The Project Gutenberg EBook of Sknhet fr alla, by Ellen Key

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org


Title: Sknhet fr alla
       Fyra uppsatser

Author: Ellen Key

Release Date: March 21, 2012 [EBook #39213]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SKNHET FR ALLA ***




Produced by Tor Martin Kristiansen, Eva Eriksson and the
Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net









Transkriberarens anteckningar


KVARSTENDE

Gammalstavning har bibehllits.


NDRINGAR

Prickarna ver stora '' r ofta otydliga och saknas ibland helt. 'Ar' r
ndrat till 'r', 'Aro' r ndrat till 'ro', 'And' r ndrat till 'nd'
och 'Annu' r ndrat till 'nnu', i de fall prickarna har fallit bort.


- sida 13: 'Karl' ndrat till 'Carl' (Karl Larssons uppe i Sunborn)

- sida 22: 'fallet,"' ndrat till 'fallet",' (bttre i frsta fallet,")
(kommatecken flyttat)

- sida 25: 'Hftad 1: 50.' ndrat till 'Hftad 1:50.' (mellanslag
borttaget)

- sida 30: 'ty vrr' ndrat till 'tyvrr' (Hos oss anse ty vrr)

- sida 31: 'omtanka' ndrat till 'omtanke' (ehuru de med omtanka)

- sida 33: 'ty vrr' ndrat till 'tyvrr' (en stmning som ty vrr)




  _STUDENTFRENINGEN VERDANDIS SMSKRIFTER. 77._

  SKNHET FR ALLA

  FYRA UPPSATSER
  AF
  ELLEN KEY,
  frfattarinna.

  (_Frsta tusendet._)


  [Illustration]

  STOCKHOLM
  ALBERT BONNIERS FRLAG.




    Innehll.

    Sknhet fr alla.


    1. Sknhet i hemmen      3

    2. Hvardagssknhet      27

    3. Fstvanor            32

    4. Skymningsbrasan      36

       *       *       *       *       *

Af de hr meddelade uppsatserna har den nu omarbetade och tillkade
_Sknhet i hemmen_ varit offentliggjord i Iduns julnummer 1897;
_Hvardagssknhet_ i Julbloss 1891; _Fstvanor_ i Iduns julnummer 1896
och _Skymningsbrasan_ -- skrifven 1870 -- offentliggjordes
drsammastdes 1895.

Fre tryckningen har _Sknhet i hemmen_ blifvit upplst i en
konstnrskrets, hvilken godknt uppsatsen och, genom ngra ppekanden,
bidragit att fullstndiga den.

       *       *       *       *       *

  STOCKHOLM.
  ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1899.




1. Sknhet i hemmen.

Ngra utlggningar till Ehrensvrds text.[A]


I.

Det r, sger Ehrensvrd, _mnniskans behof, som stta mnniskan i
rrelse_. Sedan hon tillfredsstllt sitt behof af fda och af skydd --
genom klder och bostad -- brjar hon snart tnka p att tillfredsstlla
sina _glada behof_, de, hvilka p ett eller annat stt vckas genom
sknhetssinnet. Redan vilden nskar uttrycka sitt sknhetssinne. Ty
hvarje mnniska har ngon form af sknhetslngtan, ehuru den hos de
flsta nnu blott yttrar sig i smaken fr grannlt att bra p sig eller
att se omkring sig. Men grannlt -- srskilt nutidens grannlt -- r
ofta raka motsatsen till det skna. Grannlten gres nu fabriksmssigt
och vanligen af okta material, som hrmar ngot kta. Och redan detta
r i strid mot sknhetens frsta villkor, det att den ej fr innehlla
ngon flrd. _Flrd r saken ditt, ett stort sken af saken, men ej
saken sjlf. Den njer sig med falska uttryck, som antingen erstta sin
brist genom ett ondigt behag eller genom en viss fverdrift ..._

  [A] De ej alltid ordagranna citaten efter Ehrensvrd ro med kursiv
  stil.

Men, undra mnga, huru skall man kunna veta hvad som r flrd eller
kta, hvad som r fult eller sknt? Ehrensvrd svarar: _Man ser det
skna i den mn, man sjlf r vl danad och vl uppfostrad._ Och denna
uppfostran br g ut p _att finna hufvudlagen_ fr den sak, om hvilken
det r frgan. Har man funnit den, utvecklar man ltt sin frmga att
_vlja det vackra_, eller med ett ord sin smak.

_Smak r knslan af naturens allra hemligaste, allra finaste sanningar._
Och om vi iakttaga naturen, finna vi att en af dessa dess finaste
sanningar r: att _den rena naturen vrkar p ett enkelt stt_. Den
stora smaken blir sledes _den, som vljer den fullkomliga, den friska
naturen_. Slunda finner man _det skna, som r det fullkomliga_.

Om man tillmpar dessa satser p vra hem, s blir den frsta regeln
den: att vi alltid, fr hvar sak, vi till dem frvrfva, bra frga oss
om den fyller _hufvudlagens_ fordringar? Och denna lag r: att hvar sak
skall motsvara det ndaml, fr hvilket den r till! P en stol skall
man kunna sitta bra, vid ett bord skall man lugnt kunna arbeta eller
ta, i en sng skall man kunna hvila vl. Den obekvma stolen, det
rankiga bordet, den smala sngen ro sledes redan drfr fula. Men det
r dock ej visst att den bekvma stolen, det stadiga bordet, den breda
sngen ro vackra. Saken mste, liksom hvarje freml i naturen gr det,
fylla sitt ndaml med enkla och uttrycksfulla medel, annars har den ej
uppntt sknheten, oaktat den motsvarar nyttans kraf. Ett hem mste ju
ordnas mycket olika, allt efter som man bor i norr eller sder, i stad
och p land, i en vinter- eller blott en sommarbostad. Framfr allt
mste det blifva olika, allt efter de personers behof, som skola bebo
hemmet. Det strsta felet med de flsta byggnader r att de icke
uttrycka vrkliga behof eller sitt vrkliga ndaml. Drfr bli de fula
och stillsa. De gamla enkla rdmlade bondstugorna hafva en viss stil.
Men de nya stationssamhllena, dr en mngd dliga, ljusa trhus vxa
upp omkring stationen, ro afskyvrdt fula. Det behfdes emellertid
blott att sjlfva stationshusen vid en bana vore vackra, fr att detta
smningom skulle invrka ocks p de byggnader, hvilka uppstode rundt
omkring dem.

P landet bygger och inreder man ofta sjlf sitt hem. I staden r man
dremot beroende af byggmstarna. Och den smak, som hos dem p
70--90-talet gjort sig gllande har varit den mst grant tarfliga tyska;
ej blott i det yttre utan fven i det inre. Mrka tapeter med
meningslsa ornament, bjrt mlade och i gips dekorerade tak, brokiga
kakelugnar med speglar och krimskrams ha varit regeln. Den enda
mjligheten att f mera smak i stadsrummen, r att man frn alla hll
brjar fordra att dessa ej utstyras med denna fula och meningslsa
grannlt, utan att de frenklas i riktning af en sund och del smak. Och
den enda mjligheten att alla vrkligen fr billigt pris skola kunna
erhlla vackra saker, det r att fabrikanterna -- srskilt af mbler,
tapeter, tyger, glas, porslin och metallsaker -- stta sig i frbindelse
med konstnrer, s att dessa t allt, frn och med det enklaste och
minsta -- ssom tndsticksldan -- och till det strsta, gifva vackra
former och lmpliga prydnader. Frst d intet fult finnes att f kpa;
d det vackra r lika billigt som det fula nu r, kan sknhet fr alla
bli en full vrklighet. Nu r det tyvrr nnu s, att det mrka mbel-
och gardintyget, den mrka tapeten, med sina meningslsa fasoner, de
fula mblerna och granna, klumpiga husgerden ofta ro billigare n de
ljusa, vackra och stilfulla; att konstnrernas arbeten fr hemmen nnu
endast kommit de rika hemmen till godo.

Hr blir i det fljande sledes endast frga om hvad man redan under de
nuvarande frhllandena i enkla, svenska hem -- i hem med ett enda rum
eller i hem med tre, fyra -- kan gra fr att undvika det fula och med
ltta, billiga medel omgifva sig med det vackra.

Naturligtvis mste den personliga smaken i dessa afseenden vara den i
frmsta rummet afgrande. Intet vore oklokare n att gra om mitt hem
efter vissa regler fr det vackra, ifall jag drigenom mste offra de
saker, hvilka redan ro inpassade i sin omgifning, och hvilka jag funnit
bekvma och ndamlsenliga, eller sdana saker, som ro mig dyrbara,
emedan de ro minnen frn mitt barndomshem eller mig kra mnniskor.
Intet hvad jag senare kommer att sga afser drfr att utdma ngonting
af mbler eller prydnader, som fr oss ftt vrde p grund af vana eller
tillgifvenhet. Det r hr endast frga om anvisningar fr det nya hem,
man kan inreda t sig, de nya saker man kper, de nya prydnader man
vljer. Och p landet har man, som jag ofvan framhll, ofta tillflle
att sjlf bygga och ordna sitt hem. I staden mste man oftast taga mot
sin bostad sdan hyresvrden gjort den. Men ibland kan man dock f vara
med om att bestmma tak, tapeter och mlning. Och i frga om mbler och
prydnader kan man ju alltid i ngon mn gra hemmet till ett uttryck af
sin smak. Men tyvrr r de flsta mnniskors smak icke utvecklad. Och
drfr tillfredsstlla de -- huru motsgande n detta lter -- sitt
sknhetssinne p ett fult stt.


II.

Att det nyttiga r aktningsvrdt, inse alla kvinnor, att det skna r
lskvrdt inse mnga, men att harmonien mellan det nyttiga och skna r
det enda efterstrfvansvrda -- hur mngen inser det? Och fven hos de
f, som vrkligen frst detta, finner man sllan ett klart begrepp om
huru de skola frvrkliga denna harmoni. n mer sllan finnes den fasta
vilja att skapa sknhet omkring sig, som nu onekligen behfves fr att
besegra de praktiska svrigheterna.

nnu r det mycket vanligt att fven den estetiskt vakna kvinnan
betraktar strfvan efter det skna som ett behag i lifvet, men icke som
en plikt. Sknheten anses som ett fverfld, hvilket somliga hafva rd
till, andra icke. Men det r alldeles visst att en hvar, som har
sknhetssinne, kan stadkomma en viss harmoni mellan det nyttiga och det
skna, ifall man icke frvxlar det senare med lyx, hvilken tvrt om r
ett hinder fr det vrkligt vackra. Detta senare kan vinnas med enkla
medel och fr billigt pris. Och genom att efterstrfva sknheten, p
samma gng som hon tillgodoser nyttan, tillfredsstller kvinnan icke
blott ett berttigat kraf i sin egen natur: hon fvar fven ett djupt
inflytande p medlemmarna i det hem, dr hon r sjlen. Barnens sinnen
uppfostras och frfinas genom de vackra intrycken; de vuxna erfara en ro
och en gldje, som alltid gr dem lskvrdare, ofta dlare, och kvinnan
sjlf blir lyckligare genom den skapandets gldje, som utfningen af en
konst stdse medfr.

Ett stort framsteg i smak har hos oss gt rum p de sista tjugo ren.
Den rrelse, som fru Sofi Adlersparre brjade genom att p svenska
meddela Jakob Falbes _Konsten i hemmet_ samt genom att grundlgga
_Handarbetets vnner_, har gripit allt mer omkring sig. Och genom den
nyssnmda freningen, genom Selma Gibel, genom Tora och Jakob Kulle
samt genom den tekniska skolan i Stockholm har fven landsorten blifvit
starkt pvrkad af den nya smakriktningen. Man begr numera sllan forna
tiders oerhrda smaklsheter, ssom att lta oss hvila mot eller trampa
p hstar, lejon och fglar, broderade p kuddar och pallar; att vandra
omkring med turkhufvuden p vra tofflor eller klifva i herdestycken p
vra golfmattor. Vi slippa nu se blomtaflor p nattsckar, landskap p
eldskrmar, ruiner p skrifbordsmattor eller ngon af Thorvaldsens
basreliefer sydd i prlor p kappan till en hrnhylla! Man gr ej
tofflor till urhllare, ej dockor till penntorkare! Med andra ord; man
lr sig att icke bruka som prydnader sdana ting, hvilka icke hafva det
allra minsta med det ifrgavarande ndamlet att gra, ja, som ofta gra
det slunda prydda fremlet obekvmt att bruka. Man har ocks brjat
inse att stickade och virkade saker sllan ro vackra, framfr allt att
det r afskyvrdt att ge vra rum likhet med torkvindar genom att fylla
dem med dda hvita flckar i form af fverdrag, borddukar och
antimakassar, hvilka, d de ro virkade, dessutom fastna i allt och
drigenom bli dubbelt afskyvrda. Man ser allt mer sllan dessa arbeten
af hr, kork, vax, prlor, fjdrar, snckor, kottar med mera dylikt, dr
materialets art och brcklighet gjorde fremlen till lika oanvndbara
som fula dammgmmor! Men tyvrr finnes nu en annan afart af handarbeten,
den genom hvilken man strfvar att "anvnda" allt -- frn cakesldor
till tndsticksaskar, frn gamla hattar till buteljer -- genom att af
sdant skrp gra prydnadssaker, med hvilka man tror sig frskna
hemmet! En kvinna skulle i stllet gagna och glda vrlden mera, om hon
sofve bort de timmar, hon nu p detta rysliga svagsinne anvnder -- fr
att icke tala om huru mycket bttre hon skulle bruka den genom att
promenera eller lsa en bok. Och det samma gller nnu om nio tiondelar
af alla de sm tingestar, af plysch, klde, stramalj, dem man broderar
med silken, guldtrd och plggsbitar, eller de flsta sm tr- och
ldersaker, dem man nu gldritar eller mlar, skr ut eller prssar. De
bli visserligen vackrare n de gamla skrpsakerna, men inte ett grand
mer nyttiga. Och de ro sledes ocks gnade att frfula och fverfylla,
men icke frskna hemmet, efter som de hvarken hafva den vrkliga
konstsakens eller den vrkliga ndvndighetssakens berttigande.

Men, som sagt, i det stora hela har dock en frbttring intrdt. Man
upptckte frst hela rikedomar af vackra dekorativa motiv och arbetsstt
i allmogens gamla vfnader, sniderier och konstsmnader. Och smningom
utvecklades intrycken af allt detta till den nuvarande, hgt stende
kvinnliga svenska konstsljden. fven i landsortens hem eller
sljdskolor kan man nu f se vrkligt konstnrliga handarbeten. Men den
myckna vackra konstsljden r nnu lngt ifrn sammansmlt med hemmets
alla anordningar, utan afsticker ofta mot en smakls omgifning. Ty f
kvinnor frst nnu att behandla ett rum som en helhet, dr intet br
finnas ssom blott enstaka vackert, utan dr allt, frger som former,
br vrka i samklang; dr hufvudsaken br framhfvas och bisakerna, om
n s vackra, underordnas; dr alla enskildheter bra samvrka
harmoniskt; dr man ena gngen frstr att uppn en vrkan genom att
fylla ett tomrum, en annan gng genom att icke fylla det.

Det r ett af Ehrensvrds visdomsord, att _man i norden brukar prakt,
dr behofven lika vl kunde tillfredsstllas utan densamma_. Detta
bekrftar sig bde i det offentliga och i det enskilda lifvet. Sllan
frstr man i norden att den kta sknheten blott finnes hos det, som r
utan flrd, det som _r gjort rtt fr saken, lndande till fyllnad fr
de rena behofven i mnniskans friska natur_. Detta r en af orsakerna
hvarfr, som jag nyss framhll, den meningslsa lyxen inger en knsla af
obehaglig beklmning: sknhetssinnet finner endast _ett sant behag i
lagom och mtta_. Konstvrken, som hopas i dylika af flrd fyllda rum,
gra sig icke gllande, emedan de ej ga en frnm omgifning. De fr
nyttan berknade fremlen ro s tillkrnglade, att de ej rja orsaken
fr sin tillvaro; de bli slunda fula, medan de enklaste ting kunna visa
sanningen af Ehrensvrds ord:

_Det r otroligt hvad en sak blir vacker, nr man ser en sannskyldig
orsak till allting._

Det r den dliga smaken, som inbillar sig att det nyttiga blir vackert,
genom att prydnader dlja dess ndaml. Men intet husgerd blir vackert,
som icke frst och frmst ger vissheten af ndamlsenlighet och sedan af
en prydlighet, hvilken str i full fverensstmmelse med ndamlet. I
stugorna p Skansen erhller man slunda vackra, stilfulla intryck,
emedan hvarje husgerd dr fyller ett behof och dessutom har ftt en
lmplig och mttfull dekorativ behandling. Dessa hvardagsting
tillmtesg bde de praktiska krafven och _de glada behofven_, ty de st
alla i harmoni med hvarandra och med sitt ndaml, de ga med ett ord
stil och ro slunda inom sin sfr vackra. Man kan till exempel knappt
se ngon enklare och dock trefligare inredning n Morastugans med sin
vggfasta sng, bnk, bord och hylla, sin hngstng i taket, sina enkelt
sirade tr- och lerkrl, sina lnghanddukar och jrnljusstakar. Men allt
r ndamlsenligt, varaktigt och smakfullt; intet r ondigt och intet
r vrdslsat. Stugan ger ett enhetligt intryck, emedan mnniskor hr
fyllt sina vrkliga behof p ett stt, som fverensstmt med deras egna
tycken och dessa tycken ha varit kta och vackra.

Den nya tiden har ju mnga nya behof och mnga nya medel att
tillfredsstlla dem. Det skulle drfr vara lika stillst som dumt att
hrma de gamla stugorna p Skansen. Men man kan dr lra sig med hvilka
enkla medel, man kan n det vackra. Och man kan fr frigt lra detta
fverallt p landsbygden, dr man inte nnu infrt den nya tidens
billiga stadsvaror. Huru genomtrefligt och vackert r till exempel icke
ett gammalt frmak i en prstgrd, dr mblerna ro prlfrgade, dr
golfvet skiner blndhvitt och trasmattor bilda vgar p golfvet; dr
hvita, hemgjorda gardiner slppa in solen p de vl sktta blomkrukorna;
en bl- och hvitrutig, hemvfd bordduk ligger p bordet, och en gammal
bl och hvit kakelugn str i vrn -- och dr man inte brytt sig om de
ledsamma hvita fverdragen p mblerna, utan ltit dessa visa sig i en
enkel, hemvfd bekldnad! Eller ocks den enkla bondstugan med sina
hemmasnickrade, rdmlade mbler -- fllbnk, fllbord, dragkista och
stolar -- med den stora vggklockan, som pickar i vrn; med golfvet
enrisstrtt, och den hvitlimmade spiseln med sin stora brasa om vintern
och sitt eklf om sommaren!

Det r sammanhanget, fverensstmmelsen, som frst och frmst gr dessa
rum vackra. Och sedan att de vrka s hederliga, rena och gedigna. Inte
ngra dammgmmor, inte ngon billig trasgrannlt; icke ngot hrmat
eller okta. De ro raka motsatsen till de fula rum, hvilka man nu
finner i hundratusental i vrt land, dem dr man ser en dammig turkisk
divan med brokigt mbeltyg, en tunn, sladdrig, storrosig kpt duk p
bordet; jutetygsgardiner -- med sina hrda veck, strfva fransar och
fula gulgr frger, med tryck i bltt, rdt och brunt -- som utestnga
dagern; dr stolarna med obekvma, svngda ryggstd i gelform och
stoppad sits ro af imiterad mahogny; bordet med sina dumt svngda
ftter af imiterad valnt och byrn af imiterad ek; dr en grann lampa i
bjrtgul brons hnger i taket; brokiga oljetryckstaflor i frgyllda
ramar och mlade terracottarundelar med figurer hnga p vggarna; dr
ett rdt plyschalbum och ett himmelsbltt glasfat till visitkort st p
bordet och ett par mlade porslinsvaser med konstgjorda blommor "pryda"
byrn!

Det r detta fabriksbilliga, okta, granna och frn alla hll
sammanplockade, hvilket gr den nyare tidens allra flsta hem s
stillsa.

Huru falsk den frestllningen r, att sknhet i hemmet vinnes blott
genom rikedom, det ser man bland annat i de mnga, af meningslsa
lyxfreml och konstsaker fverlastade hem, dr intet djupt
sknhetsbehof, ingen personlig smak gjort sitt urval eller gifvit
fremlen den plats, frn hvilken de kunna vrka; dr de mst
sammanhangslsa ting ro hopfrda och -- af tapetseraren ordnade! I
sdana rum, fulla af draperier och braskuddar, skrmar och mattor,
porslinmlningar och gldritningar, statyetter och taflor, gripes den
sknhetslskande af en lidelsefull lngtan till raka motsatsen, till
exempel enheten och enkelheten i ett gammaldags landtrum, med stela,
uppradade mbler, hvita nttelduksgardiner och tomma vggar! Men han vet
att sdana rum icke mera finnas; att fven i de mst aflgsna bygder det
meningslsa skall mta honom i form af Makart-buketter, japanska
solfjdrar, mlade tallrikar, prssade brons- eller mssingsgrannlter,
skra och himmelsbl glasvaser och mera dylikt. De flsta kvinnor ha ej
ens s mycket smak, att de vrda ett stilfullt, gammaldags hem, ifall de
rft ett sdant, eller frst att omdana det fr den nya tidens kraf
utan att alldeles frstra dess egendomlighet. Men dessa vanstlda rum
skulle kunnat se behagliga ut, ifall man endast med hftstift fst
ngra trsnitt eller goda fotografier p vggen; ifall man i en enkel
gulbrun eller grnbrun lerskl -- af dem man fr fr tjugufem re p
torget -- ordnat ngra grna friska grenar; ifall allt krimskrams vore
borta och ngra enkla hvita glas med blommor stode p byrn, ngra
bcker lge p bordet; ifall rummets frger samstmde, ej skreko mot
hvarandra och alla fula handarbeten vore utbytta mot enkla, hemmavfda
dukar, mattor och gardiner.

En amerikansk frfattarinna omtalar att hon en gng kom till ett
blockhus i vstern och vid intrdet i rummet genast greps af den lika
ovntade som behagliga knslan, att hon befann sig i ett hem, ordnat af
en kvinna med smak. Vggarna voro endast af stockar, borden af omlat
tr, sittplatserna af packlrar. Men dessa voro kldda med nankin, i en
varm gulbrun frg och prydda med en enkel brd af bl band; gardiner och
bordduk voro likadana. En enkel halmmatta lg p golfvet; en vas med
vildblommor och ngra bcker voro de enda prydnaderna. Med dessa enkla
medel gaf rummet -- s lngt borta frn alla kulturens hjlpmedel --
dock ett intryck af bildning och harmoni.

Ett ungt konstnrspar, med sm tillgngar, gjorde nyligen sjlfva af
packlrar hela mbleringen till sitt hvardags- och matrum. Matbordet och
fruns sybord utgjordes af en strre och en mindre packlr, hvilkas
bottnar man behllit, men utsgat sidorna s, att endast fyra ben voro
kvar. En annan lr blef, endast genom att vndas med botten upp,
serveringsbord eller "buffet". Vgghyllor erhllos genom att man p ett
par mindre ldor behll botten och ena kortsidan eller lngsidan och
skar ut de andra sidorna, s att de endast bildade en kant med kraftiga
linier. Taburetter erhllos af fyrkantiga packldor, hvilkas mot golfvet
stende sidor nedtill utskuros i halfcirkel. Allt detta mlades nu i
rdt eller hvitt, med dekorativa blommor hr och dr; p bord och
"buffet" lades hemvfda, hvita, fransade dukar, p vgghyllorna sattes
gamla ler- och trkrl. Tv andra packlrar stlldes i vinkel mot
hvarandra i ett hrn och p dem breddes bondvfnader och bnkadynor, s
att draf blef den trefligaste lilla hrnsoffa. Genom ngra veckors eget
arbete hade detta unga par sledes ftt ett stilfullt, hemtrefligt rum,
hvilket i ren kostade dem hvad andra ge ut i kronor -- ja i tiotal af
kronor, ofta utan att n samma behagliga vrkan.

Med lika enkla medel kunna vackra frhngen, gardiner och borddukar
snabbt, billigt och konstnrligt stadkommas. Man kan till exempel f
vackra gardiner endast genom att sy fast ylleband i ngra geometriska
figurer som brd p ett tyg i en annan, med banden passande, frg. Eller
man kan klippa ut tjocka yllelappar i fantastiska former och med
sefirgarn i andra frger sy ned dem p ett ylle i annan frg: ett mycket
snabbt arbetsstt, hvilket, d man har smak i formandet af figurerna och
i frgvalet, ger fverraskande vackra resultat. Ett drrfrhnge med
orkidliknande blommor samt fjrilar, slndor och snckor i rtt stora,
starkt stiliserade former -- med blekbltt, djupbltt och blekrdt till
hufvudfrger p en guldbrun grund -- syddes slunda p ngra dagar och
var af den vackraste dekorativa vrkan. nd snabbare och enklare gjorda
ro ett slags gardiner af tunt, hvitt tyg, vare sig halftunt, hemmavft
entndt gardintyg eller s kallat kaffepstyg (= oappreterad kalik). S
kper man enfrgad satin, till exempel i grnt, och tar naturliga blad,
ssom kastanjeblad, strre och mindre, efter hvilka man ritar och
klipper ut satinet. Dessa blad klistrar man sedan som brd p det hvita
tyget, en liten bit frn hvarandra, och syr sedan fast dem med enkel
langett och silke i samma grna frg. P samma stt uppritas efter
naturen till exempel nckrosblad, med stjlkar och blommor, hvilka man
bildar af ngra hvita eller gula lappar. Vackra bli ocks
nyponroskvistar, med fyra skra blad till rosor, ett till knoppen och
ett grgrnt satin till bladen. Ty det skulle borttaga frgvrkans
finhet, om man till det blekrda toge samma klargrna frgton som man
brukat i nckrosbladen. Med rdt tyg kan man gra vallmor, med gult
vissnade lnnblad och s vidare. Satinet kan utbytas mot enfrgadt
bomullstyg, hvilket r nnu billigare. Vrkan r fullkomligt artistisk
och slende vacker, ifall man med omsorg klippt ut blad och blommor och
med smak ordnat dem p sin gardin eller duk. Och till smaken hr att
bladen ro lagom stora, liksom att frgerna passa fr den sak och den
plats man vill pryda. Nckrosblad duga slunda ej p en liten bordduk;
trnroskvistarna passa dremot p en sdan, men vrka fr smtt p en
inramning omkring en drr eller ett fnster. Att de nyss beskrifna
gardinerna sttas upp alldeles utan veck, endast frenade med ett p
samma stt prydt tvrstycke, hr oafvisligt till det vackra intrycket.

Om man vill se ett hem, hvilket med enkla medel ntt det hemtrefligaste
och originellaste artistiska intryck, d br man beska mlaren Carl
Larssons uppe i Sunborn i Dalarna. Dr ro sofrummens mbler endast de
allra vanligaste trsngar, trstolar och trbord. De ro i ena rummet
mlade grna; dr r d taket ocks grnt, vggen r hvitlimmad och p
den ro mlade enkla ornament i gult, rdt och grnt. I ett annat sofrum
r vggen helt hvitmenad, alla mblerna hvita, och endast litet rdt hr
och dr lifvar upp hvitheten. Slunda gr rundt omkring rummet en smal,
rdmlad bokhylla, som hvilar p pelarlika konsoler, hvilka sitta ttt,
och mellan hvar sdan rd konsol r insatt ett stycke papper i djupbl
frg. Med detta medel r den trefligaste dekorativa vrkan uppndd och
en hvar mste bli glad som vaknar i detta rum! fven de allra enklaste
rummen, med bara, naturliga trvggar, med grn- eller rdmlade mbler,
med ett litet, grnt eller rdt, dekorativt streck hr och dr, vrka
idel hemtrefnad, luftig friskhet och frggldje. De hr nmda
anordningarna ro s enkla, att en hvar kan stadkomma liknande intryck
med liknande medel, ifall man nmligen har en konstnrligt vaken blick
och en van hand, ty annars blir det naturligtvis icke vackert. Exempel
p en enkelt smakfull inredning ger ocks Kungsholms lsestuga i
Stockholm.

Fr den, som nnu r osker i sin smak, r det ett godt rd att lta
allt s mycket som mjligt behlla den af materialet sjlf betingade,
naturliga formen och frgen. En omlad eller betsad stol r vackrare n
en svngd och polerad af okta material. Men den helrda eller helgrna
eller prlhvita stolen r vackrare n den omlade. Dremot r det ej
vackert, som man ofta ser i bondhem, att sitsen mlas svart. Ty svart
vrkar dystert och dessutom ger den svarta sitsen intryck af ett mrkt
tomrum, icke af en sker hviloplats.

Man kan, om man har smak, n mycket vacker vrkan med rediga, kraftiga,
klara, vl sammansatta frger, till exempel gult och bltt, grnt och
rdt, rdt och djupbltt. fven rdt och hvitt eller bltt och hvitt
och nnu andra sammansttningar bilda ett behagligt frgintryck. Som
bekant erhller man, d det hvita solljuset gr genom en prisma, det s
kallade spektrum, med frgerna rdt, orange, gult, grnt, bltt, indigo,
violett. Hvitt ljus uppkommer genom en blandning af rdt och blgrnt;
af orange och cyanbltt; af gult och indigobltt; af grngult och
violett. Dessa frger, hvilka slunda parvis ge hvitt ljus, kallas
komplementfrger och genom att sammanstlla dessa komplementfrger nr
man lttast en vacker frgvrkan.

Fr dem, som ej sjlfva hafva sker smak, r det bsta rdet att undvika
vridna och tillkrnglade former eller granna, mngbrokiga och skrikande
frger, och vlja enkla former och entoniga frger, nr de kpa ngot.
Detta r ett skert medel att gra fven det fattigaste vindsrum
vackrare. Och ha dess invnare hg fr bcker och blommor, d ger en
hylla med goda och snyggt hllna bcker, ngra vl sktta bladvxter
genast ett intryck af trefnad och frfining, om n bohaget r aldrig s
tarfligt och slitet! Har man sedan lyckan att f sol in i rummet och
slpper in den i fulla floder, d r ett sdant rum mycket vackrare n
mnga rikas praktgemak.

Fr dem, som sjlfva i stad eller p land hafva tillflle att inreda sin
lilla vning eller sitt rum, vill jag framhlla ngra goda regler.

Den frsta r att knappt ngot vrkar stilfullare n den norska seden,
att gra vggar och tak af tr, som antingen behller sin frg och
endast betsas, eller ocks mlas i ngra toner. Jag har i Norge sett en
vacker ljusbl vgg med rda tulpaner upptill som brd, en rd vgg med
grnt och hvitt liljeornament upptill och s vidare. Vill man dremot
hafva tapeter, d br man lika noga, som man aktar sig fr sjukdom eller
skulder, akta sig fr de mrka tapeterna, med meningslsa ornament,
rdbruna eller svartgrna eller brungr pladaskor, dem man stundom skt
frskna genom sirater i guld. Af sdana tapeter blir man, i synnerhet i
ett land som vrt, med en lng, mrk tid, alldeles mjltsjuk. Framfr
allt r en ljus, lugn tapet med mild frg i sofrummet af vrklig vikt
fr hlsan. Det r farligt, ej blott fr ens nrver utan ock fr ens
gon, att mtas af det fula, rriga och meningslsa! Och sdana tapeter
sl dessutom skoningslst ihjl allt, som hnges p dem eller stlles
emot dem!

Man kan nu, fr en ganska billig pnning, erhlla de vackra, ljusa,
glada engelska tapeterna med deras stiliserade vxt- och djurmnster.
Dessa passa bra i rum, dr man inte har mycket att hnga p vggarna.
Fr konstvrk bilda dessa tapeter dremot sllan en riktigt god
bakgrund. En sdan fr man allra bst genom en tapet, hvars mnster
endast helt obetydligt skiljer sig frn tapetens botten eller allra
hlst genom en helt enfrgad vgg. Enfrgade tapeter ro dyra. Men man
gjorde frr p landet sina enfrgade tapeter sjlf: man mlade med
limfrg -- blekrdt eller blekbltt eller grnt -- p papp, eller
"marmorerade" tapeten med att sedan stnka ett par andra frger mot
grundfrgen. Nu kan man mycket enkelt skaffa sig en enfrgad vgg genom
att kpa tapeter fr tjugufem re rullen. Ty just dessa, de allra
billigaste tapeterna, hafva en mildgul eller grgrn eller blekrd ton
p afvigsidan. Och det blir drfr afvigsidan, man skall vnda utt.
Slunda har man fr tre, fyra kronor erhllit vackra vggar, mot hvilka
allt tager sig vl ut!

I monumentala byggnader -- ssom slott, museer, kyrkor, offentliga
samlingssalar och dylikt -- ro vgg- och takmlningar p sin plats. Men
dremot alls icke i boningsrum. Dr ro till exempel alla sdana tapeter
eller mlningar, hvilka hrma byggnader och landskap, stillsa. Ty
vggarnas ndaml r att omsluta oss, icke att inbilla oss att vi ro
ute i fria luften. Och lika olmpligt r det, ifall de ro fyllda med
figurer. Dessa bli stympade af det, som stlles emot dem; de vrka
oroligt och bilda en dlig bakgrund fr allt, som hnges p dem. fven
om mlningarna i och fr sig ro utmrkta, r drfr ett slunda prydt
rum som boningsrum stillst. Ty vi vilja icke bo i konstvrk, men i rum,
dem vi pryda med konstvrk! Endast p en gobelin i matta frger stra
mnskliga figurer fga. Och i en barnkammartapet, dr de roa barnen och
dr man i allmnhet har helt f mbler som skyla den, kan en vacker
figurtapet vara p sin plats.

Men alltid r i ett boningsrum den vgg vackrast, som endast r en
enkelt prydd yta, hvilken aldrig sker dlja sin egenskap af att vara
vgg i ett slutet rum, vggen, hvilken enligt Morris regel, br "vrka
frg icke frger". Detta r hufvudvillkoret fr att vggen skall bilda
en god bakgrund till allt, man vill stlla mot den eller hnga p den.

Trvrket i rummet -- panel, drrar och fnster -- r alltid stilfullt,
ifall det behller sin naturliga frg och endast betsas. Vill man mla
det, br man vlja en komplementfrg till vggens frg eller en mrkare
eller ljusare skiftning af denna. Till bltt ro t.ex. gula och
gulbruna toner vackra; till en grn vgg ett rdmlat trvrk, och
omvndt grngrtt eller grnt till rda vggar. Det orena gulgr eller
brungr, som nu s mycket brukas p trvrk, r i de flsta fall
frkastligt. ro tapeterna ljusblommiga, r i regeln det hvitmlade
trvrket det vackraste, ifall det hrda hvita dmpas af en ton, som
passar hop med tapetens hufvudfrg.

Det r vackrare, nr frgskalan ljusnar uppt n nedt, ty det frra
vrkar lttare och gladare. En vacker brd mot taket, eller tminstone
en bred kant, som fvergng till detta, r oundviklig, ifall vggen
skall ge ett afslutat intryck och motsatsen till taket vackert
frmedlas. Taken bra vara ljusa, ltta och tomma eller, ifall de
prydas, br detta endast ske med ngra stiliserade, obetydligt
framtrdande ornament. Ehuru de strsta mstare mlat i tak, r detta
dock i grunden stillst. ro mlningarna mstervrk, pinas man af att ej
fullt och ltt kunna se dem. Och att i boningsrum hafva mnniskor och
djur fver hufvudet p sig, borttager all lugn trefnad! Stuckornamenten
ro fven meningslsa. Det vrkligt vackra r det mttligt prydda eller
helt slta tr- eller tapettaket och -- i brist p detta -- ett alldeles
sltt hvitt tak, dmpadt af en ton, som passar till rummets frg.

De flsta nyare stadsrum vanprydas af granna kakelugnar. Det bsta r,
nr man alls inte lgger mrke till kakelugnen. Fr den skull br den
vara ljus i ljusa rum och mrk i mrkare rum. Hrdt och kallt vrkar en
hvit kakelugn bland fina, dmpade frgtoner. Och har vrt rum i frigt
sdana toner, d br man hlst sjlf mla fver sin kakelugn i ngon
frg, som smlter samman med hela rummets ton.

r rummet hllet ljust, passa ocks hvita golf till detsamma. P golfvet
mste man d i regeln begagna gngmattor. Och fr detta ndaml ro de
gamla "trasmattorna" svl de starkaste som de vackraste, ifall man
frgar trasorna och lter dem bilda ett smrutigt eller smrandigt
mnster. Vacker r ocks den gamla seden att str gran- eller enris p
de skinande hvita, nyskurade golfven. Men i rum med mbler och vggar i
mrkare toner, vrkar de hvita golfvens frg kall och hrd. Man kan
visserligen mildra den med mattbitar. Men bttre r att fernissa
golfven. Detta lter sig bst gra p nya eller omlagda golf. P gamla
golf mste springorna ttas, fr att ej dricka fr mycket olja och fr
att golfven skola bli snygga.

P ett nytt golf sker dremot denna fernissning mycket ltt. Man kper
fr detta ndaml kokt linolja, en styf borste och hos en frghandlare
ett krl s.k. _Flatting varnish_. Man stryker sedan golfven (tunt) med
linoljan, 2  3 gnger, och lter dem fr hvar gng torka vl. Sedan
behandlar man dem p alldeles samma stt med flatting varnish. Hlst br
detta ske om sommaren, d torkningen gr fortast. Man fr slunda -- fr
5--6 kronor till ett mycket stort rum eller ett par mindre -- en vacker
gulbrun frgton p sina golf. Dessutom slipper man den ohlsosamma
skurningen: man endast tvttar af golfven. Och -- ifall icke mycket
barntramp nter dem -- behfver man endast hvart fjrde eller femte r
frnya denna behandling, om den gres fast och grundlig frsta gngen.

Behfver man, fr vrmens skull, mattor, d bra dessa aldrig spikas
fast -- en af ldre tiders mst hlsofarliga vanor. De bra lggas lsa,
endast om s behfves vara fsta med ringar p storhufvade nubbar, s
att de ltt kunna tagas af och piskas. Mattor bra alltid vara dmpade i
frgen, hlst enfrgade i rummets hufvudfrg eller i en komplementfrg
till denna. Tycker man att det enfrgade allt fr ltt blir solkigt
eller att det vrkar enformigt, d br man i alla hndelser endast vlja
mycket smmnstriga mattor. De yppersta exemplen p god stil i mattor
ro de orientaliska, med sina ej ens klart tecknade, geometriska
mnster, hvilka ge ett smltande rikt frgintryck, men intet intryck af
figurer. Att det r lika obehagligt att ndgas trampa p landskap,
mnniskor och djur, som att se dem fver sitt hufvud, faller af sig
sjlft! Golfvet liksom taket skall vrka alldeles lugnt och ingendera
fr i ngot afseende draga uppmrksamheten till sig.

Detsamma gller om mbeltyget. Enfrgade eller p sin hjd smmnstriga
ro de enda mbeltyger, man ej ledsnar vid; de enda, mot hvilka vackra
handarbeten och mnniskorna sjlfva taga sig riktigt vl ut, liksom
dessa fven "st bst" -- som det heter p konstnrssprket -- mot den
lugna, entoniga tapeten. Denna borde drfr f en bundsfrvant i
kvinnans lust att behaga, ifall den icke redan ger en i hennes
sknhetssinne!

Svrast r det fr dem, hvilka hafva hg fr det vackra, men ej mycket
rd att tillfredsstlla denna hg, att erhlla ngorlunda stilfulla
mbler. Ty de ldre, stilfulla och bekvma mblerna ro dyra. De ldre,
stillsa, frn 1840--1870-talet, med sina lsa, svngda former, sina
meningslsa, ofta psatta utskrningar, ro stundom bekvma men
afskyvrdt fula. De helt modrna, jmfrelsevis billiga mblerna --
jrnsngen, inventionssoffan, lavoiren, matbordet -- ro bekvma, men
ofta lika fula. Srskilt vidrig r den inventionssoffa, som kallas
turkisk divan, en dammgmma om dagen, en usel liggplats om natten; den
fulaste klumpighet -- i synnerhet med den vanliga kldseln af dligt,
mrkfasonerat mbeltyg -- hvilken kan vanpryda ett rum!

Men med litet omtanke, litet mda kan man dock lyckas erhlla ganska
vackra mbler fr billigt pris. Slunda har man i de flsta hem ngra
reservmadrasser och kuddar fr gster. Om man af omlat tr gr en
stllning t.ex. 2 meter lng, 80 centimeter bred och 35 centimeter hg;
spikar en sadelgjordsbotten ofvanp denna, drp lgger sina
fverloppsmadrasser och kuddar, fver alltsamman breder ett skynke af
boj, fris, eller hemmavft tyg samt stller det hela med ena sidan mot
en vgg, utmed hvilken man staplar kuddar -- d har man en vacker
"divan", bekvm att sitta i, hrlig att hvila p om dagen och i en
handvndning frvandlad till bdd fr ngon familjemedlem eller gst.
Ett mlat ppet bord -- p hvilket str ett _stort_ handfat och dito
kanna -- r den bsta och renligaste lavoir.

Kper man enkla djupa korgstolar, i en dmpad, grgul frg, och syr
ngra kuddar till dem af de stilfulla och billiga engelska
kretontygerna, har man ett par bekvma och ganska vackra lnstolar.

Om man, i stllet fr de vanliga dyra matborden med utdragning, hvilka
kommit i stllet fr de runda borden med sina besvrliga ben, bestller
ett enkelt fyrkantigt bord med stadiga ben, samt ej belastar det med
mycket saker, d har man ett bord, som familjen bekvmt kan samlas vid
fr sina arbeten och ltt afrja fr sina mltider, ifall man har
hvardagsrum och matrum i ett. Men fven ifall man har en srskild sal,
borde man aldrig ha ett strre matbord n ett fyrkantigt, med plats fr
hgst tre vid hvar sida. Ty fr ett vrkligen innehllsrikt samkvm
gller den gamla lukulliska regeln: att man icke br vara frre n
gracernas antal -- d.v.s. tre -- och ej fler n musernas -- d.v.s.
nio. P sin hjd kan man addera gracernas tal med musernas och slunda
bli tolf. Men att g fver talet tretton r olyckligt -- icke fr
vidskepelsens men fr sllskaplighetens skull!

Hvad mblerna fr frigt angr, s kunde man skaffa sig vrkligt vackra
sdana fr ytterst billigt pris, om man vid sin bosttning fljde en ung
flickas exempel, hvilken sjlf -- med den gamla pinnsoffan och
pinnstolen till utgngspunkt -- ritade upp en hel, stilfull mbel, den
hon lt en landssnickare gra och sedan sjlf mlade i grnt samt sydde
kuddar till af bondvfnader.

Den mst fullkomliga stolen r den frn sextonhundratalet med den raka,
breda, lagom hga, djupa, tunt stoppade sitsen, de raka, breda, lagom
hga armstden och det fyrkantiga, fven stoppade, ryggstdet. Och denna
modell r mycket enkel samt ltt att i billigt material eftergra. Denna
lnstol r fullkomlig, emedan den p ett vackert, vrkligt och varaktigt
stt fyller ndamlet med en stol, i hvilken man vill kunna p en gng
hvila och arbeta, hvilken br vara ltt flyttbar och dock ej rankig.

Den obemedlade har icke samma fara som den rike, hvilken, d han vill
ordna sitt hem smakfullt, ofta ger det prgeln af en utstllning i
konstindustri, med rum i renssans och rococo, gustaviansk- och
empirestil. Eller ocks fverfyller han, som ofvan sades, rummen med
mbler och prydnadssaker. I sdana hem fr man intrycket att mnniskorna
ro till fr mblernas och rummens skull, icke dessa fr mnniskornas.
fven sdana "stilfulla" rum sakna slunda, fr en djupare estetisk
blick, vrklig stil. Ty rum bra ej vrka som vore de tillkomna fr sin
egen skull. De bra vara ett uttryck af invnarnas personliga behof och
smak, af deras minnen och knslor, af deras historia. Mormors
gustavianska byr kan mycket vl finnas bland nyare mbler, men man br
blott icke stra dess dla enkelhet genom att stta modrnt smplock p
densamma. Farfars tunga lnstol behfver alls icke flyttas upp p
vinden, endast skjutas in i ett hrn, dr den icke str i vgen eller n
hllre: dr den inbjuder till hvila fr att betrakta en vacker utsikt
eller tafla. De sm 1700-tals-taburetterna kunna grna passas in mellan
modrna mbler, men bara inte kldas med ett mbeltyg, som hr till en
alldeles annan stil, utan t.ex. med ngot smblommigt eller randigt i
ljusa frger. Hvitmlade mbler kunna godt blandas med mahogny- eller
valntsmbler, men dremot borde man hlst undvika alla imiterade
trslag. En afdelningsskrm r nyttig i sngkammaren, men str oftast
blott i vgen i frmaket. Det r icke ndvndigt att hvar byst erhller
en piedestal, men ytterst viktigt att ingen byst stlles p ngot af
plysch omlindat freml, ty det mjuka tyget ger intet intryck af brande
kraft. Det r sdana och tusen andra ting, en kvinna lr sig inse, nr
hon vid valet af hvarje sak frgar sig om den har stil, d.v.s. ej
blott motsvarar sin uppgift, utan klart och fullndat uttrycker den,
genom att ndaml, form och dekoration harmoniera med hvarandra. Hvarfr
r t.ex. den korta och tjockhalsade vinflaskan fulare n en lngsmal
och finhalsad? Frst och frmst emedan man mindre ltt hller ur den
frra. Hvarfr r en tallrik vacker, nr dess kant prydes med vl
stiliserade blommor, men dremot ful, nr den har en dalkulla eller ett
landskap i bottnen? Emedan det r ljligt att ta p en dalkulla eller
ett landskap! Hvarfr r det enfrgade blomglaset vackrare n det med
blommor mlade? Emedan de mlade blommorna blanda bort blomglasets
mening, som r att ansprkslst framhfva men ej att tfla med de
lefvande blommorna. Och samma sak gller om mlade frukter p
frukttallrikar. Bde de mlade frukterna och blommorna vrka ddt
bredvid de lefvande. Men en frukttallrik prydes dremot vackert t.ex.
genom blommor i kanten. Allt porslin att ta p br endast vara
dekorerat i kanten, och p sin hjd upplifvat genom ngot ltt
bottenornament. Mycket vridna eller fverlastat slipade glas ro, de
frra fr skra, de senare fr tunga att vara riktigt vackra. Ju enklare
formen p ett glas r, desto vackrare r det i regeln, och pokalformen
frblir troligen den vackraste.

Hvarfr misshaga konstgjorda blommor och frgade grs? Emedan dessa
hrma den _friskhetens lycksalighet_ som blomman i vrkligheten
meddelar. Om det ocks blott r en kvist med hstrda blad, ett
sparrisgrs med sina br, en tistel, som man om vintern kan sticka ned i
sina vaser, s ro dessa vackrare n de konstgjorda blommorna. Hvarfr
r det japanska sttet att i en vas ledigt ordna blommor af endast ett
slag, i de flsta fall vackrare n hvarje annat stt? Emedan detta just
ger intrycket af "friskhetens lycksalighet", af att blomman nnu vxer.
Hvarfr r det smaklst att stta fast vackra tallrikar p vggen, men
smakfullt att med dem pryda panelhyllan i en matsal? Emedan de i det
senare fallet pryda, p samma gng som de ro frdiga att tjna sitt
ndaml, hvilket de dremot i frra fallet ej gra. Hvarfr r en med
broderi fylld bordduk mindre tilltalande n en slt duk med endast en
brd? Emedan dukens ndaml -- att skydda bordet -- ej br dlja bordets
ndaml att bra saker. Och detta ndaml framtrder bttre genom den
slta dukens jmna yta n genom den af ornament fyllda duken, ornament
hvilkas linier dessutom stympas genom de saker, som stllas p bordet.
Detsamma gller fven om lampmattor och pallar. Hvarfr r ett ljust,
ltt draperi omkring ett fnster vackrare n ett tungt och mrkt? Emedan
det senare strider mot afsikten med fnster, som r att slppa in ljus.
Och fr att n denna afsikt -- att kunna dmpa, slppa in och fven
tillflligtvis utestnga ljuset eller ljudet -- bra hlst hvarken
gardiner eller frhngen sttas fast, utan lpa ltt, p ringar eller
breda fllar, fver en rund stng, vare sig en dyrare af tr eller en
billigare af metall. Om gardiner och frhngen gller fven att de bra
vara smmnstriga; ro de randiga, bra ej rnderna vara mycket breda.
Vackrast ro de enfrgade draperierna med brder. Storblommiga eller
storfasonerade gardiner och draperier ro olmpliga, emedan deras
mnster frlora sig d de afbrytas af vecken, som ju mste bildas, och
dessutom vrkar det stormnstriga oroligt. Fastsatta draperier ro
meningslsa, svida de icke afse att endast bilda en inramning kring en
drr eller ett fnster.

Om vi fortsatte vra frgor, s kunde vi t.ex. undra hvarfr en spegel
sitter vl mellan fnstren, men illa midt emot dem? "Emedan man speglar
sig bttre i frsta fallet", svara strax alla kvinnor. Ja, men dessutom
drfr, att spegeln midt emot fnstren skapar det kalla och otrefliga
intrycket att man bor i ett glashus! Hvarfr r det hvita duktyget
vackrast? Emedan endast detta ger det blndande intryck af renlighet,
som r en viktig del af behaget vid en mltid. Men det r god smak att
lifva det hvita med kulrta brder i fina frger, med en bordlpare, men
framfr allt med blommor! Lga sklar med blommor, ett tenn-, ler- eller
porslinsfat med frukter ro de vackraste bordsprydnaderna. Men alla
bordsuppsatser med klippor, palmer, strutsar, hjortar ro ljliga, ty
dessa ting ha ej p ett bord att gra och alla hga bordsprydnader ro
olmpliga, emedan de skymma.

Tusen andra _hvarfr?_ lr man sig sjlf besvara, i den mn man erhller
eller sjlf ger sig den gats och tankens uppfostran, hvars resultat r
en god smak. Ju mer denna smak fvas, ju finare blir urvalet, ju skrare
omdmet, ju strre ifvern, nr det gller att frena det nyttiga och det
skna inom hemmet och att slunda fven i yttre afseenden dr
lyckliggra genom att skapa harmoni.

Och ju mer man drvid sjlf r vrksam, ju bttre. Den terupplifvade
hemvfnaden, med det hemmaspunna och i naturfrger frgade ullgarnet kan
t.ex. blifva ett ypperligt medel fr en kvinna att p ett personligt
stt pryda sitt hem. Som vgledning fr smaken finnes bland annat den
rikhaltiga mnstersamling, som Handarbetets vnner utgifvit. Kvinnorna
borde fven vrka hvar inom sin ort fr att man ej lngre skulle
bortslumpa eller bortsknka de gamla stilfulla mbler, trkrl,
tennstop, lertallrikar och dylikt, hvilka hafva ett mycket strre
tillgifvenhets- och prydnadsvrde i det hem, dit de af lder hra, n
hvad de hos en samlare erhlla. Och drjmte vore det nskligt om
kvinnan allt mer frlorade smaken fr de sm onyttiga prydnadshandarbetena,
med hvilka jag frut framhllit att hemmen nu fverfyllas.
Vi bra i hela vr stetiska strfvan ska frena det enkla
med det vackra, det vackra med det nyttiga. Och den sknhet, som ns
med den minsta mjliga tidsfrlust och kostnad, r fr de enkla hem, om
hvilka jag hr talar, den mst vrdefulla sknheten. Om man blott fljer
denna hufvudregel, kan sedan den personliga smaken taga sig mngfaldigt
olika uttryck, ju fler, ju bttre. Hem, som ordnas efter ett visst
sknhetsrecept, ro det ledsammaste af allt. Det r vanan att tanklst
flja modet, som p de nuvarande hemmen satt likformighetens prgel
jmte smaklshetens. Hvad som passar i ett visst rum, fr vissa vanor,
vissa frhllanden, det passar ju ej i ett annat. Och den vrkliga
smaken r den, som frstr att skapa ett tilltalande helhetsintryck ur
de mst olika frhllanden och med de mst skilda medel. Den vrkliga
smaken r fven den dla smaken, den som vet att mtta och enkelhet ro
villkor fr sknheten, svl i hemmet som i det konstnrliga skapandet.

Af stor betydelse vore mer smak och frggldje i ordnandet af
skolrummen, i synnerhet i landsorten. Stockholmsbarnen hafva ju andra
medel att utveckla sknhetssinnet, men i landsorten r det framfr allt
af vikt att gra skolan till ett skdningsmateriel fr vackra
anordningar och vrkliga konstfreml. Det vore drfr i hg grad
nskvrdt att landsorten ifrigt anslte sig till den i Stockholm
stiftade _Freningen fr skolornas prydande med konstvrk_, s att denna
rrelse kunde komma att smningom omfatta hela landet. Vid valen af
konstvrk bra emellertid icke frmst historiska eller religisa, utan
konstnrliga synpunkter gra sig gllande och konstnrer, icke lrare,
mste vara de afgrande. Framfr allt fr konsten icke bli ett nytt
pluggmne fr de stackars barnen, utan endast helt enkelt omgifva dem,
s att de oskt och naturligt insupa intrycken af vackra byggvrk, af
del, kvinnlig och manlig sknhet, af den stora konstens stt att
tergifva mnniskan eller landskapet. Om skolan och sknheten slunda
nrmade sig hvarandra, skulle detta mer n ngot annat bidraga till att
barnen som vuxna sedan i sina hem -- i original eller tminstone i
efterbildning -- ville hafva ngra konstvrk. Och goda efterbildningar
kan man nu f fr ngra kronor. fven mnniskor med mycket sm
tillgngar skulle drfr hafva rd att glda sina egna och sina gsters
gon genom en och annan god reproduktion af ett konstvrk, ifall de i
sin gstfrihet behjrtade Ehrensvrds sats:

_Om man ej i norden lockades af mat, skulle man kunna gldja hvarandra
med de dla och varaktiga fostren af njen._

Har man lyckats erhlla ngra konstnrliga efterbildningar, d mste man
framhfva dem genom att vl vlja bde plats och bakgrund. Till
kopparstick, trsnitt, fotografier passa slta, mrka ramar och en
ngorlunda ljus tapet; blgrtt r t.ex. utmrkt fr kopparstick. Till
oljefrgstaflor ro mycket enkla guldramar eller de billiga, slta
trramar, man sjlf kan bronsera, ofta att fredraga. De flsta
oljefrgstaflor taga sig bst ut p en rd eller -- n bttre -- en
grgrn vgg. Men fven fina blgr och varmt brungr toner kunna vl
framhfva vissa taflor. Efterbildningar af skulpturer i hvitt eller
terracotta, i svart eller brons passa ungefr mot samma bakgrund som
oljefrgstaflor utom att terracotta icke str vl mot en rd bakgrund.

Det r emellertid mycket sllan som den obemedlade har tillflle att f
en god oljefrgstafla. Han br drfr hlst hlla sig till goda
reproduktioner. Men fr oljetrycket br han akta sig. Hvarfr r
oljetrycket fult men den goda fotografien vacker? Emedan den senare
ansprkslst och rligt ger en vrklig, ehuru svag frestllning om
konstvrket, medan oljetrycket p ett dligt stt sker hrma det. r
ett oljetryck vrkligt godt, d r det ocks dyrbart. Dremot finnas nu
fina, akvarelliknande frgtryck, stundom t.o.m. som bilagor till vissa
jultidningar; det finnes utmrkta ljustryck, trsnitt, fotografier till
billigt pris, och fven en del kopparstick och raderingar ro
jmfrelsevis billiga i frhllande till sitt konstvrde. Vid valet af
dylika konstsaker mste jag naturligtvis taga hvad jag sjlf finner
vackert, ej hvad jag vet att andra finna vackert! Ty det r mina egna
gon, icke mina bekantas, jag med dessa ting skall glda. Och det r
dessutom endast genom att vrkligt lska en konstsak, icke genom att
kpa den, som jag ger den. En rik person, med vggarna fulla af taflor,
dem han skaffat sig emedan det anses fint att ha taflor, r mycket
fattigare n arbetaren, hvilken om sndagen p museum uppsker de
taflor, han lrt sig lska eller i sitt hem dagligen frjdas t en enda
vrkligt vacker afbildning af ett stort konstfreml. Den personliga
smaken utbildas bst genom att man rundt omkring sig ser det konstskna
och lr sig att uppskatta det. Men de i landsorten boende hafva i detta
afseende icke mycket tillflle att utbilda sin smak. En vacker domkyrka,
ett gammalt slott, en och annan staty, ett och annat nytt hus r -- om
man undantager Visby, universitetsstderna och Gteborg -- allt hvad man
i ett tiotal af vra landsortsstder har att se med afseende  byggnader
och skulptur! I de friga finnes intet. I frga om taflor r man i
landsorten nnu fattigare. Stockholm har ett par hrliga byggnader:
slottet och riddarhuset. Dr finnas judiska synagogan, Katarina kyrkas
kupol och ngra kyrkspiror att glda sig t bland tempelbyggnaderna. Dr
finnas ngra f bevarade ldre palats och ngra nyare, hvilka kunna ge
en frestllning om vacker byggnadsstil. Dr finnas t.ex. _Gustaf
III:s_ och _Karl XIV Johans_ statyer, _Olaus Petri_ och _Axel
Oxenstjerna_, _Fosterbrderna_ och _Farfadern_, hvilka gifva
konstnrliga intryck. Dr finnas alla nationalmusei konstsljdssamlingar,
Skansen och Nordiska muset, i hvilka man kan lra knna
bde enklare och dyrbarare konstsljdsfreml och olika tiders
stilar. Dr finnes nationalmuseums tafvel- och skulpturafdelningar. Men
det tar tid och behfver vgledning, innan man bland allt detta myckna
vrkligen lr sig urskilja.[B]

  [B] En god hjlp r Eichhorns lilla, illustrerade bok fver _De bildande
  konsternas historia_, hftad 2 kr. En utmrkt samling af afbildningar
  frn konstens olika perioder finnes i det billiga arbetet: _Europeisk
  kulturhistoria_ af Bang. Pris hftad 8 kr. Fr den, som vill studera
  olika stilar, anbefalles ett arbete om _Konststilar_, bearbetat af E.
  Wrangel. Med 250 illustrationer. Hftad 1:50.

Genom flitiga besk i museerna och genom en ppen blick fr allt, som
mter oss af vackert eller fult p gator och torg, lra vi oss dock
smningom upptcka orsakerna hvarfr den ena byggnaden -- som t.ex.
Petersnska huset vid Munkbron, eller adelsklubbens hus vid
Kungstrdgrden, Hallwylska palatset vid Berzelii park, Bnsowska huset
vid Strandvgen, teknologiska institutet i Kungsbacken, Adelskldska
villan p Villagatan, elektricitetshuset vid Smlandsgatan -- behaga oss
s ondligt mycket mer n de hus, som omgifva dem. Eller hvarfr t.ex.
den ena statyn ger oss intryck af lif, den andra af dd och drfr
lmnar oss alldeles kalla. Eller hvarfr den ena taflan fr hvar gng
ger oss en kad gldje, medan vi ledsna p den andra, hvars mne kanske
frst tilltalat oss s, att vi fredragit den framfr andra, i sjlfva
vrket vrdefullare.

Villkoret fr att finna sknheten r att ska den; villkoret att lra
frst den r att lska den! D trnga vi med hvarje dag allt mer in i
dess vsen, lra oss finna de kta sknhetsvrdena och erhlla slunda
ocks mjligheten att t vrt enda, lilla fattiga rum gifva en sdan
prgel, att den som dr intrder, skall knna att dess vggar omsluta en
mnniska, hvars lif blifvit lyckligare genom att hon kan njuta och vlja
det skna.

P landet r det ibland herregrden och kyrkan, men dock mst naturen,
hvilken understder och utvecklar sknhetssinnet. Dr r det blommor och
grnt, som bst pryda hemmen; dr r det alla rstidernas skiftande
taflor man mste lra sig uppfatta och lska. Frn och med vrens
tindrande ljus fver den nnu kala jorden till hstens gr himmel, mot
hvilken trden s fint eller kraftigt teckna sig; frn vinterns
rimfrosthljda hvita bjrkar till sommarens strlande frgprakt kan den
seende stndigt finna nya taflor att njuta. Och om man n p landet har
mindre tillflle n i staden att fr billigt pris kunna skaffa sig
vackra freml till hemmet, s har man dremot p landsbygden mera tid
och rd att genom vacker hemsljd -- vfnader, snideri och konstsm --
pryda det. Hvarken land eller stad ro sledes lottlsa nr det gller
sknheten! Denna kan fverallt komma att meddela sitt gldjande,
frdlande inflytande, endast mnniskorna brja att ppna sina gon och
hjrtan fr allt det vackra. Men frst och frmst mste de lra sig inse
att det vackra alls icke hr till lifvets fverfld, utan att man
arbetar bttre, mr bttre, blir vnligare och gladare, ifall man i sitt
hem, det m vara hur litet som hlst, mter vackra former och frger p
de ting, med hvilka man omgifver sig. Frstr man att uppska det skna
i konsten och naturen, d inser man snart af egen erfarenhet att
sknheten ger hjlp och lyftning fven under det tyngsta arbetsslp.

Men ingen konst, ingen lyx kunna gifva sknhet t det rika hem, dr den
vrkliga sknhetsknslan och sknhetsgldjen saknas. Det r frgfves,
som man sker erstta dem genom prakt. Dessa antydningar -- om de enkla
medel med hvilka man kan n sknhet i de enklaste hem -- afslutas drfr
bst med Ehrensvrds gyllene ord:

_Tingens sknheter fly mer och mer, som de blifva sammansatta och fr
mnniskans natur onyttiga._




2. Hvardagssknhet.


Invid mitt barndomshem fanns en lng hag-vg, ttt bevuxen med kort
grs, s att den sg ut som tckt med en gngmatta af grn sammet. Men
s fort man brjade g p vgen, fann man vid hvarje steg att ocks hr
funnos stickor och vissna lf, smsten och gropar: det var blott nr man
sg tillbaka och framt, som vgen syntes alldeles grn och sammetslen.
I synnerhet nr man sg framt!

Fr ungdomen ser framtiden ut som denna grna stig. Snart fr man dock
erfara huru mycket mindre jmn lifvets vg r, n den ter sig fr det
framtblickande gat. Det str icke inom mnniskoviljans makt att helt
omdana lifsfrhllandena, och drfr ligger lyckan, som de gamle sade,
"i gudarnas knn", icke i svaga mnniskohnder.

Men ehuru det sledes endast till en del beror p oss sjlfva, om lifvet
blir lyckligt, kunna vi sjlfva afgra om det skall bli rikt och sknt.

Detta senare beror p om vi lra oss se, hra, g ...

Mnga rster afbryta: "Vi ro lyckligtvis hvarken blinda, lama eller
dfva!" Men fr att veta om vi vrkligen kunna se, hra o.s.v. mste
vi kunna svara nej p en frga:

Ha ni aldrig ngonsin trkigt?

De flsta medgifva d helt visst, att de ofta knna ledsnadens blyhtta
fver sitt hufvud, den, som gr allt tungt, grtt och olustigt.

Men nu r det s att de, som vrkligen kunna hra och se, fr dem kan
ledsnaden visserligen skymta frbi, men vgar ej nrma sig dem annat n
p hfligt afstnd.

Det skulle sledes finnas olika stt att se, att g och att hra?

Helt visst.

Den ena mnniskan ser till exempel att dr str ett hus, dr en
trddunge och att dr ligger en oslagen ng.

Den andra mnniskan ser ocks huru tckt huset ligger inbddat i det
grna; huru vackert solljuset glimmar p trdens lfvrk; huru
mngskiftande ngsblommornas frger blandas med hvarandra.

Den frstnmda mnniskan mrker vl att stormen viner och att fglarna
sjunga. Men den andra frstr hvad stormen talar, och fgelkvittret ger
terklang i hennes hjrta. Den ena ser p taflor med fverhalkande gon;
taflorna sga honom intet, han knner sig ej rikare eller gladare genom
att g och tnka p de djupa frgerna, det sjlfulla uttrycket i ett
konstvrk. Han lser en bok fr att f tiden att g; ej fr att f
nring t sin tanke, sin inbillning, sin knsla. Men den andra mnniskan
gr omkring i sitt arbete med konstvrkets, med bokens lif i sin sjl.

Den frstnmda mnniskan kan nog se andra mnniskors yttre freteelser,
men mrker ej ens om de ro vrkligt vackra eller icke, ty hon sker ej
sjlen i dragen, ej lifshistorien i uttrycket. Tusende ting, som rra
andras sorg eller gldje, arbete eller hnfrelse, ro fr en sdan
mnniska dolda. Nr hon talar, blir det drfr ocks blott om
ytligheter, pngar eller njen, mat eller klder, vind eller vder --
ingen blir vare sig klokare, bttre eller gladare drigenom. Och hr hon
andra tala innehllsrika ord, d g dessa som moln hgt fver hennes
hufvud, falla icke som fruktbringande rgn fver hennes sjls marker.

Man finner sledes, att det icke r alla som se, hvilka ha tv gon i
hufvudet; icke alla som lefva, hvilka g omkring p ett par friska ben.

En af de strsta andar, som mnskligheten gt, r, som de flsta veta,
den tyske diktaren Gthe, hvilken fddes 1749 och dog 1832. Han hade
sledes haft ett ovanligt lngt lif, men ej blott detta, utan fven ett
ovanligt rikt. Ej genom en mngfald af yttre den, utan drigenom att
han nda frn sin tidiga barndom frstod att lefva, frstod att med
vakna sinnen och ppen sjl tillgna sig konstens, naturens och
mnniskolifvets rikedomar.

Bland de otaliga visa ord han yttrat om konsten att lefva r ocks
detta:

"_Man borde hvarje dag se en vacker tafla, hra ngon god musik, lsa i
en vrdefull bok och gra tminstone en god grning._"

Genom att vi flja denna Gthes lefnadsregel kunna tider, hvilka ljes
skulle frflyta tomma och trkiga, fr oss erhlla ett rikt vrde,
liksom den gr vadmalsvden, hvilken sgnen lter Sigrid den fagras make
pryda med prlor och delstenar.

"Men fr oss r det alldeles omjligt att flja den regeln", invnda
ngra rster. "Vi ha inga taflor hemma; p museum kan man ju inte g
hvar dag. Och hur ofta bjudes man p opera eller konsert eller ens
vacker musik i sllskapslifvet? Bcker -- ja, dem kan man lttare f.
Men har man boken, finnes ofta inte tid att lsa den. Och goda
grningar! Jag undrar just hur mycket godt man kan gra med sin veckoln
-- som skall rcka till allt mjligt annat ocks!"

Och dock r det alldeles skert, att fven den, som bor dr hvarken
museer eller musiknjen finnas, som sllan ser en ny bok och som kanske
ej ens kan lefva p sin veckoln -- hon eller han kan i alla fall flja
Gthes visa rd fr att ge lifvet innehll!

En del af dem, som lsa detta, se i sina hem, om icke riktiga konstvrk,
s dock en eller annan afbildning af dylika, men de ha vant sig att
betrakta dem ungefr som mblerna: som ngot hvilket hr till och man ej
vidare tnker p. Brja nu vrkligen se p dem; sken upptcka
konstnrens tanke och knsla i dem -- och dessa afbildningar skola fr
er bli lefvande, ge er daglig gldje genom sin syn!

Och, om ej ens sdana afbildningar finnas i hemmet, s har man i alla
fall bilder och taflor rundt omkring sig, i hemmet och utom det: de
vackert blommande vxterna i fnstret; det lilla rdkindade, klargda
barnet; en gummas fina, gra hufvud; hr midt emot en ung arbeterska,
som med behagfulla, ltta och mjuka rrelser skter sin syssla; dr far
en landtman till torget: han ger en prktig bild af kraft och hlsa, d
han med fast hand tyglar sina hstar. ro ej trden hr borta en tafla,
dr de st med sin rimfrost p de fina grenarna? r ej kyrkspiran eller
brgstoppen vacker, dr den tecknar sig mot himlens aftonguld?

Den, som r nog lycklig att bo p landet, kan i naturens skiftningar,
vid landtlifvets sysslor, dagligen finna nya taflor. fven dr naturen
icke r i vanlig mening vacker, kunna seende gon upptcka s mycket att
gldjas t: hedens rda ljung, eller kerns gula vgor, skogens grna
djup, eller aftonhimlens frger.

Men musiken? Ja, ocks den kan man i viss mn skaffa sig sjlf. Har man
ej ra fr skogens och bljans melodier, fr fgelkvittret och biens
surr, fr prlande skratt och mma tonfall -- d blir man nog ofta utan
sitt dagliga musiknummer! Men har man icke ra fr alla dessa toner frn
lifvets stora strngaspel, d r man nog inte hller bland dem, som
skulle kunnat helt ppna sjlen ens fr de strsta mstares toner!

Bcker finnas sllan godt om i svenska hem. Hos oss anse tyvrr fven de
rika, att de i allra frmsta rummet bra spara p bcker och lsa blott
hvad de kunna f lna -- ehuru i ett vrkligt bildat hem mbler och
klder hllre borde vara enklare och bckerna flera! Dock finnes det
nstan alltid ngon utvg fr den, som allvarligt vill n fram till
vrldslitteraturens haf. Baden dr kunna ha sina faror, liksom baden i
det ppna hafvet. Men man kommer upp ur dem friskare, starkare, vackrare
n frut -- vackrare, emedan en rikare sjl ger oss ett sjlfullare
anlete!

Fr den, som endast har ngra f goda bcker inom sitt rckhll,
terstr det att dess mer frdjupa sig i dem man har. Och s kan man ju
n flitigare vnda bladen i naturens och mnniskolifvets bda vldiga
vrk! Ofta kan man genom att flja en enda plantas utveckling lra mer,
n af en afhandling; frn en arbetarhustru fr man kanske hra en
lifshistoria, mer gripande n en roman; hos en gammal backstugusittare
kan man finna en lefnadsvishet, djupare n hos mngen lrd. Ty visheten
och poesien finnas icke blott inom bokprmarna, det kommer man snart att
upptcka!

De goda grningarna slutligen?

Ungdomen vet icke, att den fvar en god grning endast drigenom att --
i hlsa och gldje, i godhet och oskuld -- finnas till! En sdan ungdom
r helt enkelt tillvarons strsta sknhet och strsta vlgrning fr de
ldrande, de af lifvets sorg och mda brutna.

Men bde ung och gammal ha dessutom mjligheten att fven p annat stt
gra godt, och icke en utan mnga gnger om dagen. Rcka vra pnningar
ej s lngt -- ehuru de med omtanke rcka icke s kort -- s finnes vr
arbetskraft, som kan frm en del. Och alltid finnes den finknsliga
vnligheten mot de lidande, med hvilken vi kunna gra godt, om ocks
bde pnningar och tid fattas oss.

Och dessutom finnes det inom hemmet s mnga goda grningar att fva!
Dr kunna familjens medlemmar p mngfaldigt stt ltta arbetet eller
spara stegen fr hvarandra; dr finnas tillfllen att frsvara den
oskyldigt angripna; att stlla till rtta en oordning, som annars skulle
vllat ledsamheter; att uppmuntra eller trsta med ord, blick, leende;
att dmpa tvister eller hjda frtal och tomt prat, genom att fra ngot
bttre p tal. Vid arbetet, i kamratkretsen, i lifvet skall vanan att g
vr vg fram i vrksam vlvilja gra lifvet ljusare, rikare, sknare fr
vr omgifning och drigenom fr oss sjlfva.

Alla inse nog nu, att det icke var fverdrift i mitt pstende att man
-- om ocks under enformigt arbete, tunga sorger, tryckta frhllanden
-- frmr lefva ett rikt lif! Den fattigaste skall kunna ga mer af
tillvarons vrkliga sknhet och rikedom n den, som synes besitta allt
vrldens goda, men som icke har en lefvande sjl att omfatta det med.

Ty konsten, naturen, bckerna, mnniskorna ro vra, blott i den mn vi
sjlfva lska dem. Hngifvenhet r villkoret fr all tillgnelse, vare
sig af krlek, godhet, vishet eller sknhet. Endast den, som ger, ger
ngot ...

Detta r en af lifvets sknt allvarliga sanningar, hvilken vi
visserligen kunna meddela hvarandra som ett rd, men hvilken hvarje
mnniska hvar dag af sitt lif sjlf mste efterlefva fr att vrkligen
inse.




3. Fstvanor.


Nr Verner von Heidenstam i sin geniala studie fver _Svenskarnas lynne_
framhll vr brist p sund konservatism, trffade han drmed fven
grundorsaken till den poesilshet, som blifvit fljden af vrt
hnsynslsa handhafvande af gamla minnen och gamla seder.

Kvinnorna, hemlifvets och sedens skaparinnor, hafva framfr allt skuld i
att den vackra, starka konservatismen dr ut, att hemlifvet allt mer
saknar den fasthet och sknhet, hvilka gifva djup t hemknslorna och t
fosterlandskrleken.

Jag vill hr endast uppehlla mig vid en enda sida af den nmda
hnsynslshetens utplattande invrkan, nmligen den, som yttrar sig i
utplnandet af de gamla fstseder, hvilka fordom voro orubbliga
grundlagar i hemmen.

Att en del gamla seder mste komma att fvergifvas, sammanhnger med nya
lifsskdningar, ndrade produktionsfrhllanden, lifligare samfrdsel
och andra tidens drag. Att hvarje hem kommer att fira sina fster mer
individuellt, r fven en naturlig fljd af utvecklingen. Men mnga af
de gamla bruken ro icke afskaffade genom ngot annat inflytande, n
slapp likgiltighet och bristande sinne fr den gldje och stmning,
dessa bruk medfra. Framfr allt ha hllningslshet och poesilshet
eftertrdt den gamla innehllsrikedomen, emedan man frsummat att gifva
fasthet och fljdriktighet t de nya bruk, dem man i hvarje srskilt hem
gr gllande. Ena ret firar man till exempel julen p ett stt och
andra ret p ett annat; den ena anordningen finner husmodern besvrlig,
den andra finner husfadern ondig, och s fverger man dem och det
uppstr i fstvanorna en rrlighet, under hvilken barnen medvetet lida.
"Hvarfr f vi inte detta i r? Vi hade det ju s i fjol? Ack, lt oss
f det s, som vi frr brukat!" hr man ofta barnen bedja. Och de rja
genom denna sin konservatism en djup etisk och estetisk
sjlfbevarelseinstinkt! Ty det r upprepandet, vanorna, hvilka p alla
hemlifvets omrden bestmma knslornas djup och innehllsrikedom. Illa
skter drfr den uppfostrare sitt vrf, som icke frstr att bruka
rets fster, liksom alla dess andra naturliga gldjemnen, fr att
utveckla barnets knslolif, fr att poetiskt frdjupa s vl dess
mhets- som dess sknhetsintryck.

Hemmet i staden har i detta fall frre hjlpmedel n hemmet p landet,
men hvarje hem har dock ngon mjlighet att gra afbrotten i rets
hvardagsgng rika p frg, en frg, som ger en gldande glans nnu t
gubbens minnen, och som trar frmlingens gon nr han, i andras hem,
ser ngra af de sm drag, hvilka voro fstens knnetecken fven i hans
barndomshem.

I staden som p landet har man ju i regeln julgranar, och barnen sjlfva
vaka s godt de frm fver att granen skall blifva prydd alldeles p
samma stt r efter r. Och fver julmatens hfdvunna art vakar den
manliga konservatismen!

Men annars bestr julens firande numera egentligen i hopandet af nya
lckerheter och i massor af julklappar. Ingendera delen frmjar den
poetiska julstmningen! Men den gammaldags julfirningen med grenljus och
stora hgar af julbullar; med krfve t fglarna och dopp i grytan; med
julbock, julkrubba och julkubbe; p landet med den hnryckande frden
vid bloss till julottan; med de gamla jullekarna nda till tjugondag
Knut, d julen dansades ut -- alla dessa och andra gamla seder fyllde
barnets sinne med hlgens sregna stmning, en stmning, som tyvrr allt
mer frflyktigas genom det nutida julfirandet: frssandet i ett
fverfld af presenter, godsaker och stora barnkalas. Hr och hvar
uppehllas ju nnu en och annan af de gamla julsederna, men i det stora
hela blifva dessa seder allt mer tillflliga och hra icke till det
ovillkorliga, det genom hvilket fstminnena bli djupa och skilda frn
allt annat.

Nyret har lnge saknat en srskild fstprgel, ty nyrsvakan r nstan
alldeles fallen ur bruket. Men drfr borde hemmen skapa hvar sin sed,
enligt hvilken de unga -- i allvar och i gldje -- p ett vackert stt
sade det gamla ret farvl och hlsade det nya. Trettondagen har numera
endast kvar sin bna i grten, sedan den frjd, som stjrngossarna
beredde barnen, fven hr till det frsvunna. Som folksed kan
stjrngossarnas vandring ju icke terkomma, men som hemnje fr barnen
kunde seden helt visst nnu bli lnglifvad, i synnerhet sedan Skansen
-- till hvars skapare den sunda konservatismen i vrt land str i
outplnlig tacksamhetsskuld -- ter upptagit densamma, liksom Lucia med
hennes brinnande ljuskrona.

Psken har ju nnu p vstkusten kvar sina pskeldar och fver allt sina
gg, med mlning och med inskrifter. Den gldjen kunde bli nnu
stmningsfullare fr barnen, om man fljde den tyska seden att -- d man
s kan -- utomhus, i det nyss bara grset och bland de nnu nakna
buskarna, gra fgelbon, i hvilka barnen sedan sjlfva ska och finna
sina brokiga gg -- den nnu kala markens frsta frukt fr ret! Endast
i f bygder ser man nu vid Valborgsmssan eldarna flamma i den ljusa
kvllen. Inte heller firas frsta maj som frr med vfflor och mjd, af
hvilket man drack sig mrg i benen! Om hemmen ter upplifvade denna sed
och -- i en tidsenlig form -- den gamla leken mellan de utkldda vinter-
och vrkungarna, skulle barnen erhlla ett ofrgtligt minne af vrens
terkomst.

Allt hvad vren hunnit gifva af blommor och grnt sattes fordom vid
pingsten i spisel, i ljuskronor och stakar -- liksom fr att fira vrens
seger fver allt, dr elden kmpat mot vinterns kld och mrker! Och
huru "kldde" man icke hvar vr vid midsommaren; huru kr var ej dess
fst med sin "majstng", sin dans och sin musik i sommarnatten! Men p
mnga stllen i vrt land r nu ocks majstngen tyvrr endast ett
minne!

Alla dessa och andra enkla bruk, som sammanhngde med lifsuppfattningen
och med rets tider, voro emellertid fulla af just det enkla bildsprk,
den naiva sknhet, som lmpa sig fr barnets behof och gifva poesi t
barnets stmningar.

Hvarje hem har ju fven sina srskilda fstdagar, t hvilka man dock nu
mera ofta p samma stt frsummar att gifva denna srskilda fstprgel,
som frn en kr vana blir ett krt, rrande minne. Fdelsedagarnas och
andra bemrkelsedagars traditionella blommor, fstrtter och "firningar"
-- n med "utkldsel" eller knckkokning eller plttkalas och dylika
enkla njen -- kunna emellertid icke ersttas af ngra mer storartade,
fr hvar gng nya fstligheter.

Hvarje hem har plikten att gra fven hvardagen och sndagen
innehllsrika fr barnen, genom sm njen efter slutat arbete: om
vintern sagostunder vid brasan, med pplen och ntter vid srskilda
anledningar; eller sng kring pianot eller lsning af en ny "rolig bok"
eller frevisning af ett planschvrk. En mor, som r artist i hemlifvets
konst, skapar fr aftonens samvaro det lugn, som redan ger barnen en
fstlig knsla; hon frstr att med ngra blommor i en vas eller andra
enkla sm anordningar fr trefnaden fylla barnens sinne med omedveten
sknhetsgldje, medan den mor, som saknar hemlifvets konstsinne, dremot
dagligen pinar barnen genom den oro, den fulhet, den hllningslshet,
hon kring sig utbreder. Under gemensamma vandringar -- srskilt nr
hemmet r p landet -- fverflda gldjekllorna fr den, hvilken
frstr att lra barnen se hela naturen som en fst, frn framtrdandet
af slgens luddiga "gsungar", blsipporna och lrkan, till den frsta
hvita snn! Det r kunskap och poesi p en gng att lta barnet flja
kornet fram till den grna brdden, det lena axet och det fina mjlet;
honungen frn klfverngen och lindblomman till den hvita vaxcellen;
fgeln frn det sprckliga gget i boet till flyttfglarnas frd genom
den klara hstluften; pplet frn den rosiga blomman till den fyllda
fruktkorgen!

Genom att de vuxna slunda lra barnet se och frst naturen, blir hela
ret fr barnet fylldt af lefvande sknhet. Barnen rkna tiden efter det
frsta gkropet, det frsta axet, den frsta linnan, det frsta
smultronet och de frsta ntterna! De lra sig lska all sknhet omkring
sig, som konstnren lskar den. Och fven den hvardagliga enformigheten
genomtrnges fr dem af innehllsrikedom, nr de vnja sig att med alla
sinnen lefva, med alla sinnen njuta sknheten, frst p barnastt, i det
lilla och enskilda, sedan -- d blicken vidgats -- i det stora och hela.

Mngen kvinna, som sjlf r knslig fr sknheten och naturen, som
knner stmningens makt att ge frg t tillvaron, som genomgldes af
minnenas poesi, frsummar dock nu ofta att fr barnen rikta hemlifvet
och sckendagen, liksom fststunden och hlgen, med denna frg, denna
poesi. Men nr hemlifvet ter blir en konst, till hvars utfning
kvinnorna erhlla ro och tid, d kommer en af de uppgifter, t hvilka de
med djup skapargldje skola gna sig, att blifva den att, genom enkla
och naturliga medel, fylla hemmet och barnasinnet med dagliga gldje-
och sknhetsknslor.




4. Skymningsbrasan.


Om allt mellan himmel och jord finnas olika meningar. Enstmmiga ro
emellertid tankarna om solen och om brasan; tminstone ro alla nordbor
rttrogna sol- och eldsdyrkare!

Men man lefver ej efter denna sin religion. P mnga stt berfvar man
sig sjlf solen -- till exempel genom att tppa fnstren med gardiner
eller sofva lngt in p frmiddagen! Och r frn r uttrnges brasan af
brnslesparande uppfinningar.

Det r icke mera den blossande julbrasan, som ger julaftonen dess
ljusskimmer. De vldiga stockeldarna flamma icke lngre i de stora ppna
spisarna p herregrdarna, ty spisarna hafva mst ge vika fr
kakelugnarna, som nu i sin ordning ofta st kalla. Just i vr tid, nr
man icke lngre har ro att hlla skymning eller rd att elda med ved,
har man brjat brodera braskuddar, inbjudande till lnga pratstunder
framfr elden i skumrasket, kuddar, hvilkas ofrnderligt prydliga skick
emellertid visar, att brasan sllan brinner. Som andra gudomligheter
fre henne r hon frjagad af den prosaiska nyttan, denna gng i gestalt
af patenterade kaminer och vrmeledningar!

Men med brasan frlorar vrt folk mer poesi och sknhet n om tre
fjrdedelar af alla vra skalders och mlares vrk ginge upp i rk!

Finnes det ngot kta nordens barn, som ej frst brjade drmma under
stirrandet i den lekande, lockande elden, hvilken omjligt kunde vara s
stygg, som mamma sade? Bar drmmaren fven gryet till en tviflare i sig,
d blef en dag hgen att prfva eldens egenskaper oemotstndlig: man
brnde under jubel den ena saken efter den andra, tills pappas tidning
eller mormors stickstrumpa blifvit underkastade eldprofvet, eller de sm
hnderna illa tilltygade under ngot frsk att ta fatt den trolska
elden. Men hvarken bannor eller brnnblsor kunde minska krleken till
elden: den sklfvande vrdnad, hvilken utgr en s stor del af barnets
krlek -- liksom af all stor krlek -- blef endast kad och med den
tjusningen.

Och nr man blifvit ngra r ldre, d ro de vxlande bilder, glden
dana, barnens kraste tafvelbok, en dr de sjlfva ro de skapande
konstnrerna.

"Hvad ser _du_?" frgar man hvarandra. "En jtte med ett gldande gap."
"Jag ser en prinsessa p kn i en skog." "Ser du dr, ett lejon, med
eldgon?" "Ja, ja, och bakom en riddare med hjlm!"

Hvar och en i syskonringen -- ifall man har lyckan att vara flere syskon
-- vljer i glden sitt palats. Och mnga ramlade luftslott under senare
r hafva framkallat mindre hftiga sorgeutbrott n det torn, som frst
instrtade, mngen sttlig villa mindre kta gldje n det slott, som
lngst stod upprtt i den falnande glden.

Och huru mnga hemska och rrande sagor hafva icke ftt sina belysningar
af brasan, nr barnjungfrun berttat "mera", "bara mera", med
barnaflocken lgrad omkring barnkammarelden, som lyst i trarna p
deras, af harm eller hnfrelse blossande, kinder! Nr sedan sagorna
tystnade, emedan smsyskonen skulle i sng, d afhandlades det hrda vid
en brasa i salen; jttehufvuden kncktes och troll stektes i
inbillningen, medan ntterna och pplena undergingo detsamma i
vrkligheten. Man tflade om att visa sig duktig genom att -- sedan man
frst brandfrskrat fingrarna i munnen -- nappa de kol, som sprakade
ut, och kasta in dem igen. Stundom lyckades det s vl, att en hel brand
fll ned och mste in igen med hjlp af eldgaffel och en fyndighet, lik
Tummelitens i dennes svra lgen! Nr man lyckades med branden vxte
modet, och man undrade ifall man ej sjlf genom list och bragd kunnat
bortsnappa sjumilastflarna och hmta prinsessan ur jttens vld?

Allt detta afhandlades, medan falaskan fll fver glden, skuggorna
djupnade i salens hrn och den dende brasans rda strimmor blefvo s
hemska, att man krp ttt intill hvarandra i tjusad skrck fver dessa
drmda faror.

Nr s den tiden kom, att man kunde lsa sagor sjlf, huru mnga frbud
utfrdades icke mot att lsa vid eldsken fr gonens skull; frbud dem
man gjorde vl i att fvertrda! Ty om n gonen ledo en smula -- hvad
vann icke fantasien af denna lsning framstupa vid brasan, hvars flammor
lekte fver Andersens Eventyr eller folksagorna eller Snorre Sturlason;
hvars rda gld manade fram syner af de blodiga bljorna vid Svoldern
och Hjrungavg!

Intet landtbarn glmmer vl ngonsin den stora dag, d man fr frsta
gngen fick elda i barnkammaren: huru man sprang till sjlfva vedbacken
efter veden; huru man tiggde de torraste spingstickor; huru man tillgrep
en hel bunt svafvelstickor, njutande af syskonens hpnad, de som nnu
strngt frmanades att icke leka med elden! Ingen minister har med mera
oro motsett voteringen om en kabinettsfrga, n en dylik sexring
afvaktat om den nytnda brasan skulle ta sig!

Och nr sedan den lder kommit, d man icke lngre r liten, men nnu
ung, huru drmmas ej just vid brasan de finaste, skraste drmmar om
lyckan vid egen hrd! Och huru ofta hafva ej under alla ldrar trar
torkats i brasans sken; huru klart har man icke vid dess ljus blickat in
i de dolda gmslena af sin egen eller en annans sjl! Huru mnga rika
minnen hafva ej genom brasans trollmakt blifvit frambesvurna!

Man vet icke riktigt hvad en brasa r, om man ej firat skymning invid en
dylik, som flammat ur spiseln i ngon gammal bondstuga eller
prstgrdssal eller kanske allra hlst i en herregrdssalong, en brasa,
hvars sken fladdrande lekt fver de trpanelade vggarna, belyst de
mrknade familjeportrtten, glindrat i ljuskronornas prismer, kallat
fram ur halfskymningen alla rda frgstnk i de gamla broderierna, all
frgyllning p de antika stolarna och uppfrt fantastiska dansar i det
hga taket. Under tiden mste en kvinnlig familjemedlem af en fregende
generation bertta -- p det kta konstnrliga, stilla stt, dr
berttaren sjlf frsvinner -- och gra alla de romantiska slkt- och
ortkrnikorna samtida, lefvande, frfrande och frfrande. Medan man,
under stirrande p eldens lekande tungor, lyssnade till den lugna,
lidelsefria stmman, d vaknade kanske fr frsta gngen aningen om
lifvets tragik: om lidelser, frtrande som eldslgor, om knslor,
hvilka icke af stora vattustrmmar kunna utslckas.

Brasan glder aldrig s gyllenrd som i sdana skymningsstunder, utom
nr tv mnniskor i ett nytt hem blicka in i den, under drmmen att bli
lyckliga genom hvarandra, och nr den flammar som gldjebloss frn
hrden i ett terfunnet hem.

Den religisa kult, fderna gnade hrden lika vl som altaret, har
egentligen aldrig upphrt i vra nordliga bygder, dr elden under en
stor del af ret erstter solens vrme och ljus. Spren af denna
religisa dyrkan lefva nnu i mnget folkord, mngen folksed nda frn
de tider, nr vikingar, under af stockelden sotad s, samlades till
sagofrtljande dryckeslag.

Hvad brasan dag ut och dag in r fr fattigman p svenska landsbygden,
det anar den, som en hstafton farit frbi bygdens sm stugor och i
brasans fladdrande ljus sett barnen samlade kring mor, som kokar grten
eller spinner p sin rock, medan barnen med hg rst lsa sin lxa i
eldskenet, hvilket breder en stunds glans och sknhet fver den
tarfligaste omgifning. Och far kar farten af sina nyss s trtta steg,
nr han ser det vnliga eldskenet lysa ur de sm rutorna!

Det r en nnu terstende rikedom fr landsbygdens fattiga att, huru
stora deras umbranden n annars ro, de mera sllan n deras likar i
staden behfva sakna eldens lifgifvande inflytande. I fattig mans stuga
erstter den frn spiselhllen sprakande tallvedsbrasan delvis varma
klder och nrande rtter, lampor och ljus, taflor, musik och poesi. Det
var detta den franske diktare visste, som svarade sin dotter, d hon
sporde om de bda glimmande punkterna vid synranden:

    Tvnne vrldar, mitt barn, tvnne vrldar,
    fattigmans eld r en, den andra en stjrna ...

Men ocks i frga om de burgna hemmen finnas de, som tro att hemkrleken
str i s oupplsligt samband med eldstaden, att den aftager med denna
och alldeles upphr i de land, dr elden endast brukas att koka vid! S
mycket sanning ligger vl i denna paradox, att arten af hemknslan helt
visst blir en annan hos de folk, dr inga brasor behfvas.

Men dessa folk ga d en ersttning i rikare solflden och i allt det
myckna, som drmed sammanhnger. De nordbor ter, hvilka ej bland sina
kraste barndomsintryck hafva brasan -- och dessa stackars mnniskor
blifva i kaminernas dagar allt flera -- dessa nordbor hafva ingen
ersttning. De blifva, om icke smre, s dock alldeles afgjort fattigare
n de, hvilka ga denna heliga eld bland sina minnen. Och drfr br
hvar och en, som kan det, lta sina barn vxa upp med brasans gldje.

       *       *       *       *       *

Under dessa funderingar fver brasan hade jag nstan glmt min egen,
hvilken franledt dem.

Skrnade lgo trden i kakelugnen, frdiga att vid den lttaste berring
falla i sr med rdgldande kol, hvilka snart skulle kallna till en
handfull aska, enda terstoden af hvad som en gng var den fina
resningen af en glnsande, hvit bjrk, som speglat sin mjlla vrgrnska
i en insjs yta; fver hvars vajande grenar sommarmnskenets ljusa
floder runnit; som p ngens hstdfna tufvor strtt skurar af
gyllengula lf; p hvars fina, af rimfrostens silfver omspunna, kvistar
vinternattens stjrnor hngt som blblixtrande juveler.

Stackars bjrk! All din fgring, all din kraft, all din rikedom,
hindrade icke att yxan sattes till din rot, att sgen gjorde dig till
ved!

Du blef "vrderad" och du blef "samhllsnyttig". Men det kostade dig
ditt lif ...

Den sista glden mrknade. Under falaskans grhvita flagor blnkte dock
nnu ngra kol, ett par heta, glimmande gon, hvilka tycktes sprja:

"r d mnniskornas de annorlunda?"

Ja, svarade det inom mig, mnniskornas de r annorlunda men ej sllan
ringare. fven vi ryckas ofta ur den sfr, i hvilken vi lefvat vrt
vrkliga lif, bort till nyttans vrld. Men dr bli vi icke, som trdet,
lifvande, vrmande sknhets- och gldjebringare. Vi frtorka, vi
frbrnna icke. Men frst nr vi inse att vi mste frbrinna, ifall vi
skola lyckas gra lifvet varmare och sknare fr oss sjlfva och fr
andra -- frst d skola vra mnniskoden i innehllsrikedom kunna
jmfras med trdets, hvilket falnar p vr hrd!





End of the Project Gutenberg EBook of Sknhet fr alla, by Ellen Key

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SKNHET FR ALLA ***

***** This file should be named 39213-8.txt or 39213-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/3/9/2/1/39213/

Produced by Tor Martin Kristiansen, Eva Eriksson and the
Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net


Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
http://gutenberg.org/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at http://pglaf.org

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org


Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit http://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations.
To donate, please visit: http://pglaf.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.


Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.


Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     http://www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
