The Project Gutenberg eBook, Theocritos' Idyller, by Theocritus,
Translated by Axel Gabriel Sjstrm


This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
other parts of the world at no cost and with almost no restrictions 
whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
the Project Gutenberg License included with this eBook or online at 
www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
to check the laws of the country where you are located before using this ebook.




Title: Theocritos' Idyller


Author: Theocritus



Release Date: January 7, 2017  [eBook #53914]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1


***START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK THEOCRITOS' IDYLLER***


E-text prepared by Jari Koivisto and Tapio Riikonen



THEOKRITOS' IDYLLER

i Disputationer utgifna

af

Axel Gabriel Sjstrm






Helsingfors,
hos J. C. Frenckell et Son,
1833.




INNEHLL:

      I. Thyrsis.
     II. Hexmstarinnan.
    III. Amaryllis.
     IV. Battos och Korydon.
      V. Komatas och Lakon.
     VI. Damoitas och Daphnis.
    VII. Skrdefest.
   VIII. Herdeqvds-sngarene.
     IX. Daphnis och Menalkas.
      X. Milon och Battos.
     XI. Kyklopen.
    XII. Den lskade.
   XIII. Dylas.
    XIV. Kyniskas krlek.
     XV. Syrakusanskorna.
    XVI. Chariterna eller Hieron.
   XVII. Till Ptolemaios.
  XVIII. Helenas brudsng.
    XIX. Hningstjufven.
     XX. Ungherden.
    XXI. Fiskarene.
   XXII. Dioskurerne.
  XXIII. lskaren.
   XXIV. Liten Herakles.
    XXV. Herakles lejondrparen.
   XXVI. Bakchantinnorna.
  XXVII. Daphnis och flickan.
 XXVIII. Slndan.
   XXIX. Favoriten.
    XXX. Adonis' dd.




I Idyllen.

THYRSIS.


Thyrsis,

    Ljuft r suset af talln, getvktare, hvilken derborta
    Ruskar sin krona vid kllornas vg; ock ljufveligt r din
    Pipas ljud; nst Pan det andra priset du toge.
    Finge guden en bock, den behornade, geten du vunne,
    Finge guden en get som sngpris, fll p din andel               5
    Killingen! Killingens ktt r s godt, tills henne du mjlkat.

Getherden.

    Ljufvare r din sng, frherde, n sorlande vattnet,
    Som sin vg nedgjuter ifrn bergspetsen, den hga.
    Finge sngens gudinnor en tacka till segerbelning,
    Du erhlle till pris ett diende lamm; men om dessa              10
    Heldre tcktes ett lamm, du tackan skulle bekomma.

Thyrsis.

    Sig, vid nympherna, sig, getvktare, vill du dig stta
    Hr vid sluttande kulln, der porsen sig frodar, och blsa
    Syrinxpipan; men jag mellertid skall valla din gethjord.


Getherden.

    Ej, frherde, det hfs, ej hfs oss blsa p pipa               15
    Middagstiden; vi ridas for Pan. Ty trttad af jagten
    Hvilar han vanligen d, och du vet, den guden r amper,
    Sitter ju jemt p hans nsa ocks den bittraste galla.
    Men (du knner, o Thyrsis, de qval, som Daphnis har lidit,
    fven i herdasng frnmst bland alla du anses,)                20
    Kom, vi m stta oss ned vid en alm midt framfr Priapos
    Och kllnymphernas stod, der herdarne redt sig en hvilbank,
    Och der ekarne st; men sjunger du, liksom i tflan
    Fordom en gng du qvadde i lag med Libyern Chromis,
    Jag dig gifver en get, tv killingars moder, som mjlkad        25
    Trenne gnger om da'n, tv stfvor till brddarna fyller,
    Ger den djupa stnkan, med vax, det doftande, bonad,
    Som, tverad och ny, nnu tycks lukta af stickeln.
    Kringom brddarnas fversta rand framslingrar sig murgrn,
    Murgrn, med helichrysos besprngdt, kring detta sig snrja     30
    Refvor med herrligsta frukt i saffranfrgade klasar.
    Under dessa man skdar en m, ett gudarnes konstverk,
    Prydd med kappa och dok; bredevid sknlockige mnner
    Under vexlande ord hit och dit, den ene och andre
    Tvista; deraf likvl ej ungmns hjerta bevekes.                 35
    Utan med mysande mun anblickar hon stundom den ene,
    Stundom hon kastar sin hg p den andre. Desse af krlek
    Lnge och ffngt fika med gon som nattvak rja.
    Nrmst till dessa r gjord en fiskaregubbe, en skroflig
    Hll, der brdskande slpar till varps det vldiga ntet        40
    Gamle mannen, en flande lik som hftigt arbetar.
    Just man skulle nu tro, att han fiskar af all sin frmga,
    Ty s svller i nacken hvarendaste sena fr gubben;
    Fast grhrig, likvl hans kraft r ynglingen vrdig,
    lngt stycke ifrn den i sjn arbetande mannen                  45
    Frodas purpurdrufvornas mngd ett tjusande vinberg.
    Liten en pilt, som sitter upp stengrdet, bevakar
    Stllet, och strax bredevid man ser tv rfvar; den ena
    Lunkar snaskande trden omkring, den andra mot gossens
    Matsck stller frst och rnar ej lemna den lille,            50
    Frrn frukosten hon snattat, och bragt drufvaktarn till korta.
    Han mellertid hopfltar af halm grannt giller fr syrsor,
    Hftande hop det med sf, och vrdar sig hvarken om matsck,
    Eller om rankor, dessmer han glades t arbetets framgng.
    Rundt kring stnkans brdd sig slingrar den bjlige bjrnklon   55
    kta aiolisk klenod; att bringa din sjl i frvning.
    t kalydoniske kramaren jag fr henne betalte
    Utom en get, en stor ostkaka af hvitaste getmjlk.
    Aldrig nnu hon kom vid min lapp, men gmmes i skpet
    Ovidrrd; hgst gerna jag vill dig henne frra,                60
    Om du, kraste, sjunger fr mig det lskliga qvdet.
    Ej afundas jag dig, du gode, det ringaste; sngen,
    Tr du ej spara t glmskans regent, den dunkle Aides.

Thyrsis.

        lskade sngmr, brjen en sng, nu brjen en herdsng!
    Thyrsis r hr frn Aitna och stmman, J hren, r Thyrsis'.
    Hvarest voren J, nympher, d Daphnis frtvinade, hvarest?
    Monne i Peneus' herrliga dal, eller monne i Pindos'?
    Ty J vistades ej vid den ymnige floden Anapos,
    Icke p Aitna's topp och vid Akis' heliga vatten.
        lskade sngmr, brjen en sng, nu brjen en herdsng!     70
    Honom schakalernas flock, och vargarna honom betjto,
    Honom lejonet sjelft, d han dtt, begret i sin ken.
        lskade sngmr, brjen en sng, nu brjen en herdsng!
    Mngen ko vid hans fot, mngtaliga tjurar och qvigor,
    Mnga kalfvar jemvl framblade sorgsne sin klagan.             75
        lskade sngmr, brjen en sng, nu brjen en herdsng!
    Steg s Hermes tillfrst frn berget, och sade: O Daphnis,
    Ho anstter dig? ho upptnde ditt hjerta s hftigt?
        lskade sngmr, brjen en sng, nu brjen en herdsng!
    Stego s oxarnes herdar och getternas, stego s lammens.        80
    Alle frgade, hur det var fatt. Steg fven Priapus
    Neder, och, stackars min Daphnis, han sad': hvi smktar du? Flickan
    Frs p ilande ftter omkring hvar kalla och dunge,
        (lskade sngmr, brjen en sng, nu brjen en herdsng!)
    Skande dig. Rdfattig du r och en tlper i lskog.            85
    Dig koherde man kallat, och nu getvktarn du liknar.
    Nr getvktaren ser, hur brkande gettren bestigas,
    gonen smkta der fre att sjelf han ej blifvit en getbock.
        lskade sngmr, brjen en sng, nu brjen en herdsng!
    fven fr dig, d du ser smflickorna, huru de skalkas,         90
    gonen smkta, att icke med dem du trder i dansen.
    Desse ett endaste ord koherden ej svarte, men envist
    Bar hn krlekens qval, och bar det till lefnadens nde!
        lskade sngmr, brjen en sng, nu brjen en herdsng!
    Kom s den tjusande Kypris ocks med leende later,              95
    Leende dolskt, och likvl hon hyste fiendtliga tankar,
    Sade: du skryter, o Daphnis, allts att du vinner min Eros;
    r du ej sjelf mellertid af Eros, den skrcklige, vunnen?
        lskade sngmr, brjen en sng, nu brjen en herdsng!
    Daphnis henne derp genmlte: frderfliga Kypris,              100
    Kypris' frhatliga du, o Kypris, af ddlige afskydd,
    Allt bebdar ju, allt, att solen r ren fr oss bergad;
    Daphnis i skuggornas land till och med blir Krlekens pina.
        lskade sngmr, brjen en sng, nu brjen en herdsng!
    Kypris' mte med herden du minns? -- -- -- G ter till Ida,   105
    G till Anchises, ty sf hr vexer, och ekarne derstds!
    [Hr kring kuporna svrma s gladt de flitiga bina.]
        lskade sngmr, brjen en sng, nu brjen en herdsng!
    n r Adonis i ungdomens kraft, ty han vallar ju fren,
    Skjuter ju harar nnu, och allt slags byte frfljer.          110
        lskade sngmr, brjen en sng, nu brjen en herdsng!
    Stll dig terigen infr Diomedes i hrnad,
    Skrytande s: jag Daphnis betvang, nu manar jag dig ut!
        lskade sngmr, brjen en sng, nu brjen en herdsng!
    O J vargar, schakaler, och bjrnar i skrefvornas hiden,        115
    Faren d vl! Jag, Daphnis, ej mera med eder i skogen
    Gr, eller dalarna, nej, eller lunden, farvl Arethoisa,
    Och J floder, som vlfven frn Thymbris ett tjusande vatten!
        lskade sngmr, brjen en sng, na brjen en herdsng!
    Daphnis r jag, densamme som hrstds vallade korna,           120
    Daphnis r jag, som vattnade frr hr tjurar och kalfvar.
        lskade sngmr, brjen en sng, nu brjen en herdsng!
    O Pan, Pan, om du r p Lykaiosberget, det hga,
    Eller det stora Mainalos du kringvandrar, s nalkas
    Sikulers , samt lemna nu Helikes udde, och lemna              125
    Lykaonidens resliga vrd, af gudar beundrad.
        Sngmr, hren nu upp, upphren med herdliga sngen!
    Kom, o konung, och tag den med vax hopfogade, granna,
    Hningdoftande pipan, hvar munstycket r krokigt!
    Ty af Eros i sanning jag ren bortslpas till Hades.            130
        Sngmr, hren nu upp, upphren med herdliga sngen!
    Nu, J violer, vexen i trnhck, vexen p bjrnklo,
    Blomme uti enbuskarme sjelf den skne narcissen!
    Allt frbyte gestalt, och pronen mogne p furun,
    Derfr att Daphnis dr, ock hyndan m slitas af hjorten        135
    Tfle med nktergalen om pris bergsskrefvornas uggla!
        Sngmr, hren nu upp, upphren med herdliga sngen!
    Sedan detta var sagdt, han slutade. n Aphrodite
    nskade rdda hans lif, dock Moirernas samtliga trdar
    Brustit. Till Acherons flod hnvandrade Daphnis, och hvirfveln  140
    Slukade nymphrens vn, den af sngmr icke frskjutne,
        Sngmr, hren nu upp, upphren med herdliga sngen!
    Och du, vlan, gif stnka och get, att, sedan jag mjlkat,
    Offer t sngens mr jag m bringa. O, hell er, J sngmr!
    Hell er! En annan gng jag vill sjunga ett vackrare qvde!     145

Getherden.

    Mtte din tjusande mun uppfyllas af hning, o Thyrsis,
    Fyllas af hningskaka, och kostliga Aigilos-fikon
    Vare din spis! mer fgnar din sng n lsklige Tettix'.
    Hr, tag stnkan! min vn, se, huru hon doftar behagligt!
    Kunde vl snarligen tro, att hon tvttats i sknhetens kalla.  150
    Kom, Kissaitha, var snll! Nu mjlka du henne! J getter,
    Dansen ej s, att bocken ej gr det fula med med eder!




II. Idyllen.

HEXMSTARINNAN.


    Hvar r min lager, o Thestylis, sg? hvar krlekens trolldryck?
    Kransa mig offerpokaln med purprade bindeln af frull;
    Jag vill besvrja den lskade man, som nu mig bekymrar.
    Som p tolfte dagen ej sknkt ett besk t den arma,
    Och som ej tsport alls, om vi dtt eller re vid lifvet,        5
    Som ej knackat p drrn, den frarglige! Skert har Eros
    Frt hans flyktiga hg till en annan, och sjelf Aphrodite.
    Till Timagetos' kmpareban skall jag vandra i morgon,
    Att jag den falske m se, och bannas for sdana ofog.
    Nu med trolldomars kraft jag honom frtrollar. O mne,          10
    Skicka ditt klaraste sken, d jag tyst anropar din gudom,
    Jemte Hekate ock i tartarn, af hundarna fruktad,
    Nr bland ddas grafvar hon gr och svartnande bloden.
    Hell dig, Hekate, hell, frskrckliga, fr oss till mlet,
    Dessa kryddor frlna en kraft, ej mindre n Kirke              15
    Sina gaf, och Medeia, och gaf Ferimede, den blonda!
        Iynxsnurra, du drag till mitt hem krlsklige mannen!
    Kornmjl, brnnas i elden nu frst; str mera och mera,
    Thestylis! Sg, oslla, ditt vett hvart r det frfluget?
    r d fr dig, skamlsa, ocks jag vorden ett gyckel?           20
    Str, och derunder sg: jag kringstrr benen af Daphnis!
        Iynxsnurra, du drag till mitt hem krlsklige mannen!
    Delphis mig hgligen krnkt, men jag min lager fr Delphis
    Brnner; och likasom den hgt sprakar i flammande elden,
    Snart uppgngen i rk, att ej ens dess aska vi finne,           25
    S frsvinne, o Delphis, jemvl din lekamen i lgan!
        Iynxsnurra, du drag till mitt hem krlsklige mannen!
    Likasom jag, med hjelp af en gud, vaxbilden frsmlter,
    S frsmlte af lskog nu strax ock Myndiern Delphis!
    Likasom kopparsnurran omkringsvnga, mtte han fven            30
    Utanfr drren hos oss kringsvngas af krleksgudinnan!
        Iynxsnurra, du drag till mitt hem krlsklige mannen!
    Nu sker offer af kli. O Artemis, fven i Hades
    Den stenhrde du rrde, och allt hvad eljes r styfsinnt.
    Thestylis, redan fr oss, hr, hundarne tjuta i staden,         35
    Ren gudinnan p gatorna gr, lt klockorna ljuda!
        Iynxsnurra, du drag till mitt hem krlsklige mannen!
    Skda, hafvet r tyst, och vindarne alla ha tystnat,
    Men ej tystnat den trande sorg, som bor i mitt hjerta,
    Utan fr honom allen' jag glider, som gjorde mig usla           40
    Till ett skndadt barn och fraktadt, i stllet fr hustru.
        Iynxsnurra, du drag till mitt hem krlsklige mannen!
    Vin tre gnger jag gjuter, och sger derjemte, du blda:
    Antingen lskare sluts i hans famn, eller ock lskarinna,
    Blefve s stor hans glmska, som Theseus berttas tillfrne     45
    P n Dia frglmmt sknlockiga mn; Ariadna!
        Iynxsnurra, du drag till mitt hem krlsklige mannen!
    Hippomanes r en vext hos Arkader; efter den rasa
    Samtlige flarne bergen omkring och de hurtiga stna.
    Sge jag Delphis s inrusa i denna min boning,                  50
    Sjelf en rasande lik, frn glnsande kmparebanan!
        Iynxsnurra, du drag till mitt hem krlsklige mannen!
    Detta brm frn kappan hos mig frlorade Delphis,
    Nu jag sliter det snder, och kastar i sprakande elden.
    Ve, ve, Krlek, du sleme, hvarfr fastsg du dig, hvarfr       55
    Drack du, en polens igel, min blod till yttersta droppen?
        Iynxsnurra, du drag till mitt hem krlsklige mannen!
    dlan krossar jag nu, och i morgon jag bringar dig giftdryck.
    Theatylis, hr tag smrjan emot, och stryk den p trskelns
    fversta rand, som du vet, vid hvilken i sanning nnu jag       60
    Hnger med hjerta och sjl; (mig aktar han icke det minsta.)
    Sg, d du spottar derp: det r Delphis' ben som jag smrjer.
        Iynxsnurra, du, drag till mitt hem krlsklige mannen!
    Men nu, vorden allen', hur skall jag begrta min krlek?
    Hvadan brja? och hvem bragte mig slika bekymmer?              65
    Gick nu Eubulos' dotter, Anaxo, som korgbrarinna,
    Genom Artemis' lund; otaliga skaror af annat
    Vildbrd fljde prestinnan i tg, och derhos en lejinna.
        Gissa d, hvadan han kom, min lskog, du hga Selana!
    Men Teucharila -- hvile hon stt! -- den Thrakiska amman,       70
    Boende nra vr port, besvor mig och bad p det hgsta,
    Att festtget bese. Jag olycksaliga flicka!
    Fljde henne i slpande skrud af kostelig bomull,
    Prydd i talar, som gifvit t mig till lns Klearista.
        Gissa d, hvadan han kom, min lskog, du hga Selana!       75
    Redan till Lykon's hus var hlften af vgen passerad,
    D jag sg Eudamippos oss nalkas vid sidan af Delphis.
    Blondare var ungsvennernes skgg n skn Helichrysos,
    Brsten skinande mer -- lngt mer, n du, o Selana,
    Ty de lnde d just frn skolans herrliga mdor.                80
        Gissa d, hvadan han kom, min lskog, du hga Selana!
    Ack, hur jag sg, hur jag rasade, hur vardt uslingens hjerta
    Sradt! Fgringen all hnflyktade, festliga tget
    Mrkte jag ej; ej huru jag kom hem ter tillbaka,
    Visste jag; feberns flammande gld i grund mig frstrde.       85
    Tio dagar jag lg i min sng och ntterna tio.
        Gissa d, hvadan han kom, min lskog, du hga Selana!
    Blef derjemte min hy fullkomligen lika med Thapsos,
    Hret frn hufvudet fll alltsamman; ej annat var frigt,
    n benknotor och skinn; hvem fanns, som jag ej beskte?         90
    Gick jag frbi en endaste knut, der bodde en trollkring?
    Dock jag ej lindring fick; sin kos blott flyktade tiden.
        Gissa d, hvadan han kom min lskog, du hga Selana!
    Derfre sade jag sanningen rent t Thestylis, trnan:
    Hr nu, vlan du, skaffa mig bot fr trande sjukan!            95
    Myndiern helt och hllet har fngslat mig stackare. Skynda
    Till Timagetos' kmpareban, att honom bespeja;
    Ty dit vandrar han stds, der finner han ljufligt att vistas.
        Gissa d, hvadan han kom, min lskog, du hga Selana!
    Strax d du mrker att ensam han r, o, vinka frstulet,       100
    Sg; dig kallar Simaitha! och tyst den lskade hitflj,
    S jag talte; hon gick, medbringaode ock till min kammar
    Delphis, den glnsande sven; och ssnart jag honom bemrkte,
    Nr lttfotad han gjorde ett skutt drrtrskelen fver,
        (Gissa d, hvadan han kom, min lskog, du hga Selana!)    105
    Kallare vardt jag n is frn hufvut till fttren, ur pannan
    Droppade svetten ned, likt dagg, som alstras af summan,
    Ej jag frmdde ppna min mun, nej, icke s mycket,
    Som de jollrande barn tilltala sin moder i smnen,
    Utan min fagra gestalt var alldeles stel som en vaxbild.       110
        Gissa d, hvadan han kom, min lskog, du hga Selana!
    Men d den krlekslse mig sg, vid golfvet han fste
    gonen, satte sig ned p min bdd, och sittande talte:
    Sannerlig har du, Simaitha, s lngt nu hunnit framfr mig,
    Som jag i kapplopp nyss frbi hann fagre Philinos,             115
    Efter du kallat mig hit till ditt hem, frrn sjelf jag mig infann.
        Gissa d, hvadan han kom, min lskog, du hga Selana!
    Sjelf jag kommit ndock, ja, kommit vid ljuflige Eros,
    Tredje man eller fjerde som giljare lngre p qvllen,
    pplen i barmen besparda, en sknk af guden Lyaios,            120
    Med hvitpoppel p hufvut, Herakles' helga bekransning,
    Genomsnodd fverallt af purpurfrgade slingor.
        Gissa d, hvadan han kom, min lskog, du hga Selana!
    Hade ni tagit mig mot, rtt krt det varit; en hurtig,
    Ja, en dejelig sven jag kallas af alla kamrater.               125
    Ock jag varit frnjd, om du gett mig en endaste kyss helst.
    Men om ni jagat mig hn, om drren af rigeln igenstngts,
    Hade i sanning yxor och bloss jag hmtat till eder.
        Gissa d, hvadan han kom, min lskog, du hga Selana!
    Nu beknner jag frst, att jag tack r skyldig Kythere;        130
    Nst Kythere den andra r du, som ryckt mig ur elden,
    Du stunge, som kallat mig hit i din trefiiga kammar,
    Ren till hlften frbrnd. Ock krleken tnder ju ofta
    Lngt mer flammande gld n sjelf Liparaiern Hephaistos.
        Gissa d, hvadan han kom, min lskog, du hga Selana!      135
    Guden med slemt raseri ur jungfruburen en ungm,
    Ja, ur en sofvarm bdd frn sidan af maken en maka
    Jagade. S han talte, och jag, draktiga, trodde,
    Fattade gossen i hand, och bjde mot svallande bdden.
    Snart slog hjerta mot hjerta s varmt, ack, kinderna brunno    140
    Hetare nu n frut; vi jollrade ljufligt tillsamman.
    Och, att jag ej m snacka dig trtt, du hulda Selana:
    Allt det bsta var gjordt, och vi begge frnjde vr lystnad.
    n till i gr han ej tadlade mig i ett eller annat,
    Ej jag honom; i dag mellertid kom till mig Philista's,         145
    Fljtblsarinnans mor, som r mor ocks t Melixo,
    Kom p besk, nr hstarne just till himmelen buro
    Rosenarmiga Eos utur Okeanos' vgor.
    Mig mngt annat hon sad', och huru sig Delphis frlskat.
    Men om en flicka vckte hans gld, eller ocks en gosse,       150
    Visste hon ej s precis; s mycket hon visste, att alltid
    Drack han i omngdt krestans skl, och slutligen bortsmg,
    Lofvande ock utsira det hus, som han mente, med kransar.
    Detta den fremmande talte fr mig; hon ljuger ej nnsin.
    Ty vl kom han om da'n tre gnger frut eller fyra,            155
    Och frvarte hos mig oljflaskan, den Doriska, ofta.
    Nu tolf dagar ha gtt, d jag alls ej skdat den falske.
    Mig han visserlig glmmt, och hyser en annan i hjertat?
    Nu vill jag hexa med trolldomens dryck; men qvljer han n mig,
    Skall han, vid Moirerna, snart f klappa p skuggornas portar.  160
    S frderfveligt gift jag t honom i kistan frvarar,
    Som en Assyrisk gumma mig lrt tillreda, o drottning!
        Nu lef vl, du, och styr till Okeanos flarnes anspann,
    Vrdade! Jag vill bara mitt qval, som sjelf jag mig ptog.
    Hell dig, Selenaia, ljushyiga! Hell er, I andra                165
    Stjernor, ledsagarinnor t nattens fredliga strlvagn!




III. Idyllen.

AMARYLLIS.


    t Amaryllis jag egnar min sng; mellertid skall min gethjord
    G bland bergen p bete, och Tityros getterna valla.
    Vakta du gettren, min Tityros, du, krlsklige hjertvn,
    Och till kllan dem drif, min Tityros; tag dig till vara
    Fr den Libyske, gr getbocken, att icke han stngas!            5
    O Amaryllis, s skon, hvi tittar du ej ur din grotta,
    Nmnande mig, som frut: stunge? kanske du mig hatar?
    Synes jag dig p nrmare hll plattnsig mhnda,
    Och lngskggig, mitt gull? Du ndgar mig gripa till repet!
    Ser du, jag tio pplen har med! Jag plockat dem derstds,       10
    Der du mig plocka befallt, och i morgon jag bringar dig andra.
    Skda min hjertfrtrande sorg! O, mtte jag bytas
    Till ett surrande bi, d smg' jag mig in i din grotta,
    Bd ormbunkarna genom och murgrn, hvilka dig omge.
    Nu frst knner jag Krlek: en grym gud! Skert lejinnans       15

    Jufver han sugit, och ftt af sin mor uppfostran i knen;
    Han, som tnde mig an, och srade ndatill benen.
    Du med frtjusande gon, o du, stenhjertade, famna
    Herden, och lt mig taga en kyss, svartgiga flicka!
    r ju ndock en ljufvelig frjd i de gckande kyssar.           20
    Sannerlig skall du mig ndga pstund, att slita i stycken,
    O Amaryllis, s kr, den murgrnskrans jag dig sparat,
    Fltande in silleri, det doftiga, fltande rosor.
    Ve, hvi qvljes jag s, jag, usle? du hr d mig icke!
    Felsen klder jag af, och strtar mig neder i hafvet,           25
    Der hvar fiskaren Olpis upp tonfiskarna lurar.
    Om jag ej dr, helt skert likvl jag gjort dig ett nje.
    Detta frsporde jag nyss, nr frgande, om du mig lskar,
    Vallmobladet ej alls gaf smll, anslaget med handen,
    Utan emot min fylliga arm bortvissnade genast.                  30
    Sade mig sanning ocks Agroio, sllprophetissan,
    Som nyss, plockande ax, skrdmnnerna fljde: att jag vl
    Hel och hllen r din, men du mig ej aktar det minsta.
    Vl jag min hvita get, tv killingars moder, dig sparat,
    Som svartltta Erithakis ock, en dotter till Mermnon,           35
    nskar sig hon skall f den, d du hgmodig mig gckar.
    Nu jag i hgra gat frnam ryckning. Mhnda
    Kommer hon? jag mellertid skall sjunga, mot pinien lutad.
    Kanske hon blickar mig an; af demant dock r hon ej tillskapt.
    Nr Hippomenes fordom sig nskade jungfrun till maka,           40
    Vann han med ppel i hand kapplpningen; ack, Atalanta,
    Huru hon sg, hur hon rasade, hur hon frsnktes i krlek!
    Siarn Melampus dref frn Othrysberget till Pylos
    Hjorden, och ndtlig i famnen af Bias hvilade Pero,
    Hon, den tjusande mor t frstndiga Alphesiboia.               45
    Har ej Adonis liks, d han vallade fren p bergen,
    ndatill fullt raseri vckt krlekens gld hos Kythere,
    Att hon dde svennen ej ens ur armarna slppte?
    Lycklig prisar jag ock Endymion, slumrande evigt
    I ondelig smn, jag Iasion prisar, o ungm,                    50
    Som p sin lott undfick, hvad oinvigda ej sges.

    Hufvudet vrker; det rr dig ej alls. Jag sjunger ej lngre.
    Hr jag ligger frsmdd, hr skola mig vargarna frta:
    Detta som hningen stt tr rinna dig utfre strupen!




IV. Idyllen.

BATTOS OCH KORYDON.


Battos.

    Sg mig, o Korydon, sg, hvems ro vl korna? Philondas'?

Korydon.

    Nej; men Aigon's de ro. Han gaf dem t mig till att vallas.

Battos.

    Plr du kanske dem alla om qvlln ock mjlka i tysthet?

Korydon.

    Nej; ty kalfvarne di, och gubben bevakar mig noga.

Battos.

    Men koherden, jag undrar, hur lngt han stllde sin kosa?        5

Korydon.

    Har du ej hrt? han till Alpheos' strand bortfljde med Milon.

Battos.

    Nr har med egna gon han ens ftt skda oliven?

Korydon.

    Sges ju tfla likvl med Herakles i mod och i styrka.

Battos.

    Skrt s min moder om mig: du r bttre n frr Polydeukes!

Korydon.

    Hdan med ett tjog fr och med spaden p nacken han bortgick.   10

Battos.

    Milon vor' vl i stnd att taga frn himmelen mnen.

Korydon.

    Rmande hr mellertid nu qvigorna yttra sin saknad.

Battos.

    Stackare de, minsann! Hvad jemmerlig herde de funnit!

Korydon.

    Stackare visst! och de vilja numer ej ta, ej dricka.

Battos.

    Qvigan derborta tminstone har ju idliga benen                  15
    Qvar. Eller lefver hon visligt af dagg, som Tettix i skogen?

Korydon.

    Visst ej! stundom af mig hon vallas vid strida Aisaros,
    Och erhller en kostlig portion af det finaste strandgrs,
    Stundom dansar hon kring djupskuggiga berget Latymnos.

Battos.

    Spinkig r ock eldfrgade tjurn. O, mtte en sdan              20
    Lampriadernas stam erhlla, hvar gng som de bringa
    Hera sitt offer; frty illfundig r hela den slgten.

Korydon.

    Men han drifs mellertid till trskets mynning, och Physkos,
    Drifs till Neaithos' vg, der allt det herrliga vexer,
    Aigipyros och Meliss, skndoftande, jemte Konyza.               25

Battos.

    Ve, ve! skola s korna jemvl, olycklige Aigon,
    Vandra till ddens regent, d du sker en vanskelig seger.
    Syrinxpipan, du fogat ihop, nu hljes af mgel.

Korydon.

    Nej, visst icke; o nej! ty nr han begaf sig till Pisa,
    Sknkte han henne t mig: jag r smtt en pipare fven,         30
    Och framdrillar sder bd Glauka'a visor och Pyrrhos'.
    Kroton sjunger jag; herrlig r ock den staden Zakynthos,
    Samt den i ster belgna Lakinion-udden, der Aigon,
    Knytnfskmpen, allen' uppslukade ttio bullor.
    Der han vid hofven fattade tjurn, och neder frn berget         35
    Frde, och gaf Amaryllis till sknk. De samtliga qvinnor
    Hofvo ett gllande skri; koherden skrattade bara.

Battos.

    O Amaryllis, s skn, dig ensam frgte vi aldrig,
    Fastn du dog. Som gettren jag lskar, s stor r min saknad.
    Ve, ve, srdeles plgsamma lott, som mig det beskrde!         40

Korydon.

    Mod visst tarfvas, min Battos! kanske r det bttre i morgon.
    Hopp bland lefvande bor; hopplse de ro, som hngtt.
    Himmelen ock nu hvlfver sig klar, nu drabbar med skurar.

Battos.

    Mod d! Jaga du kalfvarna hn; de ju gnaga olivens
    Qvistar, de olycksaliga. Pst, hvitmage, derborta!               45

Korydon.

    Pst, Kymaitha, till kullen, till kulln! hrsammar du icke,
    Eller jag kommer, vid Pan, och jag gr slemt slut p dig genast!
    Skyndar du icke din kos? Se, ter hon smyger sig hitt!
    Hade jag blott krumstafven tillhands, jag skulle dig klappa!

Battos.

    Korydon, se d p mig! se p mig, vid Zeus; nu p stunden       50
    Just af en tagg vardt stungen min hl. Hur froda sig icke
    Tistelbuskarna hr! Den kalfven m vargen anamma!
    Flngande henne att n, jag srades. Mrker du intet?

Korydon.

    Jo, jo, redan jag har den i naglarna; tag du den styggan.

Battos.

    O, hur litet ett styng s reselig bjesse frskrcker!           55

Korydon.

    Gr du till berget, s g barfotad ej nnsin, min Battos,
    Ty vgtrnen invid pingstblomman p berget sig froda.

Battos.

    Hr mig, Korydon, sg, r gubben vl nnu frpickad,
    I svartgonbrynade ts'n, som han dyrkade fordom?

Korydon.

    Skam, som frgar! jag sjelf kom nyligen gubben p spren,       60
    Just d han stod bak stallet, och stod frdjupad i lskog.

Battos.

    H, lsaktige gubbe, din tt i det nrmaste tflar
    Med Sutyriakers tt, eller ock klenvadige Paners!




V. Idyllen.

KOMATAS OCH LAKON.


Komatas.

    Getter, vakten er vl fr Lakon den der, Sybariten,
    Fraherden, som nalkas; i gr bortstal han min getpels.

Lakon.

    Pst, frn kllan er kos, sm tackor! o, mrken I icke
    Denne Komatas, som nyss mig Syrinxpipan ifrnstal?

Komatas.

    Syringxpipan? ... och du, kantnka, en slaf hos Sybartas,        5
    Skulle en Syrinx ngonsin egt! hvi r dig ej mera
    Nog, att med Korydon hvsa i lag p pipan af halmstr?

Lakon.

    Den som mig Lykon gaf, friborne! jag undrar hvad getpels
    Lakon ngonsin stal dig ifrn? sg, bste Komatas;
    Ej Komatas en gng, husbonden din, egde en kudde.               10

Komatas.

    Just den sprckliga, Krokylos gaf, d han nymphren till ra
    Offrade geten; men du, vrngsinnte, d redan af afund
    Tvinade bort, och slutligen nu du gjorde mig naken.

Lakon.

    Icke vid Pan, strandguden, o nej, visst icke har Lakon,
    Son till Kalaithis, roffat din pels, eller ock m jag springa,  15
    Arge slle, i fullt raseri frn klippan i Krathis!

Komatas.

    Icke, vid nympherna, nej, krrnympherna, icke, min hjertbror, --
    Mtte de stds frblifva mot mig vlsinnta och milda! --
    Icke din Syrinxpipa Komatas  hemlighet bortstal!

Lakon.

    Satte jag tro till ditt prat, jag toge mig Daphnis' bekymmer.   20
    Derfre nu, om du vill uppstta en killing, (ej hela
    Vrlden r det) nu vlan, skall jag sjunga med dig, s du kiknar.

Komatas.

    Suggan stridde en strid med Athene: se, hr har du kidet;
    Men nu mste du ock uppstta ett lam, som r vlgddt.

Lakon.

    Hundsfott, sg mig, r s sngpriset fr hvardera lika?         25
    Ho vl klippte sig raggen fr ull? ho ville vl mjlka
    Stinkande hyndan, d mjlka han fr unggeten; som killat?

Komatas.

    Den lik dig r s viss p sin sak, att tflaren vinna:
    Surrande fluga mot Tettix. Och derfre r nu mitt kid ej
    Fris mot pris; (jag stter d opp getbocken) men brja!         30

Lakon.

    Icke s brdt! ty du str ej p gld; du skall gladare qvda
    Sittande der i lunden i skygd af vilda oliven.
    Iskallt vatten strtar sig der, ock vexer derjemte
    Grngrs; bnken du ser; grshopporne prata i runden.

Komatas..

    Visst ej brdska; mig skr dock i sjln, att du djerfves mig skda 35
    Midt i synen s frankt, ehuru jag lrde dig konsten,
    Nr du var glop nnu; s tack frvandlas i otack.
    Mata du valpar af varg och af hund, att de mga dig ta!

Lakon.

    Tnk, jag ej minns hvad dugligt af dig jag frnam eller hrde
    Ngonsin n, afundsame, du hgst skamlige meser!                40

Komatas.

    Nr jag var sta der du vet, och du qved s; men getterna alla
    Stodo och brkte, frty getbocken var mkta  bestllsam.

Lakon.

    Djupare varde n s dig, pucklige, grafven ej heller!
    Kom mellertid, kom dit, och du sjunger din yttersta herdsng.

Komatas.

    Icke kommer jag dit. Hr ekarne vexa och sfven,                45
    Hr kring kuporna svimma s gladt de flitiga bina;
    Vller ocks vatten utur tv kllor; i trden
    Fglar qvittra; der borta hos dig r icke en likdan
    Skugga; ifrn sin hjd ock pinien kottar omkringstrr.

Lakon.

    Sannerlig skall du dig strcka hos mig p ull och p frskinn,  50
    Blott du vill komma. Hvad svllande bdd! Den raggiga bockpels
    Hemma hos dig, han stinker n mer n egaren stinker.
    Jag framstter en ymnig pokal med hvitaste frmjlk,
    Nymphren till ra; jag stter en ann med doftande olja.

Komatas.

    Men om du kommer till mig, du p mjuk ormbunke dig strcker     55
    Och p poleja, som blommar, och getskinn ligga derunder;
    Fyrfaldt vekare ro de visst n fllar af frskinn.
    Jag framstter t Pan mjlkstfvor, tta till antal,
    tta sklar jemvl med kakor, fulla af hning.

Lakon.

    Strax d tfla med mig, och begynn hrstdes din herdsng;      60
    Trampande egen jord, hll ekarna! hvem skall oss dmma,
    Hvem? o, mtte ndock oxherden Lykopas nu nalkas!

Komatas.

    Icke jag alls den mannen vill ha, men om dig s lyster,
    Skole vi ropa hit vedhuggaren, som nu der borta
    Samlar hoa dig ljungbuskar ihop; det r ju vr Morson.          65

Lakon.

    Ropom!

Komatas.

           Hj du din rst!

Lakon.

                            God vn, oss lna ditt ra,
    Och kom hit fr en stund! Vi tfle ehvem som en bttre
    Herdsngsmstare r. Du, krlige Morson, ej rje
    Hvarken vld fr mig, ej heller du hlle med honom!

Komatas.

    Ja, vid nympherna, ja, vn Morson, hvarken Komatas              70
    Mer tnjute din gunst, ej heller denne du gynne!
    Den frhjorden der fjerran, Sybartas frn Thurion tillhr,
    Gettren du skdar, min vn Sybariten Eumaras' ro.

Lakon.

    Hvem tsporde, vid Zeus, antingen Sybartas den hjorden
    Tillhr, eller r min, skamlse? hur faseligt taltrngd!        75

Komatas.

    Kraste du, hr hit, jag sanningen stdse frtljer,
    Utan att skryta, men du r srdeles fallen for stickord.

Lakon.

    Hej d, s sjung, om du sjunger, och slpp dock vnnen till staden
    ter vid lif! O Paian, du r rtt talfor, Komatas.

Komatas.

    Snggudinnorna hafva mig kr lngt mera n sngarn              80
    Daphnis; t dem tv getter helt nyss jag offrade fven,

Lakon.

    Ja, och Apollon mig hgt lskar; t honom en kostlig
    Vdur fostrar jag opp; snart Karneafesten r inne.

Komatas.

    Utom tv, tar tvillingar fdt hvar get som jag mjlkar,
    Flickan ser mig, och sger: du stackare ensam dem mjlkar!      85

Lakon.

    Pytt, pytt, nra ett tjog handkorgar fyller med frost
    Lakon, och stjl sig p blomstren en kyss af fgraste svennen.

Komatas.

    Ock Klearista kastar p mig, getherde, ett ppel,
    Gr jag med gettren frbi, samt hviskar ett ljufveligt smekord.

Lakon.

    Nr slthakige Kratidas mig, frvktare, mter,                 90
    Tnds han i lga; det glnsande hr kring skuldrorna fladdrar.

Komatas.

    Men jemfrliga ej anemoner, ej njupon ju ro
    Med trnrosen, hvars hackar invid stengrdena vexa.

Lakon.

    S med ollonen ej bergpplena heller, de frra
    Hafva ett saftlst skal, likt ekens de sednare ljufligt         95

Komatas.

    En ringdufva jag mnar pstund t min flicka frra,
    Som jag ifrn enbusken vill ta, der hon sitter i boet.

Lakon.

    Sjelf jag t Kratidas vill frra, till kappa, jag fven,
    Finaste ull, ssnart som jag klippt svartaktiga tackan.

Komatas.

    Pst, i killingar, bort frn vilda oliven, och beten            100
    Hr vid kulln, p hvars sluttande brandt porsbuskarne vexa!

Lakon.

    Gr du frn eken ej bort, du Konaros der, och Kynaitha?
    Der t ster sken er mat, der fven Phalaros!

Komatas.

    Men jag har af cypress mjlkstfva, har fven en drycksskl,
    Verk af Praxiteles' hand; t flickan jag dessa frvarar.       105

Lakon.

    Ock vi ege en hund, hjordvnlig, som vargarna drper;
    Honom t pilten jag ger, att frflja hvartendaste vildbrd.

Komatas.

    I grshoppor, som pln stds fverspringa mitt grde,
    Skaden fr mig vinrankorna ej; de ro s unga,

Lakon.

    O Tettiger, I skden hur jag getvktaren eggar;                110
    Skrdemnnerna sannerlig s uppeggen I fven.

Komatas.

    Rfvarna hatar jag stds, tjocksvansarne, hvilka i Mikon's
    Vinberg lunka hvar afton omkring, och drufvorna snaska.

Lakon.

    S jag hatar jemvl tordyflarne, hvilka Philondas'
    Fikon glufsa uti sig, och fras af vindarnas flktar.          115

Komatas.

    Minns du, nr knuff p knuff jag dig gaf, och med grinande gipor
    Hit du dig Svngde och dit, och hll dig vid eken derborta?

Lakon.

    Sdant minnes jag ej, men d hr Eumaras dig fastbandt,
    Och p puckelen gaf, frtrffeligt knner jag detta.

Komatas.

    Ngon, o Morson, sticknas minsann; sg, mrkte du icke?        120
    G nu och ryck frn grafven pstund frtorkade Skiller!

Lakon.

    Ock jag pikar, o Morson, en viss; du saken begriper.
    Dig nu till Hales begif, och grf dig der Kyklaminos!

Komatas.

    Himera flyte af mjlk i stllet fr vatten; och Krathis,
    M du glda af vin; hvart sumpgrs alstre nu frukter!          125

Lakon.

    Rinne fr mig Sybaritis ocks af hning, och tsen
    se med embaret der bikaka hvar morgon, fr vatten!

Komatas.

    Kytisos alltid hos mig och Aigilos getterne tugga,
    Mastix trampa de p, och p mjlonris de sig vltra.

Lakon.

    Ock fr fren hos mig finns alltid Meliss att frtra,         130
    Rosorna lik uppblommar dervid den ymniga Kistos.

Komatas.

    Icke jag lskar Alkippa, hon kysste mig ej hr om dagen,
    Fattande ronen; fastn jag gaf t henne en dufva.

Lakon.

    Man jag lskar dessmer Eumedes, ty nr jag t honom
    Rckte min syrinxfljt, han kysste mig, ack, s behagligt.     135

Komatas.

    Ej, o Lakon, r rtt, att med nktergalen en skata
    Tvistar, och ej hrfgeln med svanen; du, usling, r trtsjuk.

Morson.

    Sluta bjuder jag nu frvktarn. t dig, o Komatas,
    Morgon lammet beskr; sen du hemburit ditt offer
    Nymphren, t Morson pstund affrda en kostelig stekbit!       140

Komatas.

    Jag skall snda vid Pan. -- Nu, killingars samtliga skara,
    Hoppsan och hejsan! ty jag utbrister i flinande gapskratt
    Mot frvktaren Lakon, fr det jag ndtligen vunnit
    Lmmet t mig; till himmelens hjd jag hoppar fr eder.
    Varen vid godt mod nu, hornbrande getter; i morgon            145
    Skall jag er samtligen tvtta i kllan vr, i Sybaritis.
    Hej, storstngare, du hvitpels, om du nkas en enda
    Af sm getterna hr, jag piskar dig, innan jag offrar
    Nymphren mitt lam. Se, ter till vgs! -- Ja, mtte jag vara,
    Om jag ej piskar dig blt, Melanthios, icke Komatas!           150




VI. Idyllen.

DAMOITAS OCH DAPHNIS.


    Daphnis, -- s hnde en gng -- oxherden, sin hjord och Damoitas
    Drefvo till samma stlle p bete, o Aratos! Den andre
    Var gullskggig, den ene besjunad, och bda vid kllan
    Satte sig middagstiden om sommarn, och sjngo som fljer.
    Daphnis brjade frst, ty han frst ock mante till tflan.       5

Daphnis.

    Kastar ju, o Polyphamos, upp din hjord Galateia
    ppel, och kallar dig, getherde, en tlper i lskog;
    Och du p henne ej ser, du usle, du usle; men sitter
    Blsande grannt p din Syrinx. N se, nu hon kastar p hunden,
    Honom som fljer med fren som vktare -- Hunden han glafsar,   10
    Skdande ut t sjn; men de sm sknt plaskande vgor
    terspegla hans bild, der han lper p stranden af hafvet,
    Akta, att ej han rusar emot frtjuserskans vador,
    Nr hon stiger ur sjn -- samt sliter det dejliga hullet,
    Hon p eget bevg hit och dit far, likasom tistelns             15
    Torrkade fjun kringdrifs, nr herrliga sommaren steker;
    Hon sin lskare flyr, och hon jgtar den henne ej lskar;
    Hon rstenen jemvl bortvltrar frn stllet; ty ofta
    Sknt, hvad icke r sknt, fr krleken syns, Polyphamos!
    Efter honom begynte Damoitas att qvda s ljufligt.             20

Damoitas.

    Sjelf, vid Pan, jag det sg, nr hon kastade ppel p hjorden,
    Och hon ej undgick, nej, mitt ena, s kra, med hvilket
    Jag p sistone ser; men Telemos, olyckspropheten,
    Han hembringe frderf, och t barnen bevare frderfvet!
    Men ock sjelf deremot jag henne, i barmen, ej pser,            25
    Men jag sger mig lska en ann; hon, hrande detta,
    Mig afundas; o Pajan, och platt frtvinar; ur hafvet
    Far hon i fullt raseri, kringskdande grottor och hjordar.
    Tyst jag tussar min hund, att sklla; ty frr d jag henne
    lskade, smg han sin kos till benen, och morrade vnligt.      30
    Detta, kanske d hon ser mig gra, hon stundligen snder
    Bud, men jag skall stnga min drr, tills ndtlig hon svurit,
    Att sjelf hr p vr  mig reda ett kosteligt lger.
    fven ej r s led min gestalt, som folket berttar.
    Ty helt nyligen sg jag i sjn (han var blank som en spegel;)   35
    Och sknt syntes mitt skgg, skn syntes min endaste gsten
    (Ssom tminstone jag det tyckte), och tndernas strlglans
    Sken ur kristallen fram, mer hvit n den Pariske marmorn.
    Att ej frtrollas, jag spottade mig tre gnger i barmen;
    Ty det lrde mig nyss prestgumman Kotyttaris gra,              40
    [Hon som vid Hippokoon fr mejarne blste p fljten.]

    Knappt var sngen frbi, d Damoitas pussade Daphnis,
    Gaf s sin Syrinxpipa, och han gaf kostliga fljten.
    Blste Damoitas p fljt, s spelade Daphnis p Syrinx.
    Kalfvarne dansade alla pstund i det svallande grset.          45
    Ingendera nu vann, ock de obesegrade skildes.




VII.

SKRDEFESTEN


    Hnde sig s en dag, att jag och Eukritos gingo
    Frn sta'n Kos till Halens; vr tredje man var Amyntas.
    Ty t Deo beredde en skrdfest nu Phrasidamos
    Samt Antigenes, begge Lykopeus' sner, om nnsin,
    Karlar af gammal stam; frn Klytia ledde de tten,               5
    Och frn Chalkon, hvars fot framkallade kllan Burinna,
    Medan han stdde mot hllen sitt kn. Kring stllet af almar
    Bildas en lund, och utaf svartpopplar, med ypperlig skugga,
    Hvilka i form af hvalf utbreda de grnskande lfven.
    Hlften af vgen nnu ej hade vi hunnit, ej heller              10
    Hade vi Brasitas' vrd i sigte nnu, d vi rkte
    En vgfarande man, god sngare, hemma frn Kydon;
    Lykidas var han till namn, och till vrf getherde; enhvar strax
    Knde mannen igen; ty han var getherde i allo.
    S ttraggig och lurfvig han hade p ryggen en getbocks         15
    Hvitgr skinn, som stinkte besatt af nyliga lpet;
    Men med den snodda grdelen var fastsurrad om brstet
    ldriga kappan; i handen han hll sin krokiga herdstaf,
    Skuren af vild oliv; och han sade mig, grinande fryntligt,
    Med smleende blick (ty p lpparna fastnade skrattet):         20

    Simichidas, hvart br det nu af, s sjelfvaste midda'n,
    Nu, nr till och med dlan sig tager en lur p staketet,
    Och toffslrkorna ens ej nejderna pl kringflyga?
    Gr du som bjuden gst till gelag, eller trampar i vinpress
    Hos nn borgare? -- S, d du har framvandrar p vgen,         25
    Dnar hvarendaste sten, som trffas af pjexornas slor.
    Honom svarade jag: vn Lykidas, alle bertta,
    Att du din Syrinx bst bland samtliga herdarna spelar,
    Likasom, bland skrdmnnerna ock; det fgnar mitt sinne
    Srdeles, fast likval jag menar mig visserlig vara              30
    fvens god. Som du. -- Skrdfesten jag gr till, ty vnner
    Beda ett offerml t den fagerbesljade Deo,
    Egnande frstlingens grd, ty t dem uppfyllde gudinnan,
    I hgst rikeligt mtt, den kornfrtrffliga logen.
    Men nu, vlan, (ty vr vg r gemensam och dagen gemensam,      35
    Ltom oss sjunga) kanhnda den ene den andre frnjer.
    Ty ock jag kan drilla en ton, och af alla en utmrkt
    Sngare kallas jag vl; dock r lttrogen jag icke,
    Nej, visst icke! Ty jag, i min tanke, ej vinner i sngkonst
    Hvarken Sikelidas' son frn Samos, ej heller Philetas,          40
    Utan, en groda lik, jag med grshopporna tflar.

    S jag p allvare sade. Getherden, leendet fryntligt,
    Svarte: jag sknker dig strax herdstafven, emedan en kta
    Telning af Zeus du mig r, utbildad till idelig sanning.
    Mycket frhatelig synes han mig, byggmstarn, som flas         45
    Lika hg med Oromedon's topp uppfra en bostad:
    Snggudinnornas fglar ock s, d mot Chiiske sngarn,
    Kraxande, utan det ringaste gagn, de sig frarbeta.
    Men nu vlan, fritt ltom oss snart herdqvdet begynna,
    Simichidas! -- Se till, du min vn, hurvida dig tckes          50
    Denna min sngstump, hvilken jag nyss p berget har utklckt.

    Lycka t Ageanax p dess sjfrd till Mitylana,
    Bde nr sunnan jagar, vid vestliga kiden, de vta
    Vgor, och nr p Okeanos str med fttren Orion,
    Blott han Lykidas, tnd i lgor utaf Aphrodita,                 55
    Rddar, ty brinnande r den krlek till honom jag hyser!
    Ock Halkyonerna lugne s bljornas svallning, som hafvet,
    fvensom stan och vestan, som upprr tngen i sjdjup!

    Halkyonerne mest ju utaf de bla Nereider
    lskas bland fglars hr, som sitt rof uppfngar ur hafvet.     60
    Mtte nu Ageanax p sin sjfrd till Mitylana
    Finna en gynnsam vind, och till hamnen lyckligen hinna!
    Jag, den dagen, en krans af dill eller rosor kanhnda
    Eller en levkojkrans kring hufvudet knyter, och ser
    Mitt Pteleatiske vin ur blandningspokalen, vid brasan           65
    Makligen strckt; mellertid skall man rosta mig bnor i elden,
    Till armbgen dessutom t mig skall bdda ett lger
    Af Konyza, Asphodelos, af mngkrusigt Selinon.
    Tanken fstad vid Ageanax jag gladligen dricker,
    Lppen mot bgrarna tryckt, allt ndatill yttersta drggen.     70
    Skola s blsa p fljt tv herdar, den ene Acharner,
    Och Lykopit den andre; bredvid skall Tityros qvda,
    Hurusom Daphnis frr, oxherden, fr Xenea gldde,
    Hur han kring bergena smg, och hur ekarne honom begreto,
    Samtlige de som vexa p strndren af Himeras-floden,            75
    Nr han trnade bort, som snn frsmlter p Haimos',
    Athos' och Rbodopas' berg, eller Kaukasos' yttersta klinter;
    Qvda kan skall, hur frr getherden i rymliga asken,
    Efter sin herres nidingsbefl, vardt lefvande inlaggd,
    Hur han med lckraste blommor utaf trobbnsiga bina             80
    Matades, medan de flgo frn ngen till doftande cedern,
    Derfr att sngmn gjutit i mun hans ljufvelig nektar.
    Ack, du slle Komatas, dig sdana frjder fruntes,
    Du i asken var stngd, med hningskaka dig bina
    Nrde, och s frn brjan till slut tillbragte du vren,        85
    O att, medan jag lefver, med mig du bland lefvande vore,
    Hur jag d ginge p bergen i vall med din sttliga gethjord,
    Glad att hra din rst, d inunder ekar och furur,
    Sjungande sknt, du hvilade dig; min bste Komatas!
    Och nr detta var sagdt, han slutade; genast derefter           90
    Jag uppstmde shr; vn Lykidas, nympherna mycket
    Annat kostligt mig lrde, enr p bergen med korna
    Vall jag gick, som mhnda till Zeus' thron ryktet har burit,
    Ges dock sknare sng visst icke, n den som jag rnar
    Nu undfgna dig med. Hr p! -- du r vn till de sngmr.      95

    Nso Simichidas till ju Eroterne; ty han, den arme,
    lskar Myrto s hgt, som vren af killingen lskas.
    Men Aratos, som mest af sagde mannen r omtyckt,
    Hyser af hjertat till gossen begr, Det knner Aristis,
    Redelig man och frtrfflig, som icke att sjunga vid cittrans  100
    Samljud Phoibos en gng vid sin trefot ville frmena; --
    Vet, hur fr gossen Aratos i flammande lga r upptnd.
    Honom, o Pan, du som Homola's flt, det skna, besitter,
    M, okallad, uti den lskandes armar du fra,
    Antingen spde Philinos det r, eller ocks en annan!          105
    Huldaste Pan, om detta du gr, de Arkadiske svenner
    Aldrig med Skiller p axlar och lnd dig ngonsin mera
    Gissla mtte, enr af ktt fr litet r framsatt;
    Derest du annat besluter, s svide din hela lekamen,
    Sndersliten af naglar, upp brnnsslor du ligge;             110
    D m i vintrens strngaste kld p Edonernes fjellar
    Bredevid Hebros' flod och nra till bjrnen du dvljas;
    Mtte om sommarn du g lngst borta hos Aithiopeer,
    Under de Blemyers hll, dn Neilos mera ej skdas!
    J, som lemnaden Byblis' och Hyetis' ljufliga klla,            115
    J, som det hga fstet bebon hos blonda Diona,
    O, J Eroter sm, som liknen de rodnande pplen,
    Skjuten med bgen t mig den tjusningsfulle Philinos,
    Skjuten; -- men vnnen sin den olycksfulle ej aktar.
    Ren r hans hull mer vekt n pronet; flickorna sga:          120
    Aj, aj, kre Philinos, din fgrings blomma frvissnar!
    Framdeles mera vid drrn ej skola vi vakta, Aratos,
    Framdeles mer ej taga ett steg, och den tidige tuppens
    Skrik m gifva en annan till pris t pinande frysning;
    Molon ensam r unnadt, min vn, att plgas med sdant;         125
    Vi m skta vr ro, infinne sig fven en kring,
    Som kan spotta och bort frn oss afvrja det fula!

    S jag qvad; herdstafven t mig, med kostelig mysning
    Likasom nyss, frrade han, till en Musernas' gstsknk.
    Mannen dervid tog af t venster, och vgen till Pyxa           130
    Vandrade hn, men jag och Eukritos till Phraidamos
    Stllde vr gng, med den skne Amyntichos, der vi p djupa
    Bddar af mastix' doftande blad oss sedan lade,
    Lade oss, hjerteligt njda, p nyss afplockade rankor.
    Popplar och almar i mngd hgt fver vrt hufvud nu hrdes     135
    Susa; och nra intill, en nymphrens heliga klla
    Ur bergsgrottan sipprade fram, och sorlade trefligt,
    Men i de skuggiga grenar en hop Tettiger, s solvarm,
    Pladdrade allt om hvaran entrget, i fjerran en steglits
    Bland trnhckarnas taggiga snar mt pittrande hrdes;         140
    Der toffslrkor nu sjungo och fink, der suckade turturn,
    Der de gyllene bin kringsurrade kllornas brddar.
    Rikelig sommar doftade der, der doftade frukter.
    Pron rullade oss vid ftterna, pplen vid sidan
    Rundeligen och rikt; derhos nedstrtade ymnigt                 145
    Qvistar med plommon p, som bgnade neder till marken.
    Frn vinkrukornas lock fyrriga vaxet man lste.
    J Kastaliska mr, som bebon Parnasiska hjden,
    Monne vl nnsin uti stengrottan hos Pholos en dylik
    Bgare stllt fr Herakles  bord den ldrige Cheiron.         150
    Monne vl nnsin nnu frherden vid floden Anapos,
    Sjelf Polyphamos, den starke, som slungade hllar frn berget,
    Sdan nektar frfrt att skutta omkring i sitt frstall,
    Sdan en herrlig dryck, som J d utblandaden; nympher,
    Bredevid kergudinnan Damater' altare? -- Mtte                155
    Jag i dess kornhg n f fsta min vldiga vanna,
    Mtte hon le dervid, med knippor i hndren och vallmo!




VIII. Idyllen.

HERDEQVDS-SNGARENE.


    Upp de hga bergen en gng frherden Menalkas
    Mtte -- s sgs det -- Daphnis, den fagre, som vallade korna.
    Hvardera var nnu gullockig, och hvardera ungsvenn,
    Hvardera kunnig p pipan, och hvardera kunnig att sjunga.
    Frst, anskdande Daphnis, s hr begynte Menalkas.              5

Menalkas.

    Sjunger med mig du, Daphnis, som vallar de rmande korna?
    Dig jag vinner i sng, s mycket mig nnsin behagar.
    Daphnis derp gaf honom ett svar i fljande ordlag.

Daphnis.

    Syrinxblsare du, o Menalkas, de ulliga frens
    Herde, du vinner mig aldrig i sng, hvad helst dig m drabba.   10


Menalkas.

    Vill du det sledes se, vill d ock utstta ett sngpris?

Daphnis.

    Vill det visserlig se, vill ock utstta ett sng pris.

Menalkas.

    Men hvad skole vi sitta, som r oss bda behagligt?

Daphnis.

    Jag uppstter en kalf; stt du ett lamm, som r morlikt.

Menalkas.

    Icke vill jag uppstta ett lamm, ty kinkig r far min,          15
    fvensom mor; om qvlln upprkna de samtliga fren.

Daphnis.

    N, hvad stter du upp? hvad pris skall segraren vinna?


Menalkas.

    Syrinxpipan, den skna, jag gjort, med stmmorna nio,
    Fogad med hvitt vax samman, och ofvan lika och nedan,
    Henne satte jag upp; af min fars uppstter jag intet.           20

Daphnis.

    Jag besitter jemvl en pipa med stmmorna nio,
    Fogad med hvitt vax samman, och ofvan lika och nedan.
    Nyss jag gjorde den, n det svider i detta mitt finger,
    Ty af rret, som spjelkte i tu, det srades illa.
    Men ho dmmer oss? ho hrare mnde oas vara?                   25

Menalkas.

    n om vi ropade hit getherden som sitter der borta,
    Der t killingar sm den hvita hunden s glafsar? -- -- --

    Gossarne ropade; strax getherden, som hrde, sig infann.
    Gossarne sjungo; och strax getherden var villig att dmma.
    Frst, af lotten bestmd, nu brjade piparn Menalkas.           30
    Sedan i vexlande gng fll Daphnis in, ock s fortgick
    Herdeqvdet; och frst begynte Menalkas som fljer.

Menalkas.

    Dalar och floder, gudomliga slgt, om nnsin Menalkas,
        Syringxblsaren, qvad eder behaglig en sng,
    Lemnen, s sannt jag det nskar, t lammena bete, men kommer    35
        Daphnis med kalfvarna hit, vare det ymnigt jemvl!

Daphnis.

    Kllor och grs, frtjusande ngd, om ngonsin Daphnis,
        Nktergalarna lik, hjde sin drillande rst,
    Gden min boskapsdrift, och skulle till eder Menalkas
        Komma, med gldje ocks finne han rikligen allt!            40

Menalkas.

    Vr fverallt, och grs fverallt, och jufren s stinna
        Ses af mjlk fverallt, lammen de vexa s fort,
    Hvar den tjusande flickan sig nrmar, men vnder hon ryggen,
        Herden han tvinar sjelf, likasom blommorna, bort.

Daphnis.

    Frena der och getterna der f tvillingar, bina                 45
        Fylla kuporna der, ekarne hgre man ser,
    Hvarest Milon gr, den fagre, men vnder han ryggen,
        Boskapens vallare sjelf, boskapen magrare blir.

Menalkas.

    Bock, du de hvita gettrens geml, der skogen r djupast, --
        J trubbnsor ocks, killingar, slcken er trst!            50
    Ty derstdes r han; g, kullige, sg du t Milon:
        Proteus fven, en gud, vallade hvalarna sjelf.

Daphnis.

    Icke mig Pelops' jord m unnas att ega, ej heller
        Gyllne talenter, och ej springe jag vinden frbi!
    Men med dig i min famn jag hr vid berget vill sjunga,          55
        Skda de betande fr och det Sikeliska haf.

Menalkas.

    Skrckeligt ondt r vintren fr trna, fr bckarna torrkan,
        Fllan r fglarnas pest, ntet de vildare djurs;
    Dejliga mn r mannens begr. O fader, o du Zeus,
        Ej jag lskat allen', ock du r flickornas vn.             60

    S i vexlande skick ungsvennerne hjde sin stmma.
    Men den sista sngen begynte Menalkas som fljer.

Menalkas.

    Skna mig kiden och skona, du varg, de drgtiga getter,
    Och ej gr mig frnr, fast, liten, jag vallar s mnga!
    Hej, Lampuros, min hund, hur tung en smn nu betar dig,         65
    Ej br sofva s tungt den som vallar i lag med en gosse.
    Och J fr, J mgen ej drja att mttas af veka
    Grset! och nsknt annat igen uppvexer, ej trttnen!
    Pst, nu beten och beten, och jufrerna fyllen J alla,
    Att sitt lammen m ha, jag mitt i korgarna gmma.               70

    Dernst ter sin sng s Daphnis begynte att qvda.

Daphnis.

    Flickan, med gonbrynen, i gr ur sin grotta mig fven
    Sg, d jag kalfvarna dref, och mig fager nmnde och fager;
    Sannerlig ej jag svarte derp med ett endaste stickord,
    Utan gick min vg, nedslende gonen blygsamt.                  75
    Ljuflig r qvigans stmma och ljuf r tonen i pipan;
    [Ljufveligt blar kalfven ocks, och ljufveligt korna.]
    Ljuft om sommaren r, att sig sola vid rinnande vattnet.
    Ollonen ro t eken en prydnad, och pplen t apeln,
    Kalfven t kon, men sjelfvaste kon r en prydnad t herden.     80

    Gossarne sjngo nu s; getherden han talte som fljer.

Getherden.

    Ljufvelig r din man, och behaglig, o Daphnis, din stmma;
    Bttre frnjer att hra din sng, n att snaska af hning.
    Syrinxpipan d tag, ty de qvdandes pris har du vunnit.
    Lr da mig konsten ocks, allt medan jag getterna vallar,       85
    Vill jag i lrareln dig gifva den kulliga geten,
    Som till brdden hvar gng och derfver fyller sitt mjlkkrl.

    S vardt pilten frnjd, sprang upp och klappade hndren,
    Segrande, likasom ock hjortkalfven dansar kring modren.
    S den andre nu vardt frbluffad och sorgsen i sinnet,          90
    Liksom en nygift ts da'n efter brllopet ngslas.

    Och alltsedan var Daphnis den frste af herdarna aktad,
    Och, spd gosse nnu, han fick sig najaden till maka.




IX Idyllen.

DAPHNIS OCH MENALKAS.


    Sjung nu en herdsng, Daphnis, och frst pbrja du qvdet,
    Frst pbrja du qvdet, och sen uppstmme Menalkas,
    Medan kalfvarna di, och tjurarne slippa till korna;
    M de beta tillsamman, och bland lfhngena vanka,
    Utan att hjorden lemna, men mig herdqvdet du sjunge             5
    Frst och drefter terigen genmls Menalkas!

Daphnis.

    Ljufligt r kalfvens ljud, d han blar, och ljufveligt kons ock,
    Ljuflig r Syrinxpipan, och herden, och ljuflig min stmma.
    Jag har vid svalkande vattnet en bdd, p hvilken jag rgat
    Hvita qvigornas sttliga skinn, dem samtligen sunnan            10
    Strtade ned frn hlln, d p mjlonriset de gnagde,
    Sommarns stekande gld, den aktar jag likas mycket,
    Som tv lskande lyssna till fars ord eller till moders,

    S sjng Daphnis fr mig, och s genmlte Menalkas.

Menalkas.

    Aitna min moder r, och en tjusande grotta min boning           15
    J dess blkade berg; hvad nnsin i drmmen sig visar,
    ger jag: mnga fr, mnga getter derjemte,
    Hvilkas skinn mig ligga vid hufvudet, ligga vid fttren.
    Korfvarne sjuda i brasa af ek, och den torrkade boken
    Tnds, d vintren r skarp; dock aktar jag icke s mycket       20
    Vintren, som -- nr kaka han fr -- valntter en tandls.

    Bifall klappade jag, och pstund dem sknkte en vnsknk,
    Daphnis en herdestaf, som alstrats i fderneskogen,
    Sjelfvext; mstaren ens mhnda ej skulle den klandrat.
    Skna skalet jag gaf t den andre af snckan, som mttat        25
    Mig med sitt ktt, uppfiskadt ifrn de Ikariska klippor,
    Skuren i fem t fem; den blste han i s det skrllde.

    Landtliga Sngmr, hell er, hell, upprepen det qvde,
    Som med de bda herdar i lag den gngen jag afsjng!
    Aldrig p tungans spets m du skaffa dig blemma fr tvetal!     30

    Tettix r Tettix' van, och myrorna myrornas vnner,
    Hken r hkens, min r snggudinnan och sngen;
    Vare mig deraf fullt allt huset; ty icke r smnen,
    Icke den pltslige vr mer ljufvelig, icke fr bina

    Blomstren, n sngens gudinnor fr mig? enhvar som de pse      35
    Gladligen, icke Kirka en gng frgr med sia trolldryck.




X. Idyllen.

MILON OCH BATTOS.


    kerbrukare du, hvad r det som felar dig, arme?
    Kan ju ej skra rakt ditt skifte, som fordom du skurit;
    Ej du mejar med grannen i bredd, men lemnar dig efter,
    Liksom ett fr frn valln, d det srats af taggen i foten.
    Huru skall det t aftonen bli, frn midten af dagen,             5
    Nr du i brjan ej ens kan gra besked fr ditt skifte?

Battos.

    Du senmejare Milon, en bit af hrdaste klippan,
    Aldrig du ngon nnu bland bortavarande saknat?

Milon.

    Aldrig. -- En arbetskarl hvad saknar han den som r fjerran?

Battos.

    Aldrig dig hndt, att du vakat, af krleksnatten igenom?        10

Milon.

    Hnde det aldrig; fr hunden r bst att han ldret ej smakar.

Battos.

    Snart, o Milon, r jag p elfte dagen fr pickad.

Milos.

    Vin du ser ur m, ej ttika har jag tillfyllest.

Battos.

    Ja, sen sdden, framfr min drr allt hljes af ogrs.

Milon.

    Sg, ho pinar dig s? hvars dotter?

Battos.

                                        Jo, Polybotas'.
    Hon, som vid Hippokoon fr mejarne blste p fljten.

Milon.

    Fann dock gud en syndare; du, hvad lnge du trtt,
    Eger: en harkrank skall om ntterna dela ditt lger.

Battos.

    Gckas du brjar med mig; ej blind r Plutos allena,
    Utan bekymraren Eros ocks. Ej prata s skrytsamt!              20

 Milon.

    Skrytsamt pratar jag ej. Skr du blott flitigt din ker,
    Brja ett krleksqvde om flickan din! Arbetet bttre
    Gr d; tillfrne du var ju srdeles fvad i konsten.

Battos.

    J Pieriska mr, mig hjelpen att sjunga den smrta
    Flickan, ty allt hvad J rrt, O gudinnor, J fven frsknen.    25
    O Bombyka, s tck, en Syriska alla dig kalla,
    Mager och solbrnd; jag dock ensam kallar dig brunlett.
    Ock hyacinthen r dunkel, den tecknade, dunkel violen!
    Men man plockar dem frut mellertid till kransarnas fltning,
    Geten Kytisos plr och vargen geten frflja!                   30
    Tranan plogen; men dig jag jktar just som en tokkr.
    Ack, om jag egde det allt, som Kroisos frr skall besutit!

    Tv gullbilder, oss d vi frrade t Aphrodite,
    Du med fljter i hand, och en trnros eller ett pple,
    Jag i en nygjord skrud och med nya Amykler p fttren.          35
    O Bombyka, s tck, din fot gr ltt som en trning,
    Och din stmma r ljuf, ej kan jag beskrifva ditt vsen.

Milon.

    Mig ovetande gr jordbrukaren herrliga visor,
    Mter han drpligt ej ut allt efter harmoniska lagar!
    Ve, mitt sttliga skgg, som s frgfves jag putsat!           40
    Hr nu d fven den visa, som sjng Lytierses, den blde!

    O mngfruktiga du, mngaxiga, hga Damater,
    Mtte mitt sdesland vlodladt vara och fruktrikt!

    Knyten, J bindare, krfvarne hop, att man icke frbi gr,
    Sgande: vrklingar, ock den arbetslnen r bortspilld!         45

    Mot nordvinden i skyln m snittet vetta, J skrdmn,
    Eller mot vestans flgt; s frodar sig krnan i axet.

    Trskare, akten er grannt, att lura det minsta om midda'n,
    Vid den tiden ju bst sig agnarna skilja frn halmen.

    Nr toffslrkorna vakna, s brjen att meja ert skifte,         50
    Men d de sfva, s sluten; och rasten i starkaste hettan.

    nskligt r grodans lif, J ynglingar, inga bekymmer
    Har hon om munsknk alls; fverallt str rikligen ifylldt.

    Bra, grdsfogde, du penningens vn, att du kokar oss linsen!
    Dock ej skr dig i handen, d kumminen snder du delar.         55

    Slikt sig egnar att qvda fr mn, som i solen arbeta,
    Men da, bonde, dig hfs, att din fattige krleks idrotter
    Prata fr mor din, d nr hon ligger i sngen och vakar.




XI. Idyllen.

KYKLOPEN.


    Aldrig nnsin en annan bot mot krleken funnits,
    Nikias, hvarken att smrja (jag tror), ej heller att pstr,
    n Pieridernes sng; han r bd ljuf och balsamisk
    Bland oss menniskor hr, men icke s ltt till att finna.
    Dock det knner du nog, som lkare, skulle jag mena,             5
    Och hgt lskad derjemte af nio de vnliga sngmr.
    S vr granne Kyklopen ocks kom lttast ur spelet,
    Nr fr skn Galateia han brann, Polyphamos, den gamle,
    Nyss utsirad med skgg kring tinningen, sirad om haka.
    Ej han med rosor giljade, ej med ppel, ej lockar.              10
    Utan med vildt raseri, och frsummade allt fr sin lskog,
    Mngen gng af sig sjelfva om qvlln hemkommo till fllan
    Fren ifrn grngrset, men han blott sjng Galateia,
    Och borttvinade der p den sfomkransade stranden
    Allt frn morgonens stund, med det bittraste sr i sitt inre,   15
    Som den vldiga Kypris med piln bringat hans hjerta.
    Dock botmedel han fann och, sittande fverstp klippans
    Spets, han beskdade sjn, afsjungande orden, som flja.

    O Galateia, du mjella, hvarfr s en lskare gcka?
    Mjellare r du n osten, och spd som ett lamm till att pse,   20
    Ystrare vida n kalfven, och trind som en drufva i kartning;
    Nog vl kommer du hit, d den ljufliga smnen betar mig,
    Men gr strax hrifrn, d den ljufliga smnen frgr mig.
    Du mig flyr, som ett fr, d det skdar den blacka vargen.
    Flicka, jag lskat dig stds, alltsedan en gng med min moder,  25
    Du mig mtte p berget, och ville dig der hyacinthblad
    Flocka till kransar, ock jag dig underviste om vgen.
    Frn den stunden jag gitter ej alls upphra, att p dig
    Blicka. Vid Zeus, slikt rr dig nu ej, nej, icke det minsta.
    Tjusande flicka, jag vet, hvarfr du slunda mig undflyr;       50
    Derfr att ruggigt, ifrn det ena rat till andra,
    gonbrynet r strckt, s lngt som pannan kan rymma;
    Blott ett ga jag har, och p flabben den plattade nsan.
    Dock jag, sdan jag r, har tusende fr p mitt bete,
    Och den lckraste mjlk jag skattar af dessa till lskdryck;    30
    Ost ej nnsin mig trt om sommarn, ej nnsin om hsten,
    Midt i vintren ej nnsin, och stds st korgarna fulla.
    Bttre an andre kykloperne hr jag blser min Syrinx,

    Sjungande dig, gullpple, s kr, och mig sjelf med detsamma,
    Ofta i midnattsstund; unghjortar dig elfva jag fostrar,         40
    Samtliga halsbandprydda, och fyra valpar af bjrnar.
    ndtligen kom d till mig, och du finner att intet skall tryta.
    Lt det blnande haf fritt svalla mot mtande stranden.
    Gladare natten du d hos mig tillbringar i grottan.
    Finnas ju lagrar der, ock finnas de veka cypresser,             45
    Finns murgrna, den dunkla, och finns ljuffruktiga rankan,
    Finns friskt vatten jemvl, som t mig mngskogiga Aitna
    Ur mjellhvitaste sn framsnder, en gudarnes lskdryck;
    (Ho bland sdant valde ett haf och dess bljor till bostad?)
    Men om jag sjelf mhnda dig syns mer luden n mngen,          50
    Finnes hos mig ekved, och i askan en gldande eld stds.
    Om du brnnde mitt lif, det skulle jag sannerlig lida,
    Eller mitt enda ga, det krsta af allt hvad jag eger,
    Ve, att icke mig modren har fdt utrustad med gelar,
    Hur jag d skulle till dig neddyka, och kyssa p handen,        55
    Om du ej ville p mun; jag bragte dig hvitaste liljor,
    Eller ocks mjuk valmo, som har de rodnande smllblad;
    Men de vexa om sommaren blott, och denne om vintren:
    Derfor gitter jag ej p en gng allt detta dig bringa.
    Nu d, flicka, o nu, jag vill hrstds lra mig simma,          60
    Om kanske p sitt skepp hit, seglande, lnder en fremling,
    Att jag m skda, hvad nje er gr, att bo der i hafsdjup.
    O, kom upp Galateia, och, kommen, du mtte frgta
    (Liksom jag nu, sittande hr), att vnda till hemmet!
    Lt dig behaga, att valla med mig, och att hjelpa mig mjlka,   65
    Samt att pressa min ost, inmngande lpe, det ampra!
    Mor din allena mig krnker, och henne allena jag tadlar,
    Aldrig om mig hon fllde nnu ett endaste godt ord,
    Fastan hon sg mig dag frn dag alltmera frtvina.
    Sga jag vill, att mitt hufvud och ftterna begge jemvl starkt  70
    Vrka, p det hon m grmas, som jag ock grmes frskrckligt.
    O Kyklop, o Kyklop, hvart har ditt vett nu frsvunnit?
    Skulle du flta korgar pstund och, skrande grngrs,
    Bara t fren, visade du lngt mera frstnd visst.
    Mjlka den frsta du treffar, frflj ej henne som bortflyr!    75
    Du skall finna kanske en sknare arm Galateia.
    Flera tser n en mig bjuda till nattliga lekar,
    Och sen flina de alla, d jag inbjudningen mottar.
    Syns ju deraf, att ock i vrt land jag ngot betyder.

    S Polyphamos med sng frjagade krlekens smrta,              80
    Och s lefde han sllare dar, n man kper fr gullmynt.




XII. Idyllen.

DEN LSKADE.


    Kom du d, lskade sven, med den tredje natten och dagen?
    Kom du? de kra, de bli grhriga inom en dagsrymd.
    Liksom vintren med vren, och plommonet tflar med pplet
    Fruktlst, liksom ett lam r aldrig s ulligt som tackan,
    Liksom en trenne gnger frmld mst vika fr ungmn,            5
    Liksom cn rget snabbare r n kalfven, och liksom
    Nktergalen har sknare rst n friga fglar;
    S vid din syn jag gladdes, och under den skuggiga boken,
    D nr solen gldde, jag sprang, en vandrande man lik.
    O, att oss bda sin gunst tillflktade milde Eroter,            10
    Och att vi blefve i kommande dar en saga, fr alla!
        Desse tv med hvaran frtroligt plgade umgs,
    Han var _giljarn_ s skulle det heta p Amyklaiska --,
    Men deremot skull' Thessalern kalla den andra en _lskling_.
    Lika de lskade begge hvaran. Visst lefde tillfrne             15
    Gyllene mnner ndock, d den lskande lntes med lskog.
    Mtte mig unnas, o far Kronides, och J frige gudar,
    Mtte, att, sen tvhundrade slgten frsvunnit, ett budskap
    Mig frtljde vid Acherons strand, dn icke r hemvg:
    "Nu fr tiden r din och tjusande lsklingens krlek            20
    I hvar menniskas mun, och frnmligast uti de ungas!"
    Dock i sanning de himmelskas makt allt detta bestmmer
    Efter som sjelfve dem syns, men d jag lfsjunger din fgring,
    Vill jag p nsans spets osanningens blsa ej skaffa.
    Ty om du krnker mig smtt, godtgr du det onda i blinken,      25
    Sknkande dubbel frjd, och med rgad frtjusning jag bortgr.
        I Megarenser ifrn Nisaia, de bste i roddkonst,
    Mtte ni lycklige bo, emedan den Attiske fremling
    Framfr andra J raden mest, gossvnnen Diokles.
    Stds vid hans graf, hvar gryende vr, hopsamlade gossar        30
    flas i lag med hvaran om pris fr den ljufvaste kyssen.
    Ho som fogar med mera behag till lpparna lppar,
    Vnder till mor sin hem med yfviga kransar besmyckad.
    Salig bland gossarna den, som eger om kyssarna domsrtt!
    Skert ropar han an Ganymedes, den tjusande, trget,            35
    Att hans mun m likna probersten, nyttjad af vexlarn,
    Att utreda om gullet r falskt, eller om det r kta.




XIII. Idyllen.

DYLAS.


    Icke t oss allena vardt krleken fdd, som vi trodde,
    Nikias, ho bland gudarna ock hans fader m varit, --
    Ej vi re de frsta, som ansett sknhet fr sknhet,
    Vi som ddlige ro, och morgondagen ej veta.
    Ock Amphitryons son, den kopparhjertade kmpen,                  5
    Som mot vilda lejonet stred, var kr i en yngling,
    Den frtjusande Hylas, beprydd med lockiga hret,
    Och, som en far sin lskade son, s lrde han honom
    Hvad sjelf hade han lrt, fr att tapper bli och besjungen.
    Aldrig skildes de t, nr midda'n gldde p fstet,             10
    Aldrig, d Aos till Zeus uppfrde med flarne hvita,
    Aldrig d pipande kycklingar sm utsgo sig hvilstad,

    Medan modren med vingarna slog p den sotiga vageln; --
    Att den tappre till lags utbildad gossen skull' blifva,
    Och p en riktig strt frvrfva sig verkelig mankraft.         15
    Men d, att hmta det gyllene skinn bortseglade Iason,
    Aisonidas, och med honom de ypperste hjeltarne fljde,
    Vald ur samtliga stdren enhvar, som dugde till idrott;
    D bragddristig ocks anlnde till rika Iolkos
    Sjelfve Alkmene's son, Mideatiska heroinans.                    20
    Steg s Hylas om bord p det platsbeqvmliga Argo,
    Som ej drabbades alls af Kyanernes krossande klippor,
    Utan det villande haf, anlpande Phasis, den djupa,
    Genomfor som en rn; men sedan klipporna qvarsttt.
    Nr Peleiades g ur bljorna upp, och de fjermsta               25
    Flt ge lammena bete, och vrn sig byter till sommar,
    Se, d begynte sitt tg den herrliga blomman af hjeltar,
    Tagande in sin plats hvar och en p det hlkade Argo.
    Hellesponten de hunno, den tredje dagen, med sydvind,
    Och i Propontis' hamn inseglade, der de Kianers                 30
    Oxar, ntande billn, uppdraga s vidgade frar.
    Stigande ur, p stranden de redde om qvllen sin mltid
    Parvis; mera n en uppbddade lgret gemensamt.
    Ty stor ngen der lg framfr dem, fr bddar beqvmlig;
    Bitter Butomos dn och den yfviga sfven de skuro.              35
    Blonde Hylas ocks utgick, fr att vatten till qvllsvard
    Bringa Herakles sjelf, samt Telamon, vldige hjelten,
    (hvilka kamrater tv vid ett bord spisade alltid)
    Kopparkannan i hand, men snart han kllan bemrkte
    Upp en lglndt plats, deromkring stod yfvande vassen,         40
    Stod ock grn Adiant, och den dunkelskimrande svalrt,
    Qvickrot, krypande vida omkring, och det friska selinon;
    Nymphren i dans som bst kringsvngde i midten af kllan,
    De stds vakande Nympher, fr landtbor bistra gudinnor,
    Euneika och Malis, och Nycheia med anlet' som vrens.           45
    Gossen sitt embar nu, det vattenrymliga, nedhll,
    mnande sa; hans hand de samtliga grepo i blinken;
    Ty de samtligas trnande barm s krktats af krlek
    Till den Argeiske sven, och i dunkla vattnet han strte
    Pltsligt, liksom d strtar en blixtrande stjerna frn himlen  50
    Pltsligt i sjn, men seglarn shr kamraterna manar:
    "Gossar, nu allting lss, der kommer en gynnande vindpust!"
    Nymphren emellertid i sitt kn den grtande ungsven
    Hllo, och skte med vnliga ord uppmuntra den sorgsne.
    Amphitryoniades deremot, om gossen bengslad,                   55
    Tog p Maioters vis vlkrokiga bgen, och bortgick,
    Tog sin klubba, som stds med den hgra handen han omslt.
    "Hylas!" han skrek tre gnger, hvad halsen den djupa, frmdde;
    Gossen hrde det ock tre gnger; ur vattnet hans stmma
    Sakta ljd; fast nra han var, dock tycktes han fjerran.        60
    Liksom p afstnd nr starkluggiga lejonet hrer
    Blande kalfvens rst, ett glupande lejon p bergen,
    Och ur kulan hastar i sprng till det frdiga festml;
    S Herakles jemvl bland aldrig trampade trnsnar,
    Srjande lsklingen, gick, och mtte de rymliga flten.         65
    Stackare, den som r kr! Hur mycket han irrande utstod
    Bde i skog och p berg! men Iasons vrf de frgtos.
    Skeppet med segel och tg der bidade, medan de andre
    nnu vid midnattsstund renspolade roddarnes bnkar,
    Vntande allt p Herakles, men han, dit ftterna frde,         70
    Rasande lopp; ty hrd r den gud, som qvalde hans hjerta.
    S nu den fagraste Hylas r rknad bland saligas skaror.
    Samtlige hjeltarne hcklade nu skeppsrymmarn Herakles,
    Att han s fvergaf den trettiobnkade Argo,
    Kolchis han ndde till fots, och den ogstvnliga Phasis.       75





XIV. Idyllen.

KYNISKAS KRLEK.


Aischines.

    Allskns helsa t mannen Thyonichos!

Thyonichos.

                                         nskas detsamma,
    Aischines!

Aischines.

               Hvarfr s sent?

Thyonichos.

                                Hvi sent? Hvad gr dig bekymmer?

Aischines.


    Ej str till med oss bra, o Thyonichos.

Thyonichos.

                                            Derfr s mager,


    Derfre skgget st grselig lngt, och hret s sluskigt.
    Sdan en nyss hitlnde till oss, en Pythagoreer,                 5
    Blek, barfotad; han sjelf pstod sig Athenare vara.
    Han ock hade (mig tycks) stor lust till det rostade hvetmjl,

Aischines.

    Gode, du skmtar alltjemt; men med mig den skna Kyniska
    Gckas, och, innan man vet, r jag gal'n: det brister en hrsmon.

Thyonichos.

    Sdan stdse du var, vn Aischines, stilla och hftig,          10
    nskande annat nu, nu annat; men sg, hvad frsprjes?

Aischines.

    Vet, Argeiern och jag, och derjemte Thessaliske ryttarn
    Apis, samt Kleonikos, soldaten, vi sutto och drucko
    Ute p landet hos mig. Tv kycklingar hade jag slagtat,
    Jemte en diende gris; skndoftande Bibliner ppnat,             15
    Sparadt p fjerde ret, och dock som det kommit ur pressen.
    Framtogs lk derjemte, frn Kolchis; och ljuflig var drycken.
    Men nr lngre det led, omngdt pfylla osa lyste,
    Hvar till sin krastes skl; blott borde den kraste namnges.
    Nmnande hvar sin vn, vi drucko, som saken var aftald.         20
    Hon ej knyste ett ord; der satt jag: hvad tror du jag tnkte?
    Tala! (s skmtade en) -- eller _sg du vl vargen i fabeln?_
    Hon uppflammade: ltt en fackla vid henne du antndt.
    Vargen r Lykos, r Lykos, en son till Labas, vr nabo;
    kta rkel, och spenslig, och skn i gat af mngen.            25
    Hela verlden ju vet, hur hon smktat fr krlek till honom.
    Kom s en gng det pratet ocks helt tyst till mitt ra;
    Dock jag forskade ej, frgfves smyckad med karlsskgg.
    Redan voro vi fyra frdjupade mkta i dryckjom,
    Och om min _Varg_ Larissern igen anstmde frn brjan           30
    Just en Thessalisk stamp, den frsmdlige! Pltsligt Kyniska
    Utgr bittrare trar, n nnsin vid sidan af modren
    Liten en sexrs flicka, som lngtar i famn att lyftas.

    Jag, som du knner, Thyonichos, d gaf henne med nfven,
    Frst p det ena rat, och sen p det andra. Hon bortsprang,    35
    Skrtande manteln upp. "Min pest, jag behagar dig icke?
    Annan r dig mer ljuflig en hjertkr? Pyssla med annan
    Vn, ty fr honom trarne rinna s trinda som pplen."
    Liksom t ungarna sm, takrstet inunder, en svala,
    Samlande hr och der vlplgning, flyger bestllsamt:           40
    Vida snabbare hon bortsprang, ur den psande stolen,
    Grden igenom och porten gerad, som ftterna frde.
    Sger ett ordsprk ju: "ock tjuren rymde till skogen".
    Tjugu dagar, och tta, och nio, och tio dessutom,
    Elfte i dag, tv till: s mnader tvenne frflutit,             45
    Sedan vi skildes; ej ens som Thrakerna hret jag afklippt.
    Lykos r henne nu allt, fr Lykos ppnas om natten;
    Vi ej g fr en fyrk, ej komma vi alls i berkning,
    Olycksalige Megarer vi, blott hn r vr andeL
    Blefve jag krleken qvitt, allt skulle d bringas till rtta;   50
    Men likt rttan, i sagan, Thyonichos, becket vi psmakt.
    Hvad det m finnas fr bot mot ofvervinnelig lskog,
    Knner jag icke; men Simos, min ungdomskamrat, s frpickad
    I Epichalkos' dotter, till sjs for; botad han hemkom.
    Sjelf jag vill frdas ocks p bljorna, hvarken den smste,    55
    Eller den bste kanske, men en knekt af medlersta sorten.

Thyonichos.

    Mtte dig fuller till lags aflpa den nskan, du hyser,
    Aischines! Om du har lust att fremmande lnder beska,
    r Ptolemaios den bste, jag vet, att besolda den frie.

Aischines.

    Eljes hurudan man?

Thyonichos.

                       Friborne ej finna en bttre:                 60
    Vlsinnt, skaldernes vn, lskvrd, p det hgsta behaglig;
    Vnnen prfvar han vl, ovnnen prfvar han bttre.
    Mngen mnget han ger; ombedd, han nekar ej nnsin,
    Liksom en kong det hfs. Dock br man ej bedja om allting,
    Aischines. Derfr, sframt dig lyster att hkta vid hgra       65
    Skuldran en krigares skrud, och du djerfves p stadiga ftter

    Bida en vldig soldat, som skldbevpnad dig nalkas,
    Fort till Egypten d! Frn tinningen brja vi alla
    Grns, och smningom sen sig derifrn smyger till kindren
    Blekande tiden. Besked fr dig gr, d knet r kraftfullt!     70




XV. Idyllen.

SYRAKUSANSKORNA.


Gorgo.

    Trffas Praxinoe hemma?

Praxinoe.

                            Mia Gorgo, hur sent! -- Hok r hemma.

    Under, att ndtligen dock du r hr. Stol, Eunoa, genast,
    Lgg ock kudde derp!

Gorgo.

                         Frtrffeligt!

Praxinoe.

                                       Stt dig, jag beder.

Gorgo.

    Tnk hur modig jag r! Knappt kom jag med lifvet ur leken,
    O Praxinoa, stojet r stort, stort talet af vagnar;              5
    Stflar ses fverallt, fverallt soldater i kappor;
    Och den frskrckliga vgen! minsann, du bor mig ej nra.

Praxinoe.

    Ja, den galningen for hit ndatill verldenes nde,
    Tog sig ett hybble, men icke ett rum; han ej ville oss unna
    Grannskapets lycka; det ledaste nt, som mig alltid frtretar!  10

Gorgo.

    Kraste syster, tala ej slikt om gubben din, Deinon,
    Medan den lille r hr. Se huru han gapar upp dig!

Praxinoe.

    Sta Zopyrion, grufva dig ej; jag menar ej pappa.

Gorgo.

    Kors, hvad det barnet har vett, vid gudarna! Pappa r snller.

Praxinoe.

    Sagde pappa helt nyss (ty nyss vi plga benmna                 15
    Allt) gick ut fr att handla i boden smink och salpeter,
    Och kom ddan, med salt, den trettonalniga bngeln.

Gorgo.

    Sak r samma med min Diokleidas, penningfrdarn.
    Fr sju drachmer i gr fem frulltappar han kpte,
    Gamlaste kappscksragg, ren smuts, blott arbet' p arbet'. --   20
    Dock, nu skynda dig fort, tag kappan och trjan med hktor,
    Ltom oss g till konungens hof, Ptolemaios' den rikes,
    Fr att Adonis bese. Jag hrt, att de grannaste saker
    Ordnas af drottningen sjelf.

Praxinoe.

                                 Hos den rika r rikeligt allting.
    Sg du ngot, s sg du, som sg, t henne som ej sg.          25

Gorgo.

    Hg tid vore att g. Fr de late r idelig hgtid.

Praxinoe.

    Eunoa, tag upp garnet, och stll, nsperla, i fttren
    n det en gng! Mjuk kattorna helst utvlja sin sofplats.
    Rr p dig, skynda med vatten; frut dock vatten behfs ju.
    Se hur vattnet hon hmtar; n vl, br hit det! -- -- Ej mera!  30
    Skona fr vattenflod, omttlige, vt ej min trja!
    Sluta! som gudarna tckts, s sannerlig tvttad jag blifvit.
    Nyckeln till stora kofferten, hvar r han? Gif den p stunden!

Gorgo.

    Min Praxinoa, tnk hvad den veckade trjan med hktor
    Klder dig vl! Lt hra hur dyr hon kom dig ur vfstoln?       35

Praxinoe.

    Gorgo, nmn ej derom! Tv miner det renaste silfver
    Knappt frsl, och lifvet snr jag vid arbetet tillsatt.

Gorgo.

    Enligt din nskan likvl hon lyckades.

Praxinoe.


                                           Ja, jag beknner.
    Hmta min solhatt strax och min kappa: i prydelig ordning
    Allt! Jag tar dig ej med, gullbarn; uh, hsten har tnder!      40
    Grt, s mycket du vill; dock br du ej blifva en krympling.

    Ltom oss g. Tag, Phrygia, pilten, och lek med den lille,
    Locka handen hit in, stng till grdsporten beskedligt!
        O, hvad skaror af folk! Nr komma vi genom och huru
    Detta frderf? Otaliga myror, dem ingen kan rkna.              45
    Mngen frtrffelig bragd utfrdes af dig, Ptolemaios.
    Sedan din far bland gudar en plats intagit, ej nnsin
    Smyger en bof, p Egyptiskt manr, att vandrarn plundra,
    Ssom frut, af argaste svek uthamrade mnner
    Drefvo sitt skndliga spel, en lika den andra i bofstreck.      50
    Staste Gorgo, o ve, der konungens ryttare komma!
    Gode soldat, jag ber dig, ej rid oss dock fvernda!
    Fuchsen sig steglar, den rasande se! N, vill du ej, galna
    Eunoa, packa dig bort? Sin ryttare drper han skert.
    O, hur lyckeligt var, att barnet jag lemnade hemma!             55

Gorgo.

    Trsta dig, bsta Praxinoa, ren vi re bakefter;
    Desse hunnit sin post.

Praxinoe.

                           Jag brjar mig verkligen sansa.
    Hsten och iskall orm jag fruktat frn spdaste ren


    Mest. Pskyndom vr gng! Hvad folkhop sllar sig till oss!

Gorgo.

    Mor, frn hofvet kanske?

Gumman.

                             Jo, barn!

Gorgo.

                                       Man kommer med ltthet
    In?

Gumman.

        Till Troia Achaiernes hr ock _frestande_ inkom.
    Vackraste barn, med _frestande_ allt utrttas i verlden.

Gorgo.

    Gick s den gamla sin kos, sen idel orakel hon uttalt.

Praxinoe.

    Kringar veta ju allt: ja, hur Zeus sjelf aktade Hera.

Gorgo.

    Skda, Praxinoa, der hvad skara vid portarna skockas!           65

Praxinoe.

    Faselig! -- Rck mig, Gorgo, din hand, och fatta du fven,
    Eunoa, Eutychis' hand, gif akt att du henne ej lemnar.
    Alla g en gng in! Hll fast dig, Eunoa, dugtigt!
    Jag olyckliga menska, min sommarkapott r i bitar
    Redan, o Gorgo! -- Vid Zeus, jag nskar dig, fremling, i allo   70
    Lycka och frjd, men akta nu grannt min kappa, det ber jag.

Den Fremmande.

    Icke af mig det beror. Dock vill jag den akta.

Praxinoe.

                                                   Hvad folkhop!


    O, de knuffas som svin!

Den Fremmande.

                            Var lugn, mor; faran r fver.

Praxinoe.

    Vike frn dig all fara det nsta, och kommande ren,
    Du, kom oss vrnade s. Hvad redelig menska och godsinnt!       75

    Eunoa klmmes; -- -- vlan, armbga dig, arma igenom:
    Sknt! -- Ren inne hvaren, sad' han, som bruden sin inlst.

Gorgo.

    Kom, Praxinoa, kom! Frst skda de granna tapeter,
    Fina och skna, minsann, som hade gudinnor dem virkat.

Praxinoe.

    Hga Athanaia, hvem spann det garnet, och vfde?                80
    Hvilken mlares konst framstllde s trffande bilder?
    Huru naturligt de st, och huru naturligt de rras,
    Lefvande, ej invfda! Ett djupsinnt stycke r menskan.
    Se, hur beundransvrdig han sjelf der hvilar i silfver-
    Bdd, och det frsta fjunet som bst frn tinningen spricker;   85
    Trefaldt kre Adonis, som fven i Acheron lskas!

En Fremling.

    Olycksaliga, hren d upp, att sladdra i vdret,
    Turturdufvor! De drapa en hvar med vidgade kftar.

Gorgo.

    Hejsann, hvadan r den? hvad rr dig om sqvallror vi ro?
    Egna pigor befall! Syrakosiskor vill du befalla?                90
    Men, att allt du m veta, i grund vi Korinthiskor ro,
    Likasom Bellerophon, och vi tala vr Peloponneska:
    Dorier, ville jag tro, f bruka det Doriska sprket.

Praxinoe.

    Mtte, o milda Proserpina, ej oss fdas en herre,
    Utom den ena! Fyskam! Du toma mttet ej stryke.                 95

Gorgo.


    Tyst, Praxinoa, tyst! Ren brjar hon sjnnga Adonis,
    Argiskans dotter, du vet, den mngerfarna skaldinnan,
    Som vann priset i klagande sng till Lakoniern Sperchis.
    Grannt hon sjunger (jag vet det helt visst); ren brjar hon drilla.

Sngarinnan.

    Hga gudinna, som lskar Idalions lunder och Golgos,           100
    Och den Erykiska hjd, du som leker med gull, Aphrodita,
    O, hur skn din Adonis frn Acherons eviga vgor
    Hit, p den tolfte mnaden bragt vekfotade Stunder,
    Trgsta af alla gudinnor, de lskliga Stunder; men kra
    Nkas de dock, medbringande stds t de ddlige ngot!         105
    Kypris, Diona's dotter, som till oddlig frn ddlig,
    Efter en sgn, bland menniskor spord, upphjt Berenika,
    Gjutande ljuf ambrosiadoft i drottningens hjerta,
    Dig mngnamniga, dig mngtempliga, tacksam att hylla,
    Hr Berenikas dotter i dag, som Helena tjusfull,               110
    Vr Arsinoa sjelf, p det sknaste smyckar Adonis.
    Allt slags frukt, som mognar  trd, kring honom r nedlaggd,
    Lckraste parker invid, som gmmas i korgar af silfver,
    Gyllne albasterkrl derjemte med Syriska oljor,
    Bakelser ock, som qvinnornas konst tillreder i pannan,         115
    Mngande blommor af srskilda slag med hvetaste hvetmjl,
    Allt som af ljufvelig hning och doftande olja beredes,
    Allt som flyger i skog, som krlar  mark r frsamladt,
    Grnskande lfhvalf ses, nedtyngda af spensliga dillen,
    Byggda; ock ofvanom dem kringfladdra de unga Eroter;           120
    Nktergalsungarna like, de sitta i trden, och flyga,
    Prfvande vingarnas kraft, frn en qvist hn till en annan,
    O, hvad ebenostrd, hvad gull, hvad rnar af elfen-
    Ben, som bra till Zeus Kronion dess dejliga munsknk!
    Purpurtapeter der ofvanupp, mer mjuka n smnen, --           125
    Skulle Milesiern saga, och den som p Samos r bosatt; --
    Tvenne bddar man redt, t skne Adonis den ena,
    En t Kypris, och en t den rosenarmige gossen,
    Brudgum af aderton r, eller ock, p det hgsta, af nitton.
    Kyssen sticker ej n; ljust r kring lpparna fjunet.          130
    Nu m Kypris sig glada i lskade gossens besittning.
    D nr i morgon dagg slr ned, vi samtligen bra
    Guden till bljorna bort, der de skummiga plaska mot stranden.
    Sedan med fladdrande hr, och i mantlar som, fria frn grdeln,
    Rja blottade brst, m vi brja den ljudliga sngen;          135
    Hulde Adonis, till oss och till Acheron kommer du ensam
    Bland halfgudarna (ssom det sgs); ej ens Agamemnon
    Detta fruntes, och, ej vildtrasande, vldige Aias,
    Icke Hekabas son, bland tjugu den ypperste, Hektor,
    Icke Patroklos, och ej den frn Troia rddade Pyrrhos,         140
    Icke Lapitherna ens, n ldre, ej Deukalioner,
    Ej stamfolket i Argos, Pelasgerna, ej Pelopider.
    Var nu huld, o Adonis, och gld oss det stundande ret!
    Vnlig du kom, o Adonis, och vnlig du komme tillbaka!

Gorgo.

    Aldrig maken jag hrt, Praxinoa, Lycklig den qvinna,           145
    Som s mycket frstr, allycklig, som qvder s ljufligt!
    Nu dock mste jag hem. Ej frukost ftt Diokleidas,
    Idel galla i allt; men nalkas den karlen ej, hungrig!
    Hell dig, hulde Adonis, och kom till gladliga ter!




XVI. Idyllen.

CHARITERNA ELLER HIERON.


    Stds Zeus' dttrar, och stds det skalderna ligger om hjertat,
    Att oddliga prisa, och prisa de ddligas dater.
    Muserna ro gudinnor, gudinnorna gudar besjunga;
    Men vi ddlige ro, m ddlige ddliga sjunga!
    Hvem bland alla, som bo det etheriska hvalfvet inunder,          5
    Skall upplta sin drr fr vra Chariter, och motta
    Vnligt, och ej bortvisa frn sig, frutan en gfva?
    De barfotade d hemvnda med vredgade sinnen,
    Klagande hgt mig all, att frgfves de vandringen antrdt;
    Skrmda, de terigen qvarsitta p bottnen af toma               10
    Kistan, och luta mot isade knn nedhukade hufvun:
    Torr r vistelsen der, d frden ej rntade ngot.
    Ho r i vr tid sdan, och ho vill glda en lfsng?
    Det jag ej vet. Ej mera, som frr, att prisas fr dla
    Vrf man flas, ty allt r kufvadt af vinningsbegret.          15
    Hvar man, hndren i barm, hur mest han sin kassa m ka,
    Kringglor; ergen ej ens han vill afskrapa och bortge,
    Utan han sger pstund: mig knet r nrmre n vaden;
    Blott jag har sjelf en fyrk, nog skalderne ras af gudar.
    Ho vill hra de andra, ty nog r fr alla Homeros?              20
    Den r den ypperste skald, som icke min kassa betungar.

    Galningar, o hvad fromma vl r af tusende kistor,
    Fyllda med gull? Den visa ej s anvnder sin rikdom;
    Utan en del t sig sjelf, och t ngon af skalderna unnar,
    Mycket t slgtingar sknker han ock, och mycket t andra       25
    Mnniskor; offrande stdse p gudarnas heliga altar.
    Ocks han r en ypperlig vrd, undfgnar vid bordet
    Vnligt, och lter den fremmande g, nr honom s lyster.
    Mest bland alla likvl hgakta de heliga skalder,
    Att du i ddens boningar n m prisas, en krnkarl,             30
    Och vid den isiga Acherons strand ej grta frgten,
    Likasom dagakarlen, hvars hand invndigt vid spaden
    Hrdnade, och som af fdren bekom blott mangel till arfdel.
    Mnga slafvar sin kost mnadtligen fingo sig tillmtt
    Fordom i konung Antiochos' hus, och konung Aleuas';             35
    Mnga kalfvar ocks kringblade hornade mdrar,
    Nr de om qvlln hemdrefvos till fllan hos rika Skopader;
    Herdarne frde till skugga utfver Kranoniska fltet
    Tusen de valdaste fr hos fremlingkra Kreonder:
    Dock ej gldje de hade af detta, sen hamnen de lemnat           40
    I den rymliga bt, som frdas p Acherons skrckflod;
    Men onmnda en hvar, med frlusten af ymniga skatter.
    Skulle de dvalts i ovrdelig tid bland usliga dda,
    Om ej den Keiske mstareskalden, som qvdde s frgrikt
    Till mngstrngade lyran, dem gjort bland kommande slgten      45
    Ryktbara. ra jemvl snabbfotade hstarne vunno,
    Som kransprydde t dem hemlnde ur heliga spelen.
    Ho vl ngonsin knnt de Lykiers hjeltar, och dessa
    Priamos' lockiga sner, och Kyknos med hy af en jungfru,
    Om ej skaldernes sng frfdernes bragder beprisat?             50
    Icke Odysseus ens, som irrade hundra och tjugu
    Mnader kring fverallt, som lefvande lnde till ddens
    Boning, och flydde utur Polyphemos', den rysliges, kula,
    Egde evrdeligt lf; svinherden Eumaios frgtits,
    Liksom Philoitios fven, som hade bestyr med den strre         55
    Fnaden; sjelfve Laertes man glmmt, stormodige hjelten,
    Hade ej Ioniern lemnat dem alla i sngerna hyllning.


    Frn de Pieriska mr skn ra t menskorna kommer,
    Men de ddas skofvor och gull af de lefrande tras,
    Dock, det r samma besvr, att rkna vid stranden de vgor,     60
    Hvilka af vinden drifvas i land ur bl Oceanen,
    Eller att tvtta i kllans kristall det smutsiga teglet, --
    Som att verka med ord p den vinningslystne procentarn.
    Sdan p bten jag ger. M skatter p skatter han hopa,
    M han fngslas alltjemt af lystnad att mera frvrfva.         65
    Heder deremot jag lngt hellre och menniskors vnskap
    nskar besitta, n snor i mngd och sttliga hstar.

    Sprjs, bland ddliga hvem vlkommen jag nalkas, med Sngmrs
    Milda beskydd? Ty vgen r svr fr skalderna eljes,
    Om de ej gynnas af Zeus', storrdige herrskarens, dttrar.      70
    Himlen ej trttnat nnu, att r och mnader hvlfva,
    Framdeles mngen hst skall rra det surrande vagnshjul.
    Ock skall komma en man, som mig till sngare tarfvar.
    Sedan han gjort, hvad den store Achilleus, och vldige Aias
    Gjorde p Simoeis' sltt, der Phrygiern Ilos r jordad.         75
    Ren Phoinikerne nu, tom inunder den sjunkande solen
    Libyens' yttersta ngder bebo, frstelna af fasa;
    Ren Syrakusier bra de fattade lansar i hndren,
    Armarna tryckas ocks af videskldarnes brda.
    Hieron sjelf bland dessa, en forntidskmpe i stridskraft,       80
    Spinner sitt blte, den vajande man sknt hjelmen beskuggar.

    Ja, o Zeus, du herrlige fader, du hga Athana,
    Och du, dotter, som jemte din mor beherrskar Ephyra's
    Mngbegfvade stad vid insjn Lysimeleia,
    M de fiendtlige mn bortsndas af trngande ndtvng           85
    fver Sardoniska hafvet, att vnnernes bane bertta
    Hemma fr hustrur och barn, -- snart rknade, mnga tillfrne;
    M ock stdren bebos af de fordne borgrarne ter,
    De som i grund frstrdes af trotsige fienders hnder;
    M de t sig fruktbrande flt uppodla, och frens              90
    Skaror, tusen till tal, sprngmtta af frodiga betet,
    Brka p fltet, och korna, till fllan vndande ter
    Troppvis, trnga upp den i mrkret famlande vandrarn!
    Trdeskrarne ock m pljas fr sde, nr Tettix,
    Lurande middagstiden p herdarna, sjunger i trdens             95
    Hgsta toppar; jemvl kring vapnen m spindlarne stlla
    Fina vfvarnes nt, och ej krig mer finnas till namn ens,
    Hieron's hga berm m bras af skalderna bortom
    Skythiska hafvet, och dit, der fogande samman med jordbeck
    Breda muren, tillfrene hll Semiramis spiran.                 100
    En r nu jag; mng annan derhos ock lska Kronions
    Dttrar. Vi lgge oss samtligen vinn, Arethoisa att prisa,
    Jemte de Sikelers folk, och den vldige kmpen Hieron,
    O, J Gudinnor, som frst Eteokles dyrkade, J som
    lsken Orchomenos' stad, tillfrene hatad af Thebe,            105
    Visst objuden jag stannade hemma, men kommer till deras
    Grdar, som bjuda mig, trygg, ledsagad af sngens gudinnor.
    Ock jag lemnar ej er; hvad vore fr menniskor lskvrdt,
    Utan Chariterna? Stds mig vare Chariterna hulda!




XVII. Idyllen.

TILL PTOLEMAIOS.


    Ltom oss brja med Zeus, och lykten med Zeus, o J sngmr,
    Nr vi den ypperste bland oddliga prise i qvdet.
    Hen bland ddlige mn Ptolemaios den frste m nmnas,
    fvensom ytterst och medlerst; ty han af mnner r ypperst,
    Fordne heroer jemvl, halfgudarnes ttlingar, funno              5
    Visa skalder, som sjngo de herrliga bragder, de utfrt;
    Nu jag vill Ptolemaios, jag ock, vlfvad i sngkonst,
    Qvda; ett qvde ju r oddlige gudarnes ra.
    Till trdymniga Ida en gng vedhuggaren kommen,
    Spejar; -- ty mycket der fanns -- hvar han skulle sitt arbeta brja. 10
    Hvad skall jag frst omnmna? ty tusende mnen fr sngen
    Finnas, med hvilka gudarne prydt den bste af kungar.
    Hurdan var ej, p fderne-led, Ptolemaios, Lagiden,
    Att utfra en sttelig dat, d han fattat beslutet,
    Hvilket en annan man uttnka ej ngonsin gittat!                15
    Honom i ra ocks Zeus gjordo de saliga gudar
    Jemngod; fven r honom ett gyllne palats p Olympen
    Byggdt, och honom invid Alexandros, den redlige vnnen,
    Thronar, en skrckelig gud fr de brokigturbanade Perser.
    Gent deremot t Herakles, Kentaurban'mannen, ett ste           20
    Str, som r gjordt af hrdaste stl, ondligen konstrikt.
    Der med de friga himmelska nu han gstar tillsamman,
    Fgnande sig fvermttan t snernes sners sner,
    Derfor att lderdomen dem Zeus frn lemmarna borttog,
    Och oddlige kallas de mn, som stamma frn honom.              25
    Ty dem hvardera r stamfar Herakleidas, den tappre,
    Och de hvardera rkna sin stam frn fordne Herakles.
    Derfr ocks nr han gick ur gelaget, tillrckligen mttad
    Med skndoftande hning, dit hem till hulda gemlen,
    Denne han sknkte sin bge med axelbetungande kogret,           30
    Denne han gaf sin klubba af jern, med vldiga knlar.
    Till det ambrosiska rum, som bebor hvitfotiga Hebe,
    Vapnen, och fadren sjelf, Zeus' son, ledsaga de sedan.
    Hur utmrkte sig ej Berenika, den vida besjungna,
    Bland frstndiga qvinnor, och var t frldrarne hjertfrjd!   35
    Hennes doftande barm sjelf Kypros' gudinna, Diona's
    Dyrkade dotter, berrde en gng med rundade handen.
    Derfre sgs, att en hustru sin man s hgt ej behagat,
    Som Ptolemaios med krlek bemtte den hulda gemlen.
    Hon deremot lngt mer n lskade. Derfr han fven              40
    Kunde med sorgfri sjl regementet t Snerna lemna,
    Hvarje gng han, en lskande, gick till den lskades lger.
    gat hos lttsinnt maka r stds p frfraren rigtadt;
    Barnsl vankas vl nog, men barnen de likna ej far sin.
    O Aphrodita, du vrdade, frmst bland gudinnor i fgring,       45
    Dig hon om hjertat lg, ditt beskrm har skn Berenika
    Frlst frn frden upp mngsuckige Acheron' vgor.
    Utan du rfvade henne, frrn hon kommit till flodens
    Dunkel neder, och skuggornas stds frfrliga frjkarl,
    Frde i templet, och del af din egen ra frlnte.              50
    Hon, mot alla de ddliga blid, den tjusande krlek
    Flktar dem till, och t lskaren ger blott ljufva bekymmer.
    O svartgda Argeiska, du fdde, med Tydeus i sambdd,
    Den Kelydoniske man, Diomedes, kmpefrdarn.
    Men hgbarmiga Thetis den lanserfarne Achilleus                 55
    Fdde t Aiakos' son; dig, modige drott, Ptolemaios,
    t Ptolemaios, den modige drott, bildskn Berenika.
    Och dig fostrade Kos, mottagande redan som nyssfddt
    Barn af modren, d frst du skdade morgonens tndning?
    Ty Antigona's dotter, af fdselsmrtor besvrad,                60
    Grdellserskan der anropade, Eileithyia.
    Stod s hon ock vlvillig bredvid, och kring lemmarna utgjt
    Lindrande kraft fverallt: s fddes den lsklige gossen,
    Far sin lik. Och d jublade Kos, anskdande honom,
    Smekte med krliga hnder den lille, och talte, och sade:       65
    "Pilt, m du lyckelig bli, och mig ra s mycket, som fven
    Phoibos Apollon rade sjelf svartbindlade Delos!
    Hll s i likdan heder jemvl den Triopiska kullen,
    Likdan ra frlnande ock t det Doriska grannfolk,
    Liksom Rhenaia's  vardt lskad af konung Apollon!"             70
    S nu ordade Kos; Zeus' rn, frjdbringande fgeln,
    Molnen inunder skriade gllt tro gnger i hjden.
    Detta vak tecken frn Zeus. Zeus Kronion ligga om hjertat
    Vrdade konungar. Ypperlig den, som redan i fdselns
    Stund tnjutit hans gunst, stor sllhet fljer en sdan.        75
    Vida kring jorden strckes hans makt, och vida kring hafven.
    Tusende lnder, och tusende folk och menniskoslgten

    Odla hans sdesflt, af Kronion's skurar frkofradt.
    Land ej alstrar s mycket ndock, som lga Egypten,
    Nr hgt svimmande Niln upplser de fuktiga kokor.              80
    Intet eger s mngen ort med skickliga landtmn.
    Trenne hundradetal af stder der tljas, dessutom
    Trenne tusende n, tillaggda till trettio tusen,
    Tre tv gnger, och dertill nnu tre nior med dessa:
    fver alla r kong Ptolemaios, den vldige drotten.             85
    fven en del af Phoinikernas land, och de Arabers honom
    Tillhr, liksom af Syrers, och Libyers, samt Ethiopers.
    Han Pamphylerna alla, och lanserfarna Kiliker
    Styrer, och Lykier med, och de krigiskt sinnade Karer,
    Och de Kykladiska ar; emedan de yppersta skeppen               90
    Segla t honom p sjon; ja hafvet, det vida, och jorden,
    Dnande flodernas svall, allt kong Ptolemaios beherrskar.
    Mnga ryttare ock, mng skldbevpnade kmpar
    Larma honom omkring, med blixtrande koppar beprydde.
    Samtliga kongar i makt han vinner frvisso och rikdom;          95
    S hans stolta palats hvar dag sig fyller frn alla
    Verldens kanter, och folken i ro omskta sitt jordbruk.
    Ty af fiender ingen till fots krkhvimlande Nilen
    fverstigit, och hjt i de fremmande byar ett hrskri;
    Aldrig en vpnad i land uthoppat ur ilande skeppet,            100
    Spridande delggelse kring bland Egyptiska hjordar;
    Sdan en man har satt sig ett bo p de rymliga flten,
    Van att svnga ett spjut, gullockige kong Ptolemaios.
    Ssom sttelig drott, framfrallt han fdernegodset
    Vrdar, och sjelf frvrfvar dertill mng annan besittning,    105
    Dock onyttjadt ej ligger hans gull i det rika palatset, --
    Liksom de fikande myrornas skatt sig hopar bestndigt; --
    Utan en stor del eges af gudarnes herrliga tempel,
    Medan han offrar dem frstlingen stdse, och friga sknker.
    Mycket frrat han har t vldiga konungar fven,              110
    Mycket t stderna, mycket jemvl t redliga vnner.
    Aldrig beskte en man Dionysos' heliga kmpspel,
    Vl frfaren, att hja den ljudliga sngen melodiskt,
    Utan att honom han egnat en sknk, konstidkaren vrdig.
    Snggudinnornas tjenare stds Ptolemaios beprisa,              115
    Fr hans godhet. Och finns vl ett sknare ml fr den rika
    Mannen, n det, att ypperligt lf bland menniskor vinna?
    Detta nnu ha Atreiderne qvar; men de tusende skatter,
    Som de i Priamos' stora palats frvrfde med vldsmakt,
    Ligga i mrker dolda, och vnda ej derifrn nnsin.            120
    Denne konung allena betrder de ldrige fders
    Fotspr, der helt varma nnu de sig rja i stoftet.
    Han grundlade t far och t mor skndoftanda tempel,
    Och dem sjelfva deri, af gull bildskna och elfen-
    Ben uppstllde, fr menniskors slgt mildt vrnande makter.    125
    Han lrstycken, till tal orknade, brnner af gdda
    Oxar, vid hvlfvande mnaders lopp, p blodiga altar,
    Sjelf, och hans stolta geml. Ej nnsin en dlare qvinna
    Kring brudgummen sin famnande arm, i palatset har slutit;
    Ja, hon lskar af hjerta och sjl sin broder och make.         130
    Bland oddliga s vardt firad en helig frmlning,
    D nr drottningen Rhea Olympens beherrskare fdde.
    Blott en bdd ju bereder t Zeus och t Hera, till natten,
    Tvttande hndren med oljor, den n jungfruliga Iris.
    Hell dig, o kong Ptolemaios! jag dig skall minnas med andra    135
    Gudasner i lag; min sng ej af kommande slgten
    Lrer frsms, som jag tror. Dock konsten af Zeus ju man eger.




XVIII. Idyllen.

HELENAS BRUDSNG.


    Hot Menelaos i Sparta en gng, blondlockige drotten,
    Ungmr, kransande hret med blommor utaf hyacinthen,
    Utanfr nyligen mlade saln uppfrde en festdans,
    Tolf de frnmsta i staden, Lakonakernas herrliga stolthet,
    D nr sin Helena stngde, Tyndareos' lskliga dotter,           5
    Yngre sonen af Atreus in i den brudliga kammarn.
    Alla de sjngo i en melodi, och med fltade ftter
    Stojade, rundtomkring brudsngen i salarna genljd:

    Slumrar du redan s bittida, du krlsklige brudgum?
    Sg, eller r du vl st kntung, eller r du en smnvn?        10
    Eller drack du fr mycket en tr, att i sngen du neddamp?
    Ville du sofva en stund, du hade d bordt det allena,
    Ltande flickan med flickorna n hos sin lskliga moder
    Leka till ljusan dag; ty i fvermorgon och morgon,
    Ja, frn r till r, hon r din brud, o Menelaos.               15
    Lycklige brudgum, du, dig ns en redelig man till,
    Nr du till Sparta kom med de friga drottar, att fria.
    Bland halfgudar du ensam skall ha Kronidas till svrfar.
    Dig Zeus' dotter sig smg det gemensama tcket inunder,
    Sdan ibland Achaiinnorna en ej jorden betrder.                20
    Fder hon mor sin likt, hon fder ett verkligt under.
    Ty jemnriga alla, och smorda, som mnnerne plga,
    Tfle vi samflt p rnnarebanan, vid floden Eurotas,
    Sextio, fyra gnger, till tal, ungdomelig flicksvrm:
    Tadelfri r ingen af oss, med Helena jemfrd.                   25

    Likasom morgonens rodnad t natten visar sitt skna
    Anlet', och vren sin frjdande glans, nr vintren har flyktat,
    Bland oss alla ocks den gyllene Helena lyste.
    Liksom en reslig cypress str prydlig p brdiga fltet,
    Eller i trgln, eller Thessaliske hsten fr vagnen,           30
    Rosenhyade Helena ock r en prydnad fr Sparta.
    Ingen utur sin korg afspolar s stteligt inslag,
    Ingen i konstiga stoln afklippte en ttare vfnad,
    n frn sin hga stock, sen flitigt hon flats med skottspoln.
    Visst ej ngon frstr s knppa p cittran, ej ngon,          35
    Sjungande Artemis nu, nu stolta hjeltinnan Athana,
    Likasom Helena; alla behag i dess gon sig lgrat.
    O, du skna, frtjusande m, ren vorden vrdinna!
    Vi till rnnarebanan i morgon, och blomstrande ngen
    Skole vandra, att plocka oss der ljufdoftande kransar,          40
    Stds ptnkande dig, o Helena, likasom dilamm
    Sakna den tackas spen, som fdde de spda till verlden.
    Frst t dig vi vr krans af den lglndt vexande Lotos
    Flte, och hnge den upp i platanens skuggiga krona;
    Frst vi ur silfverurnan t dig den klara essensen              45

    Gjutande, drype inunder platanens skuggiga krona;
    Skall s i barken ocks inristas, fr vandrarn att lsa,
    Detta, p Doriska: "_skona mig! vet, jag r Helenas lifstrd_!"
    Hell dig, o brud, och hell dig, o brudgum, s sll af din svrfar!
    Lato t eder frunne, den barnuppammande Lato,                  50
    Herrliga arfvingar! Kypris, gudomliga Kypris, att lska
    Lika hvarandra! Men Zeus, Kronidas Zeus, eviga skatter,
    Att de frn sttliga sner till sttliga sner m fortg!
    Sofven, och andens krlekens luft ur hjerta till hjerta,
    Men ej glmmen likvl, att vakna, d morgonen randas!           55
    Och vi vnda igen helt tidigt, nr tuppen p vageln
    Frst sin fjederbesmyckade hals upplyfter, att gala.
    Hyman, o Hymenaios, var glad t denna frmlning!




XIX. Idyllen.

HNINGSTJUFVEN.


    Eros, den tjufven, en gng vardt stungen af ledaste biet,
    Just d han hning ur kakorna stal. Det srade alla
    Fingrarnas spetsar, men han sig jemrade, blste i hndren,
    Stampade marken med fttren, och hoppade, visade sedan
    Fr Aphrodita sin plga, och knotade, att ett s litet           5
    Krk var biet, och sdana sr dock gittade gifva!
    Modren leende svarte: hur s? du liknar ju biet?
    Sjelf s liten du r, och sdana sr du kan gifva!




XX. Idyllen,

UNGHERDEN.


    Euneika mig belog, d jag mnade hjrtligen kyssa,
    Och, mig skymfande, talte hon s: "g fjerran ifrn mig!
    Herde, du vill mig kyssa, elndige? Aldrig jag lrde
    Kyssa en bondlurk; nej, men lppja vid herrarnes lppar,
    Icke du kysse min dejliga mun, nej, icke i drmmen!              5
    Ve, hur du glor, hur du pratar besatt, hur bondiskt du skmtar!
    O, hur stt r ditt prat, hur sladdrar du ideligt ordkram!
    O, hur lent r skgget, du har, hur prydeligt hret!
    Lpparne likna en sjuks, becksvarta ju hnderna ro,
    Och du stinker befngdt! G frn mig, och sla mig icke!"       10
    Sade, och spottade sig tre gnger i barmen derjemte,
    Medan hon sg p mig grannt, frn hufvudet ndatill fttren,
    Lpparne vridna till spe, och med gon som glodde t sidan.
    Och hon var stolt p sin fgring, som fickorna plga, och grinigt,
    Och med hn mig belog. Strax bloden begynte att sjuda,          15
    Och jag blef rd om kinden, af smrta, som rosen af daggtrn.
    Lemnande mig, hon gick; men jag br vreden i hjertat;
    Derfr att mig, skn gosse, belog illpariga tsen.
    Herdar, sgen mig sanningen, J: r icke jag fager?
    Har mig pltsligt en gud till annan menniska omskapt?           20
    Ty ock mig tillfrne beprydde en tjusande fgring,
    Likasom murgrn kryper om stammen, och tckte min haka.
    Tinningarna omkring, selleri likt, yfde sig hret,
    gonbrynen, de dunkla, en mjellhvit panna belyste;
    gonen voro mig blare vida n blonda Athana's,                 25
    Munnen ljufvelig mer, n lpnad mjlk, och ur munnen
    Mera n hningskakorna ljuf utfldade rsten.
    Herrligt r ock mitt spel, antingen jag spelar p syrinx,
    Eller jag blser p fljt, skallmeja, eller p tvrfljt,
    Flickorna alla i bergen ocks skn gosse mig kalla,             30
    Och mig kyssa enhvar; mellertid stadsdockan ej kysste,
    Utan hon lopp mig frbi, oxherden kantnka? hon aldrig
    Hrt, att skn Dionysos i daln sjelf vallade kalfvar;
    Icke hon vet, att Kypris var rasande kr i en herde,
    Att hon p Phrygiska bergen i vall gick; att hon Adonis         35
    Kysste i ekarnes lunden, och gret i ekarnes lunder.
    Ho var Endymion d? ej herde? och honom Selana
    Kysste likvl, den herden; och, stigande ned frn Olympen
    Kom hon till Latmiska daln, och delte sitt lger med gossen.

    Ja, en herde du ock, o Rhea, begrter; och har du,              40
    O Kronidas, ej sjelf fr en herde irrat som fgel?
    Euneika r den enda, som ej gaf kyss t en herde;
    Hon r bttre n Kypris, n Kybela, eller Selana.
    Aldrig, o Kypris, mer din kraste hvarken i staden
    Eller p berget kyss, sof natten igenom allena!                 45




XXI. idyllen.

FISKARENE.


    Armoden, o Diophantos, allena upp konsterna vcker,
    Sjelf lrarinna t arbetet; ej tillstdja de slemma
    Nringsbekymren, att fattige mn m njuta af smnen.
    Ja, om en liten stund af natten oss unnas att lura,
    Pltsligt och ofrtnkt kringstoja de trngande sorgen           5
        Fiskafngare, ldrige mn, tv lgo tillhopa
    Upp en bdd af tng, inunder det fltade hybblet,
    Lutande sig mot vggen af lf; men nra till begge
    Hndernas arbetsredskap var laggdt: hr korgar af vide,
    Krokar och metspn med, och de tngomlindade beten,             10
    Refvar och katsor der, och ryssiornas sflabyrinther,
    Linor och ror, och gammal en ka p stttor derjemte;
    Hufvut inunder en kort sofmatta och paltor och hattar.
    Detta fr fiskrarna var allt redskap, och rikdomen denna.
    Hvardera egde ej kruka, ej stop; allt sdant fr fngsten       15
    Syntes dem okrafdt gods, och armoden var dem ett sllskap.
    Ingen granne i nejden; men sjn med saktare sqvalpning
    Simmade allestdes ifrn mot det vanskliga hybblet.
    n ej Selanas vagn fullbordat halfva sin bana,
    Dock ren fiskrarna vckte det lskliga arbetet; smnen          20
    Jagande hn frn gonens lock, anstmde de sngen.

Asphalion.

    Alla de ljgo, min vn, som sade att nttren om sommarn
    Blifva s korta, d Zeus medbringar oss dagarna lnga. --
    Ren otaliga drmmar jag haft, men ej morgonen brcker.
    Vet jag ej ut eller in? Hur r det? Ha ntterna sl ock?        25

Kamraten.

    Klandrar du, Asphalion, den herrliga sommarn? Ej tiden
    Vek frn sin bana p eget bevg, men bekymret som jagar
    Smnen bort frn din bdd, gr natten tillika s lng dig.

Asphalion.

    Lrde du drmmar, monn' tro, uttyda? Jag kostliga hade.
    Och jag ej vill att du r okunnig ens om min andsyn;            30
    Liksom min fngst, s dela med mig ock samtliga drmmar.
    Ty dig vinner ej ngon i snille. Men han r den bste
    Drmuttydare ju, som snillet till mstare ftt sig.
    Eljes r och god tid; hvad hade man fven att gra,
    Liggande, hr vid vgen p lf, och dessutom lampls,           35
    Utan att sofva,  strand; i rdsaln lamporna brinna;
    Ty den sges ha jemt god fngst. -- -- --

Kamraten.

                                              Bertta mig nattens
    Syn, och frn brjan till slut lt vnnen din sak frnimma.

Asphalion.

    Knappt jag, utaf sjmdorna trtt, inslumrat om qvllen,
    (Sannerlig var jag ej alls sprngmtt; ty vi to i god tid,     40
    Om du det minns, och frsknte vr bok) d jag tyckte mig klttra
    Idkeligt uppfr en hll; der sittande gaf jag p stimmen
    Akt, och skakade flitigt p sp't med sitt svfvande bete.
    Och nu nappade en af de vldiga bussar, (i smnen
    Plr ju en hund inbilla sig brd, jag fiskar desslikes.)        45
    Och han p kroken fastnade fast, och bloden omkringflt,
    Men af dess sprattlande bjdes fr mig metspet, jag hade.
    Strckande hnderna ut, jag med bestien kampen begynte.
    Om med mitt svagare jern jag toge den vldiga fisken.
    Sen pminnte jag honom om sret med: mnar du stingas?          50
    Och du skall svra stingas; och jag den ej flyende angrep.
    Sedd s, och lycktad var kampen, men upp jag en gyllene fisk drog.
    Tckt fverallt med ideligt gull; dock fruktan betog mig,
    Att Poseidaons kraste fisk mhnda han vore,
    Eller kanske en klenod t den hafsbl Amphitrita.               55
    Sakta emellertid jag lossade honom frn kroken,
    Att ej vid hullingen mtte bli qvar af gullet i munnen.
    Och jag upp landbacken med tg upphalade fisken,
    Svrjande sedan, att aldrig min fot mer stta p hafvet,
    Utan stanna i land, och som kongen beherrska min gullskatt.     60
    Det mig vckte. Men du, stallbroder min, vidare anstrng
    Tanken; frty meneden, jag svor, mig mkta frskrcker.

Kamraten.

    Ej m du rdas! Du svor ej; ty gyllene fisken ej heller
    Fick du, ssom du tyckte. Och drmmarna fara som strmmar.
    Men om du vaken, ej sofvande, hr kringspanar i trakten         65
    Mlet fr smnens hopp, uppsk dig en vanlig, en kttfisk,
    Att du i hunger ej dr, fast mttad af gyllene drmmar.




XXII. Idyllen.

DIOSKURERNE.


    Ledas och Aigisfraren Zeus' tv sner vi prise,
    Kastor och, skrcklig att strida med nfvarnes kraft, Polydeukes,
    Sedan han hnderna vl omsurrat med remmar af oxhud.
    Ja, tv gnger och tre de manliga piltar vi prise,
    Thestios' dotterbarn, tv brder ifrn Lakedaimon,               5
    Menskors riddare, nr blott lifvet beror af en hrsmoln,
    Hstars jemvl, som tumla omkring i blodiga stojet,
    Skeppens ocks, nr de trngas af himmelska stjernornas nedgng,
    fvensom uppgng, trffande ut fr vidriga vindar.
    Hvilka emot bakstammarna nu uppvltra en strtvg,              10
    Eller emot framstammen ocks, eller hra dem lyster,
    Och nu drabba mot skrfvet, och nu skeppsvggarna bda
    Krossa, och allt tgvirket med segllena slokande hnger,
    Slitet i tusende kras; men frn himlen en rikelig regnskur
    Strtar, d natten kommer; och villande hafvet det dnar,       15
    Piskadt af vdrens gissel och af okufliga haglen.
    Men ur en afgrunds djup mellertid J galejorna rdden,
    Samt sjfolket derhos, som trodde sig redan frloradt.
    Viindarne tystna d alla pstund, och lugn som en spegel
    Fjerden str, och hitt och dithn molnena ila;                 20
    Bjrnarna tindra nu fram, och emellan snorna dunkla
    Krubban, som vackert vder bebdar fr segling och sjfart.
    O, J bda, de ddliges hjelpare, lskade bda,
    J hsttmjare, sngare, citherspelare, kmpar!
    Br jag vl Kastor frrn Polydeukes begynna att sjunga?         25
    Prisande hvardera, frst Polydeukes mnar jag sjunga.

    Hon, d hon undflytt ren de till ett hoplpande klippor,
    Argo, och Pontos, det snigas, omedlidsama mynning,
    Kom till de Bebrykers folk, medbringande gudarnes sktbarn.
    Der p en endaste stege frn hvardera relingen mngen           30
    Kmpe klttrade neder utur lasoniska skeppet,
    Stigande upp p den djupare strands stormskyddade hjning,
    Redde de bddar, och rrde med hnderna donen fr eldfngst.
    Men snllflige Kastor med brunlett drott Polydeukes
    Vandrade bda i knen omkring, frn kamraterna skilde.          35
    Sen de betraktat p berget en hop vildtvexande stammar,
    Funno de under den glattade hlln en porlande klla,
    Fylld med klaraste vatten till brddarna; nederifrn stds
    Stenar i bottnen man sg, kristallen i glans eller silfret
    Lika, och nra intill uppskjto s resliga tallar,              40
    Plataner ock, hvitpopplar, cypresser med yfviga kronor,
    Samt vlluktande blommor, fr hriga biet en glad skrd,
    Hvilka ssnart som vren har flytt utspricka p ngen.
    Men obklig en man sig solade, sittande derstds,
    Skrcklig att se, med ronen slitna af hrdaste nfslag.        45
    Hgt sig hvlfde dess vldiga brst, och den vidgade ryggen,
    Danad af jernhrdt ktt, lik hammarsmidda kolossen.
    Och i de kraftiga armarna stodo vid ndan af axeln
    Muskler, lika med rundade block, dem, vltrande med sig,
    Vintriga floden uti ofantliga hvirflarna svarfvat.              50
    Men p ryggen af resen och nacken der sg man hnga
    Lejonets hud, hopfstad med ftternas yttersta ramar.
    Honom d frst tilltalade s Polydeukes, den blde.

Polydeukes.

    Hell dig, eho du n r! Hvad mn bo hrstds i landet?

Amykos.

    "Hell dig!" Hva ha? nr mnner jag ser, dem aldrig jag skdat.  55

Polydeukes.

    Mod! Ej vrnga du mene dig skda, ej borna af vrnga.

Amykos.

    "Mod!" Ej egnar det mig, att af dig slik lexa emotta.

Polydeukes.

    Vilde, vid allt snarstickne, i allt hgmodige bjesse!

Amykos.

    Sdan precis, som du ser, och jag trampar vl icke din jordlapp.

Polydeukes.

    Kom dit till mig, mottag gstasknker, och vnd till din hembyggd!
                                                                    60

Amykos.

    Bjud mig allsicke till gst; jag har intet fr dig i beredskap.

Polydeukes.

    Kre, du unnte mig ej ur kllan drborta att dricka?

Amykos.

    Sprj det, nr trsten har torrkat fr dig hopskrumpnade lppar!

Polydeukes.

    Silfver, sg, eller hvad fr en ln dig kunde beveka?

Amykos.

    En mot en, upplyfta din arm, st kmpe mot kmpe!               65

Polydeukes.

    Kanske p nfvar slss, eller brottas derjemte,  med trottsblick?

Amykos.

    Fresta med nfvarna p, och frsk er konst, hvad hon gller!

Polydeukes.

    Ho r d den, med hvilken jag nfvar skall prfva och handskar?

Amykos.

    Nra; du ser d ej mig? Jo, Amykos s skall han heta.

Polydeukes.

    Finne ock ett pris utsatt, hvarom vi begge m tfla?            70

Amykos.

    Din jag blifver; du min, sframt jag vinner i striden.

Polydeukes.

    Blott rdkammiga fglar ju pl tuppfkta om sdant.

Amykos.

    Antingen nu rdkammarne vi eller lejonen blifve
    Lika, s kmpe vi dock ej om annat pris, n det sagda.

    Amykos sade, och tog ihliga snckan, och blste.               75
    Snarligen samlades d inunder de skuggiga lnnar
    Stds sknlockige Bebrykers folk, vid ljudet af snckan.
    Sammalunda ocks hopkallade samtlige hjeltar,
    Frn det Magnesiska skeppet, i strid storsttlige Kastor.
    Desse, ssnart de allts med handskar befstat af oxhud         80
    Hndren, och armarna kring omsnurat de vldiga remmar,
    Trdde i drabbningen fram, samt andades dd mot hvarandra.
    Der bland de flande tedde sig nu en grselig tfling,
    Hvilkendera som finge p ryggen det blndande solljus.
    Genom din skicklighet dock du p resen vann Polydeukes,         85
    Och af strlarna alla blef Amykos trffad i synen.
    Men han i sinnet brusande upp, fort skyndade framt,
    Rigtande slaget med hndren; d trffade ock Tyndariden

    Hakans spets fr den kommande. Mer han nu vredgas n nnsin,
    Hugger omkring sig i striden, och skarpt ptrnger, mot jorden  90
    Bjd, och de Bebrykers folk anskriade. Hvaremot ter
    Hjeltarne sporrade an Polydeukes, den tappre drotten,
    Fruktande, att med sin tyngd kanske nedkrossade honom,
    Der p det trnga rum, sjelf Tityos liknande mannen.
    Sannerlig sonen af Zeus, antrngande hrfrn och derfrn,       95

    Vexelvis med de bda nu hgg, afbjande anfall
    Frn Poseidaons son; s vldig en bjesse han ock var.
    Han stod der, af slagen befngd, och spydde den dunkla
    Bloden; och samtlige hjeltarne strax upphjde ett
 frjdrop,
    Nr som de sgo de hiskliga sr kring mun och kring kinder.    100
    gonen trngde sig ock i det svllande anletet samman.
    Honom frbryllade kongen med hndernas gckande hothugg
    Allsids; men d han fann, att det redan var ute med mannen,
    Gaf han ett knytnfslag i dess gbryn midtfver nsan,
    Och afskalade ndatill skln all pannan. Den slagne            105
    Baklnges strtad lg, utstrckt i det grnskande grset.
    Dock han reste sig upp, och en skarp strid ter begynte,
    Och de frstrde hvaran med de hrdade handskarnas gissling.
    Bebrykers frste nu hnderna rrde mot brstet af drotten,
    Halsen frbi; men anletet vardt med nesliga nfslag            110
    Krossadt fr honom utaf okufvelig drott Polydeukes.
    Resens lekamen af svett utmrglades; fordom en stor man,
    Pltsligen liten han blef, och den andre, ej svikande kampen,
    Hjde nu stds mer fylliga lemmar och bttre i fgring.
    Men hur ddade sonen af Zeus glupskttande mannen?             115
    Sg mig, gudinna! Du vet det; och jag, fr andra ett redskap,
    Sjunger allt hvad du vill, och hvad dig bst mnde behaga.
    Sannerlig lngtande n utfra en sttelig hjeltbragd,
    Han med sin venstra hand Polydeukes grep i den venstra;
    Fallande ut frn sidan; och, skande hugg med den andra,       120
    Breda nfven han lyftade upp frn ljumsken till hger,
    Och Amyklaiernes kong kanhnda han trffat och srat,
    Om Polydeukes ej hufvudet bjt, och med kraftiga handen
    Gifvit i venstra tinningen hugg, som trffade axeln.
    Men ur gapande tinningen strax flt bloden, den svarta.        125
    Mannen med venstra han slog, s att tnderna skramlade alla,
    Sedan med stdse frnyade hugg han anletet dde,
    Tills han kindernas par utrotade. Amykos, resen,
    Lg der nu, sansls strckt, samt hjde till tecken af stridens
    Slut n hvardera handen; hans dd var mera ej fjerran.         130
    Fastn segrande, dock ej gjorde du honom beskymfning,
    Knytnfsdrott Polydeukes; han svor dig kraftiga eden,
    Kallande egen far Poseidaon ur hafvet till vittne.
    Att med berdt mod aldrig mot fremlingar vara frgriplig.
    S lfsjungen du r mig, o kong. Dig, Kastor, jag qvder,      135
    Tyndarides, snabbflade, kopparbepansrade, lansvn.

    Rfvande frde de med sig bort, Zeus' tvillinga-sner,
    Tvenne dttrar utaf Leukippos, och tvenne derhos ock
    Brder fljde dem t, -- Aphareus var brdernas fader, --
    Korade fstmn tv, den vldige Idas och Lynkeus.              140
    Men Aphareus', den somnades, graf nr kmparne hunnit,
    Rusade smtlige neder ur vagnarna strax mot hvarandra,
    Tryckte af lansars tyngd och utaf uthlkade skldars.
    Lynkeus, ropande hgt ur sin hjelm, s talte bland dessa:

    Hvarfr lyster er strid, olycklige? Hvarfr mot andras         145
    Brudar fven J vld, med blottade svrden i hndren?
    Har ju t oss Leukippos frlofvat dttrarna bda
    Lngt fr detta, t oss r brllop med dessa besvuret.
    J, d det gllde en fremmande bdd, p stt som ej hfves,
    Med mulsnor och oxar, och fremmande skatters frring         150
    ndraden mannens sinne, och stulen ett brllop med sknker.
    Infr er bda ocks flerfaldiga gnger jag redan
    Sjelf har detta frmlt, och likvl mngordig ej r jag:
    Icke, J lskade mn, s egnar de yppersta drottar
    Skaffa hustrur t sig, som brudgumar hafva tillfrne.          155
    Stort r Sparta, och stort kappkningsfrejdade Alis,
    Boskapsrika Arkadia med, och Achaiernas stder,
    Samt Messana, och Argos, och allt det Sisyphiska kustland;
    Flickor der, mng tusen till tal, af hulda frldrar
    Fostras, hvilka i vett och gestalt ej brister det minsta.      160
    Ltt bland dessa er r, att kta eho som J viljen.
    t frtrfflige man bli svrfar nskade mngen,
    ren isanning ju J utmrkte bland alla hjeltar,
    fvensom fdren ocks, och derjemte  mdernet stmman.
    Lten, lskade nu, vrt brllop komma till nskligt            165
    Slut: men ett annat t er vi samtligen skole bestlla;
    S har ofta jag sagt; det likvl till den svallande vgen
    Frdes af vdrets flgt, och gehr ej fljde p orden.
    Ty oblida J ren och omedgrliga; n dock
    Lyden; J bda t oss ju p fdernet frnder benmnes.          170
    Men om ert sinne r lystet p strid, och ni mste med blod det
    msesidiga split afgrande, slita vr tvedrgt,
    D br Idas och hans samslgting, kong Polydeukes,
    Ej deltaga det minsta, och hlla frn striden hndren;
    Men vi, Kastor och jag, vi skole vr lycka frska,            175
    Yngre till ren bda; ej m vi t vra frldrar
    Lemna s mycken sorg: ett lik r tillrckligt ifrn ett
    Hus; och de frige skola d samtliga vnnerna glada,
    Brudgumar vordne i stllet fr lik, samt kta de begge
    Flickorna; hfs ju med ringa frlust stor trta att slita,     180

    Sagdt; och cn gud ej ville hans ord till toma frvandla.
    Ty frn skuldrorna lade p marken vapnena neder
    Desse som ldre voro, Och Lynkeus trdde i midten,
    Svngande vldiga spjutet vid yttersta randen af sklden,
    Likaledes ocks lansspetsen af modige Kastor                   185
    Rrdes, och buskarnes tagel fr hvardera vajande syntes,
    De till en brjan med rigtade spjut inbrdes hvarandra
    Frestade, om de af kroppen ett blottadt stlle frnumme,
    Sannerlig dock lansspetsarne, frrn de skadat ngon,
    Snderbrusto, uti de frskrckliga skldarna fsta.            190
    Dragande svrden ur skidorna sen, de dden  nyo
    Stemplade en mot annan, och hvila i striden ej spordes.
    Ofta mot breda sklden och tagel buskiga hjelmen
    Kastor sttte, och ofta hans skld skarpgade Lynkeus
    Drabbade; udden trffade blott den purprade tofsen,            195
    Men handlofven fr honom, som rigtade eggiga svrdet
    Rakt mot det venstra kn't, affrdade Kastor, med venstra
    Foten vikande: strax han kastade glafven, och bortfly
    Skte till fadrern vrd, mot hvilken den vldige Idas
    Lutad, skdade au de befryndade mnnernes envig.               200
    Men framrusande sttte Tyndaridas breda gevret
    Rakt veklifvet igenom och nafveln, och kopparn p stunden
    Fste tarmarna ut; s till marken dimpande strcktes
    Lynkeus; gonens lock omhljde ett tyngande slummer.
    Dock ej heller den andra af snerna Laokoosa                   205
    Sg vid fdernehrden, sen brllopets gldje han firat.
    Ty framstende pelarn upp Aphareiska vrden
    Krossade snder med brdskande fart Messeniern Idas,
    mnande dermed slunga ihjel den som drpit hans broder;
    Men Zeus vrjde det af, och ur hnderna sttte den huggna      210
    Stenen, och brnde Messeniern upp med sin flammande ljungeld.
    Allts r det ej ltt, att kmpa med Tyndaros' sner.
    Vldige, sjelfve, de fddes jemvl, af vldig en fader.

    Hell er, J Leda's sner och ofrgngelig ra
    Stds vrt qvde frlnen! Ju skalderna lskades alla          215
    Af Tyndarider, af Helena med, och de andre heroer,
    Hvilka Ilion strte, och hmnades kong Menelaos.
    Eder, o drottar, rykte frskaffade Chiiske sngarn,
    Qvdande Priamos' stad och Achaiernes snabba galejor,
    De Iliadiska strider, och hrnadens torn, Achilleus.           220
    Derfor t eder ocks jag ljudliga Musernas hfvor,
    Sdana sjelfve de unna, och ssom mitt hus det nu gitter,
    Sdana hembr. Sknst r af sknker fr gudarna sngen.




XXIII. Idyllen.

LSKAREN.


    lskogsfnig en man hll kr ovnlig en gosse,
    Till utseendet god, men till lynnet ej sdan han syntes.
    lskaren hatade han, och ej rjde den ringaste spakhet;
    Ock ej visste han, hvad fr en gud var Eros, och hurdan
    Bgen i hndren, hur bittra de skott han mt gossarna skjuter:   5
    Var s i allt sitt tal och i allt umgnge en tvrvigg.
    Ingen slckning i lgorna gafs; ej lppens frtjusning,
    gonens strlande glans ej heller, ej kindernas rosor,
    Icke ett ord, och icke en kyss, att krleken lindra.
    Men som ett skogens djur misstnksamt p jgrarna skdar,       10
    S han i allo bemtte den arme, och buttra hans lppar
    Voro, och gonen blickade grymt; trots rjde de endast,
    Anletet svarade ock mot gallan; frsvunnen dess frg var,
    Harmens frmtenhet fyllde hans sjl; men fven som sdan,
    Syntes han skn, och lskaren mer hnfrdes af harmen.          15
    Slutligt ej lngre han bar Kythereia's hftiga lga,
    Utan begaf sig ddan, och gret vid den rysliga kammarn,
    Kyssande trsklen; och s upphjande rsten han talte:

    Skrcklige gosse, ock vilde, ett foster af grym lejoninna,
    Gosse af sten, och ej krleken vrd, dig kom jag tt bringa     20
    Denna min yttersta sknk, rnnsnaran; ty icke jag mer dig,
    Pilt, vill plga, du stickne; men jag mig mnar begifva
    Dit du mig sjelf har dmmt, ock fr alla gemensam r vgen,
    Ssom det sgs, der fr lskande finns botmedel i glmskan.
    Men om jag frde det allt till lppen, ock tmde i bottnen,     25
    Skulle jag ej ens s utslcka min lngtan. Jag bjuder
    Nu din trskel ett evigt farvl. Nog vet jag hvad hnder.
    Rosen r fven skn, och hon bringas af tiden att vissna;
    fven violen om vren r skn, men hon snarligen ldras;
    Hvit r liljan jemvl, och frvissnar d bladena falla;         30
    Hvit r snn, men smlter ndock, ssnart som han kram blir;
    Ock r ynglinga sknheten skn, men varar ej lnge.
    Tid skall komma nnu, d du ock blir ndgad att lska,
    D du frtrd i ditt brst skall grta de bittraste trar.
    Men, o gosse, bevisa mig dock det yttersta vnsprof:            35
    Nr du, gende ut, mig upphngd hr vid din trskel
    Skdar, s hasta d icke frbi olyckliga lskarn,
    Utan stanna, och grt mig en stund, och sen tren du offrat,
    Ls mig ifrn hngrepet, ooh mig s i klder frn din kropp
    Svep, och betck mig varligt, och kyss omsider p slutet,       40
    Och t den dde frunna din lpp; mig br du ej frukta.
    Mer ej vaknar jag upp, nsknt du mig kysste frsonad.
    Hlka mig ut derjemte en graf, som gmmer min lskog.
    Och nr du gr, tre gnger mig sg: der hvilar du, hjertkr;
    Ja, om du vill ock detta: en dejelig vn jag har mistat!        45
    Teckna en grafskrift med, som jag dig affattar i verser:
    _Denne, o vandringsman, har Krleken drpit; ej hasta,
    Utan stanna, och sg: hrdhjertad var vnnen, han hade!_
    Han, sen detta var taldt, tog stenen, och vlte mot vggen
    ndatill trsklens midt den hiskliga stenen, och fastknt       50
    Genast spensliga repet, och kastade snaran om halsen,
    Sparkade ock bort stdet fr fttren, och hngde s derstds
    Dd. Men den andre ppnade drrn, och sg nu den dde
    Hngd p sin egen grd; mellertid han ej rrdes det minsta
    Alls i sin sjal, ej gret han den somnade yngling, men likets    55
    Ynglinga klder han slade ned; gick sedan till kmpa
    Lekarna bort; och skte i fjerran de lskade baden.
    Kom s ocks till den gud, vanrat han hade; ty Eros
    P bildfoten af sten vid randen af vattnet var uppstlld.
    Strte nu stoden omkull, och trotsige svennen ihjelslog;        60
    Bljan frjades rd, och derfver svfvade orden:

    Gldjen er, lskare, nu! Han som hatade funnit sin bane.
    lsken, J lsklingar nu, ty en gud vet dmma er alla!





XXIV. Idyllen.

LITEN HERAKLES.


    Tio mnader gamla Herakles tillfrne Alkmena,
    Den Mideatiska, jemte den en natt yngre Iphikles,
    Sedan hon tvttat bda, och mttat bda med morsmjlk,
    Lade i kopparsklden, det prktiga vapnet, som borttog
    Sjelf Amphitryon nyss frn den ddade drott Pterelaos.           5
    Rrande snernas hufvuden nu, s ordade modren:
    Sofven, J piltar sm, ett ljuft och frfriskande slummer!
    Sofven, J hjertan sm, gullbrder, och hurtige gossar,
    Smnen lycklige in, och lycklige vaknen i morgon!

    Sade, och svngde den vldiga skld; dem fngslade smnen.      10
    Nen d vid midnattstid sig Bjrnen vnder till nedgng,
    Gent mot Orion sjelf, som blottar den villiga skuldran,
    D affrdade tv vidunder frstliga Here,
    Ormar som hvlfde sig fram i dunkelfrgade ringlar,
    Han till den breda trsklen, der drrns ihliga poster          15
    St, samt hotande bjd dem sluka den spde Herakles.
    Desse nu vecklande ut der p golfvet bukarna bda,
    De blodslukande vlte; ur gonen lyste en arg eld,
    Medan de nalkades, sprutande ut det frskrckliga giftet.
    Men d med spelande tungor de voro till gossarna nra,          20
    Se, d vaknade ock (Zeus skdar ju allt hr i verlden)
    Begge Alkmena's sner, och ljus kringspriddes i huset.
    Genast skriade till, d han mrkte de elaka djuren
    Upp den hlkade sklden, och sg obndiga tndren
    Iphiklees, samt sparkade bort ulltcket med fttren,            25
    Skande flykta sin kos; men motstnd gjorde med hndren
    Heraklees, och snrjde de tv med tryckande fngsel,
    Fattande struparna, der det frdande giftet r anbragdt
    Hos de skadliga ormar, som fven gudarne afsky.
    Men de tv deremot sig med ringlarna vlfde om gossen,          30
    Den senborna, och diende, stds grtlsa hos amman.
    ter igen de lste sig af, nr knotorna trttnat,
    Skande frn det tryckande fngslet befrielse finna.
    Nu Alkmena frsporde ett skri, frst vaknad af alla,
    Stig, Amphitryon, upp! Mig griper en bfvande fruktan;          35
    Stig du, och bry dig ej om, att binda vid fttren sandaler!
    Hr du ej hur frskrckligt den yngre af gossarna skriker?
    Mrker du ej, att vggarne hr, i den mrkaste natten
    Samtlige skina s klart, fast morgonrodna'n ej randats?
    Ngot i huset  frde mig r, -- r, bste af mnner.           40
    Sade; men han tlydde sin maka, och steg s ur sngen,
    Skyndande efter sitt svrd, det prydliga, hvilket bestndigt
    Hngde  vggen fver hans bdd p knaggen af ceder.
    Strckte handen ocks mot det nyutsydda bantleret,
    Lyftande upp med andra den vldiga baljan af Lotos.             45
    Men sofkammarn igen, den rymliga, fylldes af mrker.
    Sen han till tjenarne ropte, som snarkade starkt i smnen:
    Tagen p hrden min eld, och bringen s fort som r mjligt,
    Tjenare mine, och skjuten frn drrn de kraftiga riglar!
    Uppstn, hurtige tjenare! Sjelf husbonden er ropar.             50
    Genast funno sig in med brinnande facklor i hndren
    Tjenarne. Huset af folk uppfylldes, som flades alla.
    Sannerlig, nr som de skdade nu dibarnet Herakles,
    Hvilket de vilddjur tv omfattat med spdaste hndren,
    Slogo de hnderna skriande hop. Fr Amphitryon fadren           55
    Gossen ormarna viste, och spratt af gldje i hjden
    Barnsligt; lade s leende ned vid fttren af fadren
    Dessa frfrliga djur, som voro betyngda af ddssmn.

    Men Alkmena derefter i moderligt skte emottog
    Halfdd liten Iphikles, af fruktan kiknande pilten,             60
    Ooh ulltcket inunder Amphitryon lade den andra
    Sonen, och ter i sngen steg, och tnkte p hvilan.

    Redan fr tredje gng nu tupparne sjngo om dager,
    Och Teiresias d, den i allt sannfrdige siarn,
    Kallade hem Alkmena, och nyliga saken frtljde,                65
    Samt anmodade honom, att hvad allt detta betydde,
    Sga. Och vore det ondt, som gudarne hafva i sinnet,
    Dlj ej, skonande mig; ty att icke r mjligt fr menskor,
    Att undvika hvad moiren p slndan flande spinner,
    Dig, min Enereides, fast hgt frstndig, jag lrer.            70

    S nu drottningen talade; han genmlte och sade:
    Trsta dig, herrliga konungamor, Perseiska ttling!
    Ty vid mitt ljufliga ljus, tillfrne frn gonen gnget,
    Bland Achaiinnorna mnga p knet den finaste spnad
    Skola med bvan tvinna, om qvllarna sent Alkmene's             75
    Namn lfsjungande; du skall vrdas af Argeiinnor.
    Sdan denne din son till himlen, der stjernorna tindra,
    Upp sig hjer som man, bredbrstade hjlten, af hvilken
    Djuren alla besegras, ock samtlige mnnerne fven.
    Sedan han tolf storverk fullndat, -- s det beslutit --,      80
    Bor kan hos Zeus; allt ddligt Trachiniska blet behller.
    De oddliges mg skall han heta, hvilka nu dessa
    Skrymsliga odjur sndt, att barnet i grund frda.
    Sannerlig kommer en dag, d i bo't hjortkalfven af ulfven,
    Den hvasstandige, sedd, ej vcker dess lystnad att mrda.       85
    Men, o qvinna, du hafve tillreds eld askan inunder;
    Skaffen derhos torrved af aspalathos, eller af bjornbr,
    Eller genist, eller ock den i vind omruskade hagtorn.
    Sedan p stickor ur skogen de hr tv ormarna uppbrnn,
    Gr det vid midnattstid, d de mnade drpa ditt sktbarn.      90
    Samlande tidigt ihop den gldande askan, en trna
    Krande med sig upp p en klippbrant; gnge s ddan
    Oomvnd. Nu renen ert hus med sofvande svavlet,
    Kasta den varligt ned allsamtlig i strmmen, fr medvind,
    Frst; och derefter med salt utblandande (ssom r fligt)      95
    Renaste vatten, stnkan omkring frn drypande qvasten;
    Sist hgtsittande Zeus ock bren J offra en hangris,
    Att hgtsittande stds J fver er fiende blifven.

    Sade; och elfenstolen bakom sig skjutande, ddan
    Gick Teiresias, tung som han var af de samkade ren.           100
    Heraklees af sin mor, en spd vinvanka i grdet,
    Fostrades upp, samt son till Argeiern Amphitryon nmndes.
    Bokstafskonsten Linos, den ldrige, lrde nu pilten,
    Sjelfve Apollon's son, smnls omvrdare, hjelte;
    ter att spnna sin bge, och trffa med pilarna flcken,      105
    Eurytos, rik p de rymliga flt, af fderna rfda.
    Men till sngare gjorde, och formade hnderna bda,
    Boxbomcittran att sl, Philammon's son, Eumolpos,
    Huru p stende fot gumperidande mnner frn Argos
    Kasta hvarandra i brottlande kull; hur kmpar i nfstrid       110
    Med frskrckliga handskar; och hvad, nedbjda mot jorden,
    Pankratiasterne funnit fr stridsknep, flande konsten.
    Det allt lrde han sig i skola hos sonen till Hermes,
    Harpalykos, Phnoteern, som ej ens skdad p afstnd
    Ngon vgade bida; d han omkmpade priset.                    115
    Sdant gonbryn lg fver den skrckliga synen.
    Men att hstar och vagn framkra p banan, och vnda
    Kringom mlet med sdant besked, och att akta sitt hjulnaf;
    Detta sia son med innerlig lust Amphitryon lrde
    Sjelf; ty s mnga klenoder ifrn de ilande kmpspel           120
    I hstnrande Argos han vunnit hade; ej snder
    Voro de vagnar han kt, men mistat af ldren sitt remtyg.
    Att med en framstrckt lans, och med ryggen beskyddad af sklden.
    Falla ut mot sin man, och ej rdas fr glafvarnes phugg;
    Att uppstlla phalangen, och riktigt berkna ett bakhll       105
    Af anryckande fienders hr, och att ryttarne mana,
    Riddaren Kastor lrde, d flykting frn Argos han lnde.
    Vid den tiden, d riket och vingrdastrckorna Tydeus
    Egde, som ftt af Adrestos det hstinkrande Argos.
    Sannerlig Kastor ibland halfgudarna icke en ende               130
    Kmpe vr lik, frrn kraften af lderdomen frtrdes.

    S nu den hulda modren t sig lt fostra Herakles.
    Var ock sonen beredd helt nra vid fadren till sofbdd
    Sttlig en lejonhud, hglskelig fven fr honom;
    Middagskosten var stek, och i korgen en vldelig Dorisk        135
    Bulla, som kunnat minsann sjelf trgrdsmstaren mtta;
    Men om qvllen var ringa hans spis, ej kokad p kkseld
    Och okonstlad en skrud nedhngde till midten af vaden.

[Slutet saknas.]




XXV. Idyllen.

HERAKLES LEJONDRPAREN.


[Brjan saknas.]

    Honom den ldrige svarte, en krarnes vaksame plogkarl,
    Hrande upp med det arbete, nu han hade fr hnder:
    Gerna, o fremling, jag vill dig sga allt hvad du sprjer,

    Rdd fr skrckelig npst af vgabeskyddaren Hermes;
    Ty det sges, att han mest vredgas af himmelens gudar,           5
    Nr den om vg ndlidande man man ngot frvgrar.
    Frodige hjordane hr, tillhrige kong Augeias,
    Beta ej alla gemensamt flt, ej gemensama platser;
    Utan andre de vanka p strnderna invid Elisson,
    Andre vid helig bdd af gudomlige floden Alpheios,              10
    Andre upp drufrika Buprasios, somlige hrstds,
    Srskilt ro ocks inrrttade fllor fr alla.
    Men t hjorden, ehuru den r ofanteligt talrik,
    Stdse de grnskande flt hr ge tillrckelig nring.
    Kringom Menios' stora moras; ty ljufliga rter                  15
    Vexa p daggiga ngarna upp, och i dlderna fven
    Rikligen, hvilka frka hos hornade boskapen styrkan.
    Detta stllet fr dem, till hgre handen frn dig,
    Visat sig, stort som det r, bortom den rinnande floden,
    Der som platanerne vexa med alltid lummiga kronor,              20
    Vildoliven jemvl, den grnskande, herda-Apollon's
    Heliga trd; o fremling, den allsannfrdige gudens.
    Strax bredevid i en rcka fr oss, jordbrukare, kojor
    Byggde blifvit, som t konungen mycken och grnsls
    Rikdom samle med flit, i de trefaldt plogade lindor             25

    Kastande nu utsdet, och nu desslikt i det fyrfaldt.
    Vinplanterarne nog, mngidoge, grnserne knna,
    Hvilka till pressarna g, nr sommaren str i sin fgring.
    Samtliga detta gebit tillhr vlkunnig Augeias,
    Hvetebrande flt, samt trdframalstrande dungar,               30
    Bort till yttersta randen af sen, den kllsprngrika;
    Den bd sent och bittida vi med vrt arbet' beske,
    Liksom det tjenade hfs, som fingo p fltet sitt dagsverk.
    Men du, sg nu t mig, (fr dig ocks det skall nyttigt
    Vara) af hvilket behof ndsakad du hit har kommit:              35
    Om du Augeias kanske eller ngon af tjenarehopen
    Sker, som finns hos honom. Men jag vlkunnig om saken,
    Gerna berttar dig allt; ty jag tycker dig icke frn mesar
    Stamma, ej heller dig sjelf af naturen mesarna likna.
    En s herrlig gestalt utmrker dig. Sannerlig slike             40
    Snerne af oddliga mnd' bland ddlig dvljas.

    Honom svarade d Zeus' stridbare ttling och sade;
    Visserlig, gubbe, jag nu de Eperiers frste, Augeias,
    nskade tfla, fr hans skull ocks hitfrde mig vrfvet.
    Om mhnda han vistas bland borgarefolket i staden,             45
    Vrdande allmnt vl, eller ock handhafvande lagen,
    Bjud p, gamle, att ngon af tjenarne visar mig vgen;
    Ngon p krarna hr bland de mer vlaktade fogdar,
    Hvilken jag sade ett ord, och af samma frnumme ett motord.
    Annan fr andra man r behflig, en gud s frordnat.           50

    Honom svarade gubben igen, den frtrfflige pljarn:
    Bland oddlige, sg, p vars bud, o fremling, du kommer;
    S skall hela den sak, du begr, uppfyllas nu genast.
    Ty Augeias, lskelig son till Helios, ankom
    Jemte sin egen son, den i kraft frtrfflige Phyleus,           55
    Hit frn staden i gr, i berd att dagarna mnga
    fverskda det gods, otaligt p flten han eger.
    Ock fr konungars sinne allts sig mnde det lika,
    Att d de sjelfve sitt hus omvrda, s vinner det trefnad.
    Ltom osa g nu till honom; och jag vill visa dig vgen         60
    Till vr koja, och der vi frmodligen konungen trffa.

    Talte; och gick s frut, men i sinnet han grubblade mycket,
    Skdande lejonets hud och den handuppfyllande klubban,
    Hvadan fremlingen var, samt nskade honom besprja.
    Dock till sin lpp han tryckte det ilande ordet, af fruktan,    65
    Att med ett otrngdt prat tilltala den brdskande mannen
    Mjligtvis: det r svrt, att en annans tanke begripa.

    Men de kommande genast p afstnd varsnade tvefaldt
    Hundarne, bde af kropparnes lukt, och af dnet frn fttren.
    Skrckeligt skllande nu, psprungo de hrfrn och derfrn      70
    Hjelten Herakles, Amphitryon's son; men deremot gnbben,
    Under ett vnligt glafs, de smekte med viftande svansar.
    Dessa med stenar pstund, upptagna frn marken till skrmskott,
    Dref han tillbaka, att vika sin kos, och med bister en stmma
    Trtte han samtlige, ndgande s dem sluta med skallet,         75
    Glad mellertid i sin sjel derfr att de vaktade kojan,
    Nr han hemma ej var. Och han talade ordet och sade:

    Hvad fr ett djur, minsann, ha de herrskande gudar ej skapat,
    Att med menniskor vistas i lag! Hur r det ej vettigt!
    Ja, om det hade frstnd, motsvarande fven uti sig,            80
    Och om det visste, p hvem sig skickas att vredgas, hvem icke,
    Ej bland djuren ett enda med det skull' tvista om ran.
    Men nu r det i hg grad argt, och modigt i otid.

    Talade s; och skyndande fram, herdkojan de hunno.
    Solen derefter mot randen af vestern hstarna vnde,            85
    Bringande qvllens stund, och nu kommo de frodiga smkrk
    ter frn betesmarkerna hem till stall och till fllor.
    Sen derefter af kor otaliga skaror p skaror,
    Viste sig, kommande an, likt regnfrkunnande skyar,
    Hvilka p himmelen vanka, och rna sig ideligt framt,          90

    Drifne af sunnans kraft, eller ock af den Thrakiske nordans,
    Icke p dem finns rkning i rymderna, hvarest de svfva,
    Icke besked, ty s mnga bakefter de flyktande vltar
    Vindens styrka, ock andra p nytt sig stapla p andra.
    Hjordar af kor hr fljde stds desslikes p hjordar.           95
    Men allt fltet fylldes dervid, och stigarne alla
    Af den vandrande drift, och vid rmandet ljdo de digra
    krar, och fllorna fyllde i hast fotsvngande kornas
    Hjordar, och samtliga fren, ocks instngdes i stallen.
    Der ej en endaste man, -- ondligt var fnadens antal --       100
    Stod overksam vid komna, och saknade ngot att syssla;
    Utan den ene han der trklafvarna fste vid fttren
    Med vlformade remmar, och satte sig nra, att mjlka,
    Medan till mdrarna slppte en annan de lskliga fostren,
    Lngtande alla att dricka utaf hgst ljufliga mjlken.         105
    En hll stfvan, en arm lpe till mustiga osten,
    ter en ann dref tjurarna in, frn qvigorna afskildt.
    Men Augeias beskte de samtliga stllen, att skda
    Hvad fr rikedoms skatt t honom af herdarna samlats.
    Sonen och kraftfall drott, mngrde Herakles derjemte          110
    Fljde med kongen, som mnstrade s sin stora besittning.
    Derstds, hur okufveligt n ett hjerta i brstet
    Egde Amphitryon's son, och i allt vllempeligt stdse,
    Hgligen dock han frvntes t fasliga mngden af boskap,
    Skdande den. Ty aldrig man trott, ej heller
 frmodat,                                                         115
    Att en endaste mans s mnga de voro, ej ties,
    Hvilka af konungar alla de boskapsrikaste varit.
    Men t sin son frrade Solen den srdeles sknken,
    Boskapsrik bland ddlige mn att vara fr alla;
    Ja, han frkofrade idkeligt sjelf dess samtliga hjordar        120
    Helt och hllet; frty ej nnsin beskte en krmpa
    Boskapen; hon emellertid plr herdarnas mdor frda.
    Men stds flere behornade kor, stds bttre och bttre
    Fostrades idkeligt r frn r; ty alla de voro
    Afvelsama frtrffligt, och hvar gng fdde de kokalf.         125
    Gingo med den hvitbenta ocks trehundrade tjurar
    Samt krumhornade stolt, och derhos tvhundrade andra,
    Bruna, och alla de ren fortplantningsmessige voro.
    Sen till dessa nnu tolf andra i driften befunnos,
    Helgade Sonen, till skimret en hvar jmfrlig med svanen,      130
    Sknt mjellhvita, uti fotsvngande hjorden de sknsta.
    Derfre sklllda frn vallen de to det herrliga grngrs
    Ute p betet, och yfdes en hvar der fver sin fgring.
    Nr som ur skogarnas snar framkommo de ilande odjur
    Till slttmarken, i akt att dda de betanda korna,             135
    Desse till striden frst antgade, frde af lukten,
    Och frskrckeligt blade; dd framlyste i blicken.

    Bland dem vida i kraft utmrkte sig, liksom i styrka,
    Samt hgtrotsighet Phaeton stor, den herdarne alle
    Med en stjerna frliknade; s bland friga hjordar             140
    Vandrande lyste han vida, ock var storsttelig bjesse.
    Blackige lejonets torrkade hud knppt denne bemrkte,
    Frrn han rnnde stad mot den vlvarskodde Herakles,
    mnande sra hans sida med hufvut och vldiga pannan.
    Den prusande tjurn grep konungen strax i det venstra          145

    Hornet med senfast hand, och till marken neder han bjde
    Nacken, s styf han n var; sen sttte han honom tillbaka,
    Tryckande p med skuldran, och han, anstrngande alla
    Musklernas kraft, uppreste sig rakt p yttersta basen.
    Kongen frvnades sjelf, och derjemte den krigiske sonen,      150
    Phyleus, samt herdmnnerne ock hos behornade korna,
    Nr Amphitryon's sons obndiga styrka de sgo.

    Lemnande der de brdiga flt, nu desse till staden
    Sig frfogade bda, s hjelten Herakles, som Phyleus.
    Och ssnart som de tre folkhvimlande vgen betrdde, --        155
    Lggande smalare stigen; tillrygga med skyndande ftter,
    Hvilken frn stallen gerad vingrden igenom var anlaggd,
    Men i den grnskade skogen befanns ej srdeles mrkbar, --
    Der tilltalade nu krlskelig son af Augeias
    ttlingen till hgthronande Zeus, som fljde bakefter;         160
    Lutande sakta sitt hufvud emot dess hgra axel:
    Fremling, som hade om dig tillfrne ett prat jag frnummit,
    S alldeles, minsann, jag uti mitt sinne det
 likar.
    Ty en vandrande man frn Argos, i ungdomens fullkraft,
    Lnde till oss, en Achajer han var, frn Helike's kustland.    165
    Denne berttade d, s att flere Epejer det hrde,
    Hur bland Argeierna en, -- han var sjelf nrvarande --, drpit
    Skrckeligt lejon och vildt, vidunderlig fasa fr landtbor,
    Hvilket i Zeus' af Nemea lund djup kula bebodde.
    Jag ej knner bestmdt, om han var frn det heliga Argos       170
    Sjelft, eller bodde i sta'n Tiryns, eller ock i Mykene.
    S nu berttade denne, och sade, att hjelten till fdslen
    (Om jag fr frigt sanningen minns) hrstammar
 frn Perseus.
    Icke jag tror, att en ann bland Aigialeerna detta
    Vgat, n du; och lejonets hud synbarligen rjer               175
    Hndrens vldiga bragd; den hud som dig sidorna tcker.
    Sg mig derfre frst, (att jag vl i mitt sinne m veta,
    Hjlte, om nu jag gissade rtt, eller gissade ortt)
    Om densamme du r, som fr oss, hrande, nmnde
    Sagde Achaier frn Helike's stad, och om rtt jag dig knner.  180
    Sg mig, huru du drpte det olycksbringande vilddjur,
    Samt hur det kom till Nemea's lund, den vattenfrsedda.
    Ty du skulle ej trffa ett slikt vidunder i Apis,
    Fastn nskande se; det nrer ej sdana nnsin,
    Men blott bjrnar och svin, och vargarnes skadliga yngel.      185
    Derfr frvnades alla, som d p berttelsen hrde;
    Somlige mente jemvl, att han ljg, den resande mannen,
    Och med en tankls tunga besvek nrvarandes ron.

    S nu talte, och drog sig frn midten af vgen t sidan
    Phyleus, att den fr bda i bredd tillrckelig blefve,         190
    Och att han lttare hrde hvad nu frtljde Herakles,
    Hvilken med fljande ord, ledsagande, talte till honom:

    O Augeiades, hvad du mig tillsport fr det frsta,
    Det har du sjelf p punkten minsann helt lttligen gissat.
    Nu vill jag sga dig ock, vilddjuret betrffande, saken,       195
    Hur som den lyktade sig, emedan du lngtar att hra;
    Utom, hvadan det kom; frty, fast mnga de ro,
    Ingen ibland Argeierna dock frvisso det sade.
    Af oddliga ngon, frmode vi endast, fr offren,
    Vredgad upp Phoroneiska mn det onda dem psndt.             200
    Ty anrusande alla Piseerna, liksom en strtflod,
    Lejonet rastlst dde; och mest de Bembiniaier,
    Boende nrmast till, olidliga hrjningar knde.
    Aldrafrst mig denna bedrift plade att lykta
    Eurystheus, och mig bjd nedgra det skrckliga odjur.         205
    Men d tog jag mitt bjliga horn, och det hlkade kogret,
    Fullt med pilar, och gick; och i andra handen min klubba,
    Barkomgifven, och vldig, och gjord af skuggigt
 olivtrd,
    Lagom stor, den jag sjelf vid Helikons heliga sida
    Hittade, ryckande upp tttsittande rttren med stammen.        210
    Men nr sedan jag kom till den ort, der lejonet dvaldes,
    Se, d tog jag bgen, och frde till rrliga vredet
    Strngen, och fstade genast dervid smrthysande pilen.
    Frande gonen kring, jag skte det skadliga odjur,
    Om jag finge det se, frrn det mig hunnit bemrka.             215
    Redan var middagstid, dock ingenstdes dess fotspr
    Kunde jag n bli varse, ej heller frnimma dess rytning,
    Ej af menniskor ngon befann sig vid valln, och
 p kern
    Sgs vid besdda fran ej en, som frga jag kunnat,
    Utan i fllorna hll blek rdsla dem samtligen stngda.        220
    Fttren jag hvilade ej, kringskande lfviga berget,
    Frrn jag lejonet sg, och derhos frskte min styrka.
    Just nu vandrade det vid aftonens stund till sin kula,
    Mttadt bde af ktt och af blod; den raggiga manen
    Kring nedslad af drp, och den dunkelblickande synen,         225

    Brstet jemvl; med tungan sitt skgg omslickade busen.
    Men jag gmde mig strax i de skuggiga buskarna undan,
    Upp den skogiga kulln, afbidande lejonets ankomst
    Och d det nalkades, skt jag emot veklifvet t venster
    Fruktlst; ty ej trngde sig piln den hvassa, igenom           230
    Kttet; men, studsande ter, den fll i grnskande grset.
    Men det lyfte pstund sitt blodiga hufvud frn jorden,
    Hpet, och lopp omkring fverallt, med gonen bda
    Blickande, samt framviste de hiskliga tndren i gapet.
    Det jag en annan pil motsnde frn senan  nyo,                235
    Ledsen, att s den frra mig fr onyttig ur handen,
    Trffade ock i midten dess brst, der lungan har ste.
    Men likvl i dess hud mngsmrtlige pilen ej trngde,
    Utan ned vid ftterna fll, fullkomligen gagnls.
    Tredje gngen jag ville, i sjln uppbragt p det hgsta,       240
    Bgen spnna, men mig, med gonen gloende, mrkte
    Det omttliga djuret, och kring knvecken det svngde
    Lnga svansen, till strids sig rustande; hela dess nacke
    Fylldes af vrede, och manen sig hgt uppreste, den gula,
    Hos det rasande djur; som en bge krktes dess ryggrad,        245
    Medan det drog sig hop, veklifvet inunder och ljumskem
    Liksom d vagnbyggmstarn, i mng vrf kunnige mannen,
    Grenarna bjer utaf lttspjelkiga fikontrdet.
    Vrmda i elden frut, till beslag t stolen p axeln,
    Men ur hnderna flyr lngbarkiga fikontrdet,                  250
    Bjdt, och sin kos med ett endaste skutt borthoppar i fjerran:
    S det frskrckliga lejon mot mig anrusade vldsamt,
    Skande sra min kropp; jag pilarna d med den i ena
    Handen strckte, och kappan som hngde p axlarna dubbel;
    Men med den andra jag hjde min torra klubba, och anfll       255
    Hufvud och tinning; i tu jag slog med detsamma den torra
    Skogsoliven emot det hgofantliga odjurs
    Lurfviga skalle. S damp det omkull frn hjden till marken,
    Innan det nalkades mig, samt stod nu p darrande ftter,
    Lutande hufvudet neder; ty mrker om gonen bda               260
    Kom, nr hjernan med kraft vardt snderkrossad i sklen.
    Men odjuret jag d, frbluffadt af smrtorna tunga,
    Varsnande, frrn det terigen hann samla sig krafter,
    Dngde emot obndige nackens muskel i frvg,

    Kastande bgen bort och det mnghopsmnade kogret.             265
    Kraftfullt strypte jag sen med vldiga hnderna bakfrn
    Fattande tag, att icke mitt ktt det refve med klorna;
    ndatill marken med makt bakhasarna tryckte jag neder
    Med antrngande hl, och dess sidor frsvarte mig lren,
    Tills jag bogarna ock utspnnde, och stllde det upprtt,      270
    Andlst; blef s det vldiga lif ett byte fr dden.
    Sedan besinnade jag, p hvad stt hrhalsiga huden
    Af det ddade djur jag skulle frn lemmarna draga;
    Grselig mycket besvr; emedan med jern det ej kunde
    Affls, icke med sten eller trd, d jag gjorde frsket.      275
    Men den tanken ibland oddliga ngon mig ingaf,
    Att med egna dess klor frndraga lejonet huden,
    Snart affldde med dem jag, och svepte om lemmarna skinnet.
    Att det blefve mig vrn i den skarpansttande striden.
    Detta, min vn allts, var banen fr Nemea's lejon,            280
    Som mng smrtor frut tillskyndade menskor och boskap.

[Slutet saknas,]




XXVI. Idyllen.

BAKCHANTINNORNA.


    Ino och Autonoa, och den ppelkindta Agaua,
    Sjelfva trenne till tal, tre danslag frde till berget,
    Men d de brutit sig lummiga lf af den mossiga eken,
    Lefvande murgrnsblad, och asphodelos, vexande lglndt,
    Tolf altaren de byggde upp renrdjade ngen;                    5
    Fr Dionysos nio, och trenne fr Semela voro,
    Och d med hndren ur skridet de tagit de fejade offren,
    Lade de dem vrdsamligen ned p de doftiga altar,
    Ssom dem sjelf det lrde, och gillade sjelf Dionysos,
    Pentheus skdade allt frn otillgngelig berghll.              10
    Under ett hemlands trd, den ldriga mastix, frborgad.
    Honom varsnade frst Autonoa, skriande hiskligt,
    Samt kringspridde, i det hon med fttren dem pltsligen psprang,
    Offren t yrande Bakchos, som oinvigde ej skda,
    Sjelf hon rasade, strax de friga rasade alla.                  15
    Pentheus flydde frfrad sin kos, och dessa frfljde,
    Lyftande manteln upp frn grdlarna till knvecken.
    Pentheus talte d s: hvad r det J viljen, o qvinnor?
    Det, Autonoa svarte, du frr skall veta n hra.
    Modren vrlande nu, omfattade sonen vid hufvut                  20
    Likasom vrlet hres ifrn lejoninnan med yngel,
    Ino hon terigen brt vldiga skuldran med bladet,
    Trampande magen med fttren; Autonoa gjorde detsamma.
    Men de friga qvinnor frdelade resten af kttet,
    Och ankommo till Thebe, med blod nedslade alla,                25
    Bringande pest hem, icke mer Pentheus ter frn berget,
    Qvittar mig lika; men ingen frske att med Dionysos
    Stta sig; kunde vl ock lngt svrare lida n detta,
    Fyllde han nio r, eller gr p det tionde redan;
    Vare jag sjelf oskyldig, och mig oskyldige gille!               30
    Detta orakel ifrn Zeus, aigisfrarn, m ras:
    Fromes sner ha lycka och frjd; ofromes de ha ej.
    Hell Dionysos, som Zeus, den hgste, p Drakanon's snberg,
    Sedan han ppnat sitt vldiga lr, nedlade, ett spenbarn!
    Hell skn Semela fven, och hell dess samtliga systrar,         35
    Kadmosdttrarna, hgt af mnga hjeltinnor besjungna,
    Derfr att detta de gjorde, p maning utaf Dionysos,
    Ett otadeligt vrf! Man klandre ej gudarnes rdslag!




XXVII Idyllen.

DAPHNIS OCH FLICKAN.


Daphnis.

    Paris, herde jemvl, den frstndiga Helena bortstal;
    Mera r dock min Helena vrd, som herden sin kysser.

Flickan.

    Prla ej, pyssling, s blt; det sges att kyssen r vansklig.

Daphnis

    Finns dock ljufvelig frjd i de vanskliga kyssarnas njutning.

Flickan.

    Munnen skljer jag ren, och spottar s kyssen  frde.           5

Daphnis.

    Skljer du lpparna? Godt, rck fram dem igen till att kyssas.

Flickan.

    Passar fr dig, att kyssa en kalf, ej lediga jungfrur.

Daphnis.

    Prla ej s; ty snart som en drm dig ungdomen flyktar.

Flickan.

    Drufvan till russin byts, och den torrkade rosen ej bortdr.

Daphnis.

    Kom till oliverna der, att jag fr dig en saga bertta.         10

Flickan.

    Vill ej; fven tillfrne du svek mig med ljuflig en saga.

Daphnis.

    Kom d till alnarna der, fr att hra en stund p min syrinx.

Flickan.

    Sjelf ditt sinne frnj; mig lyster ej jmmerligt bra.

Daphnis.

    Ve, ve, bfva ocks, du flicka, fr Paphia's vrede!

Flickan.

    Paphia ger jag farvl; blott Artemis vare mig huldrik!          15

Daphnis.

    Tyst! eller skjuter hon dig, och du fastnar i trassliga ntet.

Flickan.

    Skjuto hon fritt, om hon vill, oss deremot Artemis bistr. -- -- --
    Kom mig ej nr med din hand, eller ock jag dig klser i lppen.

Daphnis.

    Icke du Krleken flyr, ej flydd af en endaste jungfru.

Flicka.

    Flyr helt skert; vid Pan; men du sjelf br oket bestndigt.    20

Daphnis.

    Akta, att guden ej gifver dig bort t en slemare make.

Flickan.

    Mngen har friat, men ingen nnu mitt sinne behagat.

Daphnis.

    En bland de mnga r jag, hit kommen som friare fven.

Flickan.

    Hvad skall jag gra, min vn? Af besvr r brllopet uppfylldt.

Daphnis.

    Ej har brllopet qval, ej ringaste smrtor, men danslag.        25

Flickan.

    Ja, man sger likvl, att hustrur fr mnnerna rdas.

Daphnis.

    Snarare herrska de stds; hvem skulle vl hustrurna rdas?

Flickan.

    Fr barnsngen jag rdes; en pil af Eleutho r plgsam.

Daphnis.

    Artemis, din herrskarinna, ju r barnfderskors drottning.

Flickan.

    Men bli moder jag rds; att min dejliga hy jag ej miste.        30

Daphnis.

    Fder du lskade barn, nytt ljus du i snerna skdar.

Flickan.

    Sg, hvad sknk du mig ger, om du _Ja_ fr, brllopet vrdig.

Daphnis.

    Hela min hjord skall du hafva, och lunderna alla och hagen.

Flickan.

    Svr, att du, brllopet efter, mig ej oviljande lemnar.

Daphnis.

    Ack, visst icke, vid Pan, om du ock bortjaga mig ville.         35

Flickan.

    Bygger du kamrar t mig, uppbygger du boning och fllor?

Daphnis.

    Bygger kammar t dig, och vallar beskedligt din boskap.

Flickan.

    Men t min ldrige far hvad, hvad fr besked
 vill jag gifva?

Daphnis.

    Han skall bermma ditt val, nr friarens namn han frnummit.

Flickan.

    Sg mig detta ditt namn; ett namn ock fgnar oss ofta.          40

Daphnis.

    Daphnis r jag> och min fader r Lykidas, modren Nomaia.

Flickan.

    Af vlbrdiga fdd; jag t dig dock smre ej heller.

Daphnis.

    Icke s fasligt frnm; du ju eger Menalkas till fader.

Flickan.

    Visa mig nu din lund, och hvarest din koja r uppbyggd.

Daphnis.


    Kom d och skda, hur spenslige der cypresserne blomma.         45

Flickan.

    Beten, J getter mina; jag vill koherden beska.

Daphnis.

    Tjurar, beten beskedligt, att jungfrun jag lunderna visar.

Flickan.

    Hvad har du fr dig pyssling? Min barm vidrra du vgar.

Daphnis.

    Frst vill jag blifva bekant med de mognande pplen du eger.

Flickan.

    Ha, jag hisnar, vid Pan; din hand tag genast tillbaka!          50

Daphnis.

    Lugna dig, lskade m! Hvi rdes du? Hur du r lttskrmd!

Flickan.

    Men du mig kastar i diket, och slar min sttliga kldning.

Daphnis.

    Se, det mjukaste skinn jag vill breda inunder din mantel.

Flickan.

    Ve, ve, fven du grdelen tog; hvarfr d den lsa?

Daphnis.

    Frstlingsgfva t Paphia jag vill grdeln frra.              55

Flickan,

    Stanna, elndige! Strax man kommer; jag hr ju ett buller.

Daphnis.

    Ja, fr hvarandra cypresserna der frtlja ditt brllop.

Flicka.

    Af min mantel en trasa du gjort; jag blottad r vorden.

Daphnis.

    Annan mantel och bttre minsann jag rnar dig gifva.

Flickan.

    Lofvar mig allting ge; knappt ger du p slutet ett saltkorn.    60

Daphnis.

    Mtte jag sjelfva min sjl dig p kpet kunna frra!

Flickan.

    Artemis, var nu ej vred; din ensling r mera ej trogen.

Daphnis.

    Eros jag offrar en kalf, en ko t dig, Aphrodita.

Flickan.

    Jungfru jag vandrade hit, men hustru beger jag mig hdan.

Daphnis.

    Ja, som mor och geml, barnskterska, mera ej jungfru.          65

    S, ungdomliga sinnet af krlekens frjder berusadt,
    Desse smekte hvarann; sig pste den snattade bdden.
    Flickan, stigande upp, gick dn fr att getterna valla;
    gonen snktes af blygsel, men varmt slog hjertat i barmen;
    Han sig till korna begaf, frtjust af det ljufliga mtet.       70




XXVIII. Idyllen.

SLNDAN.


    Slnda, spnadens vn, sknk af den blgda Athanaa,
    Du, med hvilken de husvrdande matmdrarne syssla stds,
    Flj otvekande oss hdan till Neileus' s bermda stad,
    Der bland spensliga rr prlar ett grnt tempel, t Kypris vigdt.
    Dit begre af Zeus vi oss en vlvindig seglats att f?           5
    Att jag mtte min vn skda frtjust, lskad af vnnen min,
    Af Chariters, de ljufljudigas, plantskott, af min Nikias,
    Att dig, formad med stor konst af det mngmdsama elfenben
    Jag m lemna uti hnderna af Nikias' hustru sjelf.
    Du med henne till mansklderna skall spinna en mngd af tyg,    10
    Mnga fven utaf finaste sort, qvinnornas hgtidstyg.
    Ty lammdrarna, tv gnger hvart r klippta p betesmark,
    Sknka mjukaste ulln Theugenis, sknhliga lkarfrun.
    S arbetsam r hon, lskar jemvl hvad de frstndiga.
    Ty jag ville dig ej gifva till overksamt och arbetslst         15
    Hus, emedan dock stammar ifrn egen vr landsort hn.
    Ty ditt fdernehem byggde en gng Ephyrern Archias,
    Den Trinakriska ns merg, och de storsinnade mnners stad.
    Flyttad bort till en man, hvilken sig lrt mngen frtrffelig
    Lkdom, jagande hn skrckelig farsot frn de ddliga.          20
    Du med Ionerna nu skall i Milets tjusande bygder bo,
    Att sknslndig m ock Theugenis bli nmnd af sitt landsmansfolk,
    Samt att stds du jemvl vare af sngvnnen en minnespant.
    Detta skert skall en sga en ann, skdande dig: s hgt
    Skattas liten en sknk. Vrde har allt, gifvet af lskade.      25




XXIX. Idyllen.

FAVORITEN.


    _Vin och sanning derhos!_ o du lskade pilt, s sgs,
    Oss sannfrdighet hfs, som vi vore berusade.
    Jag skall sga dig ting, som frborgats i sjlens djup.
    Ej du lskade mig med ditt helaste hjerta, ej,
    Eller hur? Ty en hlft af mitt lif jag besitter blott,           5
    Och den lefver i dig, men frlorad den andra r.
    Ja, s ofta dig tcks, o, jag lefver de saligas
    Dagar, nr dig ej tcks, i en sorgelig dunkelhet.
    Huru skickar sig det, att p lskaren samka qval?
    Men om lyda du ville mig, gosse en ldre man,                   10
    D lngt bttre dig sjelf du befunne, och priste mig.
    Oss ett endaste bo i ett endaste trd inred,
    Dit ej smyga sig kunna de giftiga ormarna.
    Men nu fladdrar du kring, och i dag du p annan gren
    Dvljs, i morgon p ann; s du hoppar frn qvist till qvist.    15
    Om din tjusande blick ett bermmande ord sig vann,
    Till trerig en vn, eller mer, du bermmarn gr;

    Den dig lskade frst, du ej ltsar ha knnt tre dar.
    Af hgmodige mn du mig synes exempel ta.
    lska, medan r tid, den som liknar dig aldramest.              20
    Ty om sdant du gr, du frtrfflig af medborgsmn

    Nmns, och Krlekens gud dig ej varder en oblid gud,
    Han som mnnernas brst s behndigt att kufva vet,
    Som bldhjertig mig gjort, mig tillfrene jernige.
    Men nu sg jag mig fast vid din doftande hningsmund.           25
    Minns dock, huru du var n i fjol s frtjusande,
    Minns, att grhr vi f, frrn vi hunnit att spotta knappt,
    Att vi skrynklige bli; men ej ungdomen tervanns
    Nnsin; vingar hon br ju p hvardera axeln stds.
    Den bevingade n med vr trghet ej kunne vi.                   30
    Slikt ptnkande br du dig visa ej mer s bl,
    Utan lskaren din du m mta frutan svek,
    Att, nr mandomens skgg du en gng p din hake br,
    Vi m helsade bli Achilleiske vnner tv,
    Om mitt tal du frtror t de irrande vindarna,                  35
    Om du sger i sjln: lt mig lefva i ro, din tok!
    Jag, densamme, som nu till de gyllene pplens grd
    Fr dig ginge, och fjerran till Kerberos, skuggors vakt,
    D ej, bjuden ocks, till de sttliga hofvens port
    Skulle g med min fot, nu befriad frn krleksqval.             40




XXX. Idyllen.

ADONIS' DD.


    Knappt Kypris sin Adonis
    fick skda, lifls vorden,
    Med hret lst och skrckligt,
    Och med den bleka kinden,
    Frrn galten till sig fra                                       5
    Hon bjd de sm Eroter;
    De vingade p stunden
    All skogen genomlupo,
    Den skrcklige de funno,
    Och fjettrade och bundo.                                        10
    Den ene, snaran fstad,
    Drog efter sig den fngne;
    Den andre gick bakefter,
    Och hgg upp med bgen,
    Fram galten krp frfrad;                                      15
    Han fruktade Kythera.
    D sade Aphrodita:
    Du aldravrrsta odjur,
    Du dennes lr har srat?
    Du min geml har bitit?                                         20
    Men djuret svarte sleds:
    Jag svr vid dig, Kythera,
    Vid dig, och vid din make,
    Jag svr vid mina bojor,
    Vid denna jgarskara,                                           25
    Att jag din skna make
    Allsicke ville sra.
    Der stod han som en konstbild,
    Och utaf krlek upptnd,
    Det nakna lr, han rjde,                                       30
    Helt rasande jag kysste,
    Och srade med tanden.
    Tag derfr, Kypris, dessa,
    Tag dessa, nps, och afskr
    (Hvi har jag dem till ogagn?)                                   35
    De krlekssnikna tndren!
    Men om du dig ej njer,
    S tag d dessa lppar.
    Hvi ha de kyssa vgat?

    D rjde Kypris miskund,                                        40
    Och bjd de sm Eroter,
    Upplsa djurets bojor.
    Sen henne stds det fljde,
    Gick aldrig mer till skogen,
    Och vid Adonisblet                                             45
    Sin galna krlek dde.



***END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK THEOCRITOS' IDYLLER***


******* This file should be named 53914-8.txt or 53914-8.zip *******


This and all associated files of various formats will be found in:
http://www.gutenberg.org/dirs/5/3/9/1/53914


Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.

Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.

START: FULL LICENSE

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:

  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
  most other parts of the world at no cost and with almost no
  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
  United States, you'll have to check the laws of the country where you
  are located before using this ebook.

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that

* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
  within 60 days following each date on which you prepare (or are
  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
  Literary Archive Foundation."

* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
  License. You must require such a user to return or destroy all
  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
  works.

* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
  receipt of the work.

* You comply with all other terms of this agreement for free
  distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org 

Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary 
Archive Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:

    Dr. Gregory B. Newby
    Chief Executive and Director
    gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

