen nu
ppnade drren till elfenbensakademien, var det frsta jag sg en
snookerbiljard och en engelsman, som spelade snooker med sig sjlv, och
som frvntansfullt betraktade mig. Djvulen skrockade och drog sig
tillbaka. Inom en minut var jag mitt uppe i spelet med engelsmannen.

Nu r det med engelsmn som spela snooker, att de dricka whisky
samtidigt. Den som frlorar partiet, betalar whiskyn. Jag vann partiet
nummer ett och den drunder konsumerade whiskyn. Jag vann partiet nummer
tv och den under tiden assimilerade whiskyn. Jag vann partiet nummer
tre, plus den samtidigt absorberade--

Nej, detta r ingen kafrkning. Jag vann alla partierna utom det sista.
Under det sista partiet upptckte jag, att, om jag var styvare n
engelsmannen i snooker, engelsmannen var styvare n jag i whisky. Lngt
ifrn att medge detta freslog jag att vi skulle ge oss av till en annan
lokal. Den sista resten av svenskarnas vikingalynne, lusten att byta
lokal, satt i mig. Vi lmnade biljarden och togo en droska. Av obekant
anledning trugade jag p engelsmannen fem francs till att betala
droskan. Drefter somnade jag. Fridfullt.

Jag vaknade vid att en person ryckte mig i armen. Jag slog upp gonen
och sg att denne person var kusken. Han var fet, svart och nskade
pengar. Jag sade:

--Engelsmannen har ftt pengar till er. Kusken sade:

--Betala! Hr finns ingen engelsman. Fem francs! Jag sg mig om; han
hade rtt. Engelsmannen var borta.

--Betala! ropade kusken. Betala!

Hade han inte ropat, hade jag kanske betalat. Nu slog det mig, att allt
vad jag hade kvar var tio francs. Jag har sagt, att postanvisningen var
mindre. Tio francs betydde mitt livsuppehlle i lika mnga dar (p den
tiden). Och denne kusk ville ha mig att betala krturer med dem! Aldrig.

--Jag betalar inte, sade jag till kusken och steg ur vagnen. Aldrig!

Kusken krngde p ett gonblick av sig rocken och flg mot mig,
brinnande av lust att frvandla mig till rostbiff. En intresserad
folkskara slog krets om oss. Jag gjorde mig under hga rop redo att lida
fr min tro, d kretsen klvs och en fet, monegaskisk polis tog p sig
glasgon och stllde sig mellan kusken och mig. Varfr han tog p sig
glasgon, vet jag inte, men han gjorde det.

--Han vill inte betala! ropade kusken. Ah,
porcamadonnacorpodichristosacramentoporcodio! han vill inte betala, men
han skall! Han skall! Fem francs! Betala!

--Betala, min herre, sade den fete polisen. Ni har kt droska; ni mste
betala.

--Jag har givit engelsmannen pengar att betala med, sade jag. Min rst
var brusten.

--Var r denne engelsman? sade polisen.

--Han har frsvunnit, ropade kusken. Ah,
porcamadonnacorpodichristoporcasacramento, betala, betala! Fem francs!

--Aldrig, sade jag.

--Till polisstationen! sade polisen.

Vi stego upp i droskan, polisen, kusken, en vn till kusken, som var
nnu mer upprrd n kusken, och jag (motstndslst). Vi reste till
poliskontoret och togo plats kring polisernas frmaksbord.

--Vad r ert namn? sade polisen.

--Ellr, sade jag, ty s heter jag i Frankrike.

--Och ert namn? sade polisen till kusken.

--Giannini! ropade kusken. Ah, porcosacramentoporcamadonna--

--Monsieur Ellr, sade polisen, ni mste betala monsieur Giannini fem
francs.

--Aldrig, sade jag och fll i smn. Man vckte mig omedelbart. Kusken
och hans vn dansade p golvet av mordlusta. Jag lyfte handen. Polisen
lyfte handen.

--Attention! sade han. Giv akt! Han vill tala.

Med min brustna rst pbrjade jag en redogrelse fr hur jag tillbragt
min dag. Hunnen till det tredje snookerpartiet somnade jag. Jag vcktes
omedelbart. Kusken och hans vn dansade ter runt, brinnande av
mordlusta. Jag lyfte handen. Polisen lyfte handen.

--Attention! Giv akt! Han vill tala.

Jag fortsatte min berttelse och ndde fram till nst sista partiet.
Drefter somnade jag p nytt. Jag vcktes och lyfte handen.

--Giv akt! sade polisen. Attention! Han vill tala. Jag avslutade min
berttelse. Alla lyssnade uppmrksamt. Just d jag skulle falla i smn,
sade polisen:

--Monsieur Ellr, ni frnekar allts icke att ni kt i droska med
monsieur Giannini?

--Nej, sade jag.

--Nvl, monsieur Ellr, d mste ni betala monsieur Giannini fem
francs.

--Aldrig! sade jag.

Kusken och hans vn tertogo gonblickligen sin ursinniga dans. Polisen
reste sig och ppnade med beslutsam min en drr.

--Monsieur Ellr, sade han. Det r dr ni skall sova, om ni inte betalar
de fem francs, jag talar om.

Mitt hjrta veknade omedelbart. Jag r en knslig natur, vars sinne r
ppet fr det berttigade i andras synpunkter. Jag tog upp fem francs
och gav dem till kusken. Kusken och hans vn avbrto omedelbart sin
mordlystna dans, tryckte bda mina hnder och frskrade, att det var
vad de vntat sig av mig. Polisen sade detsamma.

--Det var, vad jag vntade mig av er, monsieur Ellr. Nu skall jag flja
er hem.

Han gjorde det, under det kusken krde hem, njd med dagen. Vi hade
tillbragt tre och en halv timme med att frhandla. Solen hll just p
att g upp ver uddarna mot Italien. Havet sklvde i lila och
skiffergrtt. De vita villorna frgades topasgula och vinrda; palmerna
rasslade metalliskt i gryningssuset, och under deras stammar lgo
druvbl skuggor. Den fete polisen fljde mig till min drr och avbjde
det l, jag freslog att vi skulle anvnda min sista femfrancsare till.

Ack ja, detta var min arrestering ndens sista r 1913 i Monte Carlo,
vid det bl Medelhavet, dit rken av en algiercigarrett p ett kaf gav
mig biljett i gr afton.




ALL VERKLASS R INSTIFTAD FRN OVAN


Erotologen sade till oss:

--Detta tilldrog sig p den tid, d jag studerade. Det tilldrog sig i
den gamla staden med de krokiga gatorna, dr allting kunde tilldraga sig
i den vgen. Om aftonen gick det tg av oslckta begr lngs huvudgatan;
fre klockan nio mer eller mindre kyska, efter klockan tio uteslutande
orgiastiska. Hade vi mnniskor varit sjlvlysande i detta tillstnd,
hade gatan sett ut som en ondlighetsserie av lysmaskar. Till klockan
sju gingo familjeflickorna fram och tillbaka dr, arm i arm, fnittrande
och pratande. Klockan sju till tta kom det demokratiska genombrottet;
pigorna ryckte in, doftande av mandeltvl och solid kttslighet. Med dem
kommo ock fabriksarbeterskorna, smalare i figuren, blekare i ansiktet
och svartare under gonen. Men mellan dem och studenterna var det satt
ett svalg av misstnksamhet; ngra frbund stiftades under gaslyktorna,
men inte mnga. Klockan tio kom Ingeborg, den ensliga frriderskan till
nattens garde. Hon gav signalen till uppbrott fr de andra. nnu en
halvtimme sg man kvarblivna medlemmar av det demokratiska genombrottet;
s var deras tid frbi, och Ingeborg, Anna, Johanna och Amanda
behrskade gatan.

Det var hederliga och snlla flickor, och jag skall inte sga ngot ont
om dem p deras gravar. De hade frstelse och erfarenhet. De voro fria
frn vinningslystnad och hade ingen verdriven tanke om sig sjlva. I
deras klass kan man inte n lngre. Kan man det fr resten i ngon?

Nog av, efter klockan tio var det de som hrskade p gatan med mild, men
fast spira--de och poliserna med vilka de stodo p en fot som grnsade
till kamratlighet. Det skulle lika litet fallit dem in att frolmpa
polisen som polisen att arrestera dem. Fren betade bland ulvarna. Det
var en idyll, men ingen idyll kan vara. En vacker hst upphvdes
skrtvnget i den nrliggande storstaden. Den gamla staden med de
krokiga gatorna sg en invasion, vartill den aldrig sett maken. Rda
plymer vajade; siden frste; genombrutna strumpor sutto stramt ver
svarvade vdor. Stjrnorna stodo stilla av hpnad som i julnatten.
Polisen kliade sig fundersamt i nacken. Ingeborg, Anna, Johanna och
Amanda samlade sig som spartiaterna vid Thermopyle fr att avsl
fienden. Med samma de. Fienden var fr vlrustad. Dess krlekspilar
frmrkade himmelen. Spartiaternas gamla bundsfrvant poliskren
frrdde dem. Den svarade p deras bn om hjlp med att vnda ryggen
till. D.v.s. inte till fienden. Efter ngra mnader var fienden erknd
herre p gatan. Anna, Amanda, Johanna och Ingeborg voro frsvunna.

Av dessa mindes jag egentligen endast Johanna. Hon var ocks den bsta.
Hon hade endast ett fel. Hon hade en prononcerad svaghet fr konjak.

Jag vet inte, hur mnga r efter det gamla gardets nederlag det hnde.
Det var emellertid ett par tre allra minst. Den hsten hyrde jag tre
mblerade rum tillsammans med en vn. Han var yngre n jag och ganska
fngen i kttet. Jag sjlv hade stt min vildhavre, som det heter hos
Dumas fils, tminstone den sortens vildhavre som sddes p frut
beskrivna kerflt. Jag hade brjat anse dylik sdd som ett frrderi
mot rasen efter andra litterra mnster. Och en kvll i denna period kom
jag hem frn kafet och hrde pltsligt ett gnll i min trappuppgng.

--Gran! sade det, Gran!

Jag rev eld p en tndsticka. Johanna stod dr, ldrad, litet plussig,
med en rd kapott p sned p huvudet som sista medgivande t modets
vxlingar. Hon stirrade p mig med en trtt och sl blick.

--Har du ngon sprit, Gran?

Jag knde en vg av altruism sl upp inom mig. Hr var ett tillflle att
visa att man kunde gra det goda fr dess egen skull, utan tanke p egen
frdel eller njutning.

--Kom! sade jag till Johanna. Jag tror nog jag har litet konjak.

Hon fljde mig utan att sga ngonting. Hon var van att flja efter
ngon uppfr trapporna utan att sga ngonting. Jag slppte in oss i
vningen och underskte spritfrhllandena. Det enda jag hade var en
flaska punsch. Jag bjd Johanna sl sig ned, jag serverade punschen t
henne i ett grogglas, och jag brjade tala om gamla tider. Jag
konverserade som en resonr hos Dumas fils. Det var inte utan att jag
blev rrd sjlv. Johanna drack punsch ur grogglaset utan att sga
ngonting. Hon var varm och lycklig. Varfr skulle hon sga ngonting?

Pltsligt hrde vi steg i trappan. Jag lystrade, och Johanna spnde
sina ron, som voro vana att lyssna efter hyresvrdinnor. Men det var
ingen hyresvrdinna. Det var min vn, som var fngen i kttet. Han
ppnade drren till rummet, dr vi sutto, och vid armen hade han en av
de eleganta damerna, som brukade resa ver om aftonen frn den
nrliggande storstaden.

Jag skall aldrig glmma den scen som fljde.

Min vns sllskap rtade upp sig i sin fulla lngd och frs till is.
Hennes sidendrkt frasade kring hennes svarvade gestalt. Hatten med den
rda plymen satt som en domarbarett p hennes huvud. Hennes gon
flammade av en rttvis vrede, dr hon med pekfingret lyft mot Johanna
vnde sig till min vn och ropade:

--Fy fan, dr sitter ju ett--

Jag utelmnar det ord, varmed hon karakteriserade Johannas levebrd. Men
innan jag hunnit protestera, hade Johanna rest sig ur stolen. Hon sg
sltt framfr sig och luskade av utfr trapporna som en gammal vt hund.
Den rda kapotten vinglade melankoliskt p hennes huvud. Hon sade
ingenting. Hon var van att g sin vg utan mycket konversation, och hr
fanns ju fr resten ingenting att sga. Det enda ord, som trffade
spiken p huvudet, hade sagts av den eleganta damen i den rda plymen.

Jag frmodar, det r p det viset det knns fr gamla skalder som
utvisslas av yngre kolleger. Det vill sga, denna reflexion har jag
gjort senare.




P TAL OM NIKLASSON


Niklasson, allts botanisten Niklasson, var smlnning, och vad det
betyder i predisposition t olika hll vet man. Mendel och
rftlighetsforskarna ha frsummat sitt bsta arbetsflt, nr de inte
kartlagt Smland raspsykologiskt. Finns det en ras i vrlden, som
erbjuder s mnga typiska drag? Nej. Men lt oss hlla oss till mnet.

Niklasson anlnde till universitetet p cykel frn Jnkping--trehundra
kilometer. Han var en centaur p hjul. Han rrde sig aldrig med fri
vilja p annat stt. Att han cyklade till universitetet var allts
sjlvklart, och dessutom kostade biljetten, tredje klass, ver sex
kronor (gamla stilen). P tg anlnde Niklassons bcker, blomsterpress
och sngklder. Niklasson avhmtade dem p stationen, lade dem p sin
rygg, som hans frfder gjort genom seklerna--bcker, blomsterpress och
en vldig bolster--och transporterade dem till det rum, han hyrt fr 25
kronor i terminen. Nr han s lastad krde frbi stadsbudskontoret,
frigjorde han ena handen fr att rcka lng nsa t stadsbuden. Han var
en impulsiv natur och gav fritt lopp t sina knslor i alla vder. Hans
lnga nsa t stadsbuden uttryckte endast godmodigt skmt, parat med
tillfredsstllelse ver att ha verlistat dem. Hade han hatat stadsbuden
eller varit skyldig dem pengar, hade han spottat p deras trskel. Han
anvnde med frkrlek detta orientaliska stt att uttrycka sitt frakt;
exempelvis var kafgaren Lemchens drrtrskel alltid vt p grund av
Niklasson.

Lemchen hade ett nykterhetskaf, dr Niklasson och en annan smlnning
brukade spela schack. De voro bda regiriga och lidelsefulla naturer,
och vsnades och svuro under spelet, s att de blida nykteristerna i
kafet darrade och bleknade om varandra. Den fantasi, som de dagalade i
att hna och frakta varandras spel, var oerhrd, och storsmockan
dallrade oavbrutet i luften. En afton avbrt vrden dem mitt i ett
parti, som varat i sex timmar. Kafet skulle stngas.

--Hur mycket har herrarna ftt? sade vrden. Eftersom han hrt dem larma
och bullra i sex timmar frmodade han att de berusat sig i tjogtals
koppar kaffe.

--Vi ha ftt en cigarrcigarrett, sade Niklasson. Den ska den herrn
betala.

En cigarrcigarrett betingade enligt dtida markegngstaxa ett pris av
fem re. Det kom ett uttryck av hrd beslutsamhet i vrdens
rusdrycksfientliga drag. Han fljde Niklasson och den andre smlnningen
till drren, lste ut dem och sade:

--Sdana kunder betackar jag mig fr.

Frn och med denna dag var hans drrtrskel stndigt vt. S fort
Niklasson kom p femtio stegs avstnd frn den, brjade hans kkar
tugga, och nr han gick frbi kafet med gon som ljungade av frakt,
avlastade han sig resultatet av kkarnas arbete.

Detta var ett uttryck fr hans lidelsefulla natur. Som redan antytt, var
han ocks en regirig natur. Samma dag han kom till universitetet, gick
han upp p botaniska institutionen och frhrde sig, om amanuensrummen
voro dragfria. Den dvarande amanuensen besvarade hans frfrgan med
ironisk artighet. Han skulle ha aktat sig. Ett r senare bodde Niklasson
p rummet som amanuens, vilket icke minst tilltalade honom, drfr att
han sparade 50 kronor om ret i hyra. Flyttningen verkstlldes p vligt
stt, p cykel, med bcker, blompressar och bolster p ryggen.
Emellertid bodde han endast en kort tid p rummet. Han skte ett
botaniskt stipendium, det Jnsson-Hbnerska, som instiftaren i ett
anfall av entusiasm hade trott rcka till fr en resa till Norge eller
Finland. Det var p femhundra kronor. Niklasson skte det, i det han
frklarade sig villig att resa till Argentina fr pengarna. Han fick det
under huvudskakningar. Han reste till Argentina (fribiljett frn
ngbtslinjen) och tervnde efter ett halvt r, brunbrnd av
tropikernas sol, lastad med stulna blommor, bcker och bolstrar, och med
femhundratio kronor p fickan. Han hade satt pengarna i en sparbank i
Buenos Ayres, medan han utplundrade det inre av landet.

Denna expedition blev av avgrande betydelse i hans liv. Man brjade
betrakta honom med skygg aktning vid universitetet. Ett r senare skte
han det Petersson-Alinderska stipendiet, som var p tretusen kronor och
avsett fr en kortare forskningsresa i Europa. Niklasson frklarade sig
villig att utforska s gott som hela den nnu oknda vrlden fr samma
belopp. Minnet av hans frsta forskningsresa satt kvar, och han fick
stipendiet, tre rda tusenlappar. Angende hans avfrd berttas fljande
av hans schackspelsvn, smlnningen Backeberg.

Avfrden skulle frsigg frn Kpenhamn, Backeberg och en annan
smlnning vid namn Sjstrand beslto att flja Niklasson i vg. Sjlva
uppge de, att det var fr gammal vnskaps skull. Det r emellertid
tnkbart, att andra motiv spelat in. En slarvigt frvarad tusenlapp kan
glida ur en ficka och falla p marken. Finns ingen till hands fr att
taga vara p den, kan den d bli stulen. Och i varje fall har en person
med tretusen kronor p fickan den moraliska skyldigheten att bjuda p
ngot.

Niklasson, Backeberg och Sjstrand anlnde till Kpenhamn, utan att
ngon av tusenkronorna fll ut ur Niklassons ficka. Emellertid visade
han sig delmodig och inviterade p en automat, dr det intogs fyra
smrgsar och ett glas l per man. Drefter gick man och besg stadens
sevrdheter utifrn. Man avbrts av en regnskur, som visade sig s
envis, att Niklasson svrjande och bannande sg sig tvungen att inkpa
ett hotellrum. P detta hotellrum sutto de tre vnnerna i fem timmar och
talade smlndska, under det regnet skvalade p rutorna. Till slut blev
Backeberg hungrig och vgade en antydan om att ett par smrgsar skulle
smaka gott. Det var nnu inte sex timmar sen de tit p automaten.
Niklasson for upp med gonen ljungande av frtrytelse:

--Ni r d heller aldrig njda, om inte magen str p er som en trumma!

Klockan tio p aftonen avreste Niklasson. Hans tv vnner tillviftade
honom ett kyligt farvl och gvo honom rd med avseende p den sparbank,
i vilken han skulle placera sina tretusen.--Men Niklasson verlistade
alla. Lngt frn att placera de tretusen i en sparbank, kpte han en
amerikansk farm fr dem. Utlmningstraktater finnas inte fr personer,
som verge vetenskapen fr lantbruket, och p farmen tillmpas fr
vrigt de botaniska insikter, han frvrvade vid universitetet. Med
klockbyte och buffelskoj lr han gra sina fyratusen dollar om ret. Han
r gift och omgives av en vxande barnskara. Livet ler mot honom.

Det enda som retar honom r bckerna, blompressen och bolstern som
kvarstannade i Sverige. Han vet att det r ffngt att skriva efter dem.
De ha redan donerats till det nyupprttade smlndska nationalmuseet i
Jnkping.




EKONOMISK VERSIKT


Den frflutna veckans penningmarknad har prglats av Japans frsk att
dumpa koreanska vrdepapper i Sul. Statslnet av 1875 sjnk mycket
riktigt frn 84-1/2 till 60-5/8, men ngon krasch kan man absolut inte
tala om. Lnen av 1901, 1902, 1903, 1904, 1905 fllo knappt 1/16 pong;
under det de frn 1906-1919 hllo sig frvnande vl, i det en nedgng
frn 79-5/8 till 47-1/32 under omstndigheterna kan lmnas ur rkningen.

Efter allt att dma r den koreanska krediten god, och kejsardmet Korea
skulle haft utsikter att f rtt tryck i P. Hannibal Pfeils ekonomiska
kalender, drest dennas utgivande tilltits av polisen.

P. Hannibal Pfeil anlnde till Stockholm fr ett antal r sedan i avsikt
att skapa sig en framtid i det praktiska livet. P. Hannibal Pfeil var
eljest teolog och hade i elva r med iver gnat sig t dogmatiska
studier. Hans knamn bland studentkamraterna var ocks mycket riktigt
groggmatikern, eller i vissa kretsar biskopen av Flasconien. Sjlv
vidkndes han icke detta episkopat _in partibus infidelium_; men
hans nsa avlade sitt vittnesbrd mot honom. Den var stor och rd som en
av de gurkor, vilka italienarna kalla pefferoni och som verkligen smaka
tiodubbel peppar och ge vrldens solidaste trst. P. Hannibal Pfeil
hade icke varit i Italien, utan hade frvrvat sin trst i hemlandet och
utan pefferoni. verhuvudtaget lskade han icke omvgar, nr det gllde
trsten. Bra krogar, mnga krogar och nra mellan dem, var devisen i
hans signetring.

P. Hannibal Pfeils studier betraktades icke ssom de bort av de
teologiska professorerna. Efter elva r trttnade han ocks p att
besvra dem med vidare tentamina, packade sin kappsck och for till
Stockholm. Det var hans nskan att sl igenom som affrsman. Det gjorde
honom detsamma i vilken bransch. Utom att han ville ha en god och ltt
plats, som gav hga inkomster och tillt honom att grundligt underska
krogfrhllandena i Stockholm, hade han inga bestmda nskningar eller
planer.

Han fann att sdana platser som han nskade lngtifrn voro vanliga.
Efter att ha skt dem frgves hos redan existerande firmor, beslt han
att starta en egen firma med tminstone en sdan plats. ven nu var han
ytterst tillmtesgende vad bransch och art betrffar.

Frra veckans fluktuationer p den vriga vrdemarknaden voro venledes
rtt obetydliga. Canadian Pacific frhandlades till ett antal av 200,000
och en kurs av 153-1/11. Guldbolaget Vstafrikanska Pactolos steg mot
frvntan 120 pong. Skulle ryktet tala sant, nr det pstr att
tyskarna i fredstraktaten lagts att inkpa det guld, som fattas i de
100 miljarderna, hos detta bolag? En artikel i _Ekonomist_ kunde
tyda i denna riktning. _Times_' yrkande p en tvngslikvidering av
samtliga rntabla tyska fretag gav anledning till en mindre hausse i
Berlin. verhuvud ro brsens utslag mrkvrdiga, och det ekonomiska
livet fljer principer, som i klarhet st lngt tillbaka fr de
principer, av vilka P. Hannibal Pfeil lt sig ledas vid utarbetandet av
sitt _Ekonomiska register ver Stockholm_.

P. Hannibal Pfeil startade mycket riktigt en egen firma, med en vl
avlnad direktrsplats och med mycken ledig tid. Detta hans frsta
fretag hette _Aktiebolaget Tubalkain_, Stl och Smide. Han mindes
frn skolan, att Sverige innehller mycket stl. Det varade i tre
mnader och eftertrddes av _Flora & Pomona_, Frukt- och
Blomsterbrs. Han sade sig sjlv, att mnga mnniskor g med blommor i
knapphlet och att nnu flera ta pplen. _Flora & Pomona_
verlevde _Tubalkain_ med en halv mnad och eftertrddes av
_A.-B. Panem & circenses_, Matvaru- och frlustelsecentral. Detta
bolag, som dock vdjade till nnu mer sunda och primitiva behov n
lusten att leva vegetariskt och skra med stlknivar, levde knappt en
mnad. Nr P. Hannibal Pfeil hmtat sig frn sin frvning hrver och
sg sig om efter ett nytt objekt fr sin verksamhetslusta, fann han till
sin smrta, att folket i Stockholm brjade visa honom samma misstroende
som de teologiska professorerna i Lund. Han fick inte tecknat ett re
fr sitt nya bolag, _Amor & Hymen_, Diskret ktenskapsfrmedling.
Samtidigt voro alla hans pengar slut. Vad skulle han gra?

Det drjde tskilliga dagar innan han rknade ut det, men nr hans plan
var frdig, vittnade den bde om mnniskoknnedom och vacker tankegng.
Han hade beslutat att utge ett ekonomiskt register ver Stockholms
affrsmn. Nufrtiden, sade sig P. Hannibal Pfeil, startas mnga osolida
fretag, ja, rent av fretag som ro berknade p att utnyttja
allmnheten. Vad har allmnheten fr vrn mot sdant? Intet. Allmnheten
r okunnigare n ett barn i affrssaker. Vem kan drfr gra allmnheten
en strre tjnst n den som ger ut ett ekonomiskt register? Det r just
vad jag tnker gra. Jag gr upp till firma efter firma; jag sger dem
vad min plan r; jag mnar utge ett register ver Stockholms affrsmn;
det kostar femtio kronor att komma med i mitt register; osolida firmor
med rtt mot ngra tiors extra avgift fr frgtrycket.

Detta var P. Hannibal Pfeils plan fr att skydda allmnheten mot
svindel. Den kvvdes i sin linda, som mnga andra vackra och goda
fretag, naturligtvis av polisen, som ansg sig sjlv kunna skydda
allmnheten mot skojare. Till rga p kpet ansg den sig bra gra det
i ett bestmt fall--fallet P. Hannibal Pfeil. P. Hannibal Pfeil
arresterades fr utpressningsfrsk och led orttvist det fr sdana
simpelheter stadgade straffet. Drefter tervnde han till universitetet
och studerade juridik.

Vad valutamarknaden betrffar, sjnko tyska mark till 25 re, under det
engelska pund stego till tjugufem kronor.




DRP EN FUL HISTORIA


Lrdagen den 24 augusti var Hkansson senast synlig utanfr kafet
Gyllene Vinthunden. Sedan dess r han sprlst frsvunnen. Uppgifterna
frn dem, som senast sgo honom, vxla med avseende p hans tillstnd
och utseende. Ngra frklara, att han var berusad, andra vidhlla
motsatsen. Vare hrmed hur som helst, Hkansson syntes senast lrdagen
den 24 augusti och har sedan icke avhrts.

Jag knde Hkansson frn universitetet, dr han studerade i ett antal r
och skte f spikad en doktorsavhandling om _Det afrikanska
Mqunfolkets dialekter_. Avhandlingen blev spikad, men icke p
universitetet, utan p stadens renhllningsverk, dr vnner och
beundrare av Hkansson spikade upp den en vacker majnatt. Den hngde dr
till bortt middagstiden fljande dag, d ryktet, som med tusen tungor
gr genom stderna, ndde Hkansson med en viskning om det passerade.
Kl. 1,15 nedrev Hkansson sin vid skamplen naglade skrift och
snderslet den offentligt som Luther snderslet pvens bannbulla. Han
riktade ngra varmt knda ord till den hop, som skdade honom; om de
frstodo dessa ord, r oskert. Hkanssons dialekt var sllsammare n
det afrikanska Mqunfolkets. Skulle det visa sig, att han r dd, skall
jag skriva en avhandling om den, med tanken riktad p ett filologiskt
stipendium. Hans tunga var konstruerad efter principen fr den
fyrtaktiga dieselmotorn: bopp-bopp, jag, bopp-bopp-bopp, vill dricka.
Det lt alldeles som en explosionsmotor, dr de vanliga orden voro den
verfldiga, utstrmmande spillgasen. Du, bopp-bopp-bopp, r en
fhund, sade Hkansson, bopp-bopp-bopp, jag skall titta hem till dig i
morgon.--Det sista stilprovet bringar mig p allvarliga tankar. Skulle
Hkansson vara i livet och lsa detta, kommer han att titta hem till
mig, och d r jag frlorad. Det hus, dr Hkansson trder ver
trskeln, r ddens. Han r som termiterna. Han lmnar inte huset,
frrn han upptit allt tbart, utdruckit allt drickbart och jagat
invnarna i landsflykt. Det finns tusen exempel hrp. Det finns endast
ett exempel p att han verlistats. Det hrrr frn en prstgrd i
Smland, och r ovederlggligt sant. Prstgrden str nnu kvar och
familjen lever ett trevet och lyckligt familjeliv. Den reser
midsommarstng, och p julaftonen dansar den kring det smyckade
jultrdet. Och dock fll ett gonblick ddens skugga, kastad av
Hkansson, in ver dess drrtrskel.

Hkansson anlnde till prstgrden en afton i juni, till fots. Om
somrarna gjorde han lnga fotturer, varvid han fr att spara
halvsulningar gick barfota. Nr han fann ett hus som behagade honom,
gjorde han toalett genom att draga p sig skorna, gick in och begrde
gstfrihet. S ock vid den omtalade prstgrden. Lngt ifrn att taga
sina skor av sina ftter, d han sg detta helgade rum, tog Hkansson p
dem, gick in och begrde gstfrihet. Bopp-bopp-bopp, fattig student,
bopp-bopp ligga hr i natt, bopp-bopp. Prsten i den omtalade
prstgrden var ngot dv och illslug som de flesta dva. Han tog
Hkansson fr en armenier, en nation som p denna tid gnade sig t
bettlerirrelsen i utstrckt grad. Emellertid kom hans fru och uttolkade
Hkanssons ord. Den gamle kyrkoherden kastade en forskande blick p
Hkansson och beviljade hans anhllan. I detsamma ringde det till
kvllsmat, och Hkansson skyndade sig oombedd att blanda sig med dem som
gingo in i matsalen. Han tog plats och tio minuter senare var bordet
skvlat. Frdelsen grinade mot betraktaren frn asietterna.
Prstfamiljens medlemmar sgo p varandra. De sm barnen grto. Den
gamle prsten vinkade t familjen att bryta upp, och viskade ngot t
sin fru. De gingo ut och to i kket, under det att prsten underhll
Hkansson i matsalen. Hkansson fick upprepa var sats fyra gnger och
gallskrek tills han var hes. Till slut var det mrkt, och den gamle
prsten ledsagade den trtte och misslynte Hkansson till ett skumt rum
i en grdslnga, dr en bdd skymtade. Hkanssons antydningar om ett
ljus blevo ofrstdda. Den gamle prsten gick skrockande tillbaka, drack
en toddy och lade sig.

Tidigt nsta morgon vaknade Hkansson och sg sig om. Det var ett
underligt sovrum! Vad luften var tung! Och vggarna voro inte
tapetserade. De voro fyllda med urklipp ur familjejournaler. Det var
otroligt vad luften var tung! Vad var det fr ett rum?--Pltsligt greps
han av en aning, strtade upp och ryckte bort sngklderna frn britsen,
dr han lg....

Prstgrden sg inte Hkansson till frukosten. Vid den tid, d den t
frukost, vandrade Hkansson barfota lngs en dammig landsvg, svrjande
s att hren reste sig p de mnniskor han mtte. Fr hans inre ga
stod en och samma syn: en serie runda trlock i avtagande storlekar.
Bopp-bopp-bopp, bopp-bopp-bopp, djvla prst. Fattig student, gra p
det viset, bopp! Fy fan, bopp! P aftonen fann han ett mera gstfritt
hem, vars ruiner nnu frevisas fr beskande.

Detta skrives fr att utrna, om Hkansson r i livet. Skulle s vara
fallet, r det frutsett. Jag har hyrt en lgenhet med tv utgngar,
dyrkfria drrar och fallucka vid ingngen. Ett sovrum av samma art, som
det i den smlndska prstgrden, str bddat. Mnskligt att dma r
allt redo fr att mottaga Hkansson.

Men det kan ju hnda, att han sgs fr sista gngen den 24 augusti
utanfr Gyllene Vinthunden.




TORGSKRCK


Mina vggar ro dekorerade med de brokigaste konstverk.

Mittemot mitt skrivbord hnger en skamlst blottad ung kvinna. Hon r
rdhrig och ifrd tv svarta strumpor. D konstnren avlmnade henne i
detta dekolleterade tillstnd, protesterade jag liksom det amerikanska
museet mot kopian av Venus frn Milo, som saknade armar. Men konstnren
stod p sig, och jag fick behlla henne som hon r. Till beskande sger
jag, att hon hnger dr hon hnger fr att pminna mig om den nakna
sanningen, som det r skribenternas plikt att stndigt hlla fr gonen.

P vggen bakom mig hnger en annan modern tavla. Den r mlad av en ung
man, som lskar de stora linjerna. Den frestller ett torg i
kvllsbelysning i mars mnad. Torget r gult och trden bla, varigenom
jag pminnes om mitt fosterland. Men det mest karakteristiska fr tavlan
r annars torgets kolossala utstrckning. Tv regementen skulle kunna ta
uppstllning dr, om de inte lede av spanska sjukan. Genom denna sin
storlek pminner torget mig om min gamle vn superintendenten. Han
skulle aldrig kunnat ha en sdan tavla p sin vgg. Han skulle ha ftt
torgskrck av anblicken.

Superintendenten var icke intendent. Han bar sin titel p grund av dess
tv frsta stavelser, som bilda presensformen av ett omtyckt svenskt
verb. Den sats som bildades, om man anvnde detta verb som predikat och
superintendentens namn som subjekt, innehll en oomkullrunkelig sanning.
Superintendenten sp. Det lt sig inte bestridas, och ingen bestred
annat angende superintendentens supning n omkostnaderna. De bestredos
dock icke av honom sjlv. Han levde av vnliga mnniskors vnlighet. I
gentjnst utrttade han renden t dem, vek bord, spelade fjrde man i
bridge och sprang i bankerna med omsttningar. Hrmed ro vi inne p
dagens text.

Superintendentens svger hade en utstrckt vxelrrelse med huvudkontor
i den stad dr han bodde och filialer i alla strre stder och
stationssamhllen. Det kunde hnda, att han fick fyra, fem brev om
dagen, innehllande ett tryckt meddelande, _att en av Eder accepterad
frfaller imorgon den 29_. Han tog sdana varningsrop med lugn.
Sanningen att sga lade han knappt mrke till dem; de voro fr honom som
sfrernas musik fr andra mnniskor, vilken man inte tnker p, emedan
man stndigt hr den. Men till saken, till evangeliet.

En vacker dag hade superintendentens svger endast tv av honom
accepterade.

Den ena frfll i den stad dr han bodde, den andra i grannstaden. Det
var tredje och sista dagen fr bgge. Han beslt att ordna den ena sjlv
och skicka superintendenten till grannstaden fr att ordna den andra.
Superintendenten fick dokumentet och avreste, frsedd med en lagom stor
reskassa.

Detta var klockan elva. Superintendentens svger ordnade sin vxel och
slog sig ned p sitt stamkaf med ljust och ltt sinne. Han trffade
ett par vnner, och det kom in varor. Tiden gick. Man vntade p att
superintendenten skulle komma tillbaka och bli fjrde man. Pltsligt
ringde det i telefonen efter superintendentens svger.

--Hall, vem r det?

--Ja--hr du, det r intendenten, jag--

Superintendenten strk grna de tv anklagande stavelserna i sin titel.

--r det superintendenten? Du har vl ordnat vxeln?

--Nej--ser du--ser du, det r s att--

--Har du inte ordnat vxeln? Vad menar du? Klockan r ett och banken
stnger klockan tv!

--Ja, men ser du--ser du--det r s att--

--Hur r det?

--Jo, banken ligger ju vid ett torg!

--Ja, vad innerst n sen d?

--Jag har ftt torgskrck! Jag kan inte komma ver torget!

Det fljde en paus, under vilken superintendentens svger lade rret och
sg p sina vnner.--Han har ftt torgskrck! Han kan inte komma ver
torget! Drp ryckte han till sig rret igen.

--Hall! Vxeln mste ordnas! Du fr g in p ett kaf och ta dig en
konjak, s gr torgskrcken ver! Men skynda dig, klockan r 1,10.

Avringning. Svgern och vnnerna resonerade om superintendenten.
Pltsligt ringde det i telefonen.

--Hall! Det r intendenten. Jo, hr du--

--Har du ordnat vxeln?

--Nej, ser du--

--Vill du ordna vxeln med detsamma! Karlafan, klockan r halv tv!

--Ja, men ser du, konjaken hjlpte inte--

--G in p kafet, ta dig tv konjak till, och omstt vxeln! Har du
frsttt?

--Ja--jag skall frska--

Avringning. Svgern och vnnerna se stumt p varandra. Klockan p vggen
tickar desdigert. Visaren vrider sig obevekligt nrmare tv. Pltsligt
ringer det i telefonen.

--Hall! Det r intendenten. Jo, ser du, jag--

--Har du ordnat vxeln?

--Nej, ser du, jag tog tv konjak, och jag kom ett stycke ut p torget,
sen var det slut--jag kunde inte--

--Tag dig tre, fyra, fem konjak, men gr det som en blixt, blunda,
spring ver torget och omstt vxeln, om livet r dig krt! Klockan r
tre kvart p tv och....

Luren r nedlagd i andra ndan av ledningen. Svgern lgger ner sin lur
och ser p sina vnner med gon, som likna marmorkulor. Klockan tickar i
ddstystnad. Visaren pekar p 1,45, 1,50, 1,55. Pltsligt slr
klockan--tv desdigra slag. Telefonen r stum. ntligen ringer det.

--Hall! Det r intendenten. Jo, ser du, jag tog fem konjak och sprang,
och jag kom mitt ut p torget, du vet, dr planteringen r, men sen, ser
du, var det omjligt, jag kunde inte--

--Vxeln r protesterad?

--Ja--

Hrmed var superintendentens bana som vxelomsttare slut. Nsta nummer
av Justitia innehll ett p begran inryckt meddelande frn
superintendentens svger angende den frolyckade vxeln:

Protesterad p grund av torgskrck.

Nej, superintendenten skulle aldrig kunnat ha den tavla som hnger p
min vgg. Fr vrigt intresserar han sig inte fr tavlor. Kort efter de
omtalade hndelserna brjade han fnga flugor och har nu varit dd i
flera r.




BETULANDER SG SIN CHANS


Jag trffade Betulander p Wivels trottoar, denna strandremsa, dr allt
drivgods frn norra Europa numera skljs upp. Han satt--sjlvklart--vid
en--naturligtvis--tmd whiskygrogg och svor--tydligtvis--p kyparen, som
aldrig kom och gav den en efterfljare. Betulanders fader hade varit
prst och sjlv tillverkat sitt namn ur det enkla rmaterialet Bjrkman.
Betulander och jag hade varit skolkamrater till sjtte vre. Dr
upphrde Betulander att hyckla ens det minimala intresse fr ut finale,
som skolplanen fordrade. Han lmnade lroverket med sex C fr att gna
sig t det praktiska livet. Jag hade hrt, att han gjort det med
framgng. Jag hade sett hans portrtt bland industriens mrkesmn i
stockholmstidningarnas specialnummer: Direktr John Betulander, vars
arbete i oxygenolindustriens tjnst etc.

--Det var sjlva den hurrande Leviatan! ropade Betulander. Nu har jag
suttit hr med det hr tomliket i en timme!

--Kre bror, sade jag, nr du gr p kaf i Danmark, skall du antingen
vara stamgst eller buddaist. Stamgsterna bli betjnade och fr en
buddaist r tiden ett likgiltigt begrepp.

--r du stamgst eller buddaist p det hr stllet?

--Hr r jag buddaist. Ingen frnuftig mnniska blir stamgst p ett
kaf som detta.

--Men det r vl sjlva fan i hjden, sade Betulander. Fr en timme sen
kom det en kypare och gav mig den hr groggen. Jag svepte den frsts
med detsamma och frn detta gonblick r den kyparen frsvunnen. Jag
brjar tro, att groggen var frhxad och stod i ett magiskt sammanhang
med kyparens liv. Kanske ddade jag honom i samma gonblick som jag
tmde groggen. Men ingen annan kypare vgar gra intrng i den avlidnes
rttigheter och servera mig. Jag har skickat i vg tre expeditioner fr
att finna honom, dd eller levande. Men det r lgn! Jag skall d av
trst mitt i hjrtat av Kpenhamn. Och nd har jag varit i Petrograd
och verlevt det. Dr fick jag fr resten ocks skicka ut tre
expeditioner.

--Tre expeditioner? sade jag och lade fram min sportdomarklocka som
visar intill tiondels sekunder. Jag har utlyst en hemlig tvlan fr den
lngsammaste kyparen i Kpenhamn. Hittills innehas rekordet av en kypare
p gamla Bristol, men tvlingstiden utgr inte frrn i december. Vad
var det du sade om tre expeditioner i Petrograd?

--Jag r s torr i halsen, att jag knappt orkar bertta det, sade
Betulander. Jag tror inte min puls slr femtio slag i minuten.

--Bertta det i alla fall. Frlng ditt liv p samma vis som
Sheherazade.

--Hon riskerade tminstone inte att d av trst. Jag kom till Petrograd
nu i maj och tog in p hotell Majestic. Rummet kostade femtio rubel om
dagen, frukosten sjuttiofem och middagen hundra. Jag var ett nt. Jag
skulle ha tagit in p ett proletrhotell, s hade jag ftt mera valuta
och sparat mig mnga sinnesrrelser. Frsta natten jag bodde p
hotellet, blev jag vckt vid tretiden av en kommitt. Det var
proletrernas hlsningskommitt, som nskade mig vlkommen till
Petrograd och underrttade mig om att proletrerna beslutat vertaga min
reskassa.

--Aha? sade jag. Tio minuter. N, togo de din kassa?

--De togo min kassa, tolvtusen rubel, och drogo sig tillbaka under
sympatiuttalanden fr min person. Jag kldde mig och strtade till
proletariatets verkstllande verdirektion. Den bodde i det dr
institutet, du vet, dr de frr uppfostrade unga flickor.--Nej, nu kan
jag inte mer! Nu hr jag tydligt, hur det skriker i stmbanden, nr jag
talar.

--Frsk! Bemanna dig! Det har bara gtt sexton minuter, tta och en
tiondels sekund, sedan jag kom. Normalt berknat ha vi tjugu minuter
igen, innan kyparen visar sig. Du gick till direktionen i
flickseminariet?

--Det gjorde jag. Jag frklarade, vad som hade hnt. De ryckte p
axlarna, alla p en gng. Det var som om jag hade kommit in i ett
pantlnarkontor med sex verkstllande pantlnare. Det som hade hnt mig,
kunde hnda alla nufrtiden. Proletariatet hade rest sig och tnkte inte
g och lgga sig tills vidare.--Men jag var utlnning.--D kunde jag
tervnda till mitt land och frkunna proletariatets ider.--Det var
just vad jag skulle gra. Proletariatets ider tilltalade mig som
affrsman p ett utomordentligt stt. Jag skulle g ut som en apostel
och verka fr dem i alla land, men inte utan reskassa. Jag mste ha min
reskassa tillbaka.

--Fick du den? Tjugutre, sex och en femtedels.

--Proletariatdirektionen slog sina huvuden samman. Den beslt, att jag
som partivn och blivande apostel skulle ha min reskassa igen. Den
tillsatte en verkommitt och skickade ut den fr att taga reda p
hlsningskommittn, som nskat mig vlkommen, och terf min kassa.
Efter en stund anlnde, icke verkommittn, utan hlsningskommittn till
flickseminariet. Den rapporterade under frbittring att verkommittn
uppskt den, vertagit de tolvtusen rublerna och nu var ute med dem p
egen hand.

--Aha? Vad sade direktionen?

--Direktionen var verkligen tillmtesgende. Den tillsatte en
generalkommitt, som skulle uppska verkommittn och utf min av
hlsningskommittn vertagna reskassa. Efter en stund anlnde en
kommitt till flickseminariet. Det var emellertid inte generalkommittn.
Det var verkommittn, som under upphetsning rapporterade, att
generalkommittn bemktigat sig de tolvtusen rubel, som verkommittn
hade tagit frn hlsningskommittn, och med dem p fickan gett sig ut i
Petrograd.

--Aha? Trettioen, fyra och tv femtedels. Vad sade direktionen?

--Direktionen blev verkligt bedrvad. Den slog sina huvuden samman och
gjorde sig i ordning att tillstta en nationalkommitt fr att uppska
generalkommittn. Men jag avbrt den.--Mina herrar, sade jag, jag kan
inte lngre missbruka er tid och er tjnstvillighet. Jag r begeistrad
ver proletariatets ider och ingen skall verka fr dem i mitt hemland
ivrigare n jag. Som sagt, jag behver en reskassa. Men tillstt inte
flera fina och kostsamma kommitter fr att terf mina tolvtusen
rubel. Gr mig helt enkelt till chef fr en vanlig ordinr
hlsningskommitt!

--Trettionio, en och en femtedels. N?

--De gjorde, som jag nskade. Nsta dag lmnade jag Petrograd med
tjugutusen rubel p fickan och--hall! vad ser jag!

En kypare med ett allvarligt och drmmande ansikte stod vid vrt bord
och sade:

--nskade herrarna ngot?




OLAF STORFOSSENS CAMOUFLAGE


I gr tervnde jag till staden. Inte fr att ska ro. Jag trivs p
landet, bland de enkla, agrariska freteelserna. I staden har jag oftast
trkigt. P landet kan man ocks ha trkigt, men det r den trkighet
som r efter Guds sinne. Trkigheten p landet r sund, hlsobringande;
den beror p att nerverna f fr litet arbete. Trkigheten vid staden
beror p dess oro och jkt, som kunna stiga nda drhn, att de tvinga
en frfattare som Olaf Storfossen till camouflage.

Olaf Storfossen har bott i denna stad i tio lnga r. Han r norrman,
som framgr av det majesttiska namnet, och vi ro kolleger. D.v.s. vi
voro det till fr ngon tid sedan. Fr ngon tid sedan sg nmligen
Storfossens frsta litterra alster dagen, och sen dess r han inte
kollega med ngon annan n Aiskylos.

Nr Storfossen kom hit fr tio r sen, hyrde han en lgenhet vid en av
de gator som uppkallats efter hans (dvarande) dda diktarbrder.
Drefter tog han fram en karta ver staden och en passare. Med den
senare drog han upp en cirkel av ttahundra meters radie. Det var hans
sikt, att detta var yttersta grnsen fr en mnniskas
kroppsanstrngningar. De kafer, som lgo innanfr denna radie, kunde
man beska, de, som lgo utanfr, lgo ver retningshjden. I denna
sikt understddes Storfossen av sin maka.

Storfossen hade nmligen gift sig tidigt, s var det gjort, och man
slapp sysselstta sig med bifenomenen i livet. Livet r kort, och det
gller att koncentrera sig om huvudfenomenen. Vilka dessa ro, behver
kanske icke antydas. Den stad, dr han slagit sig ned, har tretusen
stllen, dr huvudfenomenen finnas tillgngliga till olika priser. P
den tid, d han flyttade ned till staden, voro priserna s ytterligt
lga, att tanken svindlade. Senare, under det olycksaliga vrldskriget,
ha de stigit till den grad, att den norska litteraturen svvat i
allvarlig fara att icke riktas med ngot som helst alster av Storfossens
skapande genius. Storfossens frhllande till sin musa r nmligen som
germanernas frhllande till kvinnan verhuvudtaget: han blir endast
entreprenant mot musan efter att ha frtrt tta eller tio glas. Och med
nuvarande priser sg det en tid ut, som om frhllandet skulle upphra.

Nu r emellertid att mrka, att frhllandet d redan resulterat i ett
dussin krlekspanter, som alla funnos kvar i faderns hem. Ingen
frlggare hade velat taga sig dem utan en rund summa i frskott. Och
denna summa hade Storfossen ingen som helst nskan att betala.

Just i r skedde emellertid ngonting. Det startades ett nytt frlag i
staden. Storfossen hade sett mnga frlag startas och upplsas. Intet av
dem hade visat sig mera klarsynt n de andra. Hans sikt om frlag var
stadgad. Utan frhoppningar, med ett bittert leende i munvinkeln,
lmnade han in sina samlade skrifter hos det nya frlaget. Han
uppmanades att komma tillbaka om ngon tid. Han hade ftt samma
uppmaning frr, och han kvitterade den med nnu ett bittert leende.
Drefter gick han till en krog innanfr ttahundrametersradien och
hnade tillvaron med sina maka.

Emellertid var hans prvningstid frbi. Det nya frlaget hade startats
fr tyska pengar. Det skulle utge tyska agitationsskrifter och i vrigt
verka fr Tysklands intressen. Dess chef genomlste eftertnksamt
Storfossens samlade arbeten. Nr han gjort det, sade han:

--Vi lska inte Norge. Vra u-btar hava snkt en tredjedel av norska
marinen. Om jag utger Olaf Storfossens skrifter, har jag gjort vad jag
kan, fr att stta en torped under den norska litteraturen. Jag skall
utge dem.

Redan fljande vecka pbrjades tryckningen av Storfossens arbeten, och
hans och hans makas portrtt lancerades i tusentals exemplar genom det
tyska frlagets tidskrifter. Med ren hade de blivit s lika varandra
som tv br. Storfossens hjrta svllde som ett segel av stolthet och
drev honom p ventyrsfrder utanfr ttahundrametersradien. Han var fr
stark och trotsig fr att kunna nja sig med de gamla rmrkena. Han
hjde radien till en kilometer och skulle ha varit den lyckligaste bland
ddliga, om inte en sak intrffat.

Under sin sturm- und drangperiod hade han gjort skulder. Dri ligger
ingenting ont. Alla gra vi skulder och frlta dem som vi ro skyldiga,
s lnge de inte krva oss. Gra de det, frndras vra knslor.
Storfossens fordringsgare hade inte krvt honom i lnga tider. Livet
var kort och det fanns mera hoppfulla fretag. Men nr de nu sgo
Storfossens ansikte, genomgldgat av diktarpatos, stirra mot sig i
tryck, slog en tanke ned i dem: denne man frtjnar pengar; ltom oss
krva honom. Dels i horder, dels i enskilda frband, ryckte de an mot
honom. Storfossen fll som Lucifer frn triumfens himmel ned i bekymrens
helvete. Om han tminstone kunnat flytta! Men det fanns inga lgenheter
att f, tack vare det frbannade kriget. Och den, han bodde i, bevakades
dag och natt. Han kunde inte lmna den, utan att filisterna fllo ver
honom. Livet blev djvligare och djvligare. D, en dag, slogs han av en
genial id. Kriget, som gjorde att han inte kunde flytta, hade
framkallat den. Kriget hade lrt de krigfrande vikten av skyddande
frkldnad. Batterier, flygmaskiner, allt, doldes genom skyddande
frkldnader. Och detta kallades camouflage.

Detta gav diktaren Storfossen hans id.

Om ni befinner er i Kpenhamn fr att krva diktaren Olaf Storfossen,
och mter honom p hans gata, s krv honom inte. En frbittrad
kvinnorst kommer att svara er och f er att ta er om huvudet av hpnad.
Det r nmligen hans maka, ni krver. Skulle ni dremot mta en kvinna,
som pfallande liknar diktaren Olaf Storfossen, s krv henne, och bli
inte frvnad om en krv, norsk mansrst ber att bli frskonad fr era
ofrskmdheter. Drkten r camouflage fr diktaren Olaf Storfossen, vars
frsta alster just sett dagen, och som endast r kollega med Aiskylos.
De tv camouflagen ombytas p ngot av kaferna innanfr den nya
enkilometersradien.--

I morgon far jag p landet igen. Staden r trist.




KONUNG DIPUS


I denna stad bo mnga konstiga mnniskor. Mnga konstiga mnniskor bo i
denna stad, men all annan konstighet r liten mot de norska diktarnas
konstighet. Av dessa knner jag flera. Storstrmmen, som r nietzschean,
har nnu tv och ett halvt r efter ransoneringens infrande aldrig gt
vare sig brd-, smr-, socker- eller andra kort. Han tl inga ingrepp i
sin personliga frihet, utan magrar hellre. Fr vrigt har han inte
magrat. Han r stor och stark och fr vad han vill ha, tiden till trots.
Men vad r Storstrmmens konstighet mot Storelvens och Storstrandens?

Storelven r kritiker; Storstranden r lyriker. Storelven r ytterligt
nrsynt. Dels p grund hrav, dels emedan en kritiker br gra det, gr
han med guldlornjett. Storstrandens lyrik handlar om krlek och vin. Han
har en rullande, dov och entonig rst, och med denna upplser han sina
dikter fr alla och envar, som han blir bekant med. Bde Storelven och
Storstranden ro fulla av stolthet ver sig sjlva.

Nu i hst ha dessa sner av granitlandet slagit sig ned i det vekliga
Capua, som kallas Kpenhamn. Hr diktar Storstranden dityramber till
krleken och den danska akvaviten, under det att Storelven kritiserar
dem. Storelvens kritik r strng och hrd. Han vill kallas omutlig,
liksom Robespierre, och skulle liksom denne grna halshugga strre delen
av mnskligheten, dels med anledning av vad de lsa, dels med anledning
av vad de icke lsa. Man fr gra honom det medgivandet, att han inte
tar hnsyn till personen. Ett exempel hrp var konung dipus.

Konung dipus r Storstrandens senaste versdrama. Han har nmligen
skrivit om Sofokles' tragedi fr Kristiania. D jag varken lst Sofokles
eller Storstranden, anser jag mig inte kunna uttala mig om vilken som r
bst. Storelven dremot ansg sig befogad att gra det. I en fyrspaltig
artikel i Tidens Tegn frklarade han, att Sofokles var bttre n
Storstranden.

Det skulle han aldrig ha gjort.

Storstranden blev utom sig.

Han rasade i tre dygn och drack otaliga pjolter fr att lugna sig. Men
d han drp pltsligt fick norska statens diktarstipendium, glmde han
vnnens lmska kritik och gav sig ut p rangel. P ranglets fjrde dag
trffade han Storelven p ett kaf, men d var han s lngt inne i den
fjrde dimensionen, att han helt och hllet hade glmt bde Storelvens
identitet och existens. De ranglade vidare tillsammans i bsta endrkt.
De gingo frn kaf till kaf i denna stad, som har tretusen kafer och
femtusen stllen, dr de drycker tillhandahllas, om vilka nykteristerna
uttala sig med en sdan motvilja. P dessa drycker dslade de bort
norska statens diktarstipendium. P femte dagen, d de lmnade ett kaf,
kom en tiggare fram och bettlade. Storstranden gav honom den sista
hundrakronan. Storelven sade:

--Jag har inga pengar, men du skall f trycka den norske kritikern
Storelvens hand.

Tiggaren tryckte tacksamt den omutliga hand som skrivit kritiken ver
konung dipus. Storelven och Storstranden ranglade vidare p ett
hotellrum, men i Storstrandens hjrna hade medvetandet brjat gry, vckt
av Storelvens ord. Han brjade smningom inse, vem han var i sllskap
med. Efter ytterligare en tid kom han ihg att han var ovn med sitt
sllskap. Framt morgonen erinrade han sig orsaken. D lg Storelven och
sov koffertens drmfria smn p en soffa. Storelven hade nedsatt honom
under Sofokles. Detta visade, att han var en fhund, och inte bara det,
utan ven obegvad. Storelven hade skrivit: Den som icke kan f mer ut
av den blinde grekiske konungen, vet icke vad blindhet r. Haha! Det
hade han skrivit--han, som nu lg dr p rygg p soffan och sov. Haha.
Han! Han som lg dr och snarkade med brillorna p. Haha! Och med denna
person hade han nu ranglat upp norska statens diktarstipendium, ett
slende motbevis mot hans kritik. Ja, ranglat upp det till sista ret!
Till sista ret. Storstranden underskte sina fickor och konstaterade,
att det var sant. Han underskte ven Storelvens fickor. De voro lika
tomma. Han hade inte engng pengar till den whisky, som behvs fr att
ta bort den obehagliga smak, som man fr i munnen, nr man ranglat med
en person som man inte velat gra det med. Nej, inte en enda sou.

Pltsligt fick han en genial id. Jag vet inte om idn i hans konung
dipus r genial, men denna var det. Han vacklade fram till Storelven,
som sksnarkade p soffan, och lutade sig ver honom. Hans ostadiga
fingrar sysslade med Storelven. Drp frsvann han, listigt leende.

Nr Storelven vaknade ngra timmar senare, hll han p att bli galen.
Han kunde inte finna sina guldglasgon, utan vilka han var hjlpls som
ett barn. Orsaken till att han inte kunde finna dem var den, att
Storstranden hade pantsatt dem och nu hmndranglade vidare p det
visserligen obetydliga belopp som influtit.

Blind och nstan vansinnig fick Storelven i fyra dygn irra kring och
inse hur kung dipus hade det. Jag ryser, nr jag tnker p den kritik
Storstrandens nsta bok kommer att f i Tidens Tegn.

Nej, de norska diktarna ro besynnerliga. Dr var dramaturgen
Storreveln--men ven om unionen har brustit, fr man ta vissa hnsyn.




MLERISK JULAFTON


Det br terigen ppekas, att historier sdana som denna endast kunna
hnda en norrman, eller tv norrmn, vilket var fallet den hr gngen.
Oss utomstende frefaller en sdan tilldragelse obegriplig, om vi varit
skdare till den, och otrolig, om vi hra den berttas. Men det hindrar
inte, att s gr det till, varest tv eller tre sanna norska mn ro
frsamlade.

Mlaren Dybedrt var ofta frsamlad med mlaren Brevig, och sg helst,
att det icke skedde alltfr lngt frn ett bord, som uppbar flaskor och
glas. Eftersom bda bodde i Kpenhamn, hade de teoretiskt sett mnga
sdana bord att vlja p. Stundom voro de frsamlade framfr ett staffli
med en tavla p. Tillhrde denna tavla Brevig, var den kubistisk, och
Dybedrt sade:--Idn r god, men konst kan nu kubismen aldrig bli;
tillhrde den Dybedrt, var den expressionistisk och Brevig
sade:--Ngot av det riktiga har du ftt med, men expressionismen kan nu
aldrig f med allt; i vilket fall som helst tillhrde tavlan aldrig
ngon annan, ty ingen kpte Dybedrts och Brevigs tavlor.

Brevig var en lng mager bondpojke frn Vstlandet med ron som
skygglappar och hnder tunga som bronsskldar. Tv av sina framtnder
hade han ftt utslagna i konstens namn. Det var en neo-expressionist som
gjort det. Dybedrt var frn Fredrikshald men sg ut som en
sydfransman, med bred panna, blixtrande gon och ett ungt empireskgg.
Han fraktade Vstlandet som ett ste fr religis obskurantism, till
vilket han rknade kubismen. Han brukade bertta en anekdot fr att
bevisa, att han hade rtt:--Vstlandet! Har ni hrt, nr Olaf Dahl kom
upp till frlggaren och ville slja en samling essayer.--Det gr
aldrig sade frlggaren, uteslutet, fullkomligt ljligt att tnka
sig!--Ge ut dem i alla fall, sade Olaf Dahl, men betala mig inte
frrn andra upplagan kommer.--Andra upplagan kommer, hahaha! sade
frlggaren. N jag skall ge ut dem i alla fall. Boken kom ut: Essays
av Olaf Dahl. Frsta upplagan blev utsld p en vecka. Frlggaren
visste inte, vad han skulle tro. Han tryckte en upplaga till; den gick
p fyra dagar; och en till, som gick p tre. Innan fjrde upplagan
trycktes, kom Olaf Dahl upp och hmtade honorar.--Hr p, sade
frlggaren, jag har tryckt tre upplagor av er omjliga bok, och de ha
slts. Jag klagar inte. Jag har tagit reda p vart bckerna g. De g
till Vstlandet. Men vem i Herrans namn kper dem dr och varfr?
varfr?--Det skall jag sga er, sade Olaf Dahl. Det gr bnderna p
Vstlandet. De tro, att boken handlar om Esajas. Och det var sant;
bnderna dr ro lsare, de trodde, fan frtre mig, att boken var om
Esajas. De kpte tv upplagor till och mrkte inte ett gonblick, att
den inte handlade om Esajas. Haha! sdant r folket p Vstlandet! Det
skulle inte frvnat mig, om de kpte kubistiska tavlor.

Brevig hade inga anekdoter att hmnas med. Han var en smula enfaldig.
Han trivdes samman med Dybedrt. Ingen av dem hade lyckats, och de voro
bda lika fattiga. Fattigdomen och deras skiljaktiga konstuppfattning
gjorde dem oskiljaktiga.

Att en skiljaktig uppfattning hller folk samman, kan endast frvna den
obegvade. Vad skulle man annars tala om? Men utom de dragliga tvisterna
hade Dybedrt och Brevig fru Lasson som frenande lnk.

Fru Lasson var en gammal vnlig dam med vitt hr och barska gon, av
vilka det ena skelade och bda voro gmda bakom brillor. Hon var
danskfdd och nka efter en norrman, som gett henne en inblick i
nykterhetsrrelsens ml genom att d av fr mycket portvin. Sjlv ansg
han, att man omjligt kunde f fr mycket portvin, men naturen delade
inte denna uppfattning. Eftersom den kommer igen ven om man driver ut
den med en tjuga, fick den ocks sin sikt genomtrumfad. Lasson dog vid
sextiosju rs lder av alltfr mycket portvin. Fru Lasson vertog
grtande hans affr och hans vinlager. Affren hade hon redan sktt i
mnga r. Om vinlagret lt hon andra dma. Hon var en moderlig sjl,
vars barska gon icke bedrogo ngon, utom det av dem som skelande undvek
betraktaren. Hon ville ha sllskap och helst ungt sllskap. Hennes port
stod alltid ppen fr Dybedrt och Brevig.

Nr detta brdrapar gjorde hennes bekantskap, slogos bda samtidigt av
samma id: hon har rd att kpa en tavla! hon skall kpa en! Skillnaden
var, att Brevig menade en kubistisk tavla, under det Dybedrt nrmast
tnkte p en expressionistisk. S fort Dybedrt ansg sig ha frberett
marken nog med konversation, tog han avsked och strtade hem. Nr han
kom igen med sina utvalda arbeten under armen, mtte han Brevig, vars
lnga vstlandsben givit honom detta frsprng. I hnderna, stora som
bronsskldar, bar han en kollektion av sina verk. Dybedrts ansikte
mrknade. gandebegrets frbannelse kastade sin skugga ver
brdraparets vnskap.

--Har du redan varit dr?

--Ja!

--Jag fr sga, att du frlorar inte tiden.

--Tvrtom. Det r just vad jag har gjort. Och du sjlv? Du flsar ju som
en hund.

--Jas, hon frstod sig inte p parallellepipederiet? Det frvnar mig
mindre. Hon tycks vara frnuftig. Hej s lnge!

Parallellepipederiet eller parallellepipedismen var det smdenamn
Dybedrt givit den kubistiska konstriktningen. Han frsvann genom fru
Lassons drr och tervnde en halvtimme senare med gonen lysande av
harm.

--Vet du vad hon sade om det dr?

--Nej.

--Hon sade uha! Hon sade, att det inte var frdigt. Har du hrt maken?

--Det r det inte heller. Hon har rtt. Det r som jag alltid har sagt,
expressionismen kan f med lite av det rtta, men aldrig mycket eller
allt.

--Haha! Vad sade hon om ditt?

--Det gr detsamma. Fr resten kan man inte begra, att en kvinna skall
frst sig p konst.

--Haha! Konst! Hur ofta har jag sagt dig, att parallellepipedismen
aldrig kan bli konst?

--Jag rknar inte alla gnger du sger dumheter. Jag har annat att gra.

--Du fr mycket att gra, om du vill ha slt det du gr.

Drmed var samtalet inne i vanda gngor, och gandebegrets frbannelse
togs bort fr denna gng. Emellertid tog inte brdraparet Brevigs och
Dybedrts bekantskap med fru Lasson slut med detta. Visserligen kpte
hon inte tavlor, ty hon var en enkel sjl och sade: uha, uha. Nej,
bevare mig d, var gng Brevig och Dybedrt kommo och frevisade
ngot. Men hon nskade se unga mn med humr omkring sig. Hon visste att
unga mn med humr i regel trivas bttre p en krog n i ett hem. Man
mste tmja dem fr att f dem att trivas. Drfr satte hon fram
portvinsflaskor i alla husets vinklar och vrr, liksom hinduerna stta
fram tefat med nysilad mjlk t skallerormarna. P samma vis som de
kloka hinduerna gra skallerormarna till sina vnner och gster, gjorde
fru Lasson dessa unga konstnrer till sina. De kommo skyggt och
misstnksamt, frdiga till gonblicklig retrtt. De drucko det framsatta
portvinet, som ddat den salige norrmannen Lasson, och de blevo modiga.
De blevo mer och mer modiga. Mhnda var det Lassons mod, som p ett
mystiskt stt vergick i dem. Vildarna ta den fallnes hjrta fr att f
hans tapperhet. Varfr skulle man inte kunna frvrva den genom att
dricka hans portvin?--Till slut ringlade de ut och in i huset,
fullkomligt tmda.

Det fanns en dag, d fru Lasson mer n eljest nskade sllskap, samma
dag, p vilken alla gamla kamrerare stanna i sngen och lgga patiens;
p vilken granskogarna jmra sig; p vilken man i Skandinavien frter
sig p lutfisk, skinka och gs; i Tyskland p karp, i England p kalkon
och i Frankrike p ingenting, eftersom man inte firar dagen i
Frankrike. Denna dag d det luktar glgg och lack ver hela
Skandinavien, nskade fru Lasson mer n eljest sllskap. P denna dag
kunde man hava sett den kubistiske Brevig och den expressionistiske
Dybedrt bana sig vg genom Kpenhamns gator p vg till hennes bostad.
De gingo med ltta steg, och desto lttare som de inte tyngdes av
verrockar. Svl Brevigs kubistiska verrock som Dybedrts
expressionistiska hade uppntt vad deras tavlor aldrig uppntt, att
upphngas i en privat samlares bostad. Men litern, den fattiges
verrock, vinkade inom rckhll, och de voro fullkomligt njda.

Fru Lasson dremot bleknade, nr hon mtte dem i tamburen.

--Uha, uha, bevare mig uha d! ropade hon, under det att hennes
sjlvrrliga ga rullade av och an bakom pincenn. I detta vder! Var
har ni era verrockar?

Brevig anvnde den klassiska lgnen. Han var som sagt en smula
enfaldig.

--Skrddaren--obegripligt--hade lovat den skert--

Dybedrt spnde ut brstet som en norsk d'Artagnan:

--Har aldrig haft ngon!

Det var lgn, men den imponerade. Fru Lassons sjlvrrliga pupill gjorde
otroliga evolutioner bakom pincenglaset.

--Aldrig? Bevare mig! Kom in, kom in i vrmen. G och se, om ni finner
ngot, tills maten blir frdig.

Dybedrt och Brevig gingo in och fretogo en husunderskning, vrdig
Sherlock Holmes. Ett antal portvinsflaskor stodo p lur i hrn och vrr.
De drucko av dem, tills allt den salige norrmannen Lassons mod var helt
personifierat i dem. Man hrde endast: Lhote--Matisse--styv i
teckningen--vrvel--dekorativ--smrja--stark i frgen--ngot av det
riktiga--mlarnas A.B.C.-cod, senaste upplagan. Drp slogs drren upp
till matsalen. Fru Lasson visade sig med rullande gon och gav tecken
till portvinsflaskornas definitiva evakuering.

Middagen brjade. Eftersom den frsiggick i Danmark, serverades
risgrynsgrt och gs i nu nmnd ordning. S sker det i alla danska hem
p julaftonen; en omkastning av rtterna skulle frefalla alla danska
magar paradoxal och jaga alla danska jultomtar p porten. Brevig hll
tal fr vrdinnan och Dybedrt fr konsten. Det tmdes rtt mycket
bourgogne till gsen. Fru Lasson blev rrd och talade om sin man, vars
ande hon tydligt knde vara nrvarande vid festen. Den var ocks
nrvarande, men materialiserad i sina tv landsmn, vilkas hjrtan
svllde av dess mod. Det blev kaffe, och efter kaffet utdelades
julklapparna. Fru Lasson fick en kubistisk tavla av Brevig och en
expressionistisk av Dybedrt, och mottog handledning i deras bruk.
Drefter utdelade hon sina julklappar, som voro praktiska, mlarfrg,
hngslen, strumpor och kragar (man kan alltid stampa p dem, tnkte
mottagarna). Till slut kom det ett paket till Dybedrt och ett kuvert
till Brevig. Fru Lasson frklarade:

--Det ligger litet pengar i kuvertet till herr Brevig--jag visste inte,
om herr Brevig hade till att betala skrddaren--

Dybedrts sjl darrade av oro. Kubisten fick pengar!

--Och hr, sade fru Lasson, r en verrock, som har tillhrt min man.
Den r fodrad med skinn och riktigt god och varm. Vill herr Dybedrt
hlla till godo med den, eftersom herr Dybedrt inte har ngon verrock?
Man skall g med verrock, herr Dybedrt!

Fru Lassons automobila ga gjorde ett frsk att se vdjande p
Dybedrt, p samma gng som det fixa gat, men misslyckades och terfll
i anarki. Dybedrt ppnade paketet med det artigaste ansikte han kunde
stadkomma. Invrtes darrade han av sorg och frbittring. En rock! Inga
pengar! Den listige Brevig fick en blick av hat, medan han skar av det
sista bandet.

--Haha! En pls! Vad nu, bror Brevig? Hur mycket i ditt kuvert?

Kuvertet visade sig innehlla sextio kronor. Hm. Hur mycket gav en pls
p stampen?

--Skall inte herr Dybedrt prova rocken?

Hon kallade plsen fr en rock! Snll gumma med sin rock och sitt
portvin. Men fick man sextio kronor p en pls? gandets frbannelse,
som kommunistiska professorer skrivit sig rika p, kastade ter sin
skugga ver Dybedrts och Brevigs vnskap. Ty om Dybedrt slets mellan
stridiga knslor, gjorde Brevig det inte mindre. Dybedrt provade
plsen, som satt frtrffligt. Alla norrmn ha samma figur. Han spnde
ben framfr en spegel, och Brevig bleknade av avund. Men nr Dybedrt
tog av plsen, satte Brevig sig att rkna sina sedlar och Dybedrt
knde sitt hjrta stanna. Fru Lasson satte fram mera portvin, men det
tog tid innan salig Lassons ande tertog sitt vlde. Till slut gjorde
den det emellertid p allvar. Dybedrt glmde pengarna och Brevig
plsen. Allt frsvann i en dunkel oportodimma fr dem. Fru Lasson hade
somnat i en stol. Pltsligt vaknade hon och gav till ett anskri. Klockan
var halv fyra! S gr det nr man hller spiritistisk seans med avlidna
norrmns andar. Hon fljde Dybedrt och Brevig till drren, vilket
behvdes, och sg till att de kommo ut.

Dybedrt och Brevig gingo genom den brunrda oportodimman utt
Frederiksberg till. Det var dr de hade sina ateljer. De talade
fortfarande om Lhote, Matisse och ngot av det riktiga, men detta samtal
var om mjligt mera ofruktsamt n eljest. Deras tungor rrde sig
fullkomligt automatiskt och ingen ens gjorde antydning av att hra p
den andre. Pltsligt kom ett ord med mening som vckte dem ur deras
oportotrance. Det var Brevig som sade det.

--Fy fan, vad det mtte vara kallt hemma p ateljn!

Dybedrt stannade fr att assimilera detta yttrande. Efter en minut
medgav han dess riktighet.

--Ja, fy fan--

Drp fick han en trstande tanke.

--Det vill sga, nr man har pls--

Brevig blossade upp.

--Jag gr och kper mig kol s fort dom ppnar. Nr man har pengar s--

Dybedrt knde stten.

--Nr man har pengar s! Det liknar dig just. Vore du en gentleman bjd
du tminstone p ngonting.

Brevig greps av vrede, men den vergick hastigt i sin motsats. Stackars
Dybedrt! Det var inte s roligt att g pank. Och nu, den heliga
julnatten. Man skulle visa verseende och godmodighet mot varandra, inte
hat och hrdhet.

--Gamle Dybedrt, sade han, det kan du ge dig fan p, att jag skall.
Vill du med in hr? Vad vill du ha?

--Med in hr?

--Ja. Ser du inte, att dom har ppet? Dom har lov att ppna klockan
fyra hrute. Vad vill du ha?

Han dunkade Dybedrt i ryggen med plutokratisk vlvilja, och drog honom
med sig in p ett litet kaf, som redan ppnat. En morgonglmig kypare
gick och torkade av borden. Det ngade kaffe, och p ett bord stod en
ofantlig bricka med wienerbrd. Brevig bestllde kaffe och brd och
konjak. Han ruskade p sig. Det var varmt och gott p den lilla krogen.
Dybedrt tog av sig plsen och hngde upp den p en krok bredvid deras
bord--med ondig ostentation, tnkte Brevig, men undertryckte sin
vrede. Det var jul. Man skulle vara verseende och god, inte hatfull och
hrd. Frid p jorden och mnniskorna--dr kom kaffet.

De frossade p kaffe och brd och skljde ned smulorna med konjak.
Vrmen p lokalen och den salige Lassons oportovin togo ut sin rtt.
Dybedrt skte f upp Matisse och det riktiga igen, men hans rst och
hans hjrna voro lika grtiga, och han hrde inte engng sjlv p vad
han sade. Brevigs sjl var tillbaka p Vstlandet och gick i julotta
samman med frldrarna. Bronsskldarna lgo knppta i knet, och han
talade med simmiga gon om det goda behag, mnniskorna fingo frlnat i
juletider, och som tog sig uttryck i allskns gvor ssom pengar och
ven kldesplagg. En snarkning angav, att Dybedrt var dv fr dessa
utredningar, vilket ocks var bst fr julfriden. Brevig talade vidare
med lnga uppehll mellan orden om Vstlandet och dess kubistiska
mnniskor och landskap, varibland frldrar och syskon, men tervnde
stndigt till julen och dess goda behag mnniskorna emellan. Den glmige
danske kyparen stirrade p honom med det intresse, man r skyldig
ofarliga drar, vilken klass omfattar huvudparten av Sveriges och Norges
befolkning. Till slut brjade Brevig nicka.

Pltsligt ppnades drren. Kyparen rtade p sig men sjnk ihop. En
frhutlad tiggare stack in huvudet. Han kastade en skygg blick p
kyparen och tassade drp fram till Brevigs bord. Brevig talade
fortfarande mellan nickningarna.

--Vill ikke den Herre--

Brevig sg p tiggaren med gon, som tycktes inlagda i olja, likt hans
fdelsetrakts fiskar.

--Friden--friden kommer till jorden och mnniskorna ett gott behag
sinsemellan--med gvor, ssom till exempel--vad vill du ha?

--Gldelig Jul, den Herre--har ikke den Herre noet att gi en fattig
Arbejdsls?

--Arbetsls? Jo, det har jag visst det. Det r jul, och vi skola giva
varandra gvor, ssom till exempel pengar eller rockar--tag den hr,
stackars man.

Brevig strckte ut sin lnga, knotiga vstlandsarm och lyfte med
simmiga gon Dybedrts pls frn kldkroken. Under tiden talade han
vidare.

--Tag den hr--det r jul, och friden r kommen till jorden--vi skola
vara goda och behagfulla mot varandra, ssom--

--Mange tak, den Herre! Favel, den Herre, og gldelig Jul.

--Gldelig Jul till dig sjlv, stackars man.

Tiggaren frsvann pilsnabbt, och Brevigs sjl vandrade vidare i
monologer lngs allt dunklare och mer invecklade stigar. Pltsligt
vaknade Dybedrt och ruskade p sig, morgonruggig av portvin och smn.

--Fy fan--lt oss g.

--Sger du fy fan om julen, d vi--

--Betala nu, och lt oss g.

Brevig betalade krnkt och stum, och de gingo. Dybedrt, ovan vid
verrockar, hade glmt plsens existens och kom frst ihg den ett
stycke ner lngs Allgade.

--Fr fan, min pls--

Han strtade tillbaka till kafet. Brevig, vars sjl svvade s hgt
ver jorden att den knappt syntes som mer n en liten prick, fljde
mekaniskt efter honom. Dybedrt kom ut ur kafet med farten av en just
avskjuten kanonkula.

--Min pls--han sger, att du--vad fan menar du? Vad in i glorda
helvete menar du?

Brevigs sjl snkte sig lngsamt i vol plan.

--r det sant? Svara, karl! Har du gett bort min pls?

Brevigs sjl landade i glidflykt. Han stirrade tankfullt p Dybedrt.

--Vad var det du sade?

--Vad jag sade? r du full, frbannade parallellepipedist? r du galen?
Har du gett bort min pls?

Brevigs sjlsmekanism slog back med ett frfrligt gnissel. Vad hade
han gjort? Han hade--ja visst, nu mindes han det.

--Koss--ja, det var sant, den fick en tiggare--

Dybedrts nve sjng mot hans huvudskl, innan han hunnit lngre.
Dybedrt hade trar i gonen av sorg och mordlusta. Hans knytnvar
virvlade kring Brevigs huvud som lv i stormen. Han dansade upp och ned
av harm och ropade:

--Frbannade parallellepipedist--pang--frst gr du och fr
pengar--pang--och s--pang--ger du bort min pls--

Brevigs lngsamma vstlandsblod tog tid fr att komma i kokning. Han
skte frklara. Han visste, att han handlat i de bsta avsikter. Det var
ju jul och frid p jorden och mnniskorna ett gott--

--Ser du--lt bli, sger jag--det kom en stackars man--ses fr fan--det
r ju jul--nej, nu blir jag arg!

Den glmige kyparen kom ut och betraktade med fortsatt intresse
tillmpningen av den fredspredikan han frut lyssnat till. Dybedrt och
Brevig voro hopfltade i en blandad box- och brottningsgrupp. Brevigs
lnga kropp lyfte sig i kubistisk ilska, och Dybedrts vred sig i
expressionistiskt raseri. Pltsligt kom det nnu en skdare. Tv tunga
hnder i handskar slogo ned p de stridande. Det tog tid, innan
dyningarna av kampen lade sig, men till slut voro de tv
konstnrsbrderna tskilda och vandrade i den danska lagens skugga till
polisstationen. Men det sista som dr hos en norrman r som bekant
talorganet, och gatorna genljdo oupphrligt av fljande repliker:

--Frbannade parallellepipedist--drfr att du fick pengar--g och ge
bort min pls--

--Din pls--jag ger fan i din pls.

--Det tror jag nog, men du skall f se p annat--jag skall anmla dig
fr stld, din--

--Vil De nu se at holde Kft!

Den andra i ordningen av dessa repliker var inte vidare logisk; den
tredje dikterades av det krnkta gandebegret, fiende till alla de dla
knslor; och den fjrde upprepades med jmna mellanrum av den danske
polisen. D och d fick han p kraftigare stt hindra, att striden
blossade upp.

Det sg ut, som om fridsfesten skulle beteckna slutet p
konstnrsbrdernas vnskap.

Men det skulle icke g s illa. Julen krver goda och milda sagor; och
ven denna fullkomligt sanna berttelse skulle sluta vl.

Knappt hade Dybedrt och Brevig gjort sin entr i frskrckelsens
boning och deras namn antecknats i dess svarta bok, frrn drren
ppnades, och en ny polis kom in i sllskap med en elegant kldd herre.
Brevig avbrt sitt vittnesml med ett gldjerop.

--Dr r han!

Den elegante herre, som kommit in i sllskap med polisen, visade icke
mindre gldje vid anblicken av Brevig.

--Gudskelov, den Herre! Vil den Herre ikke nok fortlle Politimanden, at
Di har giet maj den Oerfrakke?

Den elegante herrns elegans slutade vid kanten av den pls, han en stund
frut ftt av den julstmde Brevig. Nedanfr den fixerade ett par
trasiga byxor tv spruckna kngor, och ovanfr den vidtog ett frfruset
och blsupet ansikte, skuggat av en stukad hatt.

--Politimanden vil ikke tro, att jeg ejer den Oerfrakke. Ikke sandt, den
Herre har giet maj Oerfrakken.

Brevig vnde sig till polisen och sade majesttiskt:

--Den stackars mannen talar sant. Jag gav honom plsen. Men jag tar igen
den. Den tillhrde min vn hr.

Busen gav till ett ndrop:

--Tar Di Oerfrakken tebages?

--Det gr jag, sade Brevig. Julen r gvornas tid, men man skall endast
ge av sitt eget, icke av andras.

Under det busen befriades frn sin pls, underrttade Brevig sig om
priset p slagsml. Den gamle verbetjnten bakom disken log ett
julleende och sade:

--Denne Gang er det gratis. Det er jo Jul. Farvel, de Herrer, og
gldelig Jul!

--r det gratis? sade Brevig. Jag trodde det kostade en tia. D fr den
stackars mannen den. Var s god.

Busen mottog frsonad tian och han, Dybedrt och Brevig lmnade
kontoret.

--Du vrker dig med pengar, sade den nnu kokande Dybedrt.

Brevigs dla sinnesstmning hade tervnt.

--Med egna pengar, sade han, och med andras kldesplagg. Vi ro alla
svaga mnniskor.

--Och ngra av oss dliga konstnrer, sade den ofrsonlige Dybedrt.






End of Project Gutenberg's Frbannelse ver de otrogna!, by Frank Heller

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK FRBANNELSE VER DE OTROGNA! ***

***** This file should be named 12499-8.txt or 12499-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.net/1/2/4/9/12499/

Produced by the Project Gutenberg Distributed Proofreaders

Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
http://gutenberg.net/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.net

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.net),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at http://pglaf.org

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org

Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit http://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including including checks, online payments and credit card
donations.  To donate, please visit: http://pglaf.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.

Each eBook is in a subdirectory of the same number as the eBook's
eBook number, often in several formats including plain vanilla ASCII,
compressed (zipped), HTML and others.

Corrected EDITIONS of our eBooks replace the old file and take over
the old filename and etext number.  The replaced older file is renamed.
VERSIONS based on separate sources are treated as new eBooks receiving
new filenames and etext numbers.

Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     http://www.gutenberg.net

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

EBooks posted prior to November 2003, with eBook numbers BELOW #10000,
are filed in directories based on their release date.  If you want to
download any of these eBooks directly, rather than using the regular
search system you may utilize the following addresses and just
download by the etext year. For example:

     http://www.gutenberg.net/etext06

    (Or /etext 05, 04, 03, 02, 01, 00, 99,
     98, 97, 96, 95, 94, 93, 92, 92, 91 or 90)

EBooks posted since November 2003, with etext numbers OVER #10000, are
filed in a different way.  The year of a release date is no longer part
of the directory path.  The path is based on the etext number (which is
identical to the filename).  The path to the file is made up of single
digits corresponding to all but the last digit in the filename.  For
example an eBook of filename 10234 would be found at:

     http://www.gutenberg.net/1/0/2/3/10234

or filename 24689 would be found at:
     http://www.gutenberg.net/2/4/6/8/24689

An alternative method of locating eBooks:
     http://www.gutenberg.net/GUTINDEX.ALL


