The Project Gutenberg EBook of Barnavnnen, 1905-02, by Various

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org


Title: Barnavnnen, 1905-02
       Illustrerad Veckotidning fr de Sm

Author: Various

Editor: J.B. Gauffin

Release Date: December 5, 2008 [EBook #27417]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVNNEN, 1905-02 ***




Produced by Juliet Sutherland, Rnald Lvesque and the
Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net







                             BARNAVNNEN

N:o 5    Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet. 22 rg.
2 Febr.  Redaktr: J. B. GAUFFIN, Uppsala.                      1905.

                            Guds rike.

                         Mark. 4: 26-32.

Nr Jesus satt bland en skara lyssnande hrare i Guds fria natur, hll
han vanligen sina sknaste predikningar. Han kunde d fsta sina
hrares uppmrksamhet p fglarna, som glada och bekymmerslsa flgo
fver deras hufvud eller p de vackra liljorna, som smyckade Galileens
dalar. Han sg kermannen kasta sin sd i kern eller fiskaren lgga ut
sitt nt i hafvet och fann hrigenom en lmplig anledning att till dessa
alldagliga freteelser knyta lrdomar om Guds rike.

I dag f fven vi stta oss vid hans ftter och hra honom tala. "_S r
Guds rike_", sger han, "_ssom nr en man kastar sd i jorden_." Hr r
det bilden af sningsmannen, som han stller framfr oss. Han ser, huru
denne tager en handfull sd efter den andra och strr ut alltsammans p
sin ker. Sningsmannen vet, att Gud skall vlsigna hans utsde, drfr
kan han s bekymmerslst str ut det. Han fr vnta en tid p skrden,
men under denna tid gr han till andra sysselsttningar och bekymrar sig
icke alls om huru utsdet skall bra frukt. Det srjer Gud fr. Han
snder i rtt tid bde sol och regn. Han lter den spda brodden finna
behflig nring i jorden, och nr skrdetiden kommer, s tckes den
svarta kerjorden af ett bljande sdesflt.

S nska ock edra sndagsskollrare att vara Guds sningsmn. De s sin
sd hvarje sndag, men fven de mste vnta, innan de f se den gyllene
skrden. Ni veta s vl hvilken sd de s, ni hra dem tala om Jesus,
barnens vn, om frlsarens krlek till syndare, om hans dd och
uppstndelse. Detta r deras utsde. Gud sjlf har gifvit dem det, och
de f icke anvnda ngot annat, ty de skola s god sd uti sin ker.

Men deras kerjord ter sig ngot annorlunda n den som bess af
landtmannen. Ofta nog liknar den ett flt fullt af ogrs. Dr vxer
osanning, vrede, orlighet, olydnad och annat mer. Ty det r
mnniskohjrtan, som ro Guds sningsmns kerflt. Och detta ogrs kan
icke f vxa fritt drinne, drfr mste de lta Guds ords plogbill g
djupt, de vilja vcka nger och syndaknsla i barnahjrtat, s att det
blir beredt att taga emot det ljufliga ordet om Jesu frltande krlek.

Ssom ett delt fr faller detta ord ned i barnahjrtat. Gud ser det med
vlbehag och vill s grna, att det lilla fret skall utveckla sig.
Drfr mste Guds nds regn ofta falla ned i ditt hjrta, min unge vn.
G drfr flitigt till sndagsskolan och hr uppmrksamt p hvad dr
sges, ty d vlsignar Gud det lilla fr, som blifvit sdt i ditt
hjrta. Och du skall f se, att det en dag blir en hrlig skrd. D
skall Guds ljufva frid, gldje och nd lik gyllene ax betcka ditt
hjrtas kerteg. Du skall d mhnda en dag kunna instmma i de ord, som
en gng yttrades af en rik och mktig man: "All den vlsignelse, som Gud
gifvit mig hr p jorden svl som den, jag hoppas f i himmelen, den
har jag att tacka sndagsskolan fr".

_Fr. E._



Johannes.

(Forts. fr. freg. n:r).

Fru Fredman var nu sysselsatt hvarje eftermiddag hos den frmmande frun,
och Johannes var d ofta ensam. En dag kom en bondhustru frn byn och
ville bestlla linnesmnad. Hon ville ndvndigt trffa fru Fredman, s
att hon fick utrtta sitt rende, innan hon gick tillbaka, h varfr
Johannes var tvungen att g och bedja sin mor komma hem.

Han fann henne slutligen i den fina damens trdgrd, sysselsatt med att
taga upp rotsaker ur trdgrdslandet. D han framfrt sitt uppdrag,
skyndade sig modern hem, och Johannes stannade kvar och sg sig omkring.

Rundtomkring trdgrden stod en vldig hck med dvrgtrd, i hvars
grenar rdkindade pplen hngde och logo emot honom. Aldrig frr hade
han sett s vackra pplen.

Han kunde icke motst frestelsen. Han rckte ut sin hand och brt ner
ett af de vackraste pplena.

D ljd pltsligt en klar men svag rst i hans ra:

"Nej, gosse, det dr r ju synd."

Frskrckt lt han handen med pplet sjunka och sg sig omkring t alla
sidor, men han kunde icke se ngon. Han sg blott en nyss byggd
glasveranda, hvars drr stod ppen.

ter trngde ljudet af den svaga, bedjande rsten till hans ra:

"Hr du, gosse, var s snll och kom hit till mig".

Halft nyfiken, halft tvingad af en ofrklarlig makt gick han uppfr de
f trappstegen till verandan och tittade in. Dr, midt framfr drren,
stod en kldd rullstol, i hvilken satt en liten blek, ofrdig flicka,
hvilkens stora, strlande gon tycktes kunna se midt igenom honom.

Hon rckte ut handen emot honom. Men Johannes tog den icke. D han
aldrig sjlf visade ngon en vnlighet, frstod han icke heller att
uppskatta andras.

"Hvem r du?" frgade den lilla flickan utan att p minsta stt knna
sig srad. Johannes sg upp med sin mest trotsiga min.

"Jag heter Johannes. Det r min mor, som gr i hjlp hr i huset. Och om
du ocks tio gnger skvallrar fr henne om pplet, s bryr jag mig inte
om det."

Det lilla fina ansiktet sg sorgset ut.

"Hvarfr skulle jag gra din mor s bedrfvad, Johannes?" sade hon. "Du
vet ju, att Gud i alla fall ser allting, eller vet du inte det?"

Johannes sg fortfarande mycket ond ut.

"Du har kanske mycket ondt, du stackars gosse--mer n jag kanhnda?"
sade hon deltagande.

"Hvarfr tror du det?" frgade Johannes vresigt.

"Jo, fr att du ser s ond och missnjd ut. Drfr tnkte jag, att du
kanske hade smrtor p ngot stlle i kroppen."

"Nej, jag har inte ondt ngonstans."

Det kunde hon icke frst. "Kan du springa och g och plocka blommor och
skaka ner pplen och allting?"

"Ja visst. Hvarfr skulle jag inte kunna det?"

"Och nd r du inte glad och sjunger och tackar Gud hela dagen fr
denna stora lycka?--Men det r ju frfrligt otacksamt. Jag r ocks
stygg ibland--o, ja, jag vet det vl. Men d brukar jag bedja Gud om
frltelse och att han skall hjlpa mig att bli snll. Och han hjlper
alltid. Du mste ocks bedja till honom, Johannes. Och om du inte vill
bedja ensam, s ska vi bedja bda tv."

Allt hvad den lilla flickan sade, var fr Johannes ssom en dunkel gta.
Men nr han gick hem, sedan han lofvat henne att i morgon komma
tillbaka, frefll det honom, som om en liten eldgnista tndts djupt
inne i hans sjl, en gnista, som brnde och som frnams lik en varm
lngtan efter att frska bli snll.--

Frn den dagen trffade han dagligen Magdalena, s hette den stackars
sjuka lilla flickan.

Kanske knde hon omedvetet, att hr vntade henne en uppgift, fr
hvilken hennes svaga hand var stark nog.

Hvarje dag mste Johannes vara hos henne ett par timmar. Men tro icke,
att han genast var god och vnlig ens mot den sjuka. Nej, han plgade
henne ofta med fula ord och med sitt tvra, ovnliga stt. Men hon gaf
nd ej hoppet frloradt. Om han ibland var mer n vanligt stygg, tog
hon hans hand i sin och bad tyst: "Gode Gud, du ser, att Johannes har s
svrt fr att bli snll--ack, hjlp honom, gode Gud!"

Emellertid frsiggick lngsamt och omrkligt en underbar frndring med
gossen.

D berttade Magdalena fr honom om frlsaren och hur han mst lida
svra smrtor fr att alla de syndiga mnniskorna, fven hon och
Johannes, skulle kunna frlsas. Och Johannes tyckte, att eldgnistan i
hans inre blef strre och brnde allt starkare.

Ibland mste hon hlla upp midt i berttelsen, ty smrtorna
fvervldigade henne. Hennes skuldror drogos tillsammans, och de smala
armarna slingrades omkring gossens hals. D knde han lidande och
smrtor p riktigt nra hll.

S nalkades man lngsamt julen. Trden hade kldt sig i silfverskrud och
hela nejden var fversllad med stjrnkristaller, liksom till ra fr
den stora stjrnan, som gick upp fver Betlehemsnejden den frsta
julnatten.

Magdalena hade entrget bedt sin mor fara in till staden och kpa
julgfvor att dela ut t de fattiga barnen i byn, men denna hade ogrna
velat resa bort frn sitt dende barn, ty hon frstod ju, att slutet ej
kunde vara lngt borta. Den lilla flickan hade under de senaste veckorna
blifvit allt mera blek och genomskinlig, och hennes gon hade en glans,
liksom om ngeln, som snart skulle komma fr att hmta henne, redan hade
tryckt sin kyss p hennes panna. Men den krleksfulla modern ville dock
ej sga nej till sitt barns sista nskan. Johannes var hos Magdalena,
han satt tyst och stilla p en stol bredvid sngen, och hans mor hjlpte
till med julbaket i kket--ingenting kunde ju hnda Magdalena under de
timmar hon skulle vara borta.--

[Illustration: STACKARS FRUSNA SM!]

Det r s tyst och stilla i sjukrummet. En behaglig doft af bakverk
liksom svfvar i luften--i morgon r ju den heliga julaftonen inne.
Magdalena ligger p sin hvita kudde med flammande rosor p kinden och
flmtande brst.

"Johannes, lofva mig en sak", sger hon pltsligt.

Han nickar. Han har lrt sig hlla mycket af sin lilla vn och
lrarinna, men han blygs att sga henne det.

"Frsk att bli god och snll, Johannes, framfr allt mot din mor. Men
var inte stygg mot andra heller. Jag tror inte jag skulle kunna gldja
mig riktigt t allt det skna och hrliga, som jag fr se i himmelen, om
jag vet att du inte vill bli snll. Det gr nog inte fr dig genast, men
nr du ftt lra dig det, skall du f knna huru lycklig du skall
bli----"

Hon tystnar. Hon knner sig s ltt, som om hon kunde flyga, och likvl
r hon s svag, att hon ej frmr sga mer.

Men efter en stund brjar hon ter, ehuru med svrighet:

"Lofva mig, Johannes, att du vill bedja.--Ack, gr det!--Jag har haft s
mycket ondt.--Du kan inte ens frst det.--Du--r--s lycklig--och
rik.--Frsk att bedja!"

D smlter den terstod af trots och styfsinthet, som nnu fanns kvar i
hans hjrta. Han kastar sig ned p golfvet, gmmer ansiktet i armarna
och snyftar hgt:

[Illustration: EN FLICKSKOLA I INDIEN.]

"Kre, gode Gud, frlt mig att jag varit s stygg emot mor och alla
andra mnniskor och hjlp mig att aldrig blifva det mer!"

Ett saligt leende lyser upp det genomskinliga anletet p kudden. Lilla
Magdalena vet nu, att hon icke lefvat frgfves.

Fljande dag, nr julens klockor ringde, kom ngeln och tog hennes sjl
med sig. Hon fick fira jul i himmelen.--

Johannes sitter ter i ett hrn i sin mors torftiga stuga. Men denna
gng r han ej ensam. Hans mor r hos honom. Hon hller hans hufvud
hrdt tryckt mot sitt brst och frnimmer med innerlig tacksamhet, huru
hans trar droppa ned p hennes hand. Han grter ut sin sorg fver sin
lilla vninnas dd och sin nger fver sin egen synd. Sedan bja de bda
sina knn och bedja om den dyrbaraste och sknaste af alla gfvor:
frltelse fr synderna och krlek i hjrtat.

Och julens stjrnor tindra i den mrka kvllen.

(Slut.)



Stackars frusna sm!

     _Du ger mor, du ger far,
     sg, har du tnkt p hvad du har?
     Du har ett hem, ett skyddadt bo,
     dr du i storm kan finna ro,
     dr det r ljust och varmt och godt,
     sg, har du tnkt p hvad du ftt?_

     _Det finns s mnga frusna sm,
     som, utan hem i vrlden g,
     som ej i lskad moders famn
     sig kunna ska fridfull hamn,
     s mngen, mngen lider nd
     och grter efter hem och brd._

     _Kanhnda att invid din port
     det str en sdan.--ppna fort!
     Sk dela med dig hvad du ftt--
     Gud gifvit dig s mycket godt,--
     och vet, att hvad du gjort Hans sm,
     det har du Honom gjort ocks._

     _Och kanske se'n du hra fr,
     nr du en gng fr Honom str:
     "Jag frusen var och sorgsen gick,
     och d hos dig ett hem Jag fick!"
     S ppna hjrta, hem och famn,
     gr allt i Herrens Jesu namn!_

                                   _Ella_.



En flickskola i Indien.

Med teckning.

Det r synnerligen intressant att ibland f gra sm utflykter i vrlden
fr att se, huru andra mnniskor hafva det och under hvilka frhllanden
de vxa upp och lefva fram sitt lif. Det r drfr fr mig ett sant nje
att i dag taga eder alla med mig p en liten tripp till sdra Asien och
under tiden bertta litet om barnen och skolorna i detta land.

Vr ena teckning frflyttar oss d med ens till det rika, varma Indien,
landet med susande palmskogar invid Ganges-flodens strnder. Hr mter
oss en afbildning af en flickskola, men den r mycket olik vra svenska
skolor. Luften r ljum, ja, nstan het. Drfr har skolsalen inga
vggar. Taket hvilar p stolpar och bestr af segelduk. Bord och stolar
finnas ej. Man sitter p golfvet med benen i kors och knet tjnar som
pulpet. Allt r sledes af enklaste slag. Och likvl r denna skola en
hufvudstads-skola i det stora, folkrika Kalkutta. Den staden finner du
ltt p din karta vid en af Ganges' utloppsarmar.

Till denna enkla skola infinna sig dagligen tvhundra femtio
hindu-flickor mellan fem och elfva r fr att under ledning af infdda
lrarinnor lra sig lsa, skrifva och rkna. Religionsundervisning
saknas icke heller, men de sm f icke hra talas om himmelens Gud, ej
heller om Jesus, vrldens frlsare och barnens store vn, utan de f
lra sig tillbedja en indisk afgud, Sarasvati, som anses fr skolans
skyddshelgon. Sarasvati afbildas med en bok eller ett musikinstrument i
handen. Till denne fra de sm flickorna med sig ssom offergfvor litet
ris, en pisang-eller mango-frukt eller ock ngra vlluktande blommor. En
af de ldre flickorna uppstmmer en sng och de friga falla in och
sjunga med. S bedjas de vanliga bnerna, alltsammans r slut p en
kvarts timme, hvarefter den lilla skaran med lif och lust brjar det
egentliga skolarbetet.

Denna hindu-skola r upprttad och bekostad af en rik indisk dam, som
mycket srjer fver, att millioner af de stackars hindu-barnen icke f
ngon undervisning alls utan vxa upp i den djupaste okunninghet och
drfr heller aldrig kunna komma till ngon lyftning vare sig i andligt
eller lekamligt hnseende. Och hon har inrttat skolan s godt hon
frsttt frn sin hedniska synpunkt.

Finnas d inga skolor i Indien? Jo, dr finnas icke mindre n 150,000,
med omkring fyra och en half millioner skolbarn. Men detta r ssom en
droppe i hafvet. Ty barnen i skolldern ro fver fyratio millioner. D
kan du sjlf rkna ut, huru mnga millioner barn vxa upp i det
fullstndigaste mrker. Och isynnerhet r det smst stlldt fr
flickorna, ty utaf dem f blott fyra hundra tusen skolundervisning och
aderton millioner flickor i skolldern sakna all undervisning.

Efter denna lilla glnt p drren till det tjocka mrkret i det skna
landet vid Ganges' strnder, dr palmskogarna susa, kunde man med all
rtt frga landets herrar, de fr kristlig missionsverksamhet
nitlskande engelsmnnen: Hvarfr r mrkret s tjockt nnu i det gamla
Indien?

_J. B. G._



Bilder ur enkel Erics tittskp.

I. Lycklige Josef.

God dag, sm vnner! Det var ett stort nje fr mig att f komma hit
fver till "grannas" och bli bekant med de sm, som lsa Barnavnnen.

Jag kan undra om jag fr stta mitt tittskp hos eder, midt ibland alla
edra leksaker? Tack, jag tror nog jag fr det.

D ska ni ocks f sitta p onkel Erics kn och kasta en blick i hans
tittskp. Jag undrar om ni ha lust--och tid?--Jo, flickorna kanske. Men
gossarna ha vl s brdt att storma Port Arthur, den vldiga
snfstningen drute p grdsplanen, att tiden knappt rcker till fr
ngot annat.

Jo, men jag tror verkligen, att bde Carl-Axel och Einar, som jag knner
sedan i somras, och fven den lille tappre general Nogi--d. v. s. Jakob
Ekvall--dragas hrt? N, vlkomna, d! Ni kunna minsann behfva vrma
edra blfrusna "stridshandskar" en stund.

Ser ni, sm vnner, medan onkel gtt omkring i bygderna, har han
uppfngat en och annan bild ur lifvet och gmt dem i sin kamera, och jag
tror, att om den gode Guden lter sitt solljus falla fver dem, s kunna
dessa bilder blifva bde till gldje och lrdom fr oss. Vlsigne han nu
vr lilla stund framfr tittskpet!

Ltom oss d kasta en blick p den frsta bilden!

Ser ni det dr huset med trappgafveln vid den trnga gatan i
hufvudstaden? Nvl--ni ser d ocks, huru blek han r, den dr lille
gossen, som strcker ut hufvudet genom fnstret dr hgt uppe. Och dock
kallar man honom "den lycklige Josef". Detta r ocks fverskriften p
vr berttelse i dag, och jag hoppas, att ni alla vilja hra berttas
lille Josefs lefnadssaga.

Dr uppe i gafvelrummet hade han tillbragt sin mesta tid. Han och hans
mor jmte blinda mormor flyttade in dit frn landet, emedan hans far
genom dryckenskap frstrt allt hvad de gt och nu ftt plats i staden
som hamnarbetare. Han dog snart en drinkares dd, och nu hade Josef
blott sin mor och mormor kvar i lifvet.

Hans mormor lskade Herren Jesus och hade frr skt tala med Josef om
honom; men nu p lderdomen hade hon blifvit s trtt och sl, att hon
icke ofta kunde gifva njaktiga svar p alla de frgor gossen stllde
till henne om Gud, m frlsaren och himmelen. Hans mor var tyvrr
alldeles icke intresserad af sdana ting. Hon lefde i allehanda synder
och frde ett mycket stormigt regemente fver sin mor och sin lille
ofrdige gosse.

Ja, "lycklige Josef" var en liten vanfr gosse. Hans far hade en gng i
rusigt tillstnd kastat gossen ur sngen och skadat hans rygg. Fljden
draf var, att Josef stannat i vxten och nu vid fjorton rs lder sg
ut som om han varit tta.

Man glmde dock snart att gossen var en krympling. Hans stora, sjlfulla
gon och hans soliga leende liksom lyste upp allt omkring honom. Drtill
hade han en mjuk och behaglig stmma, som smekte rat bde nr han
talade och nr han sjng--och sjng det gjorde han ofta.

Men ni undra skert, att en sdan dr liten fattig, sjuklig krympling
kunde vara s lycklig, att han till och med af grannarna i huset
kallades fr "lycklige Josef". Vi skola d se, hvem och hvad det var,
som gjort honom s lycklig.

Fr ett par r sedan, en kulen hst-kvll, nr det var mycket kallt och
mrkt druppe i det lilla vindsrummet, hade han krupit ned fr trapporna
och ut p den trnga gatan fr att tminstone f litet ljus frn
gaslyktorna och s mycket luft som bestods drnere mellan de hga
husraderna.

(Forts.)



Barnavnnens anmlan 1905

Se fregende nummer!

De som sjlfva lst Barnavnnen och funnit den vara en god och lmplig
tidning fr barnen i sndagsskolan och fr barnen i hemmet, dem bedja vi
vrdsammast drom, att de m ska uppmuntra vnner och bekanta att
prenumerera p den fr deras barn. Om blott hvarje postprenumerant skte
bereda rum fr Barnavnnen i nnu ett hem, s skulle flera tusen sm
blifva i tillflle att lsa den.

Sndagsskolans lrare och lrarinnor samt friga frsamlingsmedlemmar
bedja vi ska bereda tidningen intrde i nya sndagsskolor och i nya
kretsar.

Prenumerationen fortfar hela ret.

Uppsala i Jan. 1905.

REDAKTIONEN.

_Bibellsning_
eller hvad str det i nsta sndags text?

Veckan 6-12 Febr. 1905.

M. 6. Mark. 4: 35-41. _Jesus stillar stormen._
T. 7. Mark. 4: 35-36. _Jesus sofver i skeppet._
O. 8. Mark. 4: 37. _Stormen uppstr._
T. 9. Mark. 4: 38. _Lrjungarne frskrckas och vcka frlsaren._
F. 10. Mark. 4: 39. _Jesus bjuder vinden tystna och vgen lgga sig
                     till ro._
L. 11. Mark. 4: 40. _Jesus frvnar sig fver lrjungarnes brist p tro._
S. 12. Mark. 4: 41. _Lrjungarne frvna sig fver Jesu makt._

_Sndagsskoltext fr den 12 Februari._

Mark. 4: 35-41.

_Minnesvers_: Ps. 107: 28. Men de ropade till Herren i sin nd, och han
frde dem ut ur deras trngml.

UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.




                            BARNAVNNEN

N:o 6    Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet. 22 rg.
9 Febr.  Redaktr: J. B. GAUFFIN, Uppsala.                      1905

                      Jesus stillar stormen.

                          Mark. 4: 35-41.

Herren Jesus r en mktig frlsare, och det sknker en underbar trygghet
att tro p honom och att vara hans vn. Han visade sig ga en gudomlig
makt, d han stillade stormen och betvang de blinda naturmakterna, d
han botade de besatte och besegrade ondskans mrka makter, och d han
vckte upp Jairi dotter och frdref sjlfva dden. Ja, mktig var han i
ord, mktig var han i grning, mktig i sin krlek. Drom vittnar ock
berttelsen om, huru Jesus stillar stormen.

Frn det myckna krleksarbetet i Kapernaum mste Jesus ndock bort fr
att hvila. Hans lrjungar och vnner togo honom med till stranden af
sjn Genesaret, dr en stor segelbt vntade honom och dem. Hr redde nu
vnliga hnder en bdd t honom i btens stf. Trtt som Jesus var,
somnade han snart och sof s godt och lugnt som ett barn i moderssktet.

P frlsaren och hans vnner i bten lura onda makter, som vilja frgra
dem. Det hade varit en varm dag. Fr en svalkande aftonbris glider bten
ut p de ltt krusade vgorna, som i aftonsolens sken skifta som
prlemor och smaragd. Flera andra btar flja efter. Det synes bli en
angenm frd i sterlandets milda skymning och klart strlande
stjrnljus. Men pltsligt brusar en stormvind ned frn den bergiga,
branta stranden, vgorna brja skumma och rasa, vinden sliter seglen i
trasor och brcker masten, det ser ut som om alla skulle g till botten
i det hemska djupet. Men frlsaren sofver godt och lugnt som ett barn i
sin moders skte.

Lrjungarne ro icke ovana vid sjn. De flesta af dem hade varit fiskare
just p denna nyckfulla sj nda frn barndomsren. De hafva vxt upp i
fiskarbten. Men likvl blifva de gripna af den djupaste frfran vid
denna vldsamma storm, hvars like de aldrig frr varit med om. De skynda
drfr fram till Jesus och ropa alla med en mun: "Mstare, skter du
icke drom, att vi frgs?"------Deras konst och makt att manvrera
bten till land var nu slut. Det terstod ingenting annat n att frgs
i bljorna, som tusen fre och efter dem mst gra, svida icke Jesus
kunde hjlpa dem.

Lugnt som ett barn i moderssktet har Jesus sofvit i skeppet, lugnt
vaknar han upp och majesttisk str han dr i stfven och bjuder stormen
tystna och bljorna lgga sig till ro. Med ngslan mlad i sina anleten
strcka lrjungarna hnderna mot frlsaren. Lif eller dd fr dem hnger
i detta gonblick allenast vid honom. Och se--vinden tystnar p hans
ord, vgorna somna och d, som om dr aldrig en storm gtt fram fver
Genesaret, himmelns stjrnor spegla sig snart ter i det blanka vattnet.

Det r s tyst, s tyst omkring frlsaren. Knppta hnder och tysta
bner stiga upp till Gud frn folket. Slutligen bryter Jesus sjlf
tystnaden och riktar till de sina de mildt frebrende orden: "Hvarfr
ren I s rdda? Huru kommer det till, att I icke hafven tro?" Frlsaren
frvnar sig fver lrjungarnes brist p manlig tro. Det ser nstan ut,
som om han vntat, att de skulle ha utfrt det under, som han nyss
utfrt.

Lrjungarne och det friga folket st nnu tysta och stumma. Ej heller
besvara de frlsarens frgor hvarfr de ro s rdda och hvarfr de
sakna tro fr att kunna bekmpa storm och vg. I knslan af sin litenhet
och vanmakt och af frlsarens storhet och vldighet hviska de blott till
hvarandra: "Hvem r d denne, att bde vdret och hafvet ro honom
lydiga?"

Denna folkets frga r af en sdan betydelse, att jmvl vi, som ro
sm, behfva ska efter svaret. Herren Jesus har i alla tider varit en
stor frga fr alla tnkande mnniskor. Skriften vittnar fver allt att
han r Guds son, vr och allas frlsare. Hans egna grningar, hans egna
ord sga oss detsamma. Och alla, som i tron skt frlsning och frid hos
honom, de hafva erfarit, att han r Guds son och vrldens frlsare. Ty
t alla bedrfvade sknker han trst.

Det att Jesus stillade stormen vittnar nog s tydligt om att han r Guds
son. Men denna grning visar ock hn till den makt, som Adam hade fre
syndafallet, d han nnu var jordens herre. Och den visar framt denna
grning p den tid, d vi skola varda Jesus like i helighet och makt,
och d hela jorden blifvit ett Guds rike och mnskligheten funnit sin
Gud.

Du, liten, br drfr i tro och frtrstan hvila vid din frlsare. Det
sknker en ondlig trygghet i lifvets strider att hafva honom till sin
vn, och det r villkoret fr att du i kommande dagar skall varda lik
honom.

_J. B. G._



Bilder ur onkel Erics tittskp.

I. Lycklige Josef.

(Forts. fr. freg: n:r.)

D hnde det sig, att han sg en hel hop mnniskor g in genom en port,
hvarifrn ett starkt ljussken strmmade ut. Med mycken mda nrmade han
sig huset. Hvarje gng drren ppnades, hrde han klara toner af en
frisk sng strmma sig till mtes, och han blef naturligtvis alltmer
intresserad.

Nu tystnade sngen. D smg han sig fver gatan, glntade p drren och
slank in. Ah, s ljust hr var--och s varmt och sknt!--Det stod ngon
drborta vid det hga fnstret och talade tyst och dmpadt, alldeles som
stackars mormor brukade gra, nr hon bad till Gud. Men han hrde ej
riktigt hr nere vid drren. Tnk, om han skulle frska smyga sig fram
och stta sig i en bnk han som de andra?--Men tnk, om polisen, som
brukade grla p hans mor, kom och krde ut honom? hnej, dr i skuggan
af den hga kaminen--dr kunde han stta sig, dr sg nog ingen honom.

Och lille Josef satte sig dr och lyssnade. Han hrde, huru dr talades
om ting, som han blott frut genom mormor frnummit sm glimtar af. Och
det lilla trstande lammet drack ur lifvets rika klla, som Gud ppnat
fr oss i sitt ord. Men af allt hvad Josef hrde, fste sig ingenting s
mycket i hans sinne som ordet om Jesu fattigdom p jorden, p det att vi
drigenom skulle blifva rika. Till sist uppmanade predikanten alla de
nrvarande att flitigt lsa sin bibel, s skulle de icke blott sjlfva
blifva rika utan fven kunna gra andra rika och lyckliga.

Efter den sammankomsten knde sig Josef s lycklig. Den store Guden i
himmelen var ju fven hans fader, och denne skulle han nrmare f lra
knna i bibeln.

"Ack, den som bara hade en bibel!" suckade han, nr han smg sig ut igen
frn den varma, ljusa salen.

Nsta gng det predikades dr, var Josef dr igen, men nu kom han icke
ensam, han hade en annan gosse med sig. Otto Berg hette den gossen. Hans
mor gde en hvitvaruhandel vid samma gata och brukade anlita Josefs mor
till skurning om lrdagarna. Otto var en snll pojke, som gick i
sndagsskolan och grna lnade Josef sina berttelsebcker. Han brukade
ocks rtt ofta springa uppfr de mnga trapporna fr att frkorta ngon
stund fr den ofrdige gossen.

Nu fljde han honom till bnesalen, dr terigen samme vnlige man
talade. I dag talade han om vikten af att anvnda de gfvor och pund,
som Gud gifvit hvar och en att frvalta. fven den allra minsta och
ringaste i Guds-rike kunde gra ngot fr Jesus, blott det fanns krlek
i hjrtat.

Lngt in p natten lg Josef vaken efter den predikan. Han bad Jesus
visa honom, hvilket pund han gifvit honom att f tjna med. Han knde en
innerlig krlek till frlsaren och han nskade, att han p ngot stt
kunde visa, att han lskade honom. Men han var ju blott en liten ofrdig
gosse, och hvad kunde vl en sdan gra.

"Gode Herre Jesus, visa mig ngot stt", bad han.

Och frlsaren hrde hans bn enligt sitt lfte: "Hvad I bedjen fadern i
mitt namn, det skall jag gifva eder".

Utom sin lifliga nskan att f veta p hvad stt han skulle kunna tjna
frlsaren hade Josef nnu en bn, som han oafltligen bad att f
uppfylld. Han nskade f en egen bibel, ty ngon sdan fanns ej i hans
hem. Nr familjen flyttade in frn landet, tyckte hans mor, att det ej
vore lnt att slpa med sig ngra bcker, ty hon hade ju aldrig tid att
lsa. Mannen sp upp allting och mormor var ju blind, och Josef--ja,
ingen tnkte p, att han ngon gng skulle vilja lsa i de dr "gamla
luntorna".

(Forts.)



Det r friskt i skogen.

Med teckning.

Det r friskt i skogen en nordisk vinterdag, nr snn ligger djup p
marken, knarrande under foten och gnistrande i solljuset. Ja, friskt och
vackert r det att f vara drute och se gran och fur bra hela fng af
hvit sn p sviktande, mrkgrna grenar och med kronorna bjda under
snkristallernas glittrande tyngd.

[Illustration: JESUS STILLAR STORMEN.]

Det r friskt och tyst i skogen en klar vintermorgon, medan nnu
stjrnorna lysa frn den grnbl rymden och synas s nra, som om de
sutte i storfurornas topp. De se s vakna och menande ut, som om hvar
och en af dem hade en stor, ljus saga att bertta.

[Illustration: DET R FRISKT I SKOGEN.]

Det r lif och stmning i skogen en sdan dr vintermorgon, nr solen
gr upp och frgar allt i rosenrdt. Hr, hur mesarna hvissla och hoppa,
ltta och viga frn trd till trd. Se, hur domherren lyser med det
stora, rda brstet vndt mot solen. Nu flyttar han sig till en ny kvist
fr att f mera sol. Men det sker s afmtt och tungt, att snn faller
frn grenarna i ett regn af tusen sm silfverstjrnor. Och dr lngre
bort hres spettarnas smattrande hugg, tjderns och orrens bullrande
flykt och ekorrens viga krafsande p slta furustammar.

Ja, hvad det r friskt och vackert och fullt af lif i skogen en sdan
vinterdag! Har du varit med dr och knt, huru blodet sjuder och svallar
af gldje och krlek till det vackra svenska fosterlandet? Har du knt,
huru mod och kraft och arbetslust vakna oeh vxa i hjrtat och spnna
armens muskler att fra yxan, s att dess stl gnistrar i solljuset och
snker sig djupt till mrgen p skogens jttar, tills de falla till
marken med knastrande dn? r du fjorton r och en svensk gosse af rtta
slaget, d har du redan varit med och knt, huru friskt det r i skogen.
D har du ock varit med om att p sjungande sldfre vid bjllrors klang
med ett par frustande, ngande hstar i tmmarna lta skogens trd ka
fram mot hemmet fr att dr blifva friska stockar i rdmlad vgg eller
vrmande vinterbrasor p hemmets hrd.

Ja, sg sjlf, du svenska gosse, r det inte friskt i skogen?

_J. B. G._



Fr vra allra minsta.

Goda vnner.

Att de hr tv, gossen och hunden, ro goda vnner, det kan d hvar och
en se. Men huru de lrt sig att hlla af hvarann, se det r en annan
frga. Det skall jag nu tala om fr vra allra minsta.

[Illustration]

Jo, ser du den dr lille gossen har ett hem, ett godt och lskligt hem,
som hans far och mor beredt t sig och sina barn. Dr bor den lille,
alldeles som du sjlf bor hos din far och mor, och dr har han sett och
knt huru de lska honom och hlla af honom och ska bereda honom en
ostrd och ogrumlad lycka. Gossen har lrt sig att hlla af far och mor
igen, och att vara ett lydigt och snllt barn. Han har ocks knt, huru
godt det gr honom sjlf nda in i hjrtat, nr mor eller far sluter
honom i sin famn och talar mma, vnliga ord till honom. Lillen har en
s brinnande lust att vara vnlig och god mot alla, mot far och mor, mot
tjnarinnan, mot grannbarnen och mot alla Guds skapade varelser, icke
minst mot den frstndige och vnfaste hunden.

Frra sommaren trillade lillen i bcken, som flyter nedanfr hemmet.
Ingen mnniska sg olyckan, men Karo kom som en hvirfvelvind, hgg
gossen i sjmansjackan och drog honom upp p det torra s kvickt, att
han inte hann att ge hals, frrn han lg i grngrset p bck-vallen.
D skrek gossen af alla krafter, s att mor kom och tjnarinnan kom och
fick se Putte vt och elndig men utom all fara.

Karo satt ett stycke ifrn och sg p huru mor trstade och ledde in sin
gosse. Nr far korn hem frn sitt arbete och fick veta, hvad som skett,
d klappade han Karo: "Du r d en prktig och frstndig hund. Tack
skall du ha, fr att du rddat vrt enda barn frn att drunkna! Du r en
hederspojke." Putte hrde p. Han tyckte som far och mor och s sprang
han och slog armarna om Karos hals, ssom du ser  teckningen.

_J. B. G._



Feladt och heladt.

Berttelse af "Mormor".

"Du fr inte kalla mig fr _du_ lngre", sade Greta Moll mycket
bestmdt.

"Hvarfr det?"

Lotta Bergstrm framstllde sin frga med ett s ofrstlldt uttryck af
frvning i sina bruna gon, att Greta knde sig riktigt besvrad och
nstan ngrade hvad hon sagt. Slutligen svarade hon dock med en liten
knyck p nacken:

"Det passar inte, fr jag r en fin flicka och gr i en riktig skola i
sta'n, och du--du bara traskar i folkskolan."

"Jas, adj d--frken."

Det var med en ton af obeskrifligt frakt, som Lotta sade detta, och
sedan sprang hon utan att en enda gng se sig tillbaka tvrs fver ngen
och genom hagen rakt in i den lilla stugan, hvilken utgjorde hennes
torftiga hem och dr modern just nu stod vid spiseln och lagade maten.

"Hvad nu d, r du redan hr igen?" frgade denna och sg helt frvnad
p sin flicka.

Men Lotta svarade ej, utan kastade sig grtande p trsoffan, som stod
framme vid fnstret och gmde sitt frkniga ansikte i frkldet. Det
stormade inom henne, och bde vreden och sorgen hjde sina rster
drinne.

"Hur kunde Greta sga s till mig, som varit hennes bsta vn s lnge?"
Det var _sorgen_, som suckade s tungt fver den bittra missrkningen.

Men nu hjde _vreden_ sin rst: "Usch, hvad hon blifvit dum och
hgmodig!--Jag skall aldrig heller bry mig om henne mera."

Det var verkligen en sorglig sanning, att Greta blifvit hgmodig och
tyckte sig vara mycket fr mer n sina forna skolkamrater, och det var
detta hgmod, som tog sig uttryck i de ord, med hvilka vr berttelse
brjar:

"Du fr inte kalla mig fr du lngre."

Greta och Lotta voro jmnriga och hade varit lekkamrater nda sedan
Lottas far och mor flyttade till den lilla stugan, som de hyrt af patron
Moll. Lotta var d redan sju r och hennes bror Erik elfva. Han hade
redan gtt i "storskolan" ett par r och tyckte sig vara en riktig kaxe,
hvilket han emellant lt Lotta frst, d hon ej tillrckligt villigt
fogade sig i hans befallningar.

De hade kommit till Solbacken--s kallade de sin lilla stuga--tidigt p
vren, och en vacker dag i augusti samma r trippade Lotta fr frsta
gngen p vg till skolan.

Nu brjade ett nytt skede i den lilla flickans lif. fver detta skede
kunde man ssom fverskrift stta ordet _gldje_, ty hon som mngen gng
knt sig ensam, emedan hon ej haft ngon jmnrig att leka med, hon fick
nu s mnga kamrater, att hon knappt visste, hur hon skulle kunna reda
sig med dem alla.

Frut hade hon rtt ofta frgat sin mamma: "Hvad skall jag gra?" men nu
fick hon s mycket att tnka p, att hon aldrig hade tid att ha trkigt.

Bland de sm skolkamraterna var det i synnerhet tv flickor, som Lotta
fste sig vid och den ena af dem var Greta Moll. Hon var enda barnet
till "patrons", och kanske icke s litet bortklemad och sjlfsvldig,
men i grund och botten var hon dock en liten snll flicka.

Den andra af Lottas goda vnner var Anna Lisa Pettersson. Hennes far var
en fattig skomakare, men fastn han var fattig och hade mnga barn, var
han likvl alltid glad och frimodig, ty han litade p sin himmelske
faders hjlp och vlsignelse i sitt arbete.

Lotta och Anna Lisa bodde ej lngt ifrn hvarandra. Det var blott fem
minuters vg emellan Solbacken och Grantorpet. Men gick man utefter
stora landsvgen ner till by herrgrd, dr Greta bodde, mste man
skynda sig riktigt, om man skulle hinna dit p en kvarts timme.

Nr de sm flickorna samtidigt brjade skolan, brukade Lotta frst g
och hmta Anna Lisa, och sedan trafvade de i vg just som ett par sm
vagnshstar ner till Greta. Var hon d icke genast frdig, s vntade de
grna, till dess de fingo henne med sig den lilla del af vgen som
terstod, innan de kommo fram till skolhuset.

"Mina sm blommor", brukade lrarinnan smeksamt kalla barnen. En dag
frgade hon, om de kunde frst, hvarfr hon kallade dem s.

Alla barnen funderade, men visste icke, hvad de skulle svara drp. Till
slut reste sig en liten flicka med ljusa lockar kring det rosiga
ansiktet och sade blygt:

"Mamma och pappa kalla mig fr Gullvifvan."

"Jas, lilla Eva. Det var ett mycket vackert namn. Men jag menar
ngonting nnu hgre. Jag ser i eder alla _evighetsblommor_, och jag
nskar innerligt att ni alla m vxa och blomstra i Guds solsken."

Hon sade detta med ett s krleksfullt allvar, att barnen knde, hvilken
betydelse lg dri, ehuru de ej fullt kunde fatta hennes mening.

Nr de sedan kommo ut under rasten, sade en af gossarne:

"Vet ni hvad?--Jag vill mycket hellre vara en fgel, fr han kan flyga
hvart han vill, n en blomma, som inte kan komma ur flcken utan st p
samma stlle jmt."

(Forts.)



Barnavnnens anmlan 1905

Se fregende nummer!

De som sjlfva lst Barnavnnen och funnit den vara en god och lmplig
tidning fr barnen i sndagsskolan och fr barnen i hemmet, dem bedja vi
vrdsammast drom, att de m ska uppmuntra vnner och bekanta att
prenumerera p den fr deras barn. Om blott hvarje postprenumerant skte
bereda rum fr Barnavnnen i nnu ett hem, s skulle flera tusen sm
blifva i tillflle att lsa den.

Sndagsskolans lrare och lrarinnor samt friga frsamlingsmedlemmar
bedja vi ska bereda tidningen intrde i nya sndagsskolor och i nya
kretsar.

Prenumerationen fortfar hela ret.

Uppsala i Jan. 1905.



REDAKTIONEN.

Bibellsning
eller hvad str det i nsta sndags text?

Veckan 13-19 Febr. 1905.

M. 13. Mark. 5: 22-24, 35-42.  _Jairi dotter._
T. 14.       v. 22-23.         _Jairus beder till Jesus fr sin dotter._
O. 15.       v. 24.            _Jesus fljer fr att hjlpa._
T. 16.       v. 35-36.         _Budskap om dd; lfte om lif._
F. 17.       v. 37-38.         _Sorg och oro i Jairi hus._
L. 18.       v. 39-40.         _Jesus bjuder tystnad,_
S. 19.       v. 41-42.         _han uppvcker Jairi dotter._

_Sndagsskoltext fr den 19 Februari._

Mark. 5: 22-24, 35-42.

_Minnesvers_: Ps. 50:15. kalla mig i nden, s vill jag hjlpa dig, och
du skall prisa mig.

UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.




                            BARNAVNNEN

N:o 7    Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet. 22 rg.
16 Febr. Redaktr: J. B. GAUFFIN, Uppsala.                      1905.

                           Jairi dotter.

                      Mark. 5:23-24, 35-42.

Frlsaren hade nyss varit p stra stranden af Genesaret och utdrifvit
onda andar frn en stackars besatt man. Likvl var hans besk s
ovlkommet fr folket i Gadara, att de bdo honom g bort frn deras
omrde. Detta vittnar mer n tillrckligt om att dessa mnniskor ej
behfde Jesus och ej uppskattade vlsignelsen af hans besk. Den ende,
som han dr fick hjlpa, var den besatte mannen.

S for Herren ter fver Genesaret och kom till Kapernaum. Knappt hade
ryktet om hans ankomst frsports, frr n mycket folk samlade sig och
Jesus talade till dem. Under det han talar, kommer en man med hastiga
steg fram till honom. Vi kunna af hans drkt se, att det r en rik man,
det r synagogfrestndaren Jairus. Synagogfrestndarne voro vanligen
Jesu fiender, de fraktade profeten frn Nasaret. Men s snart Jairus
kommer fram, faller han ned fr Jesu ftter. Han uttrycker drmed den
strsta mjliga aktning, ty endast fr konungen eller infr Gud brukade
man falla ned fr att tillbedja. Jairus tror, att Jesus r mer n en
vanlig mnniska, drfr faller han ned fr hans ftter. Han har ngot p
hjrtat, det kunna vi frst, och under trar framstammar han sin bn:
"Min dotter ligger p sitt yttersta, kom och lgg hnderna p henne, att
hon m lefva."--Nr det kra barnet ligger p ddsbdden, d vill ett
fadershjrta grna skaffa hjlp. Gadaras folk hade bedt Jesus g bort,
Jairus ber honom komma. Det var nden, som gjort Jesu nrvaro nskvrd,
det var nden, som lrde Jairus bedja s som han gjorde.

Jesus fljer med, men fr folkets skull kan han blott g lngsamt. S
blir han uppehllen af en annan, som ocks sker hjlp. Vi kunna ana,
huru Jairus fruktar, att Jesus skall komma fr sent. Ja, dr komma
verkligen ngra frn Jairi hus. De frambra sitt frkrossande budskap:
"_Din dotter r dd!_" Liksom ej detta vore nog, sga de till Jairus:
"Hvarfre gr du numera Mstaren omak?" Men Jairus fr ocks hra en
annan rst, full af krlek och trst: "_Frukta icke, allenast tro!_"

I detta gonblick, d dottern r dd, och allt synes hopplst, s manas
Jairus att _tro_, ja att tro p honom, som en gng uppvckte nkans son.
Fr de sm r denna saliga tros-konst ej s frmmande, men vi ldre ha
lrt oss att tvifla. Ack, hvilken dyrbar sak r ej tron! Den tror, att
Mstarens hand kan gifva lif t den redan dda, den tror, att det lnar
sig att bedja, huru mrkt det ser ut. Gud vare lof, Jairus lmnar icke
sin trosstndpunkt, han frtrstar, fastn man tillropar honom: "Hvarfr
gr du nnu Mstaren omak?" Denna tro fr sin hrliga ln, ty ingen
skall komma p skam, som frtrstar p Herren.

Mtte fven vi manas att bedja, fven om det r en vida ringare ting vi
behfva. Ty intet r s ringa, att du ej kan f tala om det fr Jesus,
och intet r s stort, att du ej kan f hoppas, att Herren skall hra
din bn. Ja, Herre, frka oss tron!

_Fr. E._



Bilder ur onkel Erics tittskp.

1. Lycklige Josef.

(Forts. fr. freg. n:r.)

En dag kort fre psk kom hans lille vn Otto i rask fart springande
uppfr alla fyra trapporna. "Kan du tnka dig, Josef", ropade han, "att
farbror Sven varit inne hos oss och bjudit mig ut till Sorunda fver
psklofvet fr att leka med kusinerna. Han gaf mig ocks en blank krona,
som jag skulle f anvnda alldeles som jag ville."

"Tnk, s snllt af honom!" sade Josef lifligt. Sedan tillade han mera
fr sig sjlf: "Det r vl hans pund att gra mnniskorna glada med sina
penningar".

"Ja", sade Otto och nickade bekrftande. "Och nu ville jag ge dig den
hr kronan", fortfor han, "ty du din stackare fr ju aldrig komma ut
ngonstans i det fria och leka som vi andra."

"hnej, Otto, inte skall du ge mej slanten, som du sjlf ftt. Ser du,
jag behfver nog inte leka jag som ni andra."

"Du!--Jo, om ngon behfver komma ut, s r det vl du. Ack, om jag
finge taga dig med mig! Det fr jag inte frsts, men kronan skall du
ha, ty--ty--ser du--" och den lille rdkindade Otto lade sin arm omkring
den bleke Josefs hals och hviskade: "Ser du, det lofvade jag Jesus." Och
Otto sg bde blyg och lycklig ut.

"Tack", sade Josef enkelt. Gossens gon lyste, d han fortfor: "Otto,
Otto, vet du hvad? Jag har bedt Jesus s mycket om en bibel. Tnk--tnk
du, om man kunde f en bibel fr en krona?"

"Ja, kanske", sade Otto drjande. "Men vet du, jag hade tnkt, att du
skulle anvnda kronan fr att f komma ut litet. Du kunde f ka upp
till Skansen och hem igen ett par gnger--skulle du inte vilja det?"

"Nej, tack snlla Otto, jag vill hellre ha en bibel, ty ser du--jag har
mitt pund dr", tillade han hemlighetsfullt.

Otto sg p sin vn. Hvad Josef kunde bli vacker ibland, tyckte han. Han
var ibland s lik den dr ngeln, som satt fver mammas sng.

"Du fr gra alldeles som du vill, Josef. Kanske du ocks vill, att jag
skall g ned i bokhandeln och frska f en bibel fr kronan?"

"Ja, om du ville gra det, vore du allt frfrligt snll", sade Josef,
som nu riktigt strlade af gldje.

P det viset fick Josef sin bibel, hvilken skulle gra honom till den
lycklige Josef, som grannarna sedan kallade honom.

Omkring en vecka efter det Josef ftt sin bibel, sjuknade han och kunde
icke mera g till sin kra bnesal. Men efter ngon tid blef han dock s
stark, att han kunde brja studera sin bibel. Hvad den ofrdige gossen
njt af denna lsning, det kunna mhnda ej mnga af eder, sm vnner,
frst. Han knde ocks snart till innehllet af nya testamentets skna
berttelser bttre n mnga, som i ratal lst den heliga boken.

Det var under en smnls natt, som Gud hade uppenbarat fr honom,
hvaruti hans pund bestod: Han skulle sprida Guds ord bland mnniskorna.
Men huru skulle detta ske? Jo, fven detta hade han ftt klart fr sig.
Han hade en vacker handstil och kunde prnta. Detta kom honom nu vl
till pass vid det arbete han tnkte utfra. Genom att fr hvarje dag
spara in ngot re af de mjlkpenningar han fick af sin mor hvar morgon,
kunde han skaffa sig litet postpapper jmte de allra npnaste sm
kuvert. P papperet textade han s prydligt han kunde alla de bibelord,
som gjort honom sjlf godt och p hvarje kuvert skref han dessa ord:
"Tag och ls, hvar och en som gr frbi".

D Josef hade sin bdd alldeles bredvid fnstret, gick det s bra att
str ut de sm brefven fver den lifliga gatan. Detta var nu det stt,
p hvilket han kunde tjna Gud, och han var glad i sin grning. D han
ftt i ordning en liten brefsamling, bad han: "Gode Gud, vlsigna ditt
eget ord!" Och s frde vinden lille Josefs sm krleksbudskap ut i
vrlden liksom flingor af nyfallen sn.

O, mina kra sm vnner, hvad gra _vi_ fr Jesus och fr mnniskorna
omkring oss? Tnk p den frgan och svara p den, d ni i kvll bedja
eder aftonbn. Gud vlsigne eder alla!

(Forts.)



En som gratulerar.

Med teckning.

Det var i midten af maj. P vgen utanfr den hga trdgrdsmuren mttes
tv mnniskor. Den ene var en rik man med glad och fryntlig uppsyn, den
andre var en liten fattig pojke i trskor och trasiga klder, men fven
den lille var vid godt mod och pep och hvisslade i kapp med bofinkarna
druppe i lnntrden.

Den rike, lycklige mannen var som sagdt vid det gladaste lynne, det ro
icke alla rika. Han stack handen i fickan och tnkte ge den lille
tiggargossen en s stor slant, att han drfr kunnat kpa en hel kostym
och drtill bde skor och strumpor samt en hel skjorta och dito mssa.
Men han hejdade sig, han ville prfva honom frst.

"Har du brdtom i dag, min lille vn?"

"Nej, jag har inte ett dugg att gra."

"Vill du d hjlpa mig, ty jag har en hel hop med arbete, och du kan
skert utrtta tskilligt?"

"Ja, det kan jag nog."

"N, men vill du ocks?"

"Ja, visst vill jag."

"Kom d, s skall du strax f brja."

Gossen fljde med in i trdgrden, som fr frigt var den rike mannens.
De fljdes t fram till trdgrdsmstaren, som vrdnadsfullt hlsade p
sin husbonde.

[Illustration: JAIRI DOTTER.]

[Illustration: EN SOM GRATULERAR.]

"Hr har jag en liten parfvel med mig, som bde vill och kan utrtta
tskilligt, ssom han sjlf sagt mig, och d r det ju skada, att han
inte har ngon annan sysselsttning n att hrma bofinkarna. Det kan han
fr frigt f gra ocks hr inne, medan han plockar bort ogrs ur
blomsterlanden och springer renden t "mster". Frst skall ni nu laga
i ordning en jttebukett och snda honom med den hem till min hustru, ty
det r i dag hennes namnsdag."

"Jag har redan en bukett i ordning; det r ju i dag den 15: de. Fr jag
visa den?"

Buketten var utmrkt; den lades i en stor korg och p ett papper skref
den rike: Fru Sophie. S sndes gossen upp till den slottslika bostaden
med sin brda och garen fljde lngsamt efter.

Fru Sophie stod p verandan och sg efter sin man, d den lille litet
blygt men nd redigt bar fram bde blommorna och hlsningen  papperet.
Den lille blef naturligtvis vnligt mottagen och fick bde bullar och
saft s mycket han frmdde.

"Ser du en sdan liten arbetskarl jag funnit till hjlp t vr
trdgrdsmstare?" Det var den rike, som nu terkom och riktade frgan
till sin hustru.

"Men d fr du vl nd best honom nya klder, tnker jag?"

"Just s har jag tnkt." Och s kom det sig, att lille fattige Petter
blef en liten fin och flitig gosse, som arbetade s svetten lackade och
hvisslade i kapp med bofinkar och lfsngare, s det ekade i trdgrden.
Men lille Petters mor tackade Gud hvar dag fr att han ltit hennes
gosse mta en rik man, som var barmhrtig.

_J. B. G._



En besynnerlig fisk.

Med teckning.

"Frambringe vattnet ett vimmel af lefvande varelser!" S lydde
skapareorden i tidens begynnelse, och allt eftersom rhundradena rullat
fram, har mnniskan kommit till insikt om, att haf och sjar verkligen
vimla af lif. Ju lngre forskaren lyckas trnga ned i de vida djupen med
sin elektriska lykta och sin bottenskrapa, ju flera nya varelser
upptcker han alltjmt.

Fr mnga af Barnavnnens lsare r nog fisken  vr teckning en ny
bekantskap, fven om han hrt sjlfva namnet uttalas i ett annat
sammanhang. Ty ordet "_Nbbgdda_" sges, styggt nog, inte bara om
fisken.

Nbb-eller horngddan s kalla vi fisken  vr teckning. Den r lika
hemmastadd i alla europeiska haf och n lngre bort i vrlden samt
trifves godt i bde Nordsjn och stersjn och r i dessa haf ingalunda
en sllsynt freteelse.

Vr teckning visar oss nbbgddans utseende och skapnad bttre n alla
beskrifningar. Hon uppnr en lngd af fver en meter, men hon r smal
som en l och vger ej mer n ett kilo. Anledningen till hennes namn r
vl frst och frmst den lnga "nbben", som r bildad af de utdragna
kkbenen, hvilka ro vpnade med hvassa tnder nda ut s lngt
fverkken rcker. Men det r mycket mjligt, att namnet hrleder sig
fven draf, att fisken vill nosa och "nbba" p allt den ser. Ligger
ett halmstr eller en kvist och flyter p vattnet, s skall hon genast
rnna p dessa freml med sin lnga nbb och liksom underska dem.
Ibland lockar denna hennes nyfikenhet nbbgddan i olycka, ssom d hon
rusar mot en fiskarbt s hftigt, att hon dr.

I allmnhet upptrder nbbgddan vid kusterna i stora stim, vanligen p
samma gng som makrillen och anses som ett frebud till dennes ankomst.
Hennes fda bestr af mindre fisk, som hon krossar mellan kkarna, innan
hon svljer dem. Ehuru hennes ktt r magert och segt och anvndes mest
till bete, fngas hon likvl ganska mycket.

Vr teckning visar oss, huru nbbgddan roar sig under vackra
sommardagar. Vanligen simmar hon mot stranden nra ytan under slingrande
rrelser. Stundom hoppar hon nstan rtt upp i luften, men faller ner
igen med stjrten frut. Man kunde tro, att ingenirerna vid sina
ritningar till torpeder haft nbbgddan i tankarna, s snarlika ro de
hoppande fiskarna  teckningen dessa nutidens farliga angreppsvapen mot
fartygen i sjstrider.

_J. B. G._



[Illustration: EN BESYNNERLIG FISK.]

Feladt och heladt.

Berttelse af "Mormor".

(Forts: fr. freg. n:r.)

I denna hans sikt instmde fven de andra gosssarne, och till sist
kommo de fverens om att flickorna fingo vara blommor bst de ville, men
fr dem lg mlet hgre.

Omvxlande med lek och allvar gingo s ngra terminer, till dess den
dagen randades, d de sm skolkamraterna fingo flytta upp i
"storskolan".

Men till deras stora sorg lmnade nu Greta den lilla vnkretsen. Saken
var nmligen den, att hennes morbror, som bodde i Stockholm, erbjd sin
lilla systerdotter att bo i hans hem och dela undervisningen med hans
egna flickor, hvilka voro i den ldern att de skulle brja i en hgre
flickskola.

Gretas frldrar antogo med tacksamhet det vnliga anbudet, men sjlf
grt hon strida trar vid tanken p afskedet frn hemmet och alla sina
vnner.

"Om det inte vore s mnga mil till Stockholm nd!" suckade hon. Men
fadern trstade henne med att hon skulle f komma hem till julen,
och--"d skall jag sjlf komma och hmta dig", tillade han.

Ja, detta var ju visserligen ett godt lfte, frsts, men det var s
lngt, s lngt till julen.

Det blef nu mnga rrande afsked frn bde sm och stora. Till och med
kalfvar och grisar fingo en knsla af att Greta hll af fven dem, d
hon den sista morgonen kom ut i ladugrden med fickorna fulla af brd,
som hon delade ut ibland dem, medan trarna frdunklade hennes eljest s
klara gon.

Hon hade redan dagen frut sagt farvl till Lotta och Anna Lisa, och d
hade hon lagt dem allvarligt p hjrtat att tnka p henne hvarenda dag.
Hon skulle d aldrig glmma dem--nej aldrig.

Greta knde sig mycket ensam den frsta tiden i sin morbrors hem.
Kusinerna voro ldre n hon, och smningom utfvade de ett stort
inflytande p henne. Men detta inflytande var ej alltid af god
beskaffenhet, snarare tvrtom.

De voro mycket svaga fr fina klder, och redan samma dag Greta kom,
mste hon visa dem sina kldningar.

"Har du ingen stiligare?" frgade de med illa dold missrkning fver
kusinens enkelhet.

"Nej", svarade Greta och vnde dem ryggen, harmsen fver att de s kunde
ringakta hennes bsta kldning.

"Lilla landtlollan", kallades hon i smyg af sina nya skolkamrater,
hvilka funno henne mycket underlgsen, jmfrd med dem sjlfva. De voro
redan sm modedockor och talade med stor tvrskerhet om hvilka af
kamraterna voro "snobbiga" och "stiliga", med flera sdana uttryck, som
Greta aldrig frr hrt i sitt enkla, landtliga hem.

Det fanns ju visserligen ocks mnga snlla, barnsliga flickor i skolan,
men i det kotteri, dit Gretas kusiner hrde, och dr slunda fven Greta
hade sina flesta umgngesvnner, rrde sig de dagliga samtalsmnena
omkring barnbaler och liknande njen. Lrare och lrarinnor kritiserades
ocks och frldrarnas frmgenhet och rang diskuterades.

Under den frsta tiden af sin vistelse i Stockholm talade Greta ofta om
sina sm vnner drhemma, men d ingen visade intresse drfr, blef det
alltmera sllan, och till sist ertappade hon sig sjlf drmed, att en
hel dag kunde g till nda, utan att hon en enda gng tnkt p dem. Och
s bleknade minnet af dem allt mer och mer.

Utan att hon sjlf visste det, tog hon allt djupare intryck af sin
omgifning. Slunda brjade hon att med ringaktning se ned p dem, om
hvilka hon inbillade sig, att de stodo lgre n hon, och nr hon nu
tnkte p sina forna gldjemnen, fann hon dem simpla och tarfliga.

(Forts.)



Barnavnnens anmlan 1905

Se fregende nummer!

De som sjlfva lst Barnavnnen och funnit den vara en god och lmplig
tidning fr barnen i sndagsskolan och fr barnen i hemmet, dem bedja vi
vrdsammast drom, att de m ska uppmuntra vnner och bekanta att
prenumerera p den fr deras barn. Om blott hvarje postprenumerant skte
bereda rum fr Barnavnnen i nnu ett hem, s skulle flera tusen sm
blifva i tillflle att lsa den.

Sndagsskolans lrare och lrarinnor samt friga frsamlingsmedlemmar
bedja vi ska bereda tidningen intrde i nya sndagsskolor och i nya
kretsar.

Prenumerationen fortfar hela ret.

Uppsala i Jan. 1905.



REDAKTIONEN.

_Bibellsning_
eller hvad str det i nsta sndags text?

Veckan 20-26 Febr. 1905.

M. 20.  Mark. 6:14-29.  _Johannes dparens dd._
T. 21.       v. 14-16.  _Herodes' onda samvete._
O. 22.       v. 17-20.  _Orsaken till Johannes' fngslande och dd._
T. 23.       v. 21-22.  _Herodes' gstabud,_
F. 24.       v. 23.     _hans lfte._
L. 25.       v. 24-25.  _Herodias' list._
S. 26.       v. 26-29.  _Dparens dd och begrafning._

_Sndagsskoltext fr den 26 Februari._

Mark. 6:14-29.

_Minnesvers_: Matt. 24:13. Men den som hller ut intill nden, han skall
varda frlst.




                             BARNAVNNEN


N:o 8    Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet. 22 rg.
28 Febr. Redaktr: J, B. GAUFFIN, Uppsala.                      1905

                        Johannes dparens dd.

                            Mark 6: 14-29.

P Jesu tid regerade fver Galileen och Pereen en romersk lydfurste
eller tetrark, som i vr text kallas "konung" Herodes. Denne man hette
egentligen Herodes Antipas och var son till Herodes den store, som r
knd fr sin grymhet och sitt lastbara lif. Det var denne man, som ock
ville dda Jesusbarnet och drfr pbjd att dda alla gossebarn i
Betlehem, som voro under tv r gamla. Herodes Antipas var ogudaktig och
orttfrdig liksom fadern, men mindre grym. Sin frsta geml, den
arabiske konungen Aretas dotter, frskt han. Drp gifte han sig med
sin broders hustru, Herodias, som han lockat att fverge sin man. Denna
synd bestraffade Johannes dparen. Han gick upp till fursten och sade:
"Dig r icke lofligt att hafva din broders hustru". Det var en uppenbar
synd mot Guds sjette och tionde bud.

P grund af denna bestraffning brjade den lttfrdiga Herodias ddligt
hata Johannes och skte bringa honom om lifvet. Hon lg fver Herodes
med ett stndigt tal om Johannes ofrskmdhet och slutligen lyckades hon
fvertala honom att fngsla dparen och insprra honom p slottet
Makerus, ster om Dda hafvet.

Nr konung Aretas dotter terkom till sitt hem och berttade om huru
skamligt och trolst Herodes hade frskjutit henne fr Herodias skull,
d blef Aretas vred och brjade frbereda ett hrtg mot Herodes. Nr
denne fick kunskap hrom, samlade fven han en hr och drog sderut. Men
under frden intrffade hans fdelsedag. P slottet Makerus lt han d
tillreda en stor fst, till hvilken han inbjd sina stormn och
krigsfverstar samt andra af Galileens store, som voro med i hans flje.
Det var vid denna fdelsedagsfst Herodias dotter upptrdde och dansade
infr den halfrusige konungen och hans lika beskaffade gster. Och s
betagen blef han i flickan och hennes dans, att han lofvade henne hvad
helst hon begrde nda till hlften af hans rike. Nr d danserskan
rdfrgat sin moder, terkom hon och begrde strax p ett fat Johannes
dparens hufvud.

Herodes blef nog med ens nykter, nr han fr hra denna begran. Han
frstr nu, att det r Herodias list och rnker, i hvilka han blifvit
snrjd. Han vill visst icke halshugga Johannes, men i stllet fr att
slita snder rnkerna och rligt tillst, att hvarken Johannes hutvud
eller halfva riket r hans, s att han ej kan gifva bort det, lter han
leda sig af en falsk hedersknsla, tnker p eden och p hvad gsterna
skola sga, faller i Herodias snara och lter en drabant dda Johannes.

Efter dryckeslag, fster och mord drager nu Herodes ut att mta konung
Aretas. Men han och hans folk blifva slagne och med skam terkommer han
till hufvudstaden Tiberias. Det r d han fr hra talas om Jesu
underverk och kraftiga grningar i Galileen och tror att Jesus r
Johannes, som sttt upp frn de dda. Det skulle ej frvna oss, om han
om ntterna gr och vrider hnderna af frtviflan och fruktan i det
kungliga palatsets salar. Men Herodias lyckas nog ocks lugna honom
igen. Han blir i tillflle att se Jesus p lngfredagen, han blir i
tillflle att hna Jesus och hlja honom i en trasig purpurmantel. Men
nu var ocks hans synders mtt rgadt. Han reser till Rom fr att
utverka sig konungatiteln af kejsar Caligula, men i stllet blir han
anklagad fr sina brott och synder, blir landsfrvist till Frankrike,
dr han dog fattig, frskjuten och elndig i staden Lyon.

Herodes syndalif r en kraftig varning fr oss alla att taga oss
tillvara fr all synd och all orttfrdighet. Ty den illa gr, han illa
far, och hvad en mnniska sr, det fr hon skrda. Den som sr i sitt
ktt, han skall af kttet skrda frgngelse, men den som sr i Anden,
han skall af Anden skrda evigt lif. Herodes sdde i kttet, han fick
skrda frgngelse och frtappelse. Johannes dparen sdde i Anden, han
fick i Anden skrda evigt lif. Visserligen fick han bja sitt hufvud
under bdelsyxan i Makerus fngelsehla, men nu br hans hufvud
hrlighetens krona i Guds himmel.

_J. B. G._



Bilder ur onkel Erics tittskp.

1. Lycklige Josef.

(Forts fr. freg. n:r).

En dag, d ett sdant litet "snfall" kommit ned frn den lycklige
Josefs fnster, hrdes en knackning p drren till vindsrummet.

"Stig in", sade Josef med bfvande stmma.

Drren ppnades och en hgvxt, vlkldd herre trdde in. Han gick fram
till Josef, som nnu satt i fnstersmygen och prntade.

"Jas det r du, min gosse, som slpper ut dessa sm brefdufvor?" sade
frmlingen och hll upp ett bref framfr Josef.

"Ja, jag ville tjna frlsaren, och jag kan inte gra ngot annat", sade
gossen blygt.

"Godt att du kan det, liten", sade frmlingen. "Gud har redan vlsignat
ditt krleksarbete, ty jag vet tminstone en, som drigenom ftt gonen
ppnade att lra knna Herren Jesus", tillade han.

Josef knppte ihop sina hnder och i hans stora, uttrycksfulla gon
glnste klara trar. "Tack gode Gud!" hviskade han.

Frmlingen satte sig p en stol vid Josefs sida och tog vnligt hans
lilla smala hand i sin. "Ja, min gosse, det behagade Gud att genom ditt
lilla bref ppna mina gon fr hans krlek", sade han, "och jag ville
tala om det fr att uppmuntra dig att fortstta ditt missionsarbete. Jag
gick fr en vecka sedan frbi hr, frsnkt i djupa tankar. Det var en
viktig affr, som skulle gras upp och jag var mycket oviss. D fll
ditt lilla budskap ned alldeles framfr mig, och jag bjde mig
ofrivilligt fr att taga upp det. Det lilla brefvet innehll blott fyra
ord: 'Hos Herren r hjlpen'. Men dessa ord voro tillrckliga fr att
tergifva mig mitt mod. Fr tillfllet hade jag alldeles fr brdt fr
att hinna forska efter hvarifrn budskapet kom.

I dag hade jag ter mina vgar hr frbi. D fll detta lilla bref ned
p min hatt, och nr jag sg uppt, fick jag se nnu en flock sdana
brefdufvor komma lngsamt svfvande nedt. Jag gick in i porten fr att
se, hvilket budskap som sndes mig i dag, och d lste jag: 'Jag mste
verka hans verk som har sndt mig, medan dagen r, natten kommer, d
ingen kan verka'. Joh. 9: 4. Och nu ville jag tacka dig, min unge vn,
tillade frmlingen med en fuktig glans i sina gon, "ty du har omedvetet
varit mig till stor tjnst genom ditt missionsarbete."

"Det r bara bibelsprk, som jag skrifvit af, jag har inte gjort ngot
annat", sade gossen.

"Ja, jag vet det, min gosse, men det r du, som gifvit dem vingar, och
drfr tackar jag dig och ville s grna gra ngot fr dig."

Josef sg upp p frmlingen med sina strlande, sjlfulla gon, ur
hvilka lyste fram en s innerlig gldje. "Jag r s glad och lycklig",
sade han blygt, "ty jag ser nu att frlsaren hrt mina bner." Och den
lille missionren knppte ihop sina sm magra hnder och hviskade:
"Tack, kre, gode Gud, att jag ftt gra ngot fr dig!"

Frmlingen var djupt rrd fver denna barnsliga frtrolighet, med
hvilken den ofrdige gossen talade till Gud. "Du r d mycket lycklig,
min gosse, fastn du r ofrdig?" sade han.

"O, ja, jag r s lycklig", svarade Josef med blicken liksom skdande i
fjrran. "Kanske jag inte velat g Guds renden, om jag inte varit en
krympling", fortfor han, "jag hade vl d varit mest glad t att f
leka--tror inte herrn det?"

"Jo, det kan nog hnda. Guds vgar ro hgre n vra vgar."

"Och jag r s lycklig fver att herrn kom upp till mig och talade om
det dr fr mig, ty nu vet jag, att Gud hrt mina bner och att jag fr
fortstta att skicka ut mina bref."

"Ja, det fr du skert, och Herren har sjlf sagt, att hans ord inte
skall terkomma ffngt."

Nu skulle jag vl kunna bertta, att denne frmling icke var den ende,
som blef vlsignad genom Josefs "brefdufvor", men vill fr denna gng
nja mig med att tala om, att gossen i honom fick en trofast vn, som
srjde bde fr honom sjlf och fr hans mor och mormor, s att de ej
behfde lida brist. Slunda lnade d Herren redan hr sin lille
tjnare, som s troget frvaltade det pund han ftt. Men en gng skall
han f ut den bsta delen af denna ln. D skola kronorna delas ut t
bde sm och stora, som ro trogna emot Jesus och hans missionsarbete p
jorden.

Af denna verklighetsbild kunna vi lra, att fven barnen f vara sm
vingrdsarbetare, hvilka kunna skaffa frukt t frlsaren. Glmmen ej
det!

     S skynden d alla kra sm
     att in i vr Herres vingrd g.
     Arbeten troget vid sng och bn,
     s skall eder gifvas som ndeln
     en krona skn.

Drt glder sig eder ringe vn

_Onkel Eric._

[Illustration: P SVAG IS.]

[Illustration: SM SOM G I VGEN.]

P svag is.

Med teckning.

"G inte ut p isen, Johan! Den r fr svag och br inte n. Lyd nu och
g direkt till skolan!"

Det var Johans mor, som med dessa ord frmanade sin gosse och snde
honom p vg till arbetet med bokvskan p ryggen.

Frosten hade varit synnerligen stark under natten, s att sm grunda
sjar och ar buro blanka, lockande isbryggor. P skolvgen trffade
Johan en kamrat, som full af ifver tog honom med sig till den buktande
n. Han sprang sjlf frst ett par gnger fver isen och hnade Johan,
som var en s rdd stackare, att han inte tordes. Isen hade knakat
duktigt vid kamratens frsk, hvarfr Johan tvekade till en brjan.
Moderns ord ljdo ock fr hans ron och samvete, men till sist skulle
han nd visa, att han inte var rdd, tog en vldig sats och slog kana
tvrs fver n. Men isen brast under alen vid andra stranden. Han fick
tag i ett par grenar men han orkade inte hlla sig, tills hjlp kom,
utan han fll rtt ned i vaken s att vattnet rckte honom under hakan.

Ja, dr stod nu Johan och kunde hvarken komma upp eller framt. Han
mste sl snder isen med hnderna och strfva sig upp med kamratens
hjlp. Men hu-u-u, hvilket kallbad!

Huru skulle han nu bete sig? Inte vgade han g hem, och i skolan mste
han vara om en timme. Han sprang s vt han var till skolan, sedan han
tmt vattnet ur sina skor.

P den tiden hade man p landet, dr Johan bodde, en vldig skolsal med
en stor, hrlig, brungul kakelugn. I den plgade gossarne sjlfva i tur
och ordning hvarje dag elda riktiga stockbrasor. Hr kldde nu Johan af
sig det mesta af klderna jmte strumpor och skor och satte sig sjlf p
trappstegen ttt framfr brasan fr att torka och vrma sig. Gossarne
stodo i tta dubbla led omkring honom och gmde honom fr flickorna, som
s smningom brjade komma till skolan fven de. Nr lraren sen klockan
nio kom in fr att brja arbetet, var Johan kldd och hans klder
"nstan" torra, s att ingenting mrktes.

P middagen talte gossen om hela historien fr far och mor, bad dem om
frltelse och lofvade, att icke g ut p isen utan frldrarnas
samtycke.

Naturligtvis frlto de sin Johan, som ju ftt straff nog fr att han
utan mors lfte gtt p svag is. Och underbart nog fick han inte ens den
allra ringaste snufva eller hosta p kuppen. P den tiden voro gossarne
mycket starka, hrdade och friska af sig, och inte heller fanns det
ngon influensa, som doktorn kunde skylla p.

_J. B. G._



Fr vra allra minsta.

I. Sm som g i vgen.

Med teckning.

Smttingarne ha s innerligen roligt, dr de sitta p trappan med sina
leksaker och lta tankarna lpa ut i vida vrlden, ssom de tycka. Men
egentligen bygga de i tankarna upp en alldeles ny vrld, full af de
sllsammaste freteelser.

Ser du den lille med trhsten? Han har ridit p solstrlarnas gyllene
bro fver skogar och flt, fver sjar och haf, och flickorna de ha
suttit bakom honom p hstryggen och hllit i sig starkt, s starkt, att
de inte mtte falla af och gra sig illa. Och de ha inte fallit af
hsten utan ridit lngt ut i vrlden till Egypti land, dr Nilfloden s
lng, s lng flyter genom landet. De ha tnkt p Mose, den lille
israelitiske gossen, som lg hr p Nilens vatten och flt omkring i
rrkistan. De ha tyckt sig bde se honom och hra honom grta. De ha
ocks sett faraos dotter komma med sina hoftrnor i en lng rad i
brokiga silkesklder. De nalkas Nilstranden och hra barnet grta i
rrkistan, de hmta den och ppna locket och f se den lille vackre
gossen. Det flyger ett solskensskimmer fver ansiktet p faraos dotter
och p alla hennes trnor. De jubla och klappa i hnderna och vinka med
sina solfjdrar t barnet, som ter ler genom trarna, nr vnliga
hnder strckas mot honom och lyfta honom ur denna trnga, mrka vagga.
De mna flja prinsessan och hennes trnor vidare--men de ro genast
hemma igen i den mrka trappan, dit solstrlarnas gyllene bro trnger.

"Ur vgen med er!" ljuder en obarmhrtigt strng och barsk rst. Det r
en ngot ldre flicka, som med en stor kvast sopar trappan ren. Barnens
kaffekoppar krossas utan frskoning, gossen hinner lyckligtvis rdda sin
prktiga hst, men den ljufliga leken och frden till Egypti land tog
ett ledsamt slut.

"Stackars sm, som g i vgen", ljuder en vnlig rst frn ett fnster
tvrs fver grden. "Kom till min trappa, kra barn!" fortstter samma
vnliga rst, "stt er dr och fortstt att leka!"

Men det gick inte att leka mer den gngen. Ett groft grepp var taget i
de fina strngarna af barnens fantasi. De skna bilderna i barnens vrld
hade likt deras leksaker brustit och gtt i spillror.

_J. B. G._



II. En liten musiker.

Med teckning.

Far hade en stor basfiol, som sjng vackra, fylliga toner, nr han
spelade p den. n voro tonerna djupa och dallrande som de lgsta p en
kyrkorgel, n hga och klara och klangfulla, som om de strmmat fram ur
klockstycket frn en klarinett.

Och lillan hade lyssnat till tonerna frn hon var ett r gammal. I
brjan trodde hon, att det bodde en liten sngare i det stora
instrumentet. Hon hade lagt rat intill dess vggar och sagt: "Hr, hur
han sjunger dr inne!" Men nr hon blef litet strre, fick hon veta, att
det var strngarna, som sjngo och dallrade, nr far strk dem med
strken.

[Illustration: tiny girl with ENORMOUS instrument... ]

Nu var hon "stor" och kunde sjlf sjunga enkla snger, som far spelade.
Men nr han ibland spelade fina saker och mor beledsagade dem med musik
frn pianot, d krp lillan upp i ett soffhrn, knppte sina hnder och
lyssnade och drmde och tyckte att det var en hel skara sngare, som
sjng ur de bda instrumenten.

Ja, nu var lillan "stor", s stor att hon sjlf kunde fra fars strke
fver strngarna och lta dem sjunga fr sig lnga, mjuka toner. Men hon
var inte nnu s stor, att hon med sina sm fingrar kunde trycka ned
strngarna och f toner i mngd ssom hennes far. Men lillan vxer fr
hvarje dag och hvarje r, och rtt hvad det r kan hon nog spela p
annat stt n p lsa strngarna.

_J. B. G._



Feladt och heladt.

Berttelse af "Mormor".

(Forts.)

Hon hade gladt sig s mycket att f resa hem till julen, och hade hon
ftt det, skulle detta varit en stor hjlp fr henne. Men en vecka innan
skolan slutade sjuknade hon i difteri. Hon mste genast fras till
sjukhuset, dr hon sedan fick ligga under hela julferien.

En stjrna lyste dock p Gretas mrka himmel denna dystra tid, och denna
stjrna var syster Lydia, hennes trofasta skterska. Hon var en lefvande
kristen och hade valt en sjukskterskas ansvarsfulla och
tlamodsprfvande kall af nskan att drigenom kunna tjna sin herre och
frlsare.

"Syster Lydia", sade Greta en dag med matt rst, "bed Gud, att han snart
gr mig frisk."

"Det har jag gjort flere gnger, barnet mitt", sade hon, "men bed sjlf
du Greta."

"Det kan jag inte", svarade Greta missmodigt.

"Jo, visst kan du det, lika ltt som du ber din mamma eller pappa om
ngonting."

Denna tanke, att bnen var en s enkel och naturlig sak, var alldeles ny
fr Greta. Hon hade ngra oklara begrepp om att det skulle g mycket
hgtidligt till, och de morgon-och aftonbner hon hvarje dag lste,
passade inte, tyckte hon.

Ngra dagar drefter, d syster Lydia stannat en stund hos henne, sade
hon: "Nu har jag bedt Gud om att bli frisk den hr veckan, och s har
jag talat om fr honom, hur mycket jag lngtar efter pappa och mamma.
Men s har jag bedt honom om en sak till."

"Hvad d, lilla Greta?"

"Jo, att jag mtte kunna bli riktigt snll."

Nu ropade ngon p syster Lydia, s att hon mste g, utan att f
svara.--

I brjan p det nya ret fick Greta lmna sjukhuset. Men innan dess hade
syster Lydia mst lofva "riktigt skert" att komma ut till by ngon
gng under sommaren.

(Forts.)



Barnavnnens anmlan 1905

Se fregende nummer!

De som sjlfva lst Barnavnnen och funnit den vara en god och lmplig
tidning fr barnen i sndagsskolan och fr barnen i hemmet, dem bedja vi
vrdsammast drom, att de m ska uppmuntra vnner och bekanta att
prenumerera p den fr deras barn. Om blott hvarje postprenumerant skte
bereda rum fr Barnavnnen i nnu ett hem, s skulle flera tusen sm
blifva i tillflle att lsa den.

Sndagsskolans lrare och lrarinnor samt friga frsamlingsmedlemmar
bedja vi ska bereda tidningen intrde i nya sndagsskolor och i nya
kretsar.

Prenumerationen fortfar hela ret.

Uppsala i Jan. 1905.



REDAKTIONEN.

_Bibellsning_
eller hvad str det i nsta sndags text?

Veckan 27 Febr.-5 Mars 1905.

M. 27. Fil. 2:5-11.  _Kristi underbara storhet_.
T. 28.     v. 5-6.   _Hans storhet i sinnelaget_.
O. 1.      v. 7.     _i tjnande krlek_,
T. 2.      v. 8.     _i dmjukhet och lydnad_.
F. 3.      v. 9.     _Gud stter sitt insegel p Jesu storhet_.
L. 5.      v. 10.    _Alla varelser skola knna sig sm infr Jesu
                      storhet_
S. 5.      v. 11.    _och hgt beknna den_.

_Sndagsskoltext fr den 5 Mars._

Fil. 2:5-11.

_Minnesvers_: 2 Kor. 8:9. Ty I knnen vr Herre Jesu Kristi nd, att
han, ehuru rik, vardt fattig fr eder skull, p det att I genom hans
fattigdom skullen varda rika.

UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.






End of Project Gutenberg's Barnavnnen, 1905-02, by Various

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVNNEN, 1905-02 ***

***** This file should be named 27417-8.txt or 27417-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/2/7/4/1/27417/

Produced by Juliet Sutherland, Rnald Lvesque and the
Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net


Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
http://gutenberg.org/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at http://pglaf.org

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org


Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit http://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations.
To donate, please visit: http://pglaf.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.


Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.


Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     http://www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
